Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/8 Cap

←  7. Cap. Om falska myntare.

Lagfarenhets-Bibliothek. Femte delen, första avdelningen. av Jacob Albrecht Flintberg 8. Cap. Om then, som förfalskar och missbrukar annars namn och skrifter.

9. Cap. Om twegifte.  →

8. Cap.

Om then, som förfalskar och missbrukar annars
namn och skrifter.

1 §.

"Brukar någor falskeliga Konungens namn eller insegel, sig till nytto, eller annan til skada; miste äran, och straffes thertil man med trettijo tu par spö, och qwinna med tjugufyra par ris, eller tjugufyra dagars fängelse wid watn och bröd, äntå at ingen skada theraf följer. Sker thet med Konungens Befallninghafwandes, eller någon Rätts namn, eller insegel; ware ock ärelös, och plichte man med aderton par spö, och qwinna med fjorton par ris, eller sexton dagars fängelse wid watn och bröd. Bedraga the sig thermed gods eller penningar til; stånde ock tjufsrätt."

P. St. Sätter någon obehörig Kronans märke å mått och wigt, VIII: 3 HB. Brukas Kronans märke till qwarstad utan lof, VIII: 8 UB. Bedrifwes swek med falskt pass, XXVIII: 14 BB; med köpebref å fast egendom, V: 6J. B. Att mål, som angå äras förlust, skola HofRätt underställas, XXV: 5 RB. Hwad med tjufsrätt röstås, XL: 1 MB.

S. F. Missbrukar någon Charta Sigillata, tagandes och brukandes falska sigill och namn, den skall utan alla nåder därföre pligta, som Kronones tjuf. 1686 den 23 Dec. KF. 28 §, v. Stjernm. Pol. och Comm. F. 4 T. pag. 700. Jämnför 25 § i KF. den 14 Januarii 1748, MW. 4 T. p. 2515. Den som förfärdigar, brukar eller bruka låter falsk stämpel eller insegel till waror, ehwad de inrikes eller utrikes tillwärkade äro, ware ärelös, och pligte mannen med 18 par spö, och qwinnan med 14 par ris, eller 16 dagars fängelse wid wattn och bröd, som 8 Cap. 1 § MB. förmår. 1799 den 6 April, KF. 7 Art. 5 §. I händelse utländskt gods uppgifwes såsom inländskt till HallRätt att stämplas, skall den brottslige för sådant bedrägeligit förhållande mista äran; och hafwa förwärkat waran, samt böta dess fulla wärde. ibidem, 7 Art. 6 §.

Anm. Om någon i Frankrike förfärdigar eller nyttjar falska stämplar å guld, silfwer eller andre tillwärkningar, mister han waran och anses med 10 års arbete i jern. Code Pénal 137, 713 §§.

2 §.

"Hwar som förfalskar Rättens Domböcker, tänkeböcöker eller skrifter, eller Kronones räkenskaper och handlingar, som till allmän nytto och rättelse äro; warde stäld i halsjärn wid en påla, och plichte med arbete wid Konungens Slott eller Fästning på wissa åhr, eller hela sin lifstid, som gjerningen är til."

P. St. Att domböcker äga witsord, IV: 10 JB. XVII: 9 HB. VII: 1, XIV: 6 RB.

3 §.

"Utplånar, tilsätter, eller förändrar någor annars namn, eller insegel, eller på annat sätt förfalskar böcker, räkningar, förskrifningar, bref, och andra skrifter, eller sönderrifwer och förbränner them, och skrifwer andra i stället, at thermed skada gjöra; miste äran, och böte fyratijo daler, gälde ock skadan åter. Gjör han thet i embetes ärdender; ligger i tweböte."

P. St. Nekas till skuldebref, IV: 2 UB; XI: 2 HB. Rubbas Konungens Befallningshafwandes märke å gods, som med qwarstad blifwit belagt, VIII: 8 UB. Att köpmannsböcker förlora sitt witsord, om ändring i den skedt, XVII: 2 RB. Att mål, som röra äran, skola HofRätt underställas, XXV: 5 RB.

