Norrköpings Weko-Tidningar 28 oktober 1758

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Norrköpings Weko-Tidningar 28 oktober 1758
av Johan Edman

Norrköpings Weko-Tidningar 28 oktober 1758


[ 1 ]

N:o 3.

Norrköpings Weko-Tidningar.

Den 28 October År 1758.


Föliande Resande äro ankomne:

Rådman Abraham Aschanius ifrån Söderköping. Advocat Fiscalen Johan Sonylander ifrån Stockholm. Kyrkoherden Anders Wibjörnsson ifrån Wånga-Sochn. Garfwaren Petter Lundberg ifrån Stockholm til Lundsbo. Commissions Secreteraren Ekerman och Hof-Secreteraren Faltinson ifrån Stockholm til Götheborg. Fru Dylander ifrån Stockholm til Sörby. Baron Leyonhjelm ifrån Stockholm neder åt Landet. Fröken Leyonhufwud ifrån Clastorp til Säby. Major Palmstruk, och Capitain Wilbrand, samt Capitain Zätterström ifrån Stralsund til Stockholm. Fouriern Carl Johan Bråms til Stockholm. Borgmästaren Boberg ifrån Stockholm til Ystad. Baron Yxskuld ifrån Stralsund til Stockholm. Capitain Papcke ifrån Stockholm til Stralsund. Slagtare-Drängarne Stickman och Hejding ifrån Carlscrona til Stockholm. Vice-Häradshöfdingen Herman Jbsonne ifrån Nyköping. Auditeuren Rizell ifrån Linköping. Brukspatron P. Agrell ifrån Haddebo-Bruk til Risinge-Ting. Köpman Schink ifrån Stockholm, Logerar hos Källarmästaren Egge.

Jfrån den 21 til den 28 Octobr. äro i Norrköping födde: 1 Piltebarn, 1 Flickebarn. 3 Brudepar wigde, samt döde 4 gamla Personer, och 1 Barn.

Brudeparen äro: Murdrängen Magnus Larsson Wållin med Pigan Catharina Jonsdotter. Brandwakten Swen Lundberg med Pigan Brita Larsdotter. Kopparhammarsmeden Håkan Hillebrand med Christina Wedman.

Namnen på de döde gamle Personer med deras siukdomar:

J St. Olofs Församling: Sjöman Söderqwists Hustru, Catharina Månsdotter 30 År gammal, död af hetsig Feber. Bonde-Enkan, Anna Olofsdotter, 62 År gammal, af Swulnad. Soldate-Enkan Lena Söderstrand, 58 År gammal, af Twinsot. J S. Johannis: Torpare-Enkan Brita Månsdotter, död af tärande Sjukdom.

J denna Weka äro följande Fartyg ankomne:

Nils Lindberg ifrån Stockholm med diverse Persedlar, samt twänne Stycken Wed-Båtar.

Under Lastning liggande Fartyg: Skepparen Johan Fr. Franck hemma i Stralsund, wil til Amsterdam. Anders Qwarsell til Stralsund med Pack-kistor för Kronans räkning. Petter Öman til Stockholm. Håkan Cullin til Stockholm.

J denna Weka äro följande Fartyg här ifrån afgångne:

Olof Öhr til Stockholm med Stång-Järn. Capitain-Ljeutenanten Bläsing til Carlscrona med Mjöl, Bröd och Spik för Kronans räkning. Gustav Lind til Stockholm med Mjöl och diverse Persedlar. Johan Wendler til London med Järn och Bräder.

[ 2 ]

At köpa åstundas:

En något gammal Swensk Bibel utan defect. Underrättelse om Köparen fås på Boktryckeriet.

En stor wacker Spegel, med förgyld Ram. Om Köparen fås äfwen Underrättelse på Boktryckeriet.

Nicolai Agrelii Arithmetica. Om Köparen fås ock Underrättelse på Boktryckeriet.

Til Salu är insatt:

Johan Fabritie Der Engel Raphael, das ist: Haus-und Reis-Buch. 6 Dal. Kopp:mt.

