Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/7 Cap

←  6. Cap. Om myteri och upror.

Lagfarenhets-Bibliothek. Femte delen, första avdelningen. av Jacob Albrecht Flintberg 7. Cap. Om falska myntare.

8. Cap. Om then, som förfalskar och missbrukar annars namn och skrifter.  →

7. Cap.

Om falska myntare.

1 §.

"Falskar then mynt, som myntning förtrodd är; miste ära och lif, och fylle skadan af gods sitt. Slår eller gjuter annar man falskt mynt; ware ärelös, och straffes med fyratijo par spö, eller en månads fängelse wid watn och bröd, och arbete sedan try åhr wid Kronans fästning eller smidja; gälde ock åter skadan, ther han någon thermed bedragit. Samma Lag ware om then, som thertill rådt eller hulpit, så att gjerningen theraf skedd är."

P. St. Falskas mått eller wigt af den, som är förordnad, att dem rätta och märka, eller af annan, VIII: 3 HB. Att dens wanfrägd, som blifwit ärelös dömd, bör kunngöras, XXIV: 13 RB. Är någon med råd och hjelp i missgerning delaktig, LXI: 1 MB. Att mål, som röra falskt mynt, skola HofRätt underställas, XXV: 5 RB.

S. F. Det blifwer wäl Kronones egen sak och en tillhörig rättighet, att låta slå mynt; dock förbehålla sig Riksens Ständer, när någon förhöjning eller afslag af skrot och korn skulle ärnas och förehafwas, att sådan ändring ej utan deras wettskap och samtycke må ske. 1772 d. 21 Aug. Reger. Form. 44 §, MW. 10 T. p. 21. En mark (eller 16 lod) silfwer, (a 18 grains på lodet,) af 14 lod 1 grains finhet, skall utmyntas till 7 15:dels Riksdaler, och en mark (eller 16 lod) guld, (a 24 Carat på marken, samt 12 grains på Caraten) af 23 Carat 5 grains finhet, till 6012 Ducat. 1664 den 1 Sept. Kongl. MyntOrdn. 7 §, v. Stjernm. Comm. och Pol. F. 3 T. p, 251. Jämnför KF. den 27 Nov. 1776, § 1, MW. 10 T. p. 730. Tredjedels Riksdalrar skola utmyntas till samma skrot och korn som de hela; 16:dels till 11 lod 1 gr. finhet; 112:dels till 8 lod 2 gr. och 124:dels Riksdaler till 6 lod 2 grains. 1770 den 9 Januarii, KF, MW. 9 T. p, 128. Som wid wissa tillfällen guldmynt kan till en wigare rörelse och mera beqwämlighet uti handeln blifwa nödit; så will Kongl. Maj:t jämwäl tillåta, att så wäl Swenske Ducater, som Holländske fullwigtige och behörigen cordonnerade Ducater, må i allmänna rörelsen få circulera och emottagas till ett gångbart wärde emot Riksdalrar, af En Riksdaler 46 ss, eller 35 daler 8 öre K:mt. 1776 den 27 Nov. KF. 8 §, Mw. 10 T. p. 732. Jämnför Kongl. KamarColl. Tariff, den 16 Januarii 1777, MW. 11 T. p. 4: warandes wärdet å Swenske Ducaten sedermera nedsatt till 93 skillingar, eller En Riksdaler 45 ss. specie. 1800 den 12 Aug. KF. Kopparpoletter samt tryckte och skrifne sedlar eller valuter, i stället för contant skiljemynt, få hädanefter icke utgifwas, wid det straff, som uti allmänna Lagen å falsk myntning är stadgadt; Fahlu BergslagsPoletter af koppar, dock härfrån undantagne, hwilka få hädanefter som hitintils, blifwa tillåtne, att nyttjas inom Stora Kopparbergs Län, på sätt, som därom tillförene är förordnat. 1766 d. 22 Oct. KF. MW. 8 T. p. 7286, hwilket ytterligare, i anseende till då utelöpande Poletter och Valuter eller sedlar, stälde, i stället för skiljemynt, å wisst skillingetal, blifwit förnyat, medelst KF den 24 Martii 1790. Enskilde personer må hädanefter icke wara tillåtit, på större eller mindre summa, tryckte Assignationer eller Inwisningar på andre enskilde männ utgifwa, utan kommer den, som beträdes med sådane tryckte inwisningars utgifwande, att anses förfallen till lika answar, som emot utfärdande af de så kallade Valuter stadgadt är. 1792 den 2 Aug. KF. När det efterapade myntet swårligen kan skiljas ifrån det wärkeliga, måge 500 Riksdaler specie utbetalas till den, som falske myntaren, en eller flere uti detta grofwa brott delagtige, upptäcker och angifwer samt till gerningen binder, så att han eller de warda gripne och straffade: Om åter myntets oriktighet