Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  N:o 18. Lördag 23 januari 1836
Post- och Inrikes Tidningar

N:o 19. Måndag 25 januari 1836
N:o 20. Tisdag 26 januari 1836  →
Index.


[ 1 ]

SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 19. Måndagen den 25 Januari 1836.


Meteor. Obs. Den 23 Jan. kl. 2 e. m. Barom. 25,17, 2 gr. blidt SV. mulet. Kl. 9 e. m. Barom. 24,76, 2 gr. blid, S. storm, mulet, regnat och blåst e. m. — Den 24 Jan. kl. 6 f. m. Barom. 24,57, 2 1/4 gr. blidt, S. mulet, med regn och blåst. Kl. 2 e. m. Barom. 24,76, 1 gr. blidt, NV. mulet Kl. 9 e. m. Barom. 25,03; 3/4 gr. kallt, NV. klart. — Den 24 Jan. kl. 6 f. m. Barom. 25,25; 2 gr. blidt, NV. klart.

Officiella Afdelningen.

Kongl. Maj:t har, under den 23 i denna månad, till Landshöfding öfver Östergöthlands med Wadstena Län, i Nåder utnämt och förordnat Öfversten i General-Staben, Chefen för Westmanlands Regemente och Riddaren af Kongl. Svärds-Orden, Friherre Carl Otto Palmstjerna.

= Under samma dag har Kongl. Maj:t, till Landskamrerare uti Östergöthlands med Wadstena Län, i Nåder transporterat och förordnat Landskamreraren uti Norrbottens Län, Kammar-Rätts-Rådet Paul Roland Ferlin.


I anledning af det, uti Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 17 December 1835, angående de vid sista Riksdag af Rikets Ständer fattade beslut i afseende på Bankens Depositions- och Låne-Rörelse,[1] i 1 Afdeln. 4 punkten, angående Depositioner i Banken, innehållna stadgande att: "Privata Assigneringsrätten i Banken må tills vidare fortfara, emot en afgift af 4 R:dr B:ko för hvarje folium, om 40 rader, af den löpande Räkningen, med förbehåll tillika, att den minsta afgiften, som för hvarje år beräknas, blifver 20 R:dr, motsvarande 5 Folier;" har Banko-Styrelsen, till vederbörande Räkningshafvares kännedom och iakttagande, under den 21 dennes meddelat följande närmare föreskrifter:[2]

1:o Folie-afglftens beräknande inom Banko-verket tager sin början med nästinstundande Mars månad.

2:o Ej mindre de Privata Assignariter, som hafva Räkning i Banken före nyssnämde tid, men dessförinnan hos Bankens Under-Styrelse skriftligen anmäla att de ämna upphöra med sin Assignering på Banken, än äfven de, som, efter Mars månads ingång, fortsätta deras Assignerings-Räkningar i Banken, eller der låta öppna sådana, men framdeles kunde vilja dermed upphöra, och derom göra anmälan före utgången af det år, då de sin Assignering på Banken inställa, varda från omförmälte afgift befriade, derest de, vid anmälandet om Assigneringens upphörande, tillika uppgifva beloppet af sina utevarande Assignationer, och då, såvida det icke förut skett, samma belopp, eller skillnaden deruti, på deras Räkningar insätta; hvaremot bemälte Assignanter, om de sedermera, af hvilken orsak och i hvad ändamål som helst, insätta eller låta insätta penningar på dessa Räkningar, böra betala den fastställda Folie-afgiften för det år, sådan insättning ägt rum.

3:o Till Räkningshafvarne, hvilka, jemlikt Kongl. Kungörelsen af den 6 Maj 1830, äro pligtige att årligen, senast vid Januarii månads utgång, hafva sina Räkningar för det tilländalupna året med Bankens Bok behörigen kollationerade, eller till deras Ombud, lemnas af vederbörande Kamrerare, omedelbart efter det denna kollationering för sig gått samt antalet af inlösta Assignationer såmedelst blifvit tillförlitligen utrönt, Debets-räkning å den för föregående året på en hvar belöpande afgift; skolande samma afgift, vid laga påföljd, vara för Låne-Bankens räkning inbetald och attest deröfver till Låne-Bnnken inlemnad, senast inom förloppet af nästderpåföljande Mars månad.

Icke-Officiella Afdelningen.

INRIKES UNDERRÄTTELSER.

Westergöthland. (Korr. Art.) Fastän det är kändt att, inom de sju härader af Elfsborgs Län, derifrån allmogen får idka gårdfarihandel för afsättning af ortens slöjde-alster och tillverkningar, dessa under senare åren ansenligen tilltagit i mängd, synnerligen hvad väfnadsslöjden beträffar, har likväl den nyligen skedde passutgifningen bekräftat, att gårdfarihandeln är i aftagande, enär de gårdfarihandlandes antal, som för 10 år tillbaka utgjorde 700 för hvarje förpassningstermin och sedan minskades till 600, 550 è 500, de sista gångerna inskränkts till 450 och derunder. Orsakerna kunna till en del vara tillfälliga; men det synes, annars, ligga i sakens natur, att, i samma mån som den större trafiken med gårdfarihandels-distriktets produkter tilltager, genom försändningar i parti till andra orter och städer inom Riket, samt äfven till Norrige, — skall den egentliga gårdfarihandeln aftaga; och anledning förefinnes således, alt de öfverklagade olägenheterna af gårdfarihandelsrättigheten skola efter hand försvinna, utan någon förstörande inverkan på välståndet i gårdfarihandels-distriktet.

En större fabrik, med vattendrifkraft, för tillverkning af finare hvita bomullsväfnader, såsom kambrick, scherting m. m. har, under namnet: Rydboholms, blifvit anlagd vid Wiske ån, inom Marks härad, 3/4 mil från Borås, af ett bolag, nemligen: Grosshandlanden J. Francke i Göthehorg och Handlanden J. C. Bäfverman i Borås samt Skattebonden Sven Erikson i Kinna Rättaregården. Anläggningen börjades i Augusti månad 1834, och voro byggnaderna färdiga vid slutet af sommarn förlidet år, hvarefter fabriken blifvit försedd med 25 väfstolar, deraf några äro i gång, samt med nystnings-, vindnings- och drejningsmaschiner, äfvensom med en hydraulisk press-maschin. Bleknings- och appreterings-apparater äro anskaffade, men ännu ej uppställde: Mangelverk är på vägen från utrikes ort; och hoppas man att det hela skall fram på våren vara i full gång, med ett ökadt antal väfstolar, till emellan 60 och 80. — Äfven en ny utmärkt väl byggd fabrik för bomullsspinning, med vattendrift har blifvit anlagd vid Tollered i Wedtle härad, af ägarne till Stora Näs Säteri P. W. Berg och son: den var redan vid slutet af förlidne sommar till någon del i full gång, sysselsättande ett betydligt antal arbetare. På en vägsträckning af 8 mil, att räkna från Rydboholm, träffar man numera fyra stora fabriksanläggningar, grundade på vattendrifkraft, nemligen: utom Rydboholms, Tollereds, Kullens och den å gränsen emellan Elfsborgs och Götheborgs Län, vid Jonsered, under anläggning varande fabriken för lin-, hamp- och bomulls-beredning, spånad och väfnad, hvilken blifver den största af dem alla.

I bredd med denna industriens högre riktning, har behofvet af förbättrade kommunikationsmedel blifvit insedt. Ett bolag, som åtagit sig att anlägga ny landsväg från Borås till Fläskjum, 1 1/2 mil, för lättande af trafiken emellan Borås och Götheborg, har redan erhållit Nådig Oktroy, med rättighet att uppbära vägpenningar; och, vid Hushållnings-sällskapets sammanträde i Borås den 8 dennes, skedde anslag af sällskapets kassa till förberedande undersökningar om åtskilliga andra vägars omläggning eller förbättrande, hvad genom god vilja och enighet, kan i detta afseende uträttas, har visat sig på Dahlsland, der, under loppet af 3:ne år, Wedbo och Tössbo Häraders jordägare, för att undgå svåra backar, omlagt alla inom Häraderna varande landsvägar på mera än 20 mils sträckning, utan annat understöd än de omkring 1,300 R:dr Banco, Kongl. Maj:t i Nåder anslagit till inlösen af sådana inägor, som behöft användas vid vägomläggningen.

