Mannen, som skulle sköta hushållet (1868)
← De tre bockarne Bruse, som skulle gå till Säters och göra sig feta |
|
Tummeliten → |
42.
Mannen, som skulle sköta hushållet.
Det var en gång en man, som var så ondsint och
vild, och aldrig tyckte han, att hustrun gjorde nog i huset.
Så kom han hem en qväll i slåttertiden, och grälade och
bannade henne. ”Käre, var då inte så ond, far,” sade
käringen; ”i morgon skola vi byta arbete; jag skall gå ut
med slåtterkarlarne och slå, så får du sköta hushållet.” Ja,
det tyckte mannen bra om, och ville det gerna. Tidigt
om morgonen tog käringen lien på axeln och gick ut på
ängen med slåtterfolket och skulle slå. Mannen skulle då
till att ställa om huset. Först skulle han till att tjärna
smör, men då han hade tjärnat en stund, blef han törstig,
gick ned i källaren och skulle tappa i öl. Medan han höll
på att tappa ur öltunnan, fick han höra, att grisen var
kommen in i stugan. Han åstad med tappen i handen, och opp för källartrappan som aldra hastigast och skulle passa
grisen, att den inte skulle välta omkull tjärnan; men då
han fick se, att grisen allt hade slagit tjärnan öfverända,
och stod och smakade på grädden, som rann utöfver golfvet,
blef han så rasande arg, att han rent glömde öltunnan,
och efter grisen det fortaste han kunde. Han nådde den i
dörren, och der gaf han den en duktig spark, så att den
blef liggande på fläcken. Nu kom han ihåg, att han gick
med tappen i handen; men då han kom ned i källaren,
hade allt ölet runnit ut ur tunnan. Han gick då i
mjölkboden igen och fick så mycket grädde, att han fick tjärnan
full, och så gaf han sig till att tjärna; för smör ville han
ha till middagen. Då han hade tjärnat en stund, kom
han ihåg, att kon stod inne ännu, och hvarken hade fått
vått eller torrt, fastän det var långt lidet på dagen. Han
tyckte, det var för långt att gå till hagen med den, och
så tänkte han, att han skulle släppa den upp på taket;
det var torftak på stugan, och der stod långt präktigt gräs.
Stugan stod vid en brant backe, och om han lade en
planka på taket, så trodde han nog, att han skulle få kon
ditupp. Men tjärnan tordes han inte heller släppa, för den
lilla ungen hans for och kraflade om på golfvet; den kunde
väl slå den öfverända, tänkte han. Tjärnan tog han på
ryggen och gick så ut, men så skulle han vattna kon först,
förrän han släppte den på taket. Han tog då en bytta
och skulle taga vatten i brunnen med, men då han böjde
sig ut öfver kanten, rann grädden ut ur tjärnan och ned i
nacken på honom och så ned i brunnen. Det led nu till
middags, och smör hade han ändå icke fått; så tänkte han,
att han skulle koka gröt, satte så en gryta med vatten i
på spiseln. Då han hade gjort det, kom han till att tänka
på, att kon kunde falla ned af taket och bryta benen eller
nacken på sig, gick så upp på taket och skulle binda den.
Den ena ändan af repet band han om halsen på kon,
släppte det ned igenom skorstenen och band andra ändan om låret sitt, för vattnet kokade allt i grytan, och han måste
till att vispa i gröten. Medan han höll på dermed, föll
kon ned af taket likaväl och drog mannen upp i skorstenen
med repet; der satt han fast, och kon den hängde utanför
väggen och sväfvade mellan himmel och jord, och den
kunde heller icke komma lös. Hustrun hade väntat både
länge och väl på, att mannen skulle komma och ropa
hem dem till middagen; men det blef icke något af. Till
sist så tyckte hon, det dröjde allt för länge, och gick
ändtligen hem. Då hon fick se, att kon hängde så illa till,
gick hon dit och högg repet af med lien; i detsamma föll
mannen ned igenom skorstenspipan, och då käringen kom
in, stod han på hufvudet i grötgrytan.