så tydeligen skönjes, att ingen utan för mycken owarsamhet kan därmed bdragas, bör wäl belöning äfwenledes äga rum, efter som nödigt är, att förbrytaren fasttages och till laga straff befordrad warder; men till mindre summa ifrån 50 till och med 150 Riksdaler, allt efter omständigheterne, som i hwarje händelse sig förete: Kommandes den, som om en sådan förbrytare, eller flere, kunnskap äger, men icke upptäcker, eller ock undandöljer, att anses med det answar och straff, som lag stadgar, samt den, som på det ena eller andra sättet förmenar sig till belöning berättigad, att anmäla sig hos Konungens Befallningshafwande i orten, och hos honom inlämna så wäl det ärtappade falska myntet, med HäradsTingsRättens Sigill förseglat, som ock bemälde Rätts hållne undersökning och det utslag, som i Kongl. HofRätten fallit, hwilket allt Konungens Befallningshafwande till KamarCollegium insänder, som meddelar sökanden underrättelse till hwad belöning han efter beskaffenheten kan hafwa gjordt sig förtjend. 1786 den 21 Martii, KB. och d. 30 Martii, Kgl. KamarColl. Kunng. Den som beträdes att hafwa förfärdigat eller nyttjat falska Controllstämplar, skall i anledning af 7 Cap. 1 § M. B. mista äran och umgälla brott sitt med 40 par spö, eller en månads fängelse wid wattn och bröd, samt 3 års arbete wid någon Kronones Fästning eller Smidja, men där någon därmed beträdes, som stämplingen förtrodd är, bör en sådan mista ära och lif, samt fylla allan skada af gods sitt. 1758 den 18 Julii, KB. och den 5 Sept. 1758, Kgl. Comm. Coll. Kunng. MW. 6 T. p. 4816. I Hof- och ÖfwerRätts hwarje utslag, hwrigenom någor brottslig blifwer till Fästningsarbete på wissa år dömd, bör föras in, att innan den utsatte tiden till ända går, skall samme Rätt tillkännagifwas, huru han sig i fängelset och under arbetstiden skickat; hwarmed så förhållas skall, att Commendanten, innan fängelsetiden löper till ända, bör för sig kalla Presten och Waktmästaren, eller den, som öfwer fångarne uppsigt hafwer, och i deras närwaro undersöka, huru den brottslige sig under arbetstiden förhållit, samt sedan det däröfwer hållne Protocollet, jämte sitt eget utlåtande till Hof- eller ÖfwerRätten insända; och må denne Rätt därefter, om den brottslige ej wisat någon bättring, hafwa fria händer att öka arbetstiden till ett år, men bör, om den brottsliges försporde wanart skulle wara sådan, att den honom ådömde arbetstiden funnes böra antingen på flere år eller på lifstid förlängas, det då hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, och dess nådiga förordnande därom afbida. 1754 d. 8 Maij, KB. Jusleen, p. 383. Sedan, af den anledning, att den af Cuopio HäradsRätt till 2:ne års arbete å Swartholms Fästning dömde J. A. under arbetstiden wanartigt och brottsligt sig förhållit, samt att uppå hemställan hos Kgl. Wasa HofRätt, om A. borde på fri fot ställas eller hans arbetstid förlängas, Kgl. HofRätten tillkännagifwit, att som A ej blifwit af HofRätten till Fästningsarbete dömd, kunde HofRätten emot KB. den 8 Maij 1754 icke härom meddela något utlåtande, Konungens Befallningshafwande i Cuopio Län sig i underdånighet förfrågat, på hwad sätt i detta och slika framdeles förefallande tillfällen borde förhållas; Så gaf Kongl. Maj:t till Nådigt swar, att KB. den 8 Maij 1754, bör lämpas så wäl till de fångar, hwilka af HofRätterne sjelfwe blifwit till Fästningsarbete dömde, som i anseende till dem, hwilka i följe af UnderDomstolarnes beslut på Fästning hållas; Och ålåg det Wasa HofRätt, sedan den infordrat de af Konungens Befallningshafwande angående A:s förhållande åberopade bewis och handlingar, samt af HäradsRättens öfwer honom hållne ransakning och meddelte utslag, haft tillfälle inhämta närmare kännedom om det brott, hwarföre han dömd blifwit, den i ofwanberörde måtto gjorde anmälan till pröfning upptaga, och därmed likmätigt 1754 års KB. förfara. 1799 den 8 April, KB. till Wasa HofRätt.

