Katten förvandlad till qvinna
| ← Lejonet och bromsen |
|
Vargen och storken → |
| Fabel av Gustaf Fredrik Gyllenborg. Ur Svenska parnassen, band II s. 193–194 av Ernst Meyer från 1889. |
Kattan förvandlad till qvinna.
En man sin katta höll så kär,
Att mången för sin äkta maka
Ej samma hjerta har och mindre trogen är.
Allt sällskap kunde han försaka,
Att leka med sitt täcka djur.
Hans katta, ung ännu, ej röjde sin natur:
Med sina späda klor och tänder
Hon förde blott ett menlöst krig.
Hon likså sedig var som qvick och lätt och vig,
Och svansen blygsamt reste sig,
När ryggen ströks af husbonds händer.
»Ack», tänkte denne man, »om jag
I verlden fann en sådan qvinna,
Med samma oskuld och behag,
Hur nöjd jag skulle mig i hennes armar finna
Och ej till morgon mig besinna
Att anta Hymens stränga lag. —
Men öde», ropar han, »om du ej kunnat fatta
I qvinnobröst så mycken dygd,
Som hos min katta fins; förvandla då min katta!
Som hustru skall hon bli ett mönster i vår bygd.»
Till dårars straff det stundom händer,
Att ödet deras böner hör.
En morgon, när sin syn till kattens bädd han vänder,
Han der i stället ser, hvad hans förundran gör,
Hvad knappt han vågar tro — en flicka!
Hans katta lik till punkt och pricka.
Det hennes vålnad är och hennes hvita skinn,
I ögat samma eld, som tog hans hjerta in.
Det är hans katta sjelf! Hvem annan kan förena
Så mycket vackert, fromt och godt?
Att vinna en så dyrbar lott
Och framför annat allt att äga den allena,
Han hastar att på lagligt vis
Sin skönhet i besittning taga
I väntan af ett paradis,
Som många männer plär bedraga.
Den dåre, hvarom frågan är,
För sent i äktenskapet lär,
Att unga kattor gamla blifva,
Att af den hand, hvarmed de lekt,
En vacker dag de skinnet rifva
Och bita den de fordom smekt.
Hvad! skall en ärlig man en sådan medfart röna
Af den han upphöjt har till fru?
Hon är förvandlad, säger du,
Till skapnad, namn — men hos den sköna
Naturen katta är ännu.
Naturen kan man ej förbyta;
Hon döljas kan en tid, men hvilken vågar skryta
Att äga henne läst i ett beständigt band?
Sin husfru-rättighet hon aldrig öfverlåter,
Om hon på porten drifs, som hända kan ibland,
Hon genom fönstret kommer åter.