Nerikes gamla minnen/Kapitel 22

←  Folksägner

Nerikes gamla minnen av Herman Hofberg Nerkiska djur- och växtnamn

Folksånger och folkmusik  →

XXII.
NERKISKA DJUR- OCH VÄXTNAMN^[1].

Det är allmänt bekant, huru vigtiga upplysningar den komparativa Språkforskningen lemnat angående folkens härstamning och förgrening. Det är tillika erkändt, att naturalstren äro bland de föremål, som bäst bibehållit sina namn, — — Dessa dels oförklarliga, dels för mängden obegripliga namn tillhöra vårt folks äldsta och dyrbaraste fornminnen, hintydande på vårt ursprung och våra uråldriga anor. E. Fries.

Djur.

• Nalle — Björn (Ursus Arctos, L.).
• Gråben, Gråtass, Gullben, Tusse, Den Grå — Varg (Canis Lupus, L.).
• Mickel, Gullfot, Varskott — Räf (Canis Vulpes, L.).
• Bjur — Bäfver (Castor Fiber, L.)
• Lecksen — Lekatt, Vessla (Mustela Erminea, L.).
• Surk — Jordråtta, Lemmel (Lemnus amphibius, L.).
• Bäse — Gumse, hanfår (Ovis Aries, L.). Fåra — Tacka, honfår. Gimmer och Gimmra — årsgammalt lamm.
• Spånnkäring — Nattskärra (Caprimulgus europæus, L.).
• Tillekorp — Spillkråka, svart Hackspett (Picus martius, L.).
• Veðknerka — Större hackspett (Picus major, L.).
• Täkling — Hussparf (Fringitia domestica, L.).
• Skogsknett — Löfsångare (Sylvia Trochilus, L.).
• Fjärbane — Tjäder (Tetrao Urogallus, L.).
• Tappe — Hönstupp (Gallus domesticus, L.).
• Tyllare — Strandpipare (Charadrius Hiaticula, L.).
• Lerbena — Ljungspole (Charadrius apricarius, L.).
• Horsgök — Enkel beckasin (Scolopax Gallinago, L.).
• Knerka — Ängskära (Gollinula Crex, Lath.).
• Svänja — Sångsvan (Cygnus musicus, L.).
• Odensvala^[2] — Svart stork (Ciconia nigra, L.).
• Buskål, Gullring — Huggorm (Vipera Berus, L.).
• Fyrfota — Ormödla (Lacerta avilis, L.).
• Tenorm — Ormslå (Anguis fragilis, L.).
• Kossa — Vanlig groda (Rana temporaria, L.).
• Klossa — Padda (Bufo vulgaris, Laur.).
• Årännare — Färna (Leuciscus latifrons, Nilss.).
• Örlax — Laxöring (Salmo Trutta, L.).
• Todise — Tordyfvel (Scarabæus stercorarius, L.).
• Sting — Styngfluga (Oestrus Bovis, L.).
• Särksprätt — Loppa (Pulex irritans, L.).
• Fårpiga, Jungfru Marias nyckelpiga — Nyckelpiga (Coccinella septempunctata, L.).
• Dvärg^[3] — Spindel (Fam. Araneæ).
• Krävecka — Kräfta (Astacus fluviatilis, Fabr.)
• Gråe (best. form Gråen) — larverna af Sciara Thomæ.

Växter.

• Allbotsrot^[4] — Bockrot (Pimpinella Saxifraga, L.).
• Anisroser, Vreðgräs^[5] — Linnea (Linnæa borealis, L.).
• Apäl — Vildäpple (Pyrus Malus, L.).
• Asker — Ask (Fraxinus excelsior, L.).
• Björk — Björk (Sö. Betula, L.). Masurbjörk (B. verrucosa, Ehrh.). Glasbjörk (B. odorata, Bechst.).
• Björnram — Floka (Heracleum sibiricum, L.).
• Blogrot — Rödrot (Potentilla Tormentilla, Scop.).
• Blåsibb — Blåsippa (Anemone Hepatica, L.)
• Bockablað — Liljekonvalje (Convallaria majalis, L.).
• Bubbler — Bullerblomster (Trollius europæus, L).
• Dufägg — Silen (Silene inflata, Sm).
• Fisköger — Förgät-mig-ej (Myosotis palutris, Lin.).
• Frostegräs — Darrgräs (Briza media, L.).
• Grismagar — Guckuskor (Cypripediun: Calceolus, L.).
• Hadd — Ängsdun (Eriophorum vaginatum, L.).
• Hilster — Vide (Salix pentandra, L.).
• Hvitveser — Hvitsippa (Anemone nemorosa, L.).
• Hässjne — Ormskalle (Ophioglossum vulgatum, L.).
• Johannisblomster^[6] — Johannesört (Hypericum perforatum, L.).
• Jungfru Marias sänghalm — Måra (Galium verum, L.).
• Kabbar — Kafveldun (sl. Typha, L.).
• Kattkrut — Lummer (Lycopodium clavatum, L.).
• Kikbär^[7] — en bärlik missbildning af barren på enen (Juniperus communis, L.).
• Klase — Svingel, råglosta (Bromus secalinus, L.).
• Korsblicka, Munkakål, Möshkål — Vattenklöfver (Menyanthes trifoliata, L.).
• Kröser — Lingon (Vaccinium Vitis idæa, L.).
• Kummä — Kummin (Carum Carvi, L.).
• Lentiste — Mjölktistel (Sonchus arvensis, L.).
• Lusagräs^[8] — Lummer (Lycopodium Selago, L.).
• Läkeblacka^[9] — Groblad (Plantago major, L.).
• Munkalöss — Hundtunga (Cynoglossum officinale, L.).
• Märamynta — Åkermynta (Mentha arvensis, L.).
• Nate — Sjögräs (Sl. Potamogeton, L.).
• Ormbleck^[10] — Ormbunke (Pteris aquilina, L.)
• Pelle i bäcken — Pors (Myrica Gale, L.).
• Qvecke — Qvickrot (Triticum repens, L.).
• Röðbena — Slidknä (Polygonum lapathifolium, L.).
• Skägg, Finnaskägg — Stagg (Nardus stricta, L.).
• Smottrer, Jolbär — Smultron (Fragaria vesca, L.).
• Surtuppar — Åkerkullor (Anthemis arvensis, L.).
• Sväler — Blåbär (Myrtillus nigra, Gil.).
• Säffe — Säfserot (Libanotis montana, All.).
• Särder — Sälg (Salix capræa, L.).
• Tiste — Tistel (Sl. Carduus, L.).
• Trollsmör — (Aethalium flavum, Link.)
• Try — Benved (Lonicera Xylosteum, L.).
• Tyskentopp — Sötblomster, Kamillblommor (Matricaria Chamomilla, L.).
• Töfler — Kardborrar (Sl. Lappa, Adans.).
• Ulfvatry — Olvon (Viburnum Opulus, L.).
• Vassarf — Narf (Stellaria media, L.).
• Viare, Viarsgräs — Tranärter (Vicia Cracca & villosa, L.).
• Älfdansagräs, Älfvaringar^[11] — Elfexing (Sesteria coerulea, Ard.).
• Älfvanäfver^[12] (Marchantia polymorpha, L.).

