På Prinsessan Eugenias Confirmationsdag
| ← Lidandets väkter |
|
"Kanske med nästa post" → |
på
Confirmationsdag
den 26 Oktober 1845.
Du hvita Lilja uti Nordens Saron
Kung Oscars Dotter! — i din högtidsskrud
Förd af det Svenska Zions fromme Aron
Dig Svea nyss har sett, en himlens Brud
Då vid ett afsked af din barndomsstig,
Du ned vid korset ödmjukt böjde Dig.
Högtidlig tystnad var i Tempelsalen:
Hvart hjerta lystnade till Jungfruns ord,
Som stod der, lik den offrande Vestalen,
I blygsamt Majestät vid himlens bord.
Och i det Svenska Zions Helgedom
Det märktes väl att HERren gick framom.
Så fordom när en Moses längtan hade,
Att engång skåda den Allsvåldige
Och skyld i kulan, såsom Herren sade,
Förbidade att se Guds anlete,
Der hväste fram en ljungeld; — Men, ack nej!
I vilda lågor framgår HERren ej.
Der frambröt en orkan; men ännu fjerran
Var Jehovah. — Derefter mild en vind
Framsusade och uti den var Herran;
Då föll en andagtstår från Bedjarns kind —
Så vid Din Andas högtid tycktes
Det var den Evige, som gick framom.
Oss var det som en fläkt af Herrans Anda
Med Helgonfrid fyllt templet denna dag,
Och som vi hört en himmelsk röst sig blanda
Uti vår sång: om Fadrens välbehag,
Och på ditt hufvud helgonkronan sett
Den Dygd och Oskuld himlens Brud beredt.
Lik dalens Lilja, länge du försköne
Vår Konungs borg och Sveas stolthet var, —
O! Oscars dotter! — Himmelen belöne
Den hulda hand, som Liljan vårdat har.
O Svea! Himlens nåd med dig är stor;
I kungaborgen Herrans fruktan bor.
Men fort på berget nådens timmar fara,
Hos Herren uti Hans förklaringsstund; —
Vi måste ned, fast der var ”godt att vara”,
Ty pröfvas måste religionens grund.
Den pröfning väntar alla — väntar Dig,
Ty törnen växa ock på kungars stig.
Må verldens otro då från Dig ej rycka
Det stöd, som Religionens Engel ger.
Du hittills blygsamt bar din barndomslycka;
Härefter, lär försaka; det är mer;
Ty Hoppet ler i Tålamodets tår
Och kärlek gerna nära korset står.
Erinras visst ditt hjerta ej behöfver,
Den kärlekslära, Himlens Sände gaf;
Välsignelsernas rosor växa öfver
Den ädle sanne menskovännens graf.
Var stor — i visad kärlek mot de små;
Ty deras Vän i himlen vill det så!