S. F. Om någon hädanefter, ehwad han är i Banquens tjenst eller icke, på ett eller annat sätt förfalskar, förändrar eller eftergör en Banquens sedel, ware sig LåneBancoAttest, LåneBanquens Assignation på WäxelBanquen, eller LåneBanquens Bokhållerisedel till Casseuren, eller WäxelBanquens Transport- eller Cassasedel, till större eller mindre summa, antingen han därmed tillbringar sig penningar och waror, elle ricke; Så skall en sådan, utan allt skonsmål eller anseende till personen, stånd eller wilkor, mista ära och lif samt warda hängd: Skolandes wederbörande domare alla sådane mål, utan uppehåll afgöra. 1747 den 2 Maij, KF. MW. 3 T. p. 2383. Den, som därtill rådt eller hulpit, så att förfalskningen, eller bedrägeriet, därigenom gjordt eller befordrat blifwit, eller utprånglat en sedel, som han wetat wara falsk, och penningar eller waror, därföre emottagit; miste äran och stånde 2 timmar utanföre Bancohuset wid en påla uti halsjern, samt afstraffes därefter med 40 par spö, eller en månads fängelse wid wattn och bröd, och arbete sedan 3 eller flere år wid Kronans Fästning eller Smedja, alltsom omständigheterne äro, och gälde därtill med allan skada. Men skulle bedrägeriet yppas, innan den falske sedeln blifwit utprånglad, och någon därigenom således icke blifwit skadad; ware den, som om sedelns förfalskande warit i samråd, eller låtit sig bruka, till att utprångla en sedel, den han wetat wara falsk, ändå ärelös, samt stånde en tima utanföre Bancohuset wid en påla i halsjern, och slite sedan 30 par spö; eller sitta 24 dagar i häckte wid wattn och bröd. 1741 den 10 Dec. K. F. 1 §, MW. 3 T. p. 1811. Eho, som falska BancoTransportsedlars upphofsmann fasttager eller angifwer, så att han ärtappas, och om sitt brott öfwertygas, skall därföre, utan dröjsmål, hafwa af Riksens Ständers Banco att undfå en wedergällning af 40000 daler K:mt, samt om han än på något sätt wore i brottet delaktig med sedlars utprånglande, eller eljest, därföre warda alldeles otilltald och ostraffad, jämwäl ock hans namn hållas förtegat, om han så åstundar. 1754 d. 6 Nov. KF. MW. 5 T. p. 3632. Jämnför Kongl. Förklaringen öfwer 17 Cap. 9 § RB. den 20 Januarii 1779, MW. 11 T. p. 592. Sedan öfwermagagossen A. J. af 14 års ålder, efterapat twänne Bancosedlar på 12 daler K:mt, samt därföre med ris wid Tingstugudörren blifwit afstraffad, och Banquen på den grund wägrat utbetala belöning för upptäckandet, att de så illa warit efterapade, att ingen synnerlig uppmärksamhet fordrades, att bedrägeriet upptäcka; så blef Banquen ålagd att belöningen utbetala; häldst desse falske Bancosedlar wärkeligen blifwit förfalskade och penningar för dem uppburne, och 1754 års Kongliga Förordning icke någon mera eller mindre grad af likhet utsatte. 1785 den 8 Febr. Kgl. Maj:ts Dom. Jämnför Kgl. Rådkamarens Prot. den 29 Nov. 1784, och 4 Febr. 1785. I frågan om förmonsrätt till belöning för upptäckandet af någre efterapade Bancosedlar, förklarade Kongl. Maj:t, med uppphäfwande af Swea HofRätts dom, att som E. A, som sedlarne i betalning emottagit, icke i någon måtto blifwit warse, att de warit falske, utan dem för riktigt mynt både utbudit samt en af dem ugifwit, och följakteligen i deras upptäckande såsom falska ej mindsta del haft, samt af det att E. A. efter det hon jämte sin son, som kom i arrest, sagt sin fångesmann och tillika med sin mann gifwit någon anledning på bewis därtill, så mycket mindre kunde slutas, att hon eller mannen, till brottets uppenbarande och missgerningsmannens straff någre belöningen förtjenande steg tagit, som hon och mannen därtill warit nödsakade, för att befria både henne och sonen ifrån arrest, samt widare olägenhet, för det hon sedlarne utbudit; Alltså