---

1. Denna förteckning är långt ifrån fullständig och långt ifrån den bästa, som bort kunna lemnas; men tiden har icke tillåtit Förf. att afhjelpa någondera af dessa brister. Den torde emellertid — äfven i sitt bristfälliga skick — visa, att på det speciella område inom den komparativa språkforskningen, som bestämmes af naturföremålen, gömma sig rika skatter äfven i vårt, länge förbisedda, landskapsmål. — För mången, som aldrig egnat denna sak sin uppmärksamhet, skola några exempel vara upplysande.
   Bjur, Bjuren är i Vester-Nerike väl bekant ifrån den tid — för omkring 100 år sedan — då han lefde vid våra ensliga skogsvatten. Deremot känner folket här icke alls detta djur under det yngre namnet Bäfver. I Fornnord. Bjór, i medeltidssvenskan Bjur. — Bäse, den vanliga benämningen på hanfår, gomse, heter i Fornn. Berr, i Moesog. Biari. — Gimmer och Gimmra, ungt lamm, heter i Fornnord. tungan Gimbr, Gymbr, Gimbur och Gimla. — Horsgöken, hvars gnäggande läte höres i luften under ljumma våraftnar, har i Fornn. samma namn, neml. Hrossogaukr. — Apäl, äppleträd, för hvars rot man antager Sanskr. phal med præf. a, som betyder bära frukt, återfinnes, med olika skiftningar i uttalet, i alla Germaniska, Celtiska och Slaviska språk. Björkens alla namn i de Ariska språken härstanima från Sanskr. Burgha. — Nate är beslägtadt med Moesog. Natjan vara våt, — Try, Nerikesnamnet på Lopicera och Viburnum, är urgammalt.
2. Vet Akad. Öfvers. 1856.
3. Dvärgarne eller spindlarne betraktas ännu med vidskeplig ömhet och anses spinna lycka åt den, som ej ofredur dem. Dvärgsnät (spindelväf) brukas som blodstillande medel allmänt på skurna sår.
4. Nyttjades fordom som en universal-medicin, hvaraf det nerkiska namnet härleder sig.
5. I bergstrakterna begagnas Linnean ännu mot rheumatiska krämpor på det sätt, att refvorna vridas till tåg, som lindas kring den lidande kroppsdelen. Det är häruataf som växten fått namnet Vredgräs.
6. Den krossade örten bindes på det ställe, der ett kreatur blifvit ormstunget.
7. Förorsakas af larven till Cynips Juniperi, och kokas med söt mjölk såsom medel mot kikhosta.
8. Ett starkt afkok på örten brukas ännu i folkmedicin som ett kraftigt verkande drasticum. Namnet häntyder på att växten äfven varit nyttjad till fördrifvande af ohyra.
9. Bladen brukas allmänt på öppna sår för att befordra läkningen.
10. Enligt folktron blommar Ormblecket ej oftare än hvart hundrade år och då blott några ögonblick vid midnattstiden emellan midsommarsqvällen och midsommarsdagen; och är detta orsaken hvarför ingen kan säga sig sett denna växtens blommor.
11. Som bekant växer gräset på sidlända ängar, i stora ringformiga tufvor. Den mörka ringen kring hvarje tufva, som bildas af de outvecklade svartblå axen, tros vara spåren efter elfvornas ringdansar.
12. De läderartade bladen nyttjas till omslag på Älfvabläst (Urticaria), ett kliande utslag, som folket tror uppkomma genom elfvornas andedrägt (bläst).