Götheborg. Hr Lidbäck har i dag förevarit vid Rådhus-Rätten härstädes, der ingenting af synnerlig vigt uträttades, utan uppskjöts målet till den 27 dennes, då Enkefru Lidbäck bör personligen inställa sig.

(Göth. Dagb.)

Gefle den 23 Januari. Vintermarknaden tog här sin början sistl. Onsdag. Så väl väglag som väderlek hafva bidragit att göra den mera liflig, än vanligt, ehuru den dock icke kunnat anses vara af stor omfattning. Norrlands produkter utgöra i synnerhet föremål för omsättningen, och hafva i årst ått i högt pris.

Om man, under dagarna, beundrat den allmänna rörelsen bland folkmassan, har man, om aftnarne, haft än större skäl att vara belåten med den ordning och stillhet, som inträdt med skymningen — en omständighet, så sällspord vid marknader å andre orter, hvilka nästan alltid åtföljas af fylleri, slagsmål och olyckshändelser. Priserne hafva varit:

En Tunna Hvete 14 à 15 R:dr; en d:o Ärter 12 à 16; en d:o Råg 12 à 12 1/2; en d:o Korn 10 1/4 à 10 1/2; en d:o Blandsad 7; en d:o Hafra 6; ett ℓ℔ Wingåkers Hvetmjöl 1 2/3; ett d:o Smör 7 1/2; ett d:o Talg 7; ett d:o Lin 7 à 8; ett d:o salt Fläsk 4 3/4; ett d:o färskt d:o 4; ett d:o Norriges Sill 3 1/3; ett d:o Humbla 13 1/3; en kanna Bränvin 1 R:dr. Tillförseln medelmåttig. (Geflb. L. Tidn.)

HANDELS-UNDERRÄTTELSER.

Petersburg. Enligt Kejserlig befallning, skola alla till Ryssland kommande främlingar förständigas, att inga utländska Lotteri-sedlar få i det inre af Riket införas. I händelse någon förklarar sig ej medföra sådana sedlar och likväl beträdes dermed, skola de konfiskeras. De, som anmäla sig vara innehafvare deraf, äga att antingen ofördröjligt återsända desamma öfver gränsen, eller låta dem ligga på Tullkammaren i särskilta, med innehafvarnes egna och tullsigill försedda paket, under förbindelse, att inom tre månaders förlopp skaffa dem öfver gränsen. Lotterisedlar, som öfver den utsatta tiden blifva på Tullkammaren qvarliggande, skola konfiskeras och på nämde ställe förvaras, samt, i fall någon vinst skulle utfalla, de vunna penningarne infordras och betraktas såsom en genom försäljning af förbuden vara erhållen summa. — Adeln i Guvernementet Kursk har lemnat ett nytt bevis på dess nit för allmänt väl, medelst sammanskott till Ssejms-strömmens sättande i segelbart stånd ända från Desna, på en sträcka af 200 verst. Farten öppnades d. 16 sistl. i Sept. i Baturin, och d. 16 Okt. i Pontivi; — Från Warschau skrifves: "Konungariket Pohlens folkmängd stiger, enligt förlidet års beräkning, till 4,059,517 individer, hvaribland 2,012,951 af mankön och 2,046,566 af qvinkon." — Af Gazette du Commerce inhämtas, att, under loppet af 1835 års navigation, från Petersburg utförts 2,021,439 pud hampa; förrådet i magasinerna uppgick vid 1834 års slut till 400,000 pud; förlidet år utgjorde tillförseln från det inre af landet 1,991,439 pud; hela disponibla qvantiteten var således år 1835 icke mindre än 2,391,439 pud. — Antalet af de till Cronstadt, intill den tredje November, anlända fartyg steg till 1,341. — Från Preussen förnimmes, att af den 1,206 mil sig sträckande gränslinien utaf Tyska Tullförenings-gebitet, beröra 128 mil Östersjön, 183 Pohlen och Ryssland, 299 Österrike, 29 Frankrike, 83 Luxemburg, Belgien och Nederländerna (alla bråk äro utelemnade); de öfriga 481 stöta till andra Tyska länder, Fristaten Krakau och Schweiz, hvarest inga Tullsystemer med höga afgifter subsistera. Efter Badens, Nassaus och Frankfurts biträde till nämde förening, försvinna ytterligare ur räkningen 202 mil, blifvande alltså blott 279 mil ännu öfrige att bevaka. Af dessa kommer största delen utaf gränsbevakningen på Preussen, nemligen 81 mil mot Mecklenburg-Schwerin och Strelitz, 4 mot Krakauska området och 172 mot Hannover, Braunschweig och Lippe, eller tillsammans 257 mil. Af återstoden falla 16 mot Hannover på Kur-Hessen, samt 3 mot Schweitz, på Bayern och Würtemberg. Näst Preussen har Baden att öfvertaga största delen af gränsbevakningen mot utlandet; tullförvaltningen i det hela kommer likväl att mycket vinna, emedan i stället för de försvinnande 202 gränsmilen blott en, efter kartan, knappt 30 mil lång gränslinie emellan Baden och Schweiz, samt en, sannolikt föga öfver 20 mil lång gränslinie emellan Baden och Frankrike förekommer, af hvilka den senare likväl är mycket skyddad genom Rhenströmmed. Förenings-området kommer således i dess vidare utsträckning endast att bevaka något öfver 1050 mils tullgräns och har en för smyghandelns försvårande ganska gynsam afrundning. Qvadratmilens förhållande till gränsmilen kommer hädanefter att stå såsom 1000 till 115, i stället för att del hittills varit som 1000 till 153, samt förut för Preussen ensamt som 1000 till 210. — Ryska Handels-Tidningen innehåller utdrag af en berättelse från styresmannen öfver Ssibirska saltverken, Öfverste-Löjtnanten Slobin, angående ett Stenkolslagers upptäckande i granskapet af Irkutskiska saltverken. Hr Slobin hade förledet år på samma ställe eftersökt jernmalm och stött på ett stenkolslag af utmärkt godhet och 9 fots täthet; omedelbart derinunder befanns ett 8 à 10 Werschock mäktigt lager af brunsten. En omständighet är dock något hinderlig för begagnandet af denna högst vigtiga upptäckt. Stenkolslagret befinner sig 70 verst från Irkutska saltverken och 4 verst från stranden af Angar, hvars hastiga lopp synes mycket försvåra och fördröja transporten till fabriken strömmen uppföre. — För Ryska-Amerikanska Kompagniets räkning hemkom d. 22 nästl. Juli från ön Atesa en laddning af pelsverk, belöpande sig till ett värde af 200,000 Rub.


UTRIKES UNDERRÄTTELSER.

Frankrrike.

Paris den 6 Jan. Bland mängden af de tal, som, Nyårsdagen, blifvit hållne i Paris, hafva vi anmärkt följande af Hr Guizot, Minister för den offentliga undervisningen och religionsvården, såsom Ordförande för Kongl. Rådet för den offentliga undervisningen:

"Sire! Del är icke blott våra egna önskningar, som vi i dag våga framföra till Eders Majestät; vi nedlägga inför Eders Maj:t alla de familjers önskningar, som hedra oss med sitt förtroende. De hafva att tacka Eders Maj:t för det dyrbaraste de äga; nemligen, deras med hvarje dag tilltagande visshet, icke allenast om deras barns blifvande bestämmelse, utan jemväl om deras sedliga framtid.