Hans Baltzersson Fridags, Haandbog oc Tröstspeyel, for Söfarne Folck, Huor vdi de kunde sig speyle oe besee, at GUD hielper sine tro Christre udi Haffsens dybbel oc Dödsensnöd. 3 Daler.

Förkomne Saker.

Et brunt Sto-Yngsle med liten hwit bläs, är förkommen sista Marknads-dag i Norrköping; skulle någon kunna skaffa det tilrätta, behagade han gifwat på Boktryckeriet tilkänna, hans omak skal blifwa med tacksamhet förskylt.

Kundgjörelse.

På Norsholm är tilfälle at få framföda Hästar, Oxar och annan Boskap; Den, som har goda Mjölke-Kor at aflåta, får ock der afsättning, samt skälig betalning.

På Boktryckeriet härstädes finnes:

Swenska Psalm-Boken meo grof och läslig Styl in 8:vo för 4 Daler Kopp:mt Exemplaret.

Dagelig Bön om en Christelig och Salig Hädanfärd, på halft Ark in 8:vo för 3 Öre.

Prenumerationen på dessa Tidningar för et År, som til denna Månads Slut emottages på Boktryckeriet härstädes, år 6 Daler Kp:mt. Men, om någon sedan deraf skulle åstunda Del, kan Årgången icke lemnas under 9 Daler samma Mynt.

Dessa Weko-Tidningar utkomma Klåckan 6 om Lögerdags-aftnarne.

Den, som häruti något om Köp, Salu, Hyra, eller annat, til sin enskilta Förmån, wil hafwa kundgjordt, äger ock dertil emot 18 Öre Kp:mts Ärläggande, Frihet.

Som åtskillige af Prenumeranterne anmodat mig: At mot särskild betalning, låta hwarje Lögerdags-afton, så snart dessa Weko-tidningar blifwa färdiga, sända Deras Exemplar hem til Sig. Altså at tjena en hwar, gifwes här med tilkänna: at De som sådant åstunda, kunna det ärhålla, emot 2 Daler Kopp:mt om Året.

[ 3 ]

Continuation af Berättelsen om NORRKÖPJNGS Ålder och Åtskilliga Öden.

Owäder, och sedan derifrån, när en blidare Himmel upklarnat, med mera Lycka besökt, icke allenast sina förra Handelsställen, utan jämwäl flera, hwarest de med största Beqwämlighet kunnat drifwa sin Handel. Den som känner menniskliga Kynnet, Handels Natur, och Köpmäns otwungna Böjelser, twiflar intet här på. En Handlande söker allestädes sin Winst. Och, fast än de äfwentyrligaste Resor icke afträda honom ifrån sit Upsåt; så är likwäl naturligit, at han hälst til sådana Hamnar riktar sin Kosa, hwarest han med minsta Wågspel kan befordra sin Nytta. Sådane blefwo kort härefter de nästliggande Göthiska Hamnar, som för Gottländningarne icke kunde wara obekante, emedan deras Förfäder sielfwa ifrån dem utseglat, och et wänligit Umgänge alt sedan emellan desse twenne närskylde Folk tyckes warat. Men at aftalda Besök Årligen med den Wisshet och Säkerhet skedt, at Gottländningarne på wissa Ställen och Handelsplatsar kunnat wäntas tilbaka, och de der haft sina wissa Tilhåll, sådana, som efter Christendomens Tiltagande här å Orten warit, synes intet troligt, när man de föregående Tiders Omständigheter sig påminner. Wi hänföre derföre detta Tidehwarf til Konung Jnge den Förstes Regering (Se §. 3.); Och då först finne wi wåre Handlande Gottländningar måne om kringliggande Regenters och Samhällens Tycke och Beskydd uti sina Gjöromål. Swea konungar, och Östgötha Jarlar kunde de i detta Stycke intet twifla uppå, emedan de, emot en Årlig Skatts ärläggande, icke allenast på sina närmaste Sjöresor, utan jämwäl, när som hälst de torfte och åkallade, deras Hägn och Beskydd sig betingat. Jag torde icke heller mycket fela, om jag tilskrifwer bägge desse Fördrag, det ena det andra, och ifrån Östgötha Regenternes, och Gottländningarnes Christnande, härleder twenne så lydande Omhwälfningar uti wår Historia. Åtminstone gifwer gamla Gottlands-Krönikan m. m. dertil anledning. De twenne af Ålder namnkunniga Wikar, som innesluta det fruktbara och angenäma Wikboland, hwaruppå Norrköping och Söderköping sedan blifwit anlagde, hafwa wid detta Tilfälle, af de uppå Handel så mycket begifne Gottländningar, säkert icke blifwit förglömda; emedan inga Ställen til deras Köpmanna-warors årliga Afsättning kunde wara dem närmare. När man derföre sålunda kan finna wissa Handlande, som wissa Tider besöka wissa platsar, och med full Säkerhet der drifwa sin Handel; så felas icke Köpingar. Och just sådana Platser woro, eller rättare, blefwo nu Norrköping och Söderköping, hwilka, om icke annat, igenom blotta Namnen, och de Begrepp man med dem nödwändigt måste ihopfoga, [ 4 ]utmärka et gemensamt och lika tidigt Uphof; hwilket jag, i följe af alt det, som hittils om Konung Jnge Stenkilssons Regering och Gottländska Handelens Ursprung blifwit bewist, til År 1080, eller så wid pass, wil utsätta. Wil man tillika kasta sina Tankar på Linköpings ännu så berömda Persmässo-marknad, som d. 29 Juni Årligen firas, så blifwer tillika nog tydeligt, huru Gottländske Köpmän, som om Sommaren kommit til Norrköping och Söderköping, äfwen denna Marknad i Linköping makeleligen kunnat bewaka. Och finner då nogsamt hwar och en, hwilka af dessa Östgötha-Köpingar äro de äldsta, och hwilkendera hafwer at tilskrifwa de andre sin Upkomst.