och emedan däremot Kronofogden J. B, då Bonden P. B, som i betalning för strumpehandel emottagit en af sedlarne, densamme för honom uppwist, genast förklarat sedeln för falsk, samt strax låtit taga E. A. och hennes son i arrest, och därefter om målets förhörande wid Lands Cancelliet och ransakning wid Domstolen föranstaltat, samt detsamma, som genom de brottsliges bekännelse blifwit till slut bragt, till alla sina omständigheter noga och redigt allena utfördt, och sitt påstående därefter om praemium afgifwit; Ty fann Kongl. Maj:t det J. B, men icke E. A. eller hennes mann, sig till hela belöningen berättigad gjordt. 1785 den 8 Febr. Kgl. Maj:ts dom. Jämnför Kgl. Rådk. Prot. den 29 Nov. 1784. Den, som Riksens Ständers Contoirs Creditsedlar efterapar eller förfalskar, skall med lika straff anses, som den, hwilken slike brott med Riksens Ständers Banques sedlar föröfwar. Upptäcker någon bewisligen efteraparen af en Creditsedel, hafwe han, att af RiksgäldsContoiret undfå en belöning af 1000 Riksdaler: blifwandes belöningen för den, som bewisligen upptäcker förfalskaren af en sådan sedel, efter omständigheterne lämpad. Och skall å de Creditsedlar RiksgäldsContoiret hädanefter utgifwer, straffet för efteraparen och belöningen för dess upptäckare utsättas. 1792 den 5 Junii, K. F. Hwilken som uti en annars namn skrifwer falsk inwisning på Banquen, eller till summan, eller eljest, ändrar och förfalskar en annans på Banquen gifne riktiga Assignation, och därigenom uti Banquen, eller annorstädes, skaffar sig penningar, eller waror, bör, utan förskoning, åtskilnad, eller anseende till personen, wara ärelös, samt, sedan han stådt en tima utan för Bancohuset wid en påla i halsjern, straffas med 30 par spö, eller 24 dagars fängelse wid wattn och bröd, och sedan ett eller flere år arbeta wid Kronans fästnng eller smidja, och betala målsägaren skadan. Den, som därtill rådt eller hulpit, eller med en wetterligen falsk eller förfalskad Assignations utprånglande, warit behjelpelig, stånde samma straff. Skulle ock den, som antingen i annars namn skrifwit falsk inwisning, eller förfalskat en riktig inwisning, söka den att utprångla, men blifwa röjd utan att hafwa gjort någon skada, miste ändå äran, och sedan han stådt en tima utan för Bancohuset wid en påla i halsjern, skall han straffas med 20 par spö, eller 16 dagars fängelse wid wattn och bröd. Likaledes ock den, som warit i samråd om gerningen, eller därtill hulpit, eller låtit sig bruka till den honom wetterligen falska inwisningens utbjudande, emot penningar eller waror. 1741 den 10 Dec. KF. 3 §, MW. 3 T. p. 1812. Hwar någor list, swek eller bedrägeri wid försäkrande föröfwar, hwem häldst det wara må, den skall icke allenast ingen nytta däraf hafwa att åtnjuta, utan ändå wara skyldig, att upprätta all hinder och skada, som någrom däraf hända kan, jämwäl dessutom tåla och umgälla det straff på sin egendom, kropp, ära eller lif, som hans missgerning må wärd wara. 1667 den 12 Junii, Kongl. Sjölag, Försäkr. B. 6 Cap. 2 §, Just. W. pag. 523. Jämnför 2 Art. i Kongl. Försäkrings och HafweriStadgan, den 2 Oct. 1750, MW. 2 T. p. 2993, samt mina Anm. till Sjölagen, 2:dra Uppl. p. 353, 354. Den, som på oriktiga bewis söker Frihetsbref för hälften på Cravel och hälften på Klink byggde fartyg, skall därföre efter allmänna lagen anses. 1777 den 7 Nov. KB. till Comm. Coll. Jämnför mina Anmärkn. till Sjölagen, 2:dra Uppl. p. 237. Eho, som i annars namn, sjelf skrifwer falsk Orlofssedel eller afskedspass, eller ock låter annan det göra, skall straffas, som i 8 Cap. 3 § MB. stadgat är, nemligen att mista äran, böta 40 daler S:mt och gälda skadan; Och skall detta Förordnande kunngöras årligen, tillika med TjenstehjonsOrdningen öfwer hela Riket. 