"Genom återinförandet af de sanna begreppens och de goda lagarnas välde, bereder Eders Maj:t det uppväxande slägtets dygd, likasom dess sällhet. Eders Maj:t aflägsnar från detsamma både de faror, som förstörande angripa själsförmögenheterna, och de, som åstadkomma hvälfningar i de yttre förhållanden. Och under det att Eders Maj:ts vishet sålunda hägnar dem, lära Dess föredömen dem denna värdighet, denna renhet i det husliga lifvet, som hedra och försköna sjelfva thronen, äfven så mycket, som den ringaste hydda. — Också tilldrager sig intet omkring Eders Maj:t, inom Dess familj, som icke uppväcker det lifligaste [ 2 ]deltagande bland alla Franska familjer. Eders Maj:t sänder Sin äldste Son att dela mödorne med Frankrikes barn, och alla fäders, alla mödrars tanka, fäster sig vid honom, likasom Eders Maj:ts egen tanka; de oroa sig, likasom Eders Maj:t, under hans frånvaro; och de fröjda sig med Eders Maj:t vid hans återkomst. Måtte Eders Maj:t lefva, och lefva länge, för att stadga Sitt verk och skåda dess lyckliga verkningar! Vi vete alltför väl huru mödosamt Eders Maj:ts lif är; men vi hyse förtroende. Försynen vakar öfver dem, af hvilka hon väntar stora ting; och en ära, som är så välgörande för ett folk, förtjenar att förvärfvas för detta pris."

Konungen svarade härå:

"Jag älskar att höra öppet förklaras nödvändigheten att uppfostra ungdomen i tänkesätt af sedlighet och dygd. Detta är det bästa sättet att bereda edra lärjungars välgång på den bana de äro ämnade att genomvandra. Det är äfven sättet att dana dem till goda medborgare, och bevara dem mot de farliga förblindelser, som, sedan några år, alltför mycket omgifvit ungdomen. — Fortfaren, M. Hrr, att ägna åt offentliga undervisningen den välgörande ledning, hvaraf jag nyligen hört en så vacker framställning, och J skolen göra Eder i hög grad förtjente af Frankrike.

Jag tackar Eder för hvad J yttrat för min Son. Jag emottager de förhoppningar J gifven mig. Jag hyser den tillförsigt, att de skola gå i fullbordan, och att Frankrike skall uppnå den sköna bestämmelse, som mitt hjerta tillönskar detsamma, och som alla mina bemödanden oupphörligen åsyfta att åt detsamma bereda." (Journ. des Débats.)

Dito den 8 Jan. Enligt underrättelser från Oran, gående till den 28 Dec., hade, såsom vi redan berättat. Scheiken El-Mezary, Abd-el-Kaders förste Aga, hvars inflytande i landet är ganska stort, infunnit sig hos Marskalk Clauzel, för att förklara sin undergifvenhet. Denna händelse är vigtig, och skall sätta Abd-el-Kader i stor förlägenhet. El-Mezary har, äfven sedan Turkarnes tid, en stor ryktbarhet för sin skicklighet och sitt mod. Han innehar Misagram, med 5 eller 6000 Arabiska familjer. Den 28 var han i Mostaganem med Ibrahim Bey, som der för befälet. Denne Chefs förening med Ibrahim Bey skall blifva af stort inflytande på de öfriga stammarnes beslut. Man omtalade såsom temligen tillförlitligt, att den talrika stammen Beni-Amers, hvars gebit ligger i vår väg, på den instundande expeditionen till Tlemcen, är färdig att underkasta sig. Man har anmärkt, att, allt sedan den 24, Araberna af denna stam, liksom de hvilka tillhöra stammen Oueled Ali, icke visade någon fruktan att infinna sig vid marknaden i Oran.

På detta sätt ha resultaterne af fälttåget till Mascara motsvarat hvad man deraf väntat.

Abd-el-Kader är af alla sina anhängare öfvergifven. Det berättas, att han icke mera kunnat hopsamla öfver 200 ryttare under sitt befäl. Invånarna i Mascara brydde sig icke mera om, att åter taga i besittning sina förstörda hus.

Staden Oran gaf den 24 Dec. en bal åt Marskalk Clauzel och armén. Balen, en af de mest lysande man någonsin sett i denna stad, försiggick på förgården till en stor byggnad, som var utsirad och prydd med mycken smak.

Det troddes att Marskalken skulle gå om bord på fartyget Styx, som den 25 Dec ankom från Algier till Oran, för att rekognoscera kusten. Man ämnade äfven sjöledes afsända en del af den krigs-attiralj och de förråder, som skulle begagnas för expeditionen mot Tlemcen. Merskalk Clauzel lemnar icke provinsen Oran, förrän han underkufvat alla de Arabiska stammarna och betryggat vår besittning af detta land.

Om man får sätta tro till senare underrättelser, som ankommit med fartyget la Chimère, hade de för expeditionen till Tlemcen bestämda förråderna icke kunnat inskeppas, i anseende till den oblida väderleken; det säges äfven, att man öfvergifvit planen att afsända dem sjövägen, och att ångfartyget la Salamandre blifvit kastadt på kusten och sönderslagit mot klipporna. Det tillades, att ingen af besättningen hade omkommit, men att fartyget helt och hållet förgåtts.

P. S. Ytterligare i dag ankomna uppgifter bekräfta fartygets la Salamandre skeppsbrott nattetid på kusten af Misagram. Då nödskott sköts, afsände skeppet la Fortune sina båtar för att frälsa besättningen, af hvilken ingen man saknades. 400 man ankommo till Mostaganem, för att besätta stranden, der la Salamandre förolyckades, på det Araberne icke skulle plundra vraket. (Le Temps.)

Tyskland.

Hannover den 9 Januari. H. K. H. Hertiginnan af Cambridge, som nyligen allfvarsamt insjuknat, befinner sig åter på bättringsvägen. Febern har minskats, och de öfriga sjukdoms-symptomerne aftaga efterhanden, hvilket härstädes uppväckt en liflig tillfredställelse.

(Pr. St.-Zeit.)

München den 8 Januari. En deputation af hufvudstadens Magistrat erhöll, den 2:dra dennes, företräde hos H. Maj:t Drottningen för att aflägga lyckönskningar i anledning af H. Maj:t Konungens ankomst till Grekland, samt tillika, i anledning af årsskiftet, uttrycka Borgerskapets tänkesätt. Deputationen blef på det ynnestfullaste sätt emottagen, såväl af Hennes Maj:t, som af H. K. H. Kronprinsen, dit densamma sedermera begaf sig.

(Pr. St.-Zeit.)

Berlin den 13 Januari. Stats-Tidningen, som nyligen tillkännagifvit H. K. H. Prins Carls afresa till St. Petersburg, meddelar nu, att H. K. H. åter inträffat här från Tilsit, samt uppgifter, såsom anledning till denna återkomst, följande bedröfliga tilldragelse:

Sedan H. K. H., den 9 dennes om aftonen, under en stark dimma, med sin släda lyckligt passerat den besvärliga defilén vid Schunié, på andra sidan om Tauroggen i Ryska Lithauen, föranleddes Prinsen, genom den andra slädans uteblifvande, till förmodan att någon olyckshändelse inträffat. Denna farhoga bekräftades på det bedröfligaste sätt, då H. K. H. fann slädan nedkastad från bryggan och omkullstörtad på isen. Endast med möda kunde man framkomma till de derunder liggande, Adjutanten, Kapitenen Grefve Schlippenbach, Regiments-Läkaren Dr. Grimm, och Grefvens betjent. Den förstnämnde var utan ringaste tecken till lif, men de båda sednare mera eller mindre illa skadade. Förgäfves användes alla medel till Grefve Schlippenbachs vederfående. H. K. H. lät begrafva honom med militärisk hedersbevisning uti Tilsit, efter att sjelf hafva föranstaltat om nödig vård och skötsel för de båda andra patienterne, om hvilkas återställande allt hopp är förhanden. Alltför djupt skakad af denna beklagansvärda tilldragelse, beslöt H. K. H. att icke vidare fortsätta sin resa, och har i dag, kl. 6 på morgonen, återkommit hit. (B. H.)

Stuttgart den 5 Januari. Genom en Kongl. Kungörelse äro detta Rikets Ständer, likmätigt Författnings-Akten, kallade, att den 30:de dennes infinna sig härstädes till lagtima sammankomst; börande medlemmarne af båda Kamrarne sednast föregående dagen inställa sig och inför Ständernes utskott styrka sin behörighet. (Pr. St.-Zeit.)

Italien.