§. 5. Om Linköpings och Söderköpings första Jordägare och Besittjare.

När jag härwid påminner mig, huru, på stora Helgedagar, högtideliga Mässor fordom blifwit hållna, och wid samma Tilfällen, när Folket som mäst warit församladt, Köpmänner med sin Köpenskap sig jämwäl infuttnit, och med sine Marknader, som ännu deraf gemenligen kallas Mässor, ringa Orter, utur Stoftet, til ansenligaste Städer uplyft; så gjör jag mig tillika det Jnkast, huru dylika Mässor, eller Christen Gudstjenst, oförhindrad, midt ibland Hedningar, kunnat hållas? Och, om här uti sielfwa Hedendeomen Christna Kyrkor warit, hwarifrån då Friheten kommit at bygga dem? och ändteligen hurudan den Jord och Egendom warit, som GUDS Ords Tjenare, både til Kyrko- och Prästegårdar, samt deras så wäl, som eget Underhåll, förwärfwat? Detta alt kan man lätteligen föreställa sig, genom Gåfwor tilfallit de förste Andelige, som wid första Christendomen här i Landet mästedelen warit fattige, åtminstone icke af de rikaste, Utländningar, och således af sig sielfwe litet, eller inte här i Landet besuttit, Man kan och lätteligen besinna, hirir litet fattigt Folks Offrande, och de Ringares Wälwilja, til så stora Wärks Utförande kunnat förslå. De Förnämas och Mägtigas Understöd, som igenom sin Myndighet allena kunnat bibehålla dessa Jnrättningar, hwilka af Hedningarne eljest icke med de bäste Ögon blifwit ansedde, tyckes derföre warit umgängeligt, och deras tydeliga Bifall härtil högst nödigt. Freden skulle eljest hafwa warat nog fort Tid, och de späda Planteringar förr wisnat, än skutit i Lägg. Linköping ägdes, förr än det fick Köpinga-Namn, af en af den förnämsta Slägt här i Landet, af hwilken Fader och Son, hwar efter annan, warit Östgötha-Lagmän, och med de Mägtigaste detta Lands Slägter, och sielfwa Konungahusen, beswägrad. Denna Slägt förde År 1200 et Lejon-Ansigte uti sit Wapen: Och just samma Wapen är Linköpings