1757 den 17 Aug. KF. MW. 6 T. p. 4630. Skrifwer någor, eller låter skrifwa falska, eller förändrar behörigen utgifne Permissionspass, Wärfningspatent, Capitulations eller andra bewis, eller af sådana oriktiga sig betjenar; miste äran, och straffes med 14 par spö. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 10 Cap. 19 §. Jämnför 10 Cap. 13, 14, 16, 17 §§. Gardessoldatshustrun A. C. B. som förut för snatteri och bedrägeri sutit å Tuckthuset, men sig ej rätta låtit, utan på flera ställen med tjenstefolks skaffande på falska orlofssedlar penningar sig tillskyndat, dömdes, jämte ärans förlust, och 5 års Tuckthusarbete, samt att en timma ställas wid påle att skämmas, att böta 40 daler S:mt, hwilka wid bristande tillgång i 10 par ris borde förwandlas. 1763 den 4 Febr. KB. till S. H. R. Gifwes falsk Rustningslängd in, med wilje, anten utelåtandes något gods, eller förkorrtandes räntorne, de där uppå den tiden gå af godset, och böra rustas före; densamme skall, när det honom lagligen öfwertygat är, hafwa den del af godset, som han antingen undandöljer, eller hwars ränta han förfalskar, under Kronan förwärkat. 1686 den 5 Nov. Kgl. RusttjenstsOrdn. 5 §, Gahm, 2 T. p. 47. Med fastställande af Kongl. Götha HofRätts utslag den 18 Martii 1784 förklarades A. J, hwilken sjelf ej kunde hwarken läsa eller skrifwa, äran förlustig, för det han inför domstol uppwist och welat begagna sig af ett köpebref å 14:dels hemman, som han wetat warit falskt. 1787 den 22 januarii, Kgl. Rådk. Prot. Sedan Studenten L. S, som uti åtskillige diktade namn, lämpade efter initialbokstäfwerne i sitt sigill, skrifwit 5 på särskildte handelshus i Stockholm stälde inwisningar, innehållande tillsammans 33 R:dr, dem han till åtskillige personer utprånglat och waror därpå sig förskaffat, därföre, under åberopande af 16 Cap. 4 § HB. blifwit dömd at tmista äran, ställas 2:ne timmar för påle att skämmas, samt afstraffas med 12 dagars fängelse wid wattn och bröd; förklarade Kongl. Maj.t, att så wida han icke missbrukat andres namn, men sökt göra skada, hade 8 Cap. 3 § MB. till brottet warit mera lämpeligit, och han förthy gjordt sig skyldig, att jämte ärans förlust, böta 40 daler S:mt; dock blef straffet, i anseende till hans ungdom, såsom innehafwande blott 19½ års ålder, af gunst och nåde lindrat till 16 dagars fängelse wid wattn och bröd. 1785 den 4 Oct. KB. till S. H. R. I anseende till Soldaten O. M, hwilken i stöd af 8 Cap. 3 § MB. blifwit dömd att mista äran och böta 40 daler S:mt, för det han skrifwit falskt prestebetyg, hwarpå gifte Rotebåtsmannen A. R. blifwit till Båtsmann legd till en ledig rote, samt fådt tillstånd att gå till skrift; förklarade Kongl. Maj:t, att som orden i 8 Cap. 3 § MB. utmärkte, att det därstädes stadgade äreröriga straff icke wid andra tillfällen ägde rum, än då förbrytelsen skedt i afsigt att därmed skada göra, och ingen anlednng sig företedde, som skulle ofwannämnde bewis wara författat i annan afsigt, än förrbemält wore, eller att igenom samma bewis någon skada sedermera timat; så borde O. M. umgälla sin förbytelse med 8 dagars fängelse wid wattn och bröd. 1763 d. 30 Nov. KB. till S. H. R. Sedan General KrigsRätten, med åberopande af 8 Cap. 3 § MB, dömt en Soldat, att mista äran och böta 80 daler S:mt med 26 R:dr 32 ss, för det han åt sig låtit författa twänne falska prestebetyg, samt i grund af samma betyg, hwilka ibland annat innehöllo, att hans ännu lefwande hustru igenom döden skulle wara afgången och han till nytt äktenskap obehindrad, sökt förskaffa sig lysning till wigsel med en piga; förklarade Kongl. Maj:t Sig wäl hafwa funnit nämnde Soldat, likmätigt 8 Cap. 3 § MB. för sitt begångna förfalskningsbrott, till ärans förlust och böter sig hafwa skyldig gjordt; men som de uti sednare momentet af berörde lagens rum utsatte dubbla böter ej woro lämpelige till andre händelser, än då Embetsmänn i deras embetsärender, de där nämde förfalskningsbrott föröfwade, borde han, hwad pligten angeck, endast böta 40 daler S:mt med 13 Riksdaler 16 ss, eller, i brist däraf, med 12 dagars fängelse wid wattn och bröd afstraffas. 