Genua den 30 Dec. (Korr. Art.) Ryktet om uppresningar 1 Sardinien saknar all grund. Regeringens rustningar hafva hvarken någon expedition mot Spanien, eller mot Portugal, till ändamål, sedan tvistigheten med denna senare makt blifvit bilagd, till de båda hofvens ömsesidiga tillfredsställelse. Det är troligare att Sardinska eskadern, som lagt sig för ankar i hamnen vid Livnrno, och som består af 2 linieskepp, 2 fregatter, 1 korvett och några transport-fartyg, är ämnad att understödja en med Kejsaren af Marocko påbörjad uppgörelse, i ändamål att få upprättelse för en skymf, hvilken, för kort tid sedan, tillfogades Sardinska flaggan.

Norra Amerika.

Bref rörande Amerika. (Forts. och slut fr. N:o 18.)

"En annan ännu farligare symptom börjar visa sig deruti, att national-modet, — denna Hampdens dygd, denna Engelsmännens starkaste sida, som framträdde så lysande under de mäns lefnad, hvilka de Förenade Staterna hafva att tacka för sin sjelfständighet, — att detta mod redan tyckes vara betydligt i aftagande, åtminstone för ögonblicket; jag säger med afsigt: ögonblickct, ty i djupet af Amerikanska national-lynnet hvilar en kraft, som ej skall underlåta att en gång vakna till lif och åter uppeldas. Tryckpressen, som, oberäknadt några få vackra undantag, icke äger, och, i de Förenta Staterna, icke förtjenar att äga det anseende, som den åtnjuter i Frankrike, och till och med i England; som här är så ytterligt våldsam och förolämpande mot de medlemmar af kongressen, hvilka höra till ett motsatt parti, är, tvertom, särdeles undfallande för hopen. Den Amerikanska tryckpressen är fri i den mening, att den icke betvingas af inskränkande författningar, men den står i beroende af en intolerant, egenmäktig, nyckfull och föga upplyst offentlig opinion. Denna demokratiskt sinnade opinion fordrar att man skall smickra dess passioner för ögonblicket, och tillåter icke att man till densamma framställer några varningar. Det är en makt, hvilken man lätt kan misshaga, och som icke tvekar att visa sitt misstag. Efter de senare tilldragelserna, har en Amerikansk tidningsskrifvare allt skäl att frukta det möjliga utbrottet af pöbelns ovilja. Han vet huru lätt det skulle vara, att i sjöstäderna bringa trettio Irländare och lika många gatpojkar i rörelse, för att nedrifva hans hus, för att håna och skymfa honom sjelf, utan att den offentliga myndigheten skulle våga försöka att träda emellan. Med ett ord, i de Förenade Staterna är redan fröet lagdt till en skräckväldets period. Beslutsamma och för lagarnes helgd nitälskande personer äga icke i tryckpressen något stöd för sina afsigter, och der den offentliga myndigheten kunde skänka dem något, är det otillräckligt, antingen derföre att denna offentliga myndighet är förlamad af fruktan, eller derföre att den vill beskydda enskilta parti-intressen, eller derföre att den icke äger i sina händer tillräcklig kraft. För ett litet antal redliga medborgare, som äro djupt bedröfvade öfver sitt fosterlands närvarande tillstånd, återstå inga andra hjelpemedel, än att ingå patriotiska föreningar, att organisera sig i milis-kompanier, och att slutligen bilda ett nationalgarde efter den norm, som lagarna tillåta och gilla. Man talar också om en lag, som skulle göra städerne, byarne, socknarne ansvariga för de oroligbeter, som inom dem tima. Om äfven denna lag icke skulle vara i stånd att förebygga oordningar, så skalle den, åtminstone, försäkra den förorättade om ett skadestånd.

Den för det närvarande inom de Förenta Staterna lefvande generationen, som, uppfödd i affärer, andas i en atmosfer af stridiga intressen, kan visserligen vara den generation, som lefde under revolutionen, öfverlägsen i industriell tilltagsenhet, men den är densamma underlägsen i borgerligt mod, i känslan för det allmänna bästa. När man närmare skärskådar den, kan man, icke utan skäl, med Hr Clay utropa: "Vi stå midt i en revolution."

För några dagar sedan, då jag genombläddrade Hr Clays biografi, författad af en af hans vänner, en biografi, som är en panegyrik och på titelbladet bär årtalet 1831, såg jag att Hr Clay, i sin ungdom, ehuru född i en stat, der slafveriet fanns, i Virginien, och bosatt i en annan, Kentucky, der samma förhållande rådde, likväl redan 1797 först hade uppträdt som de svartas försvarare, och alltid höjt sin stämma till förmån för det förtryckta slägtet: slafvarne. Utan att önska ett omedelbarligt slafvarnes frigifvande, fordrade han likväl en lagstiftning, som medelbarligen kunde leda till ett dylikt ändamål. Han bidrog i främsta rummet till den lyckliga omstämning i allmänna tänkesättet, som i så hög grad gynnade emancipationen. Om, säger biografen, som sjelf är bosatt i Kentucky, den allmänna opinonen år 1831 var böjd för ett sansadt och beräknadt frigifvande af de svarta, så kastade likväl tonen sedermena alldeles om. Ville man nu skada Hr Clay, skulle det vara tillräckligt att i detta ögonblick trycka just hvad han 1831 yttrade, för att leda opinionen till sin förmån. Då skulle denne store statsman sjelf få erfara sanningen af sina egna ord: Vi stå midt i en revolution.

Hr Clay var ingen falsk profet, ty de händelser, som inträffade sedan han yttrade detta, hafva bevisat, att faran är öfverhängande. Det Amerikanska statssystemet går icke mera sin jemna gång. I de norra staterna har den obegränsade utsträckningen af rösträttigheten, som icke blifvit åtföljd af tillskapandet af någon politisk motvigt, rubbat jemvigten mellan statskroppens särskilta delar. I södern, åter, svigtar den grund, på hvilken man i nittonde seklet sökte bygga en ny sakernas ordning och hotar att kullstörta den under kortsynte byggmästares händer endast till hälften uppförda byggnaden. I vester sträfvar en population, som blindt hyllar omständigheternas öfvervälde, att vinna en öfvervigt, eller kanske snarare ett herravälde öfver både de norra och de södra staterna. Öfverallt sjunker embetsmanna-myndigheten i anseende. Öfverallt omintetgöres de förhållanden, som leda sitt ursprung från gamla, häfdvunna öfverenskommelser, af olikhet i åsigter. En splittring inom unionen, hvaraf blotta föreställningen, för tio år sedan, skulle kommit hvar och en att rysa; hvilken det skulle ansedt för en hädelse att blott med ett ord omnämna, denna splittring har nu helt lugnt blifvit omtalad, och ingen blixt har krossat den hånandes hufvud. Det är, till och med, ett allmänt konversationsämne. Men om denna möjlighet en gång blefve verklighet, vore det en revolution i ordets högsta bemärkelse.

Men huru beskaffad skall karakteren vara af den revolution, som man fruktar skola inträffa? Hvilka nya institutioner skall den bringa i dagen? Hvad har man, i sådant fall, att äfventyra? Hvad kan man möjligtvis ha att derpå vinna? Jag är ingen siare, som kan blicka in i framtidens hemligheter, och jag skall icke försöka att tränga bakom den slöja, som döljer hemligheten af den nya verldens öden. Jag hyser, emellertid, den öfvertygelse, att ett folk med så mycken kraft och förstånd, som Amerikanarne; som äger så mycken drift; som förenar ihärdighet och fyndighet; att ett dylikt folk, som verkligen äger en så redbar karakter, icke kan hafva uppstådt i går, för att i dag gå under. Amerikanarne äro, oaktadt alla sina enskilta fel, oaktadt alla de tomheter, som nationens brådstörtade utveckling qvarlemnat i deras idéer, likväl ett starkt och mäktigt folk. För dem äro de våldsammaste stormar välgörande prof, som gifva dem en förökad styrka, högtidliga uppmaningar till sann upplysning, fast sammanhållning, verklig sedlighet."

(Journ. des Deb.)

RELIGIONEN OCH UNDERVISNINGSVERKEN.

(Insändt.)

