Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Anna Maria Elisabeth (Anna-Lisa) Hwasser

Anna Maria Elisabeth (Anna-Lisa) Hwasser, sedan Fru Hwasser-Engelbrecht. K. T:ne 2 jan. 1879—23 maj 1880 (ej engagerad »på stat», utan för ett visst arfvode för hvarje uppträdande). K. St. T. gästspel 6 juni 1888 (vid fru Elise Hwassers afskedsrecett). K. Dr. T. 9 juni 1890. K. Op. 17 mars 1892. K. Dr. T. 20 mars 1893. K. Op. 8 maj 1894 och 11 mars 1895. K. Dr. T. 20 mars—11 maj 1898, 10 ggr.

Född i Solna församling den 16 aug. 1861. (Föräldrarna voro sekreteraren och ombudsmannen vid Kungl. Teatern, hofkamreraren Daniel Hvasser och hans maka, den berömda skådespelerskan Elise Hwasser, född Jacobson.) Tidigt röjdes Anna-Lisa Hwassers håg och begåfning för scenen, och modern ledde med sorgfällig ifver hennes anlag. Vid ännu ej fyllda 18 år debuterade hon på Kungl. Dramatiska Teatern den 2 jan. 1879 i titelrollen i Sardous komedi »Dora». Den unga debutanten väckte genast uppmärksamhet såväl genom den för en debutant ovanliga säkerhet i att fritt och otvunget röra sig på scenen, som också genom det själfulla spel och den korrekta replikbehandling hon visade sig vara mäktig. Hennes andra roll å samma scen blef Anna Ivanowna i »Danicheffarne». Under den tid af halfannat år som hon tillhörde de kungliga [ 114 ]teatrarne utförde hon dessutom följande roller: Tekla i »Wallensteins död», Ingeborg i Oehlenschlägers sorgespel »Kiartan och Gudrun», Fanny Merzon i Augiers »Fru Caverlet», Bérangère des Armoises i Sardous komedi »Skvallerherrskapet i Pont-Arcy» och Cuthona i »Kåre».

Hösten 1880 öfvergick hon till Nya (numera Svenska) Teatern. Ett år senare ingick hon, den 15 okt. 1881, äktenskap med den vid samma scen verkande skådespelaren William Engelbrecht, hvarefter hon kallade sig Hwasser-Engelbrecht. Under de sex år, 1880—1886, som hon var anställd vid Nya Teatern, skapade hon en mängd framstående sceniska karaktärer i omkring ett femtiotal olika roller, bland hvilka må nämnas Margareta i Goethes »Faust», Drottningen i »Don Carlos», Agnes i »Brand», Isabella i »Domaren i Zalamea», Hertiginnan de Septmont i »Främlingen», Ofelia, Desdemona, Florizel i »Ett besök», Berta i »Sanna kvinnor», Margareta i »Kungsämnena», samt titelrollerna i »Emilia Galotti», »Dyveke» och »Jungfrun från Orleans».

Åren 1886-1889 tillhörde hon det sällskap, med hvilket hennes man bereste den svenska landsorten. Under dessa år uppträdde hon som Fru Alving i »Gengångare», Julia i »Galeotto», Fru Birkner i »Kärlek», Drottningen i »Hamlet», Lady Tartuffe, Fru Inger till Östråt m. fl. stora roller, alla utförda med sannt mästerskap. Den 6 juni 1888 medverkade hon vid sin moders afskedsrecett på Kungl. Stora Teatern som Hertiginnan af Malborough i »Ett glas vatten». Under spelåret 1889—1890 uppträdde hon endast sex gånger på Svenska Teatern, i oktober 1889 som Fru Birkner i »Kärlek» samt en gång, den 9 juni 1890 på Kungl. Dramatiska Teatern, då hon utförde titelrollen i »Thérèse Raquin».

Under det därpå följande spelåret var hon engagerad vid Svenska Teatern, som då, för ett spelår, förhyrdes af Victor Holmquist, där hon bl. a. spelade Maria Stuart i Björnsons »Maria Stuart i Skottland» och titelrollen i Ibsens »Hedda Gabler». Efter ett enstaka gästspel på Kungl. Operan i mars 1892 som Hjördis i »Härmännen på Helgeland», tillhörde hon under spelåren 1892—1895 sin mans sällskap i landsorten, men uppträdde äfven under dessa år vid några skilda tillfällen på de kungliga scenerna. Sålunda utförde hon Fru Ingers roll vid den föreställning som den 20 mars 1895 gafs på Kungl. [ 115 ]Dramatiska Teatern till firande af Henrik Ibsens 65-årsdag; vid en af fru Louise Fahlman gifven soiré på Kungl. Operan den 8 maj 1894 gaf hon en gripande framställning af Arria i »Arria och Messalina» och den 11 mars 1895 gaf hon jämte sin man på Kungl. Operan en mindre lycklig föreställning af »Hamlet», hvari hon utförde Drottningens roll. De följande spelåren engagerad vid Albert Ranfts dramatiska afdelning, som då hade sitt hemvist på Vasateatern, uppträdde hon på våren 1898 som gäst på Kungl. Dramatiska Teatern, första gången i »Fru Inger till Östråt», som den 20 mars gafs till firande af Henrik Ibsens 70-årsdag, och sedermera som Hertiginnan de Réville i »Sällskap där man har tråkigt». Sedan hon därefter under de fyra spelåren 1900—1904 haft engagement vid Svenska Teatern i Helsingfors, kom hon och hennes man hösten 1904 till Hugo Rönnblads sällskap; där förlorade hon sin man, William Engelbrecht, som under sällskapets vistelse i Sundsvall afled den 20 sept. sistnämnda år. Vid ett gästspel på Svenska Teatern i Helsingfors följande år drabbades hon själf af svår sjukdom, som för alltid nedbröt hennes kroppskrafter och gjorde henne delvis förlamad. Under sitt återstående lif förde hon en i hög grad sorglig tillvaro. Under de första åren intagen på Stockholms sjukhem kom hon sedermera till Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning. I besittning af stor energi och med en brinnande kärlek till den konst, som hon i sin krafts dagar så framgångsrikt utöfvat, försökte hon sig vid minsta förbättring i hälsotillståndet än som direktris, än som recitatris. Sålunda gaf hon sig gång efter annan ut på turnéer med eget sällskap, men alltid med sorgligt resultat. De förmågor hon lyckades samla omkring sig voro helt naturligt af underordnadt slag, hvartill kom att hennes egen obestridliga talang ej var tillräcklig att öfverskyla hennes oförmåga att röra sig på scenen. Hon blef emellertid allt mer och mer nedbruten och måste slutligen alldeles afbryta sin verksamhet.

Anna-Lisa Hwasser var en högt begåfvad scenisk konstnärinna, som under andra förhållanden hade kunnat blifva vida mer än hon blef. Hon var dock en betydande tragedienne på sin tid — nu blef i stället hennes lif i verkligheten en hemsk tragedi under de senaste tolf åren af hennes lefnad.

Hon afled den 12 jan. 1918.