Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Carl Fredrik Lagerqvist
← Sten Harald Torsslow |
|
Helfrid Kinmansson → |
Carl Fredrik Lagerqvist. K. T. 1 okt. 1857-30 sept. 1858. K. T:ne 1 okt. 1866-30 juni 1888. K. Op. 20 nov. 1888 (A. Hansons afskedsrecett); 3 april och 16 okt. 1890. K. Dr. T. gästspel: 27 mars—6 maj 1892, 21 ggr; ånyo 4 nov. 1892 (Gustaf Fredriksons 30-års jubileum).
Född i Stockholm den 16 okt. 1819. Son af
kryddkramhandlaren Fredrik Adolf Döling. Elev vid Kungl. Teatern
1835—1837, då han ännu bibehöll sitt föräldranamn, Döling,
hvilket han dock sedermera af någon anledning utbytte mot
namnet Lagerqvist. Från elevskolan kom han till Torsslow.
som om somrarna spelade på Djurgårdsteatern och för öfrigt
i landsorten. Hans första uppträdande på Djurgårdsteatern
var i maj 1838, då han utförde Baron von Huttens roll i
»Pasquillet». Man ansåg på grund af denna prestation, att
han hade särskild begåfning för gubbroller. Är 1844 blef han
anställd vid Fredrik Delands sällskap, där han kvarstannade
tills Deland 1848 slutade som teaterföreståndare. Kom därefter
till Pierre Delands sällskap, och därifrån till Edvard
Stjernström, först vid dennes ressällskap från hösten 1851 och sedan
vid Mindre Teatern under de år, 1854—1863, som Stjernström
innehade densamma, utom spelåret 1857—58, då han hade
anställning vid Kungl. Teatern. Spelåret 1863—64 tillhörde
han det af Oscar Andersson, Wilhelm Åhman och Mauritz
Pousette bildade sällskap, som då gaf föreställningar på Nya
Teatern i Göteborg, och där kvarstod han äfven de båda
följande spelåren, då sällskapet hade öfvertagits af Ahman och
Pousette och omväxlande spelade i Göteborg, Malmö och
Helsingfors och om somrarna på Humlegårdsteatern i Stockholm.
Från hösten 1866 tillhörde han sedermera oafbrutet de
kungliga scenerna till 1888, då han vid 69 års ålder drog sig tillbaka
till privatlifvet. Sedan uppträdde han dock 1892 som gäst.
Lagerqvist tillhörde den gamla skådespelarestammen, som
besatt entusiasm och aktning för sitt yrke och som inlade allvar
och samvetsgrannhet i allt.
»Han var en karatärsskådespelare af mycken förtjänst, visserligen ej särdeles mångsidig, men på sitt område ofta nog förträfflig, ibland rent af mästerlig. Hans fack blef tidigt nog komiska gubbroller. Han hade ej Knut Almlöfs smidighet och komiska verve, men han kunde med saftig karakteristik gifva uttryck åt pösande dryghet och själfbelåten öfverlägsenhet. Hans präktigt individualiserade och karrikerade ämbetsmannatyper med orubbligt allvar och osviklig grandessa i sitt uppträdande — t. ex. Tullförvaltar Gyllenkrans i »Advokaten Knifving» och Postmästaren i Kiellands »Bettys förmyndare» — äro hittils oöfverträffade på svensk scen och tillhöra de mästerverk af skådespelarkonst, Dramatiska Teatern har skäl att vara stolt öfver. Varianter af komiska gubbar med starkt utpräglad själfkänsla under en luggsliten yta gaf han som Ölander i »Ett resande teatersällskap» och som Don Ranudo de Colibrados i Holbergs bekanta komedi. En oförgätligt grotesk typ af afsigkommen gentleman gaf han i »Döden fadder», där han spelade den ena af de båda stråtröfvarna. Det var en rent af klassisk prestation, som säkert har få motstycken på den svenska scenen. En karaktärsfull studie var ock hans Giboyer i Augiers »Moderna vinglare» och »Giboyers son» och på andra områden hans Lundestad i »De ungas förbund» och Bazil i Beaumarchais' komedi »Figaros bröllop». Godmodiga och trefliga gamla herrar framställde han ock med framgång. Vi ha allt skäl ihågkomma hans figurer i flera af Frans Hedbergs lustspel, gamla assessorer och kamrerare med genuin stockholmsk färgläggning — den bästa var kanske Kamrer Groth i »Det skadar inte». Äfven af småroller gjorde han ofta nog en originell och karakteristisk typ — hans öfverlägsna förmåga i maskeringen var allmänt erkänd, ingen kunde så bra som han göra ett karaktärshufvud.» (Georg Nordensvan, minnesruna i Aftonbladet.)
Lagerqvist hade sin afskedsrecett på Kungl. Operan den 16 okt. 1890, då han utförde sin gamla glansroll, den ryggstyfve tullförvaltaren i »Advokaten Knifving». Vid sitt gästspel, våren 1892, utförde han endast en roll, aktören Ölander i »Ett resande teatersällskap». Uppträdde sista gången på scenen vid Gustaf Fredriksons 30-årsjubileum den 4 november 1892, då han utförde Verdelets roll i »Klädeshandlaren och hans måg». Utnämndes år 1885 till riddare af Vasaorden. Död i Stockholm den 12 jan. 1897. - Gift den 26 sept. 1846 med skådespelerskan Johanna Charlotta Asplund (född den 19 okt. 1825, död den 23 febr. 1902), som spelåret 1857-58 var anställd vid Kungl. Teatern och sedermera vid Mindre Teatern till 1863, då hon afgick från scenen.