Man har i vår tid varit vittne till en strid mellan tvenne opinioner om gagneligheten af folkels upplysning. Å ena sidan har man yrkat nödvändigheten deraf, såsom ett oumbärligt medel till mensklighetens lyftning, och sliftat många skolor lill ljusets spridande och odlingens befrämjande. Andre hafva trott sig finna att tillståndet i Samhället var bättre, så länge den arbetande klassen icke var skrifkunnig, och icke befattade sig med annan läsning än religionsböcker: att det då icke skedde så många bedrägerier som nu, sedan folket fått uppöfva sina förstånds-förmögenheter, och derigenom blifvit i tillfälle att kunna mer ostraffadt öfverträda Samhällets lagar; att detta onda tilltager i samma proportion, som upplysningen stiger. De finnas, som tillhört den förra meningen, men genom dessa bedröfliga observationer blifvit böjda för den senare, verkligen villrådiga hvad de om saken skola tänka.

Den förra meningen är visserligen den rätta, men en verklig orsak ligger äfven till grund för den senare, och denna är, att undervisningen icke blifvit rätt religiös. Man besinnar icke allestädes att ungdomen icke blott bör upplysas, utan äfven uppfostras. Då förståndet icke odlas i förening med viljans förädling, då blir detta förstånd icke mer herre öfver viljan, det blir dess tjenare. I de skolor, der icke blott religions-undervisningen, utan ock religionsutöfningen utgör hufvud-elementet, der behöfver man icke frukta att man, genom meddelandet af hvarje annat kunskapsljus, utbildar bedragare och skälmar. Onekligen hafva våra förfäder insett delta, och derefter inrättat skolorna. Men det är blott till en del som denna skolornas riktning kan befrämjas genom en beskrifven lag. Hufvudsaken beror derpå, om läraren sjelf har religion och finner det angeläget att låta sina lärjungar söka sin egentliga sällhet i något högre mål, än det förgängliga materiella, som, det vare ock det högsta, har så mycken bitterhet då man ändtligen uppnår det, så framt man icke har en inre frid.

Man vill icke bestrida att del finnes många lärare vid våra skolor, som känna behofvet af ungdomens religiösa bildning, samt allvarligt arbeta derpå, och det vore annars mycket illa; men en sanning är det, att skolorna i allmänhet för närvarande icke hafva denna riktning, och att det finnes skolor, försedda med ypperlige lärare, der vid sjelfva inrättningen så liten vigt blifvit lagd på religionen, att skolungdomen [ 3 ]icke en gång har rum i de stora kyrkorna att på en gång öfvervara Gudstjensten, eller får den sin plats, der den af predikan m. m. litet eller intet hörer. Så känna ynglingarna blott ledsnad i Guds hus, gå icke gerna dit, och trifvas der icke heller i äldre år. Andaktsstunderna göra de derföre till sina arbetsstunder, om ej till något sämre, och religionen, som qväfves, bär ingen frukt. Under bönstunderna i skolan samlas ungdomen ofta i trånga rum, der okynnet har fritt spelrum, emedan det så lätt döljes för läraren bland mängden, och bönens ändamål går förloradt för många. Vanan att icke hafva aktning för det heliga följer ynglingen ut i verlden, och han blir oskicklig lärare i kyrkan, icke god embetsman i staten. Af denna orsak torde kunna förklaras huru det kommer till, att personer finnas, som i Gudstjensten icke se hvad de böra se. Men orsaken dertill ligger ock till en stor del i sjelfva religions-undervisningen i skolorna. Till denna lemnas mångenstädes allt för liten tid. Väl begynnes läsningen i den antagna religions-läroboken och bibliska historien samtidigt med språkstudium, m. m.; men har väl ock läraren tillfälle att öfver det, som deri genom minnesläsning inhemtas, hålla tjenliga samtal med barnen, och derigenom göra denna läsning till annat än minnesverk? Då religionsbegreppen bestå i blotta utanlexor, blifva de den bokstaf, som dödar, och den lifgifvande andan bor icke deri.

Vid sjelfva läroböckerna är äfven att anmärka. Af alla rätt sorgfälliga lärare klagas allmänt öfver bristerna i den första läroboken uti kristendomskunskapen. Mvcket af dess innehåll är svårfattligt och oredigt. Många försök till förbättringar hafva blifvit gjorda, men ännu har intet velat rätt lyckas. Att författa en sådan bok, hvars innehåll på en gång är kort, populärt, religiöst och framställande religionsbegreppen i ett för ungdomen begripligt sammanhang, är ett icke lätt arbete. Svårligen kan det verkställas af en kommitté; ty ju större kommittéer, ju flere olika meningar. När kommittéer skola författa böcker, blifva dessa icke gerna färdiga. Bästa sättet att få en lämplig katekes torde det vara, att göra den till ett täflings-ämne. En prisbelönt lärobok af denna art skulle gifva sin författare rik belöning, och icke blifva en kostnad för Staten.

Man invänder väl, att om läraren är god, så är ock boken god; ty på läraren ankommer ändå hufvudsaken. Denna invändning kommer, kanhända, från dem, som känna sig skickliga att så använda en bristfällig lärobok, att den uppfyller ändamålet. Men desse borde likväl besinna, att hvarje lärare är först nybegynnare i kateketiken, och det är icke likgiltigt, om han då till sin ledning har en god eller dålig lärobok att följa. Detta är icke heller likgiltigt i afseende på dem, som undervisas; ty om de ock, genom den muntliga undervisningen, hafva fått en god kunskap i Kristendomens sanningar, så glömmes mycket deraf snart nog, så framt de icke i läroboken hafva en rätt ledning och påminnelse om hvad de lärt. — Att under hvarje lärostycke i katekesen anföra så kallade dicta probantia kan visst vara godt, för att genast se öfverensstämmelsen med den heliga Skrift. Detta synes likväl till en del hafva sin anledning i den första författarens behof af att visa sin renlärighet, hvilket kan vara öfverflödigt, då man måste förutsätta att ingen Katekes blir till allmänt bruk antagen, som ej med den heliga Skrift öfverensstämmer[3]. För öfrigt är äfven vid denna del af den antagna Katekesen åtskilligt att anmärka. En öfversättning är följd, som icke blifvit gillad, och som icke allestädes är riktig. Dessutom äro dessa språk ryckta ur sitt sammanhang, och medföra icke den religiösa väckelse, som behöfs. Bättre vore att grundlägga Kristendoms-kunskapen med läsningen af ett mera sammanhängande utdrag ur den Heliga Skrift. Det historiska är för ungdomen lättfattligast, och derföre har väl Bibliska Historiens läsning i skolorna länge varit föreskrifven. Bibliska Historien, rätt använd, är utan tvifvel det mest till tro och religiös bildning ledande medel vi äga. Historien i allmänhet, rätt uppfattad, förer till religion, men Bibliska Historien i synnerhet. Den framställer Christendomens ursprung och utbildning, och utan kännedom deraf erhålles ingen säker religions-kunskap. I lefvande handling visar den följden af rätt och orätt, godt och ondt. Den visar oss huru, så väl den enskilta menniskan, som hela samhällen varda lyckliga eller olyckliga i den mån de hafva eller äro utan religion: huru religionen ingifver medborgaren det sanna hjeltemodet, då det gäller att försvara fäderneslandet mot yttre eller inre fiender. Om detta vederbörligen lades vigt på, så vore man icke likgiltig, hvilken lärobok i Bibliska Historien användes. Nu ser det likväl ut som man vore det; ty till och med i samma Stift nyttjas, i lika beskaffade skolor, olika läroböcker härutinnan, af hvilka somliga äro rätt obibliska. Icke heller användes den ändamålsenligt alleslädes. Den läses på flera ställen såsom ett minnesverk: såsom första kursen i den verldsliga historien, och det endast i skolans första klasser, då likväl, om ändamålet dermed skall vinnas, den borde läsas och tillämpas i skolans alla klasser, allt efter som lärjungarnas förstånds-odling tilltager.