Anm. Det wore förmodeligen icke obilligt, att den, som med falskt, antingen reelt eller representatift mynt, blefwe bedragen, af allmänna medel njöte sin ärsättning, enär det mynt, hwarmed han blifwit beswiken, wore så lika det i landet gängse, att bedrägeriet icke utan mycken swårighet kunde urskiljas, i synnerhet om allmänheten icke blifwit, medelst kunngörelse underrättad om de skiljeteckn, som befunno sig emellan det falska och det riktiga myntet. I förra tider war sådant brukeligit, som ses af Öfwerståth. Kunng. den 2 Maij 1749, MW. 4 T. p, 2862, angående känneteknen på åtskilliga i Hamburg af silfwer gjorde, och med tunnt guld öfwerdragne Ducater, med Holländsk stämpel; äfwensom af Kgl. Kamar Collegii Kunngörelser den 4 Febr. 1780 och 30 Martii 1786 de teckn inhämtas, som åtskilja falskt silfwermynt ifrån det riktiga, nemligen, att det falska icke allenast är utan klang, mjukt och låter böja sig, utan ock lättare till wigten, antingen gult till färgen, om de falska myntsorter äro af koppar och messing, eller mörkt, när de äro af tenn och bly, med sandhålor efter gjutningen, i synnerhet i bokstäfwerne. Af Riksens Ständers Banques och RiksgäldsContoirs tystlåtenhet i denna del, skulle man hafwa kunnat förledas till den tanka, att inga falska Banco- eller Riksgäldssedlar blifwit producerade, så framt icke publique bestraffningar witnade om motsatsen. Ett ryckte har gått, att smärre eller 12 och 16 ss:s Riksgäldssedlar ej sällan blifwit förändrade till Transportsedlar på större summor. Detta skulle troligen till en del förekommas, om uppå alla Transportsedlar, ifrån och med dem, som äro stälde på 5 R:dr, någon af RiksgäldsContoirets betjente, med egen hand tecknade sjelfwa valeuren med bokstäfwer, på detta sätt: Denna' Sedel på – Riksd. transporteras. Stockholm, den – NN. Det tyckes wara swårare, att efterapa en Courante handstil, som består af flere ord, än blott siffror och namn. Att i Danemark, då falska Bancosedlar anträffas, allmännheten underrättas om deras skiljaktiga beskaffenhet emot de oförfalskade, ses af Kongl. Danska Kunngörelserne, den 27 Dec, 1794 och den 21 Martii 1795. Fogtman, l. c. 6 D. 7 Afd. p. 602, och ibid. 8 Afd. p. 55: Att äfwen i äldre tider falske myntare icke blifwit ådömde kyrkopligt, ses af KB. till S. H. R. den 13 Maij 1730; och tyckes de Handtwärkare, hwilkes göromål det är, at smälta och smida metaller, då de beträdas med tillwärkande af falskt mynt, icke skäligen kunna göra något anspråk å mildring i lagens stadgande, hwadan ock en Gelbgjutare i Fahlun S. H, som dels af tenn gutit, dels försilfrat af messing gjorde tredjedels Riksdalrar, efter min tanka, med fullkomlig rättwisa därföre dömdes till det straff af spöslitning m. m. som 7 Cap. 1 § MB. utstakar. Hwarom se KB. till S. H. R. den 3 Maij 1782. Jämnför KB. till S. H. R. den 3 Januarii 1789 och till Öfwerståth. den 27 Apr. 1787. I Preusen straffas Myntbetjent, som falskar mynt, jämte 10 dubbla böter emot det förfalskade myntets wärde, med spöslitning och fästningsarbete på lifstid. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 257 §,' och i Frankrike med 15 års arbete i jern. Code Pénal, 133 Art. Om i Preusiska Staterne någon egenmyndigt tillwärkar mynt, som är fullhaltigt, med antingen Preusisk eller främmande Nations prägel, anses han i förra fallet med 2 a 3 års fästningsarbete samt 10 dubbla böter emot wärdet af det slagne och utprånglade myntet; men i sednare händelsen med hälften mindre fästningsarbete och böter. Är sådant mynt tillika underhaltigt, straffes han, jämte 10 dubbla böter till 4 a 10 årigt Fästningsarbete. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 252–254 §§. År 1799 tilldrog sig i Stockholm en händelse, som på det kraftigaste ådagalägger, huruledes, i brist på tydelighet i Författningar, den oskyldigaste gerning kan påtwingas högsta grad af brottslighet och ett helt hushåll försättas i äfwentyr att blifwa olyckligt. Det är bekant, att både i Stockholm och landsorterne, innan RiksgäldsPoletterne blefwo slagne, en sådan brist sig företedde å skiljemynt, att wid en handel af några styfwer, den ene nästan omöjeligen kunde komma ifrån den andre. I denna ställning hade en Tornwäktare wid namn Eric Lundin, hwars hustru Anna Stina Lundin hölt krog i Clarae Församlings fattighus, låtit deras minderårige son Carl Lundin, å hwardera af 8 afklipte kort teckna en half skilling, i afsigt, att emot dessa märken, dels förskaffa sig snus i en Tobaksbod, det de för bristande skiljemynt eljest icke kunde bekomma, dels att kunna liquidera med ett wisst Sockerbruks arbetare, som på krogen togo förtäring, enär den ej besteg sig till jämna 4 skillingar. En sådan 6 öres polette, kommer i Policebetjeningens händer. Målet angifwes wid Kongl. Policekamaren, som låter häckta mann, hustru och son, och förwiser det till Norra Förstadens Wästra KämnersRätt, hwilken, i stöd af Kongliga Förbuden emot Valuter och MyntPoletter af den 22 Oct. 1766 och 24 Martii 1790, dömde Eric Lundin att mista äran, afstraffas med 38 dagars fängelse wid wattn och bröd, samt att därefter 3 år å någon Kronans fästning till arbete hållas, och gemensamt med sin hustru ärsätta den utgifne 6 öres Poletten, samt hustru Lundin, att undergå 8 dagars fängelse wid wattn och bröd; men sonen Carl Lundin blef, i anseende till den lydnad han war sine föräldrar skyldig, ifrån näpst befriad. Därefter blef målet, i stöd af 25 C. 5 § RB. understäldt Kongl. Swea HofRätt, som, igenom Utslag den 12 Sept. 1799, förklarade, att som de påtecknade halfwa korten ej blifwit gjordt i afsigt, att gå och gälla flere personer emellan än Lundin och Tobakshandlaren Hallberg, hwilke allena haft betydelsen däraf sig bekant, hwarföre ock, på sådan grund, ej någon utan förut ärhållen underrättelse om ändamålet med desse märkens inrättande och kunnskap om utgifwarens namn, kunnat dem emottaga, samt således icke heller i någor måtto stodo att hänföras till de igenom 1766 och 1790 årens Kongliga Förordningar förbudne Valuter, utan fast mera woro att anse såsom inwisningar på Hallberg, att därföre utlämna waror; Alltså pröfwade Kongl. HofRätten rättwist, Tornwäcktaren Lundin och hans hustru samt deras son ifrån allt answar i detta mål att befria. Se Kongl. HofRättens utslag, tryckt i Dagl. Allahanda den 20 Nov. 1799, N:o 267. Härigenom blefwo wäl desse personer stälde på fri fot, men, ehuru HofRätten sjelf funnit något brott icke hafwa blifwit begångit, de lämnade utan mindsta ärsättning för ett långwarigt fängelse, och för det den ene blifwit dömd ifrån äran, att undergå högsta kroppspligt och flereårigt fästningsarbete, samt hans hustru jämwäl med kroppspligt blifwit ansedd; äfwensom det långwariga häcktandet, utom dess wärkan på arrestanternes hälsa och sinnen, i owissheten om deras tillkommande öde, naturligen måst medföra en betydelig rubbning i deras närings och enskilda hushållsställning; Och detta allt för 6 rundstycken, hwilka igenom tillställningar, som de icke wållat, i Kronans mynt ej kunde praesteras. KämnersRätten, hwilken såsom Underdomare war skyldig att, utan allt arbitrerande, följa lagens bokstaf, kan wisserligen ej härutinnan tilläggas någon skuld: Någon ärsättning för lidande kunde ej heller tilldömas, då Kronoåklagaren ägde att åberopa sig Instruction och embetsnit: häcktandet war ock lagligt, då den inbillade förseelsen bekommit anseende af urbotamål; men wid händelser som denna, wore till önskande, att någon publique fond wore inrättad, hwaraf på lika sätt, som, enligt 46 § i StorHertigens i Toscana Leopolds år 1786 utgifne Brottmålslag för sine Stater, den oskyldigt lidande kunde njuta ärsättning. Jämnför härmed mitt förslag i Lagf. Bibl. 1 T. p. 74.