1794 den 10 Oct. Kongl. Maj.ts Utsl. Norell, p. 94. Den Wågbetjent, eller de Magistratspersoner; som uppsåteligen, antingen utfärda falskt och oriktigt Wågbewis, eller låta på Wågarne stående belänt jern, eller andra belänta waror, utan Banquens tillstånd förskingras och utur wägen skaffas, skola från deras Embeten för all tid afsättas, wara ärelöse och skadan ärsätta; Och straffes Wågbetjent därjämte efter 45 Cap. 2 § MB. 1787 den 21 Sept. KF. Inga andra attester böra antagas, när en karl angifwes för åkommen sjukdom och kroppsbräckelighet böra afskedas, än af edswurne Stads- Regements- eller AmiralitetsFältskärer, hwilke dock ej böra meddela bewis, utan i synnerhet om sådana skador, som till Chirurgien höra; men skulle någon af dem utgifwa någon attest, som af klara omständigheter finnes wara falsk och oriktig, så bör han mista äran och tjensten, jämwäl ärsätta till Roten, hwad han därmedelst lidit. 1756 den 26 Nov. Kgl. Resol på Allm. Besw. 53 §, MW. 6 T. p. 4157. Se HallRätternes Tjenstemänn och Betjente uppsåteligen igenom fingren därmed, att utländsk tillwärkning blifwer stämplad såsom inländsk; miste äran, och arbete wid Kronans Smedja eller Fästning 3 eller flere år, eller, om brottet det förtjenar, i hela lifstiden .1799 den 6 April, KF. 7 Art. 6 §. Jämnför 2 Art. 1 §. Sker det af wårdslöshet och försummelse, se 2 Art. 2 § ibidem. Sedan Kamarskrifwaren B. F, hwilken blifwit förwunnen, att under sin tjenstetid wid Kongl. CommerceCollegii Manufactur Fonds Contoir falskeligen hafwa författat och skrifwit 4 bewis öfwer särskilte partier af Segelduk och Segel, som skulle blifwit i stockholm till afsättning å utrikes orter tillwärkade, hwarwid han missbrukat flere både Embetsmänns och andre personers namn, samt därföre af Manufacturfonden uppburit de belöpande Exportationspremier 213 R:dr, blifwit af Stockholms Stads KämnersRätt, under åberopande af 8 Cap. 2, 3 §§ MB, dömd att mista äran, ställas i halsjern wid en påle att i 2 timmar skämmas, samt uti 10 års tid till Fästningsarbete hållas; Så ändrades denna dom i så måtto, att F. i förmågo af sednare momentet i 1 §, samt slutet af 3 § i 8 Cap. MB. skulle mista äran, afstraffas med 28 dagars fängelse wid wattn och bröd, samt undergå en söndags uppenbar kyrkopligt. 1783 den 7 Aug. Kongl. Swea HofRätts Utsl. I anseende till Extra HofPredikanten Magister A. P, som af Åbo HofRätt, medelst utslag den 26 Oct. 1787, för det han författat och utfärdat ett oriktigt Sochnestämmo-Protocoll, och dessutom med en öfwer Kyrkans inflytande och utgående medel i Kyrkokistan förwarad längd oriktighet begått, i förmågo af 8 Cap. 3 § MB. blifwit dömd att mista äran samt böta 40 daler S:mt, som i anseende därtill, att hwad med Protocollet förelupit skedt i Embetet, kommo att fördubblas, blef HofRätten sutslag förklarat rättwist, men af nåd mildrat. 1788 den 18 Nov. Kongl. Rådk. Prot. Dristar Officer, af hwad grad han än är, eller UnderOfficer, att afgifwa osannfärdig rapport till annors förfång; hafwe förwärkat embete eller tjenst, och ware owärdig att widare någon Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst bekläda, samt ärsätte all skada, hwartill han således wållande warit. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 2 Cap. 29 §.