Dessa anmärkningar röra icke endast lärdoms- och apologist-skolorna, utan jemväl folkskolorna, och den skolan i synnerhet, genom hvilken alla Statens medlemmar skola gå, nemligen den så kallade Nattvardsskolan, i hvilken ungdomen beredes till sin första heliga Nattvardsgång. Skall religionsläraren något kunna verka på sina åhörare till deras förädling, så är det i synnerhet man då kring sig samlar de unga, som nalkas det farligaste skiftet af sin ålder komna till sitt förstånds bruk, men ännu öppna för goda intryck. Likväl händer det ofta, att han då får emottaga vanvårdade, alldeles okunniga och stundom redan förderfvade barn, som, om de hafva ett hemvist, der få lära motsatsen af hvad läraren har att säga dem, och det blir derföre icke alltid hans fel, att de gå oförbättrade ut i verlden. Emellertid kan han verka mycket godt, om han har ett rent nit för den goda saken, och mest af alla bidraga till vinnande af Statens ändamål.

Hvad lärare i folkskolor angår, så är det för Samhället af icke liten vigt hurudana dessa äro. De hafva icke högt rum på ranglistan, men sköta de sitt kall rätt, så förtjena de hade att observeras och belönas af Staten, den de med ett mödosamt arbete göra stora tjenster. Det är icke lätt att finna dem, som till detta kall äro rätt skickliga, och de äro ganska få, som vilja, och med nytta kunna ägna hela sin tid deråt. De som hafva valt religionslärarens kall, och dertill vid de allmänna läroverken inhemtat lärdom och bildning, äro säkerligen de skickligaste, om, såsom sig bör, de hafva lust att befatta sig med barnundervisningen. Desse kunna hoppas att med tiden vinna en befordran, hvarigenom de blifva belönade, och derföre göra sitt arbete med fröjd och icke med suckan. I Stats-Tidningen har man nyligen läst hvad i Danmark göres för folkundervisningen, och huru både medel och ändamål der äro rätt uppfattade. Men om undervisningen i de allmänna skolorna göres rätt religiös, så borde ändamålet hos oss kunna vinnas utan en särskilt inrättning till skollärares bildande. Det är ett af tidens goda tecken, att de flesta bland de unga religionslärarne hafva nit för det kall de åtagit sig, och det goda nya, som faller sig svårt för de äldre, hvilka hafva andra vanor, användes lättare af de unga. Om desse såsom skollärare samla erfarenhet, skola de en gång såsom Pastorer veta att lägga vigt på skolundervisningen, och befrämja den. På landsbygden möter en stor svårighet för en fast skola deruti, att de aflägset boende icke kunna skicka sina små barn dit. Ambulatoriske lärare äro derföre tillika behöfliga; men har den fasta skolan en god lärare, så kunna underlärare der, med minsta kostnaden, bildas.

Må, såsom bräftelse på hvad här blifvit sagdt om behofvet att göra ungdomens undervisning religiös, denna uppsats slutas med några ord af en varm mensklighetens vän[4]:

"Den lyckligaste tid för Judiska folket var, då Konung David spelade harpa till heliga sånger."

"Det gifves blott ett ting, som gör menniskan vis och stark: det är religionen; allt det andra är en hastig öfvergång, eller ett tomt sken och bedrägeri. Hundrade och tusende gånger har historien upprepat denna sanning, som hon lärt af Judiska folkels öde."

"Om dock de folkslag, som nu äro till, ville höra! Då skulle de alla äga bestånd."

"Med det heliga mod, som vågar allt, emedan det vinner det högsta, drogo Israels barn in i Kanaan, kämpande för Gud, och derföre med Guds hjelp, mot detta landets afgudar. Jordans vatten bortflöt, Jerichos murar ramlade."

"De underkastade sig hela landet. Men just så ofta de afveko ifrån Gud, afvek Gud också från dem, ock gaf dem i deras fienders händer; just så ofta de vände sig till Gud, vände sig Gud ock till dem åter, och då var aldrig deras räddare långt borta."

"Och till och med deras störste Konung, hvars arm var lika så stark som dess hjerta var ömt, och dess anda var hög, han, från hvilken, enligt det hänryckta folkets tro, den måste härstamma, som efter honom skulle blifva stor — David, Isais son, hade burit herdastafven, innan Juda spira räcktes honom. Se, olyckliga verld! detta är din förhoppning, men tillika för dig en bitter förebråelse."

U.

Sedan, genom Bergmästaren G. Nauclers den 18 sistl. December timade död, Bergmästaretjensten uti Nya Kopparbergs Bergmästaredöme blifvit ledig, äga kompetente sökande till berörde tjenst, att deras till Kongl. Maj:t ställde underdåniga ansökningar, med bifogade tjensteförteckningar, inom 56 dagar från ofvannämnde dag, till Kongl. Bergs-Kollegium ingifva; ankommande sedermera på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, huruvida berörde tjenst kommer att åter tillsättas, eller endast efter förordnande tills vidare förvaltas. Stockholm den 12 Jan. 1836.


Sedan genom förre Mynt- och Bergs-Proberaren Professoren N. W. Almroths den 19 sistl. Dec. vunne befordran till Öfver-Direktörsbefattningen vid Mynt- och Kontroll-Verken, Mynt- och Bergs-Proberaretjensten blifvit ledig; så äga kompetente sökande till nämde tjenst att deras till Kongl. Maj:t ställde underdåniga ansökningar, med bifogade tjensteförteckningar, inom 56 dagar, från ofvanberörde dag till Kongl. Bergs-Kollegium ingifva. Stockholm den 12 Jan. 1836.


Som endast tvenne kompetente Sökande sig anmält till erhållande af den vid Kongl. Götha Artilleri-Regemente lediga Regements-Läkarebefattning, och Kongl. Maj:t, i anledning deraf, uti Nådig Skrifvelse den 5 December förlidet år, anbefallt Dess Sundhets-Kollegium att i allmänna Tidningarna ånyo kungöra ifrågavarande Regements-Läkaretjenst såsom ledig, samt med förnyadt och komplelteradt underdånigt förslag inkomma; alltså får Kongl. Kollegium, med utsättande af ny ansökningstid, förelägga hugade och kompetente Sökande att sina ansöknings-handlingar till tjensten ingifva i Kongl. Kollegium inom 50:de dagen efter det detta kungörande finnes i Sveriges Stats-Tidning första gången infördt. Stockholm den 4 Januari 1836.


Vid Kronobergs Kongl. Regemente är, genom Bataljons-Läkaren Carl Fredric Anderssons den 19 dennes timade död, en Bataljons-Läkarebeställning med lön på stat vorden ledig, hvilket till efterrättelse hugade och kompetente Sökande, som böra sina ansöknings-handlingar ingifva till Kongl. Sundhets-Kollegium inom 30 dagen efter det denna annons finnes i Officiella Tidningen första gången införd, härmedelst kungöres andra gången. Stockholm den 31 December 1835.


Sedan Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Kontor genom Cirkulär-Bref af den 29 Oktober 1828, grundadt på Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 8 i samma månad, förordnat, att de Depositioner, som uti Landt-Ränterierne stått i fulla 10 år och deröfver, eller som hädanefter blifva 10 år gamla, skola till återlyftning uppsägas, och uti Stockholms Läns Landt-Ränteri följande Depositionsmedel innestå, nemligen: 1825 Januari den 7, And. Alrich, böter och vittnes-ersättning enligt Söderköpings Sjö-Tulls-Rätts Utslag den 16 December 1824, ädömde Betjenten J. Ålin emot J P. Sjöberg, 1 R:dr 32 sk.; Mars den 2, Regementsskrifvaren Palm, husrötemedel tillhörige Roslags Sqvadron af Kongl. Lif-Regements-Brigadens Dragon-Korps, återstående 91 R:dr 35 sk. 8 r:st; Mars den 17, Sv. Theorell, kostnader i följd af Kongl. Kommerse-Kollegii Utslag, för 69 st Bomullslärfters förande till Borås och åter till Stockholm, 51 R:dr 37 sk. 6 r:st; Maj den 20, S. af Klinteberg, böter till Lagman Laurins disposition, i följd af Kongl. Svea Hof-Rätts Utslag den 11 Mars 1825, 8 R:dr 16 sk.; Maj den 27, Assessor Dubbe, böter, i följd af Kongl. Krigs-Hof-Rättens Utslag den 23 Mars 1825, emot Kapiten Haverman, 6 R:dr 32 sk.; November den 12, Erik Jansson i Hellsjö, rättegångskostnad, i följd af Lagmans-Rättens Dom den — Oktober 1825, 3 R:dr; alltså varda vederbörande härmedelst antydde, att inom natt och år från nedanskrifne dag sig hos Konungens Befallningshafvande härstädes anmäla till medlens återlyftning, och dervid ej mindre förete de utfärdade Depositionsbevisen, än med Domar och Utslag m. m., styrka sin äganderätt till de nedsatte medlen, för att, efter fordringsanspråkens pröfning och godkännande, emot Depositions-attesternes återställande undfå anordning å beloppen. Kommandes de af ifrågavarande Depositioner, till hvilkas uttagande någon i behörig ordning sig icke anmält, att, efter den föreskrifne tidens förlopp, insändas till Kongl. Stats-Kontoret, för att på särskilt Räkning i Rikets Ständers Bank insättas, då sedermera den eller de, som af gällande orsaker öfverskridit den utsatte terminen, må hos Kongl. Stats-Kontoret behörigen styrka sin rätt till de Depositions-medel en hvar önskar återfå, hvilka, då anspråket finnes grundadt, af Kongl. Stats-Kontoret anordnas. Stockholm, i Lands-Kontoret, den 28 December 1835.