2 §.

"Prånglar någor ut thet mynt, han wet falskt wara, äntå at han til myntningen ej rådt, eller hulpit; fylle skadan, och plichte med fängelse wid watn och bröd, eller med spö eller ris, efter som bedrägeriet är til."

P. St. Säljes wara, som man wet wara felaktig, I: 4 HB; eller förfalskad, I: 9 HB.

3 §.

"Warder någor med falskt mynt bedragen, och äntå han sådant märkt, gifwer thet sedan til en annan ut; plichte med fängelse efter omständigheterna, och rätte skadan up"

P. St. Säljer någon wetandes felaktig eller förfalskad wara, I: 4, 9 HB.

4 §.

"Klipper någor mynt, ehwad slag thet helst är, eller thet eljest på hwarjehanda sätt swikeliga minskar; miste äran, och plichte med fjorton par spö, ellofwa par ris, eller flera, eller med hächte wid watn och bröd, alt efter som brottet är til, och gälde skadan åter."

P. St. Ändras krönt mått eller wigt, VIII: 3 HB. Huru det bör kunngöras, då någon dömes ifrån äran, XXIV: 13 RB.

S. F. Allt afstympat, klipt och filat samt genom hwarjehanda flärd förfalskat och förwärrat mynt, som kunnat förlora dess rätta wigt och wärde, bör icke wara gängse och gällande, utan i hwars hand det ock är, inlefwereras på Myntet i Stockholm, att kunna ommyntas; blifwandes ej allenast de handlande, utan ock Kronans Uppbördsmänn åtwarnade, det de noga se sig före, att icke något sådant oriktigt gjort mynt må i landet införskaffas, eller i Kronans Cassor wara befinteligt, utan till ommyntning befordras. 1721 den 13 Januarii, K. F. MW. 1 T. p. 290. Den som beträdes med Guld- eller Silfwermynts nedsmältning, förarbetande och förwandlande, skall ej allenast mista sjelfwa penningarne, som han nedsmälta welat, eller materien den han nedsmält, utan ock böta fyra dubbelt dess wärde, angifwarens ensak, eller i brist af botum, pligta med kroppen, och därefter förwisas i landsflygtighet. 1742 den 27 Apr. KF. MW. 3 T. p. 1871. Jämte det Kongl. Förordningen den 27 April 1742 fastställes, med den tilläggning, att den, som bjuder eller leger, hjelper eller råder annan till en sådan förbjuden nedsmältning, så att den därigenom sker, bör, enligt 61 Cap. 1 § MB. därföre sammalunda med förrbemälte straff beläggas; men den, som allenast på mindre sätt gör sig däruti delagtig, sådant med någon lindrigare bestraffning, af spöslitning eller fängelse, efter omständigheterne, umgälla, förordnas tillika, att Guld- och Silfwerarbetare, hwarunder, utom Guldsmeder, äfwen i detta mål begripas Jouvelerare, Gulddragare, Swärdfäjare, Gördelmakare och Guldslagare, böra uti inge andre rum, än deras wärkstäder hafwa någre Smält- och Wind- eller Dragugnar, och flere inrättningar till gulds och silfwers uppsmältande, såsom ock icke heller företaga sig desse metallers nedsmältning annars, än i närwaro af 2:ne sine Gesäller, eller i brist däraf, andre trowärdige personer, som strax hafwa att afgifwa deras skrifteliga bewitnande öfwer materiens wigt, samt att intet gångbart mynt därwid är wordet anwändt, hwilket bewis sedan bör af Guld- eller Silfwerarbetaren ofördröjeligen inlefwereras i Stockholm och andre större Städer, hwaräst Skrån med desse Ämbeten äro inrättade, till Åldermannen och Bisittarne, innan guld- eller silfwerarbetet warder, efter förra wanligheten stämplat, men uti de Städer, där inge sådane Skråer finnas, bör sådant ske hos Magistraten, till Guld- och Silfwerarbetarens säkerhet och befrielse, i fall han sedermera för samma smältnng under misstanka och tilltal komma skulle. Ej heller skall någon nedsmältning af guld och silfwer uti andre enskilte hus wärkställas, med mindre owäldige personer äro därwid närwarande, och sammalunda genast däröfwer gifwa deras, på förrberörde sätt, till alla delar inrättade skrifteliga Attest; Äfwen skall ingen af ofwannämnde Guld- och Silfwerarbetare hafwa frihet, att tillhandla sig något uppsmält guld eller silfwer, eller så kallade plantsar, utom en sådan attest, hwarmed sedermera bör förfaras, som ofwanförmält är. Så wäl Guld- och Silfwerarbetare, som andre, hwilke wid gulds och silfwers nedsmältande annorlunda förfara, än Kongl. Maj:t nu i Nåder förordnat, skola, oaktat intet mynt därwid är wordet anwändt, icke destomindre för förbudets öfwerträdande böta 40 daler S:mt, samt hafwa förwärkat den uppsmälta materien, som angifwaren enskilt bör tillfalla. Hwarjom och enom lämnas fritt, att under lika beskydd, som Fiscalerne, och andre Kgl. Maj:ts och Kronans egne betjente, samt med desse sednares biträde, om de det begära, lagligen angifwa de brottslige hos domaren, i fall de med skäl