Anm. Såsom bewis, att grofwa bedrägerier äfwen i fordna tider blifwit i Swerige utöfwade, samt huru de blifwit bestraffade, innan wår nu gällande lag utkom, förtjenar Kongl. Brefwet till Swea HofRätt den 11 Dec. 1729 att läsas. Det innehåller, att Georg Henric Zemler, hwilken, sedan han ifrån Tyskland år 1728 hit i Riket och till Stockholm ankommit, efter förut fattat uppsåt att med Bancosedlar bedrägeri utöfwa, på Tryckeriet hos Directeuren Werner hemligen borrtstulit en hel bok af formulairer till WäxelBancoBokhålleries eller så kallade Cassasedlar, utaf hwilka han mångfaldiga, på stora och ansenliga summor, alldeles förfalskat, så wäl medelst främmande namns och fingerade summors införande, som BancoCommissariernes och Bokhållarens namns falskeliga efterritande, hwarigenom han sedermera i Stockholm, Nyköping, Norrköping, Jönköping och Götheborg, under falskeligen antagit namn af Baron von Zemler, sådana falska sedlar utprånglat till ett wärde af 13128 daler K:mt, i Frankfurt am Mayn kallat sig Baron Bilou, uti Giessen i Tyskland under ett Swenskt Grefweligt namn utbragt twänne af de falska sedlar, och sedan han i Worms låtit ett ansenligit partie formulairer till Banco Cassasedlar af och eftertrycka, sig därmed till Swerige å nyo begifwit, samt under skydd af ett falskeligen antagit Grefweligit namn ifrån Hessen Degenfelt, och därpå ärhållit resepass af Öfwersten och Commendanten i Helsingborg Lannerstjerna, först uti Halmstad, och sedan under dess widare kringstrykande genom landet, på falska Banco Cassasedlar sig tillskantsat 7846 daler K:mt. Zemler dömdes, att först 3 dagar å rad stå på Norr- och Södermalms- samt Jerntorget wid en påle en timme hwardera dagen att skämmas, med en tafla öfwer hufwudet, på hwilken dess brott war beskrifwit, samt med afskrift af en falsk Bancosedel i handen, och på det sednaste, nemligen Jerntorget, med 40 par spö afstraffas, så ock, när han stådt uppenbar kyrkopligt, sedan jernslås och föras till Marstrand, då han ock på torgen i de Städer, som i wägen woro, och där han sina grofwa bedrägerier föröfwat, borde på sätt som förrbemält är, för en påle stå en timme att skämmas, hwarefter han skulle i Marstrand uti halsjern arbeta i all sin lifstid. Häraf och Kongl. Brefwet till Swea HofRätt den 13 Junii 1711, angående afskedade Capitainen L. A, som uppsatt en supplique för J. S. och därå skrifwit en Resolution för honom i Kongl. Rådets och Öfwerståthållaren Grefwe Knut Posses namn å en Mätarebeställning i Stockholm, samt därigenom penningar sig tillpracticerat, befinnes, att förfalskningsbrott i äldre tider blifwit belagt med uppenbar kyrkopligt. Angående mildring i straffet för efterapande af Bancosedlar, se Kongl. Brefwen till S. H. R. om Drängen O. H. den 11 De. 1771, och om Uppbördsskrifwaren N. H. den 17 Martii 1775, och angående Kgl. Kamar Laquejen E. C. som förfalskat en Assignation på Banquen, Kongl. Rådk. Prot. den 12 Oct. 1785. Äfwen utwisa Kgl. Rådk. Protocoller den 29 Nov. 1784 och den 4 Febr. 1785, att en Swensk Rådsherre, Hans Excellence RiksRådet m. m. Grefwe N. Bjelke, i anseende till öfwermagagossens A. J, af 14 års ålder, som efterapat 2:ne Bancosedlar, därwid wisade fallenhet för ritkonsten, i underdånighet hemstälde, att denna gosse, skild ifrån sin fader och hemort, måtte undfå tjenlig uppfostran och wid Kongl. Målare och BildhuggareAcademien underwisas i de stycken, som efter all sannolikhet, grundade på dess owanliga qwickhet och snille, kunde för framtiden göra honom till en skickelig konstnär eller åtmindstone till en nyttig medborgare, samt att det honom öfwergångne straff af risande, ej måtte ligga honom för framtiden i wägen. Att Hans Excellence Grefwe Bjelke förblef ensam af den tankan, mindskar icke wärdet af hans urskilning och menniskokärlek. I Preusiske Staterne anses den med 6 månaders till 2 års fästningsstraff, som skrifwer falsk wäxel eller annan privat skrift, eller något däruti förändrar; men efterapar han annars namn eller sigill, så straffas han därutöfwer med 2 till 4 års fästningsarbete. Har ingen därigenom blifwit bedragen, så äger blott halfwa straffet rum. Förfalskning af BancoNoter och Actier, som af Öfwerheten äro auctoriserade, anses lika med falsk myntning. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 267, 1386–1389 §§: sträckandes sig detta straff äfwen till qwacksalfware och landstrykare, som tillwärkat falska Attester, Adels- och Doctorsbref, eller fattigdomsbetyg, till winnande af allmosor, för sig eller andre. ibid. 1392–1396 §§. Om i Frankrike någon förfalskar private skrifter, anses han med 4 års arbete i jern; med 6 års, om wäxlar, BancoNoter eller andra Banquen och Handeln rörande Documenter blifwit förfalskade, och med 8 års, om det skedt med publique och authentique skrifter. Den som betjenar sig af ett Document, som han wet wara falskt, anses med lika straff som förfalskaren; men om publique Embetsmann, wid utöfningen af sitt embete, begår förfalskningsbrott, straffas han med 20 års arbete i jern. Code Pénal, 132, 215–218 Art.