C. H. Rålamb.
G. M. Gyllenhof.

Respektive Herrar Delägare uti Ångfartyget Kometen, behagade till den årliga Bolagsstämmans hållande, aammanträda på Stadshuset i Norrköping Torsdagen den 18 nästkommande Februari, kl. 10 f. m., då äfves qvittenserna å det inbetalta Aktiebeloppet böra medhafvas, för att utbytas mot Aktiebref.

Direktionen.

Notifikationer.

ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.

= Valkebo Härads-Rätt i Östergöthland har, genom offentlig Stämning å Rättens dörr förelagt: 1o) Brukaren Petter Johanssons i Brickebo och dess Hustru Maja Lisa Johansdotters; 2:o Bonden Samuel Samuelssons i Frillesbo och dess Boskillnadssökande Hustru, Catharina Carlsdotters samtlige Borgenärer, att, å andra Rättegångsdagen af nästa års Sommar-Ting, före Rättegångstimmans slut, kl. 7 på aftonen, deras fordringar, vid talans förlust, härstädes uppgifva, styrka, beediga och bevaka, på sätt Konkurs-Lagen bjuder; hvilket första gången kungöres. Bankebergs Tingsställe den 14 December 1835.

= Kongl. Maj:ts och Rikets Götha Hof-Rätts Dom i Konkurstvisten emellan Majoren Carl Ludvig du Rietz och hans Borgenärer, utgifves Fredagen den Tjugusjette (26) nästkommande Februari. Jönköping den 18 Jan. 1836.

= För att höras öfver Bonden Jan Gustaf Svenssons i Ubby gjorde ansökning om Boskillnad, kallas hans Hustru Beata Ersdotter och deras i orten vistande Borgenärer, att inställa sig inför Vallentuna Härads-Rätt vid Åbyholm den 8 instundande Feb.

= De som förmena sig äga att fordra uti nedannämde personers Sterbhus, varda härmed kallade och stämde att före kl. 12 å följande dagar sine fordringar, vid talans förlust, hos Rådhus-Rätten i Stockholm lagligen anmäla: uti afl. Slagtaren Johan Gabriel Kihlströms den 30 Maj; uti afl. Kryddkramhandlaren Johan Adolf Tunelii, den 4 Juni; uti afl. Kofferdi-Skepparen Johan Christian Aug. Bäckmanssons, den 18 Juni; och uti afl. Kammarförvandten Axel Modius, den 27 Juni innev. år 1836; hvilket tredje gången kuugöres.

= Välloflige Rådhus-Rättens Dom af den 12 December uti Hr Lagman Hedenbergs Konkursmassa, finnes att läsa hos undertecknad. Kongsbacka den 16 Dec. 1835

Sn. P. Forssell.

TESTAMENTS- OCH ARFS-ANGELÄGENHETER.

= Genom Testamente af den 26 Sept. 1835, som blifvit i Justitie-Kollegium och Förmyndare-Kammaren lagligen bevakadt, har Murmästaren Petter Svenssons numera aflidna Enka, Anna Fredrika Westerdahl, förordnat att den vid hennes död befintliga qvarlåtenskap skall ensamt tillfalla hennes Stjufmoder, Enkan Ellna Westerdahl; hvilket härigenom första gången tillkännagifves. Stockholm den 22 Jan. 1836.

= Utdrag af Domboken, hållen å Lagtima Höste-Tinget med Erlinghundra Härad i Tingshuset vid Märsta Gästgifvaregård den 2 December 1835.

S. D. Företrädde Hr vice Häradshöfdingen G. A. W. Ehrenpohl, samt enligt vederbörlig fullmakt af Hushållerskan Sara Lisa Löfgren, ingaf en till Härads Rätten ställd så lydande skrift:

Efter det Fjerdingsmannen P. Jansson — — — — —

Och förständigades vice Häradshöfdingen Ehrenpohl, att Rättens beslut skulle meddelas den 19 i denna månad.

Efter öfverläggning afsades den 19 December 1835 följande:

Beslut.

Härads-Rätten anser sig icke kunna meddela yttrande öfver den ifrågavarande af Hushållerskan Sara Löfgren begärda lyftning af de i Länets Ränteri nedsatte för qvarlåtenskapen efter Inspektoren Johan Lindström på Thorslunda influtna medel, innan tillförordnade Utredningsmannen i Boet Fjerdingsmannen Pehr Jansson i Heljesta, Haga Socken, samt de som gjort anspråk på den egendom Inspektoren Lindström efter sig lemnat, nemligen Assessoren, Doktor Martin Lindström, Bonden Anders Andersson i Orretomten, Jungs Socken och Skaraborgs Län, å sin Hustrus vägnar, samt en Gosse vid namn Carl i Nyköpings Län, fått tillfälle deröfver sig förklara. I anledning häraf varder detta ärende uppskjutit till andra Rättegångsdagen af nästa Ting, hvarförinnan, och i laga stämningstid före Tinget, Hushållerskan Sara Lisa Löfgren bör icke allenast tillställa Per Jansson afskrift af detta Protokoll och Beslut, utan ock låta uti Stats-Tidningen tre gånger införa Beslutet, hvarefter Per Janssons samt de, som af en eller annan anledning göra något anspråk på Inspektoren Lindströms qvarlåtenskap, hafva, att å ofvannämde dag afgifva utlåtande öfver den af Hushållerskan Löfgren gjorde begäran, att få de derföre influtna medel lyfta, hvartill hon den grund uppgifvit, att Lindström skall låtit kyrkotaga henne såsom äkta Hustru och att det barn hau med henne under äktenskapslöfte sammanaflat, aflidit efter Lindström och barnets arfslott modren tillfallit. — I öfrigt och enär Hushållerskan Sara Löfgren är boende i Stockholm [ 4 ]må anmälan om Förmyndares tillsättande för henne ske hos Förmyndare-Kammaren derstädes; och har Pehr Jansson i Heljesta, att, i afseende på indrifvandet af de fordringar Lindströms Sterbhus äger, fullgöra den föreskrift Härads-Rätten tillförene lemnat. År och dag som förr skrifvit står.

På Härads-Rättens vägnar,
J. Ekeroth.

Att förestående är utur Originalet transumeradt intygar

G. Djurberg.
Stockholms Stads Aktuarie.

Och varder detta Erlinghundra Härads-Rätts Beslut deri omnämde personer härigenom delgifvit, med underrättelse att nästa Ting uti Häradet börjas den 28 Mars 1836 på Märsta Gästgifvaregåd.

Sara Lisa Löfgren.
genom
G. A. W. Ehrenpohl.

= Efter Pigan Gunnild Andersdotter i Lönshult Agunnaryds Församling, som dog den 23 Mars 1832, har arf tillfallit hennes Systerson, Drängen Bengt Jonasson hvars vistelseort sedan 10 år varit okänd, med anledning häraf anmodas han, inom den i Lag föreskrifna tid, hos tillförordnade Förmyndaren Jonas Andersson i Löfvingstorp, förenämde Församling sig anmäla och sin arfslott emottaga, i annat fall kommer den att bland öfrige Arfvingarne fördelas; hvilket härigenom första gången tillkännagifves.