och bewis därtill äro föresedde. Äfwen skall den Gesäll, som bewisligen angifwer en Mästare af Guld- och SilfwerarbetareÄmbeten, hwilken sig emot Förbudet förbryter, framför någon annan Gesäll wara berättigad, att i samme brottsliges ställe blifwa Mästare, så framt han sådant åstundar, och för öfrigit är af den skickelighet, som 1720 års SkråOrdning ärfordrar, samt detta Förbud ej allenast årligen, en eller flere resor af predikostolarne offenteligen kunngöras; utan ock wid hwar Ämbetes sammankomst med Guld- och Silfwerarbetare, uti deras och deras arbetsfolks närwaro, uppläsas, och sådant i Protocollet antecknas, samt ett Exemplar däraf till den ändan uti hwardera Ämbetslådan förwaras. 1745 den 4 Julii, KF. MW. 3 T. p. 2220 Förfalskar Jude Rikets mynt, det fördärfwar eller försämrar, på hwad sätt det häldst ske må, straffes efter lag med spöslitning utan allt skonsmål, och, där brottet ej förtjenar dödsstraff, förwises genast Riket. 1782 den 27 Maij, Kongl. Comm. Coll. Regl. för Judeska Nationen, 17 §, MW. 12 T. p. 320. Den som förklenar myntet, som efter Myntordningen håller prof, skall anses som en förbudsbrytare, och efter sakens beskaffenhet straffas. 1720 den 21 Maij, Kongl. Stadf. å Banquens Priv. 2 §, MW. 1 T. p. 66. Fördristar sig någon att rata de myntsorter, hwilka igenom Författningar blifwit förklarade allmänt böra gälla; böte första gången 50 daler S:mt och andra gången dubbelt; men skulle någon krono eller annan Uppbördsmann därmed beträdas; pligte första gången 100 daler S:mt, och andra gången dubbelt så mycket. 1720 den 6 Julii, KF. MW. 1 T. p. 264. I anseende till ett utspridt wanryckte om de korrt förut utgifne 12 daler K:mts Banco Transportsedlar, förordnade Kongl. Maj:t, att där någon af Kronans Uppbördsmänn fördristade sig, under hwad sken det wara måtte, att taga uppgäld på sådana emot andra Banco Transportsedlar, eller förwägrade att inlösa 12 dalers sedlar, när andra Banquens sedlar eller plåtar woro i Ränteriet eller Cassan att tillgå, och till Kronans behof icke anordnade, skulle han icke allenast mista sin tjenst, utan ock wara owärdig, att någonsin tjena Kongl. Maj:t och Kronan, samt dessutom böta hälften af den summa, hwarpå han således ockrat, eller han wägrat att utwäxla; Och där någon annan, som ej wore Uppbördsmann, blefwe beträdd, att hafwa dylik uppgäld tagit, skulle han därföre böta fjerdedelen af den summa, på hwilken han sådan uppgäld tagit, samt böterne i bägge dessa fall wara angifwarens ensak. 1754 den 18 Dec. KB. MW. 6 T. p. 3645. Landshöfdingen skall tillse, att med myntet riktigt tillgår, så att det inländske icke stjäles ut emot Förordningar, eller något främmande falskt mynt införes, undersåtarne till förderf. 1734 d. 4 Nov. Kongl. Landsh. Instr. 16 §, MW. 2 T. p. 1081. Den, som beträdes med guld- eller silfwermynts utförsel till främmande orter, öfwer det dalertal, som till högstnödige köl- rese- och tärepenningar tillåtit är, skall ej allenast mista sjelfwa penningarne, som han utföra welat, utan ock böta fyradubbelt dess wärde, angifwarens ensak, eller, i brist af botum, pligta med kroppen, och därefter förwisas i landsflygtighet. 1742 den 27 April, KF. MW. 3 T. p. 1871. Nyssberörde 1742 års Förbud skärpes således, att ej allenast allt det guld- eller silfwermynt, hwilket, utöfwer det quantum, som samma förbud dem resandom tillåtet att föra med sig, befinnes af någon, eho han wara må, utföras till Sweriges Tyska Provincer, eller eljest någon utrikes ort, skall wara förbrutit och confiscabelt, utan skall ock den, som understår sig sådant mynt ifrån Riket att afsända, dömas såsom en publique tjuf, ifrån äran. Skulle ock någon undersåte i de Tyske Provincer fördrista sig, att emottaga sådant utpracticerat guld- och silfwermynt; ware han äfwen samma straff underkastad. 1744 den 30 Julii, KF. 1 §, MW. 3 T. p. 2148. Den Skeppare eller Formann, som till sådant mynts utförande blifwer brukad, och ej kan från sig leda, att hafwa haft kunnskap därom, skall böta fyradubbelt emot det Capital, som han utpracticerat, och dessutom arbeta i all sin öfriga lifstid, på något Kronones Slott, eller Smedja. ibidem, 2 §. Lika böter och straff, som i 2 § förmäles, are ock den underkastad, som på något sätt, med råd eller dåd, befordrar en slik förbuden utskeppning, eller utförsel, af Guld- eller Silfwermynt. ibid. 3 §. Eho, som får kunnskap om någon öfwerträdelse af detta Förbud, antingen under det, att sådant förehafwes, eller ock sedan det blifwit wärkstält, och icke genast uppenbarar