4 §.

"Bryter någor up annars mans bref, läser, eller gifwer annan at läsa, uppenbarar och utsprider thet, som skrifwit är, och söker thermed hans skada och nesa, som thet rörer; böte tjugu daler, eller mera, och ware ther til ärelös, om brottet thet förtjenar."

P. St. Huru inbrott straffas, XL: 6 MB. Utspridas skrifter i ondt uppsåt, LX: 5 MB. Att mål, som angå äran, skola HofRätt underställas, XXV: 5 RB.

S. F. Den, som olofligen uppbryter andras bref, och därutur tager Banquens penningar, eller andras sedlar, som för penningar gälla, eller annat penningewärde, samt således stöld begår, bör dödsstraffet undergå och warda hängd. 1746 den 5 Martii, KF. MW. 3 T. p. 2300. Utan att snattarebot äger rum, bör den, som olofligen bryter upp annars bref, och därutur tager penningar, mycket eller litet, för sådan stöld dömas, att dödsstraffet undergå; hwarefter HofRätten, som har leuterationsfrihet, kan efter omständigheterne pröfwa, huruwida den brottslige bör lif sitt mista, eller till annat straff dömas. 1752 den 23 April, KB. Jusleen, p. 314. Igenom Kongliga Förordnngen om ändring i åtskilliga allmänna Lagens rum af den 20 Januarii 1779, är 1746 års Förordning angående deras straff, som uppbryta andras bref och därutur stjäla penningar, icke upphäfwen, utan bör wid afgörandet af dylika mål, sidstberörde Förordning, samt KB. den 23 April 1752 lända till efterrättelse. 1784 den 10 Aug. KB. Ugglas, 3 T. p. 287. I anseende till löswäskor, då de af Postförare till forrtskaffande emottagas, skall wara samma säkerhet och lika straff om något undersnillas, som angående ordinarie posten blifwit förordnat. 1760 den 17 Januarii, K. B. till Götha HofRätt, angående Drängen P, M. Soldaterne L. och H, hwilke sönderskurit en hittad postwäska och uppbrutit bref, däri likwäl penningar ej funnits, dömdes hwardera till 16 par spö. 1773 d. 12 Maij, KB. till Götha HofR. Skulle ÖfwerPostDirecteuren hafwa orsak att misstänka någon brefwäxling, så bör han sådant hos Presidenten angifwa, och emedlertid brefwen innehålla, då Presidenten sådant Kongl. Maj:t föredrager och Dess Nådiga behag inhämtar, antingen samma bref skola öpnas eller ej; Och må eljest ÖfwerDirecteuren ej understå sig, på någons befallning, eho det wara må, eller under någon förewändning, att öpna eller öpna låta några bref, så kärt honom är, att undwika CancellieCollegii tilltal samt undgå det straff, som PostOrdningarne i thy mål stadga. 1773 den 1 Julii, Kongl. CancellieOrdn. 22 §. Jämnför 18 § i Kgl. Maj:ts Ordn. för dess Cancellie, den 17 Febr. 1801. Då Postförwaltaren, af en eller annan omständighet, får skälig misstanka, att Fribrefsboken missbrukas till underslef; så bör han, wid förlust af sin tjenst, sådane bref anhålla och därå åtal göra, eller om han för någon besynnerlig orsak finner det betänkeligit, gifwa det den Postförwaltaren, till hwilkens widare beställning brefwet forrtsändes, under hand tillkänna; åliggandes honom, wid brefwets ankomst det innehålla, samt ägaren om orsaken därtill underrätta, med begäran, att han det på PostContoiret wille påse och öpna; infinnern ägaren sig ej uppå en eller 2 beskickningar, öpnas ett sådant misstänkt bref uti 2:ne gode männs närwaro, hwarefter Postförwaltaren om beskaffenheten däraf bör lämna besked till det Contoir, hwarifrån brefwet afgådt, på det, i fall brefwet wore enskilt, eller i enskilt ärende afskickat, den då må lagligen kunna tilltalas, som till ett sådant missbruk warit wållande. 