Jorden runt på 80 dagar/Kapitel 22
| ← Kap 21 |
|
Kap 23 → |
TJUGUANDRA KAPITLET.
Passepartout träffar en gammal bekant.
Men varmed sysselsatte sig under tiden Fix, som alldeles mot sin vilja kommit att fara i Fileas Foggs kölvatten jorden runt? Före sin avfärd från Kalkutta hade han begärt, att den så otåligt väntade arresteringsordern från London skulle sändas vidare till Hongkong, och därpå hade han skyndat ombord å Rangoon. Hans plan att undgå Passepartouts uppmärksamhet hade lyckats, och däröver gladde sig Fix mycket, då han kanske skulle haft svårt nog att för den hederlige fransmannen förklara sin närvaro å ångbåten.
Med största otålighet avvaktade nu Fix, att båten skulle anlända till Hongkong. I Singapore var uppehållet för kort för att någonting skulle kunna göras. Hongkong var sålunda den sista engelska besittningen på vägen. I Kina, Japan och Amerika skulle rymlingen kunna trotsa alla hans försök att få honom fast. Skulle något kunna göras, måste det således ske i Hongkong — i motsatt fall skulle detektiven stå där med lång näsa och bli hånad till på köpet.
Var timme föreföll honom därför lång som en vecka, och han grubblade oupphörligt på något sätt att fördröja Foggs avresa från Hongkong, därest den evinnerliga häktningsordern ännu ej skulle vara anländ.
Något, som också satte honom myror i huvudet, var den unga damen i Foggs sällskap. Vem kunde hon vara? Och varifrån kom hon? Hur hade Fogg gjort hennes bekantskap? Var det en slump, eller hade han kanske företagit denna långa resa just för att träffa henne? Var hon hans medbrottsling eller åtminstone medveten om hans brott? Hur skulle Fix få svar på alla dessa frågor?
Tänk om Fogg bortfört henne! Vare sig hon nu var gift eller ej, hade hon säkert någon anhörig, som skulle kunna vara böjd att hämnas hennes bortrövande. Men eftersom Fogg hade den obehagliga vanan att ögonblickligen rusa från ett samfärdsmedel till ett annat, måste allt vara förberett i god tid; i annat fall skulle han vara tjogtals mil borta, innan Fix hunnit få tag i en överhetsperson. Han beslöt alltså att från Singapore telegrafera till de engelska myndigheterna i Hongkong. Men för att ej rusa åstad i ogjort väder måste han ändå till sist bekväma sig att fråga Passepartout angående den unga damen.
Dagen innan ångaren skulle ankomma till Singapore, smög Fix således ut ur sin hytt och gick upp på däck, där Passepartout promenerade fram och tillbaka. Polisagenten låtsade sig vara ytterst förvånad och förtjust över sammanträffandet.
— Vad i all världen! Är ni här på Rangoon?
— Ni, herr Fix! Hur är detta möjligt? Jag tog avsked av er i Bombay, och nu finner jag er här på väg till Kina ? Har ni också slagit vad om en resa jorden runt?
— Så galet måtte det väl inte gå! utbrast polisspionen. Jag har bara ett ärende att uträtta i Hongkong och hoppas vara klar med det på några dagar.
— Jaså. Hm! Men hur kan det vara, att vi inte träffats på däck en enda gång på färden alltifrån Kalkutta?
— O, jag har varit så sjösjuk!
— I ett så utmärkt härligt väder?
— Ja, jag är en stackare att tåla sjön. Nå, hur mår er husbonde, den förträfflige herr Fogg?
— Utmärkt! Och resan går som efter kronometer. Vi är inte en dag efter, fastän vi räddade den unga damen…
— Vilken unga dam?
Och Fix sökte se ytterst förvånad ut. Naturligtvis skyndade den pratsamme Passepartout att tala om allt från början till slut. Fix kunde inte låta bli att småle litet skadeglatt, när Passepartout skildrade, hur de blivit häktade i Kalkutta, ehuru hans min blev sötsur vid tanken på de stora belopp, med vilka kappsäcken lättats. Och denna känsla stegrades, när Passepartout skildrade köpet av elefanten och de vackra slantar, som därvid gått förlorade.
— Nå, vad ämnar er husbonde göra med den unga kvinnan? Tänker han föra henne med sig till England?
— Nej då! Han har för avsikt att lämna henne hos en frände i Hongkong, en rik köpman, svarade Passepartout. Min herre är inte synnerligen förtjust i kvinnfolk — man har bara besvär och utgifter för deras skull! Men inte kunde han låta henne stekas heller…
— Den planen gick upp i rök! tänkte Fix för sig själv. Den karlen är oåtkomlig. Men vänta bara, tills jag har fått min order från London!
Högt sade han småleende till Passepartout:
— Ska vi inte tömma ett glas för vårt oväntade möte här?
— Med största nöje, herr Fix! Det är bra roligt att få återse gamla vänner! Och ni är en riktig hedersknyffel, ni.