sådant, skall böta fyradubbla böter, oaktat han ingen del i gerningen hade. ibid. 4 §. Den, som icke kan ärlägga de böter, till hwilka han, efter denna Förordning, kan blifwa pligtfäld, skall, eho han ock hwara må, straffas, i brist af penningar, med 7 gångor gatulopp, eller däremot swarande fängelse på wattn och bröd. ibid. 5 §. Ingen wiss tid skall wara föreskrifwen, att ställa den till answar, som sig emot denne Förordning förbryter, utan han wara detsamma underkastad, så länge han lefwer. ibid. 6 §. Eho, som angifwer någon sådan, antingen anlagd, eller wärkstäld utpracticering af Guld- eller Silfwermynt, han ware sig inländsk, eller främmande, skall owägerligen hafwa att undfå både det förbrutne Capitalet, jämwäl ock böterne, där de utfalla kunna, och skall dess namn blifwa förtegat, så wida han det åstundar. ibid. 7 §. Denna Förordning skall ej allenast 2:ne gångor hwart år, allmänneligen uppläsas på predikostolane, nemligen Midfasto och Michaelistiden, utan ock genom CommerceCollegii föranstaltande, anslås i alla Stapelstäder, både på Tullkamrarne, så ock wid hamnarne och andre publique ställen jämwäl ock alle Lastageplatser, så wäl som GränseTullar, och hwaräst eljest tjenligit finnes; Äfwen skall wid hwarje Lotsgård 2:ne gångor om året, wid ofwanutsatte terminer, Förordningen Lotsarne föreläsas, genom de öfwer dem satte Inspectorer. ibid. 9 §. Jämnför KF. den 15 Febr. 1745, MW. 3 T. p. 2175. Tills widare må ej någon sjöledes till inrikes orter och städer å saltsjösidan, ifrån Stockholm borrtföra Guld- eller Silfwermynt, utom nödige köhl- eller resepenningar, wid wite af den inlastade summans förlust, hwilken skall tillfalla beslagaren allena. 1745 den 4 Sept. KF. MW. 3 T. p. 2231. Som Kongl. Maj:ts Nådiga Förbud emot Guld- och Silfwermynts utförande ur Riket, af 1742 och 1744, blott hafwa afseende på Swenskt mynts utförande och nedsmältande, samt sådant utländskt mynt, som här i Riket är gängse; Så finner Kgl. Maj:t de Städers Sjötullskamrar, som af samma Förbud tagit sig anledning att förwägra de handlande, hwilke i Danemark, för där sålde Swenske producter, i betalning fått något Courant Silfwermynt, sådant Danskt mynt att åter utföra till Danemark eller andre ställen, hwaräst de det med någon nytta kunna anwända, hafwa därtill warit alldeles obefogade. 1762 den 17 Aug. Kongl. Resol. på St. Besw. 15 §, MW. 7 T. p. 5317. De, som resa utrikes, få med sig taga nödiga resepenningar, hwilka för de förnämsta ej böra stiga öfwer 100 daler S:mt på personen, och för de andra efter proportion. 1717 den 27 Nov. KF. v. Stjernm. Pol. och Oec. F. 6 T. p. 405, och i kölpenningar bestås 6 marker S:mt på lästen. 1743 den 25 Januarii, KF. MW. 3 T. p. 2002. Ostindiska Compagniet får utföra myntat och omyntat silfwer, som det till sina skepps och handels förnödenhet kan betarfwa, och sjelf därtill ifrån utrikes orter inkomma låtit, med in eller utländska skepp; dock att Compagniet, utom hwad det således sjelf däraf låter inkomma, icke må utur Riket föra eller utföra låta något annat Swensk eller utländskt i riket warande guld- eller silfwermynt, icke eller förarbetat eller oförarbetat guld eller silfwer, eller något annat stämplat mynt, som det icke sjelf låtit därtill inkomma, och sådant allt wid Privilegiernas förlust; men därest någon af Compagniets SuperCarguer, Capitainer, Officerare, Betjente och sjöfolk häremot bryta, skall han, jämte warans confiscation, anses efter de, då brottet sker, gällande Kongl. Förordningar. 1782 den 2 Maij, Kgl. Priv. för Sw. Ostind. Comp. 7 §. MW. 12 T. p. 289. Jf:r 10 § i Kgl. Priv. för Sw. Westind. Comp. den 31 Oct. 1786. Kopparplåtar, hwarken äro eller behöfwa nu mera att anses såsom mynt: ägandes de, som äro innehafware af myntade kopparplåtar, utan att någre förut widtagne Författningar dem i wägen ligga, en obehindrad rättighet, att sådane plåtar, utan föregången anmälan, antingen låta upparbeta til hwarjehanda kopparsmiden, eller emot tullafgifts ärläggande, till urikes orter utskeppa. 1777 den 7 Oct. KB. och den 29 Oct. Kongl. KamarColl. Kunng. MW. 11 T. p. 341. De utur allmänna rörelsen uteslutne äldre silfwerpenningar, äga deras innehafware, att å Kongl. Myntet till omwäxling aflämna. 1776 d. 27 Nov. KF. 9 §, MW. 10 T. pag. 732. Kongl. General TullDirectionen anmodades att föranstalta, det Kongl. Förbudet, emot mynts utförande den 30 Julii 1744, enligt dess 9 § blefwe anslagit i alle Stapelstäder wid Tullkamrarne, så wäl, som wid GränseTullarne. 1799 den 9 Dec. Kgl. CommerceColl. Bref.