1756 den 27 April, KF. 9 §, MW. 6 T. p. 3909. Jämnför: PostmästareInstr. den 16 Febr. 1707, § 10, v. Schmedem. Saml. af PostOrdn. p. 255. Huruwida sådane öpnade bref medföra witsord, se Lagf. Bibl. 4 T. p. 483, 484. Ingen Ämbetsbroder driste sig, att uppbryta något Ämbetet tillskrifwit bref, utan lefwerere det till Åldermannen och Bisittarne wid bot 2 daler S:mt i Lådan, och 24 öre till de fattiga: fördöljer någon det alldeles, pligte efter lag, samt 10 daler S:mt i lådan, angifwaren och de fattiga till tweskiptes, ej heller skrifwe något, som Ämbetet angår, till något Ämbete utom eller inom lands, Åldermannen och Bisittarne owetterligen, eller fördölja det, som honom kan wara tillskrifwit, wid bot 10 daler S:mt i lådan, och 2 daler S:mt till de fattiga. 1720 den 27 Junii, Kgl. SkråOrdn. 10 Art. 3 §, MW. 1 T. p. 211. Låter Postförare någon, som ej wederbör, med god wilja och samtycke, af sig taga postwäskor, uppbryta dem, öpna paquetter, eller uttaga bref, pligte med 9 par spö, androm till exempel och warning. 1707 den 16 Febr. Postmästare Instr. 20 §, v. Schmedm. Saml. af PostOrdn. p. 268. Fördristar sig någon att affordra på Posthuset andra bref än honom tillkommer, borrtdöljandes och understickandes dem, så att de icke komma dem i händer som de tillskrifne äro, den skall exemplariter, och androm till warnagel, bestraffas. 1645 den 19 Julii, KF. 10 §, v. Schmedem. PostOrdn. p. 209. Om något bref förkommer, och annotationen på Chartan finnes försummad, då suspenderas wederbörande Postförwaltare ifrån tjensten i 6 månader, och ärsätter skadan, samt om han därmed beträdes andra gången, miste tjensten. 1749 den 25 Martii och 26 Julii, ÖfwerPostDirect. Kunng. MW. 4 T. p. 2858, 2879. Angående rättegångssättet i mål, som röra brott emot Postförfattnignarne, se Lagf. Bibl. 4 T. p. 258, 259, 260.

Anm. År 1785 blef en Kamarskrifware wid Stockholms PostContoir S. W, som uppbrutit twänne bref med penningar, dem han borrttagit och skingrat, på anhöriges förböner, hos Konungen till lifwet benådad, samt dömd till ärans förlust, 6 par spö, uppenbar kyrkopligt och 6 års fästningsarbete, samt uttryckeligen stadgat, att wid spöstraffets wärkställande, skulle de af Postbetjeningen i Stockholm, som innehade enahanda och lika sysslor med dem S. W. förestått, igenom ÖfwerPostDirecteuren antydas, att wara tillstädse. 1785 den 13 Maij, Kgl. Rådk. Prot. Jämnför KB. till Åbo HofRätt den 16 Aug. 1770, angående Postföraregossen P. B. Den, som i Preusiske Staterne olofligen öpnar annars bref, anses blott därföre med 3 till 14 dagars fängelse; men har öpnandet tjent till medel att utöfwa ett annat brott, ökas bestraffningen af samma brott med en fjerdedel utöfwer hwad lagen eljest stadgar. Preus. L. 2 D. 20 Afd. 1370, 1371 §§.