Anm. Det är märkeligit, at ehuru 9 § i Kongliga Förbudet emot Guld- coh Silfwermynts utförsel den 30 Julii 1744, MW. 3 T. p. 2149, hwlket innehåller bestraffningar af icke mindre än ärans förlust, 7 hwarf gatulopp och lifstidsarbete på fästning, tydeligen stadgar, att Förbudet 2:ne gångor årligen, nemligen Midfasto och Michaelistiden allmänneligen å predikostolarne skulle uppläsas, samt i Kongliga Förbudet emot Guld- och Silfwermynts nedsmältande den 4 Julii 1745, MW. 3 T. p. 2222, det anbefalles, att sidstnämnde Förbud, hwlket utsätter straff af 4 dubbla böter, spö och landsflygtighet, skulle årligen en eller flere resor af predikstolarne offenteligen kunngöras; så finnas intetdera af dessa Kongliga Förbud intagit i de åren 1774 och 1799, ifrån Joh. G. Langes och Joh. A. Carlbohms Tryckerier utgifne sammandrager af de Författningar, hwilka å predikstolarne årligen böra afkunnas, hwari likwäl Författningar icke blifwit glömde, hwilkas öfwerträdande medföra wida mindre wärkan på förbrytarens wälfärd, t. ex. p. 16 i det första sammandraget Kongl. Förordningen den 4 Dec. 1765, som stadgar 2, 4 a 8 öre S:mts böter för den, som försummar Catechismi förhör, och i det sednare sammandraget pag. 91, Öfwerståthållarens Kunngörelse den 14 Nov. 1795, hwilken wid 10 daler S:mts wite förbjuder hembakande till salu. I Kongl. Förordningen den 27 April 1742, MW. 3 T. p. 1871, där kölpenningarne för dem, som idka utrikes sjöfart, stadgas till 6 mark S:mt på lästen, men tillika förordnas, att de icke få utföras i guldmynt eller hela Riksdalrar, utan i enkla eller dubbla femstyfwersstycken, synes nu mera, sedan de den tiden allmänt gängse 5 styfwersstycken eller så kallade Piecer, ur allmänna rörelsen förswunnit, igenom Författning böra stadgas i hwilkendera af de nu gängse Silfwermynt kölpenningar få medföras, till förekommande däraf, att en Skeppare, som wid skeende visitation befinnes äga den tillåtne summan i gängse smärre silfwermynt, icke må af Tullbetjening chicaneras, för det han, emot den gällande, men till sin wärkställighet omöjeliga 1742 års Kongliga Förordnings innehåll, icke föresedt sig med en urbrukelig myntsorte. Om någon i Preusiske Staterne, genom klippning, filning, eller på ehwad sätt som häldst, mindskar de i landet gängse myntsorters wärde, fälles han till 10 dubbla böter emot den winst, som brottet honom tillskyndat, och 2 till 4 årigt Tuckthusstraff. Nedsmältning af landets mynt, anses med 4 dubbla böter, emot den winst han sig däraf förwäntat. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 263, 266 §§. Om i Danske Staterne det mynt ratas, som Konungen låtit mynta, eller därpå ockras, anses förbrytaren efter Danska Lagens 5 B. 3 C. 39 Art. och Norrske Lagens 5 B. 3 C. 50 Art. med dubbla böter emot summans wärde. Att nedsmälta Kronans mynt, är wid högsta straff förbudit, igenom Kongl. Placatet den 24 Febr. 1674, samt Judarne, medelst Placatet den 23 januarii 1769 förbudne, att i sine hus eller boningsrum äga deglar eller smältugnar. Under den 13 Maij 1762 förböds utförsel af redbart mynt, wid warans confiscation, och dubbla böter, hwilka i brist af botum i Fästningsarbete skulle förwandlas, men igenom Placatet daterat den 9 Nov. 1791, (J. H. Schons Udtog af Kongl. Förordn. 10 T. p. 270,) blef Förbudet upphäfwit emot redbart mynts utförande ifrån Danemark och Norrige.