= Jemlikt Vermdö Skeppslags Tings-Rätts beslut den 26 Oktober 1835, kungöres Fördelsmannen Johan Mattsson i Pedersjö By och Bonden Gustaf Mattsson i Brandten, Kimito Socken och Åbo Län, samt Hedvig Ersdotter i Nago Socken, att arf fallit dem till efter Torparen Carl Illbergs i Ebbalund å Ingarön inom Stockholms Län, den 28 Juni nämde år aflidna Hustru Helena Mattsdotter; hvilket härigenom kungöres första gången.

= Undertecknade äkta Makar, förklara härigenom vår yttersta vilja vara, att när endera af oss genom döden afgår skall den efterlefvande sitta i orubbadt Bo i sin lifstid, men att sedan vi begge äro aflidne, Arfvingarne å ömse sidor skola hvar och en träda till den andel Lag utsätter; hvilket med våra egenhändiga underskrifter eller bomärkens undersättande i tillkallade vittnens närvaro stadfästes. Lindholm den 17 Juni 1835.

Petter Länngren, (bomärke).
Greta Ersdotter. (bomärke).

Att Taffel-Täckaren Petter Länngren och dess Hustru Greta Ersdotter med sundt förnuft och fri vilja erkänd och underskrifvit detta Testamente, intyga på en gång närvarande vittnen.

Pehr Hake.
Lars Hedlund.

År 1835 den 19 November vid Öster-Rekarne Härads Höste-Ting i Eskilstuna blef, med anmälan att Petter Länngren aflidit, Original-Testamentet, tillika med denna afskrift deraf, till Lagligt bevakande inför Domstolen uppvist och

Resolverades.

Den ingifna afskriften af Testamentet skall, genom Greta Ersdotters försorg tillställas aflidne Länngrens närmaste Arfvingar, hvilka, om de till klander emot förordnandet finna sig befogade, äga att derom genom Stämning och Laga Rättegång utföra inom natt och år efter deraf, på berörde sätt erhållen del, likmätigt 18 Kap. Ärfda-Balken, betygar.

På Härads-Rättens vägnar,
F. M. Lund.

Likheten med Originalet intyga,

M. G. Falkenberg., Kammarherre.
Georg von Heijne, Löjtnant vid Lif-Reg:ts-Husarer.

= Sedan Torparen Gabriel Persson och hans Hustru Anna Stina Johansdotter i Skeppshus på Kongs Norrby ägor, Brunneby Socken, Bobergs Härad och Östergöthlands Län genom inbördes Testamente den 17 Januari 1811 förordnat att den af dem som öfverlefde den andra, skulle till dess död fritt få disponera bägge deras Egendom, samt äga frihet att efter godtfinnande gifva till anhörige eller någon annan, men efter begge deras död skulle slägtingar å ömse sidor eljest sig emellan dela till hälften hvardera, hvilket Testamente, efter Gabriel Perssons död, blifvit vid nämde Härads-Tings-Rätt den 20 November 1829 bevakat, så har sedermera ofvan bemälda Anna Stina Johansdotter, medelst Testamente den 29 September 1835, dels bortgifvit en Stugubyggnad till Torparen Anders Månsson i Skepphuset samt dels föreskrivit att all hennes öfriga qvarlåtenskap vid dödstimman skulle tillfalla Systern Johanna Lisa Johansdotter i Grönlund. Och då detta Testamente jemte anmälan, att Anna Stina Johansdotter aflidit, till Bobergs Härads-Rätt ingifvits den 20 November 1835, är det beslut af Domstolen meddeladt, att som Gabriel Perssons Arfvingar vore till namn och vistelseort okände, så borde Testamentets innehåll i Stats-Tidningen införas, med underrättelse, att den som dertill finner sig befogad, eger inom natt och år klander i laga ordning anställa; hvilket andra gången kungöres.

= Samtlige Arfvingar eller rätts-innehafvare efter framlidne Fru Doktorinnan Britta Charlotta Simmingschöld, Jonas Tauson, Anna Lovisa Wahlborg och Johan C. Wahlborg, anmodas att före nästkommande Februari månads slut uppgifva sina adresser eller vistelseort till undertecknad medarfvinge, för att erhålla en dem förmånlig underrättelse rörande det af Fru Simmingschöld i lifstiden förpantade Frälsehemmanet Utgård i Orousts Vestra Härad och Rörö Socken beläget. Stockholm den 15 Januari 1836.

Hedvig Margaretha Richter,
född Wahlborg.
Westerlånggatan, Huset N:o 64.

= Genom muntligt förordnande i vittnens närvaro, hvilket vid Carlskrona Rådhus-Rätt blifvit under den 16 Nov. 1835 behörigen bevakadt, har nu mera afl. Post-Inspektoren Nils Hindrik Hedéns i liftiden den 27 nästförutgångne Augusti tillagt dess Moder Enkan Anna Jönsdotter i Jogestorp all dess efterlemnade Egendom, hvarom den aflidnes Broder Johannes Hedén hvars vistande är obekant, härigenom underrättas, med den erinran tillika, att om Testamentsklander ville väckas, bör den i 18 Cap. i Ärfda-Balken stadgade tid och ordning derföre iakttagas; hvilket andra gången kungöres.

= Som Arfvingarne uti Sterbhuset efter afl. Hustru Catharina Jonsdotter Törngren i Hammarsebo By af Molilla Socken i Calmar Län, vid nu förestående Arfskifte, sakna all säker upplysning om Dottersonen Johan Törngrens vistelseort, hvilken, född i nämde Socken och By, och nu omkring 27 år gammal, för flera år sedan engagerade sig uti Handel i Kalmar, men derifran sedermera lärer begifvit sig till Stockholm, och efter sägen, skall derstädes hafva ingått vid något af Garnisons-Regementerne; så anmodas bemälte Johan Törngren ej allenast sig i Sterbhuset skyndsamt tillkännagifva och sin rätt bevaka, utan äfven, i händelse han skulle vara med döden afgången, den eller de, som tilläfventyrs om honom haft eller hafva någon närmare kunskap, att sådant benägit till upplysning meddela Pastors-Embetet i Molilla Socken, under adress Wimmerby Post-Kontor.

= Att Tjenstehjonet Enkan Grandin afled hos undertecknad, vid Ricksten i Botkyrka Socken, den 6 December 1834, och att hennes ringa qvarlåtenskap var knappt tillräcklig till begrafningskostnaden, tillkännagifves, såväl som att redovisning af mig erhålles.

P. Wennerluned.
boende å Malmvik i Lofö
Socken och Stockholms Län.

DIVERSE LEGALA NOTIFIKATIONER.

= Som undertecknade beslutat att drifva en Glasbruksrörelse uti Bolag, under firma Emteruds Glasbruks Intressenter, få vi sådant Författningarne likmätigt tillkännagifva, äfvensom, att vi emottaga beställningar af Glas då någon vill oss med ett sådant förtroende hedra, under address, Carlstad & Emteruds Glasbruk. Emterud den 22 December 1835.

Carl C. Lampa,
W. L. Ahlbom.
M. Naucler.
L. E. Ekström.
L. P. Haglund.
Ad Fr. Brauzell.

= Den för Handlanden härstädes J. C. Schüsslers Konkursmassa upprättade redogörelse, är att granska hos undertecknad Kurator intill slutet af nästkommande Mars månad; och har jag härvid ansett mig böra upplysa att ingen tillgång finnes för oprioriterade Borgenärer. Götheborg den 14 Januari 1836

Jac. Lilljedahl.

= Med denna dag upphör jag att deltaga uti Handelsrörelsen under firma Michaëlson & Benedicks; hvilket härmed enligt Författningarne tillkännagifves. Stockholm den 31 Dec. l835.

M. Benedicks.

Som Grosshandlaren Hr M. Bencdicks med denna dag frånträdt dess andel i Handels-Bolaget under firma af Michaëlson & Bencdicks, så gifves härmed tillkänna, att vi undertecknade fortsätta handeln, under enahanda firma, och åtaga oss att betala alla det gamla Bolagets skulder, äfveasom att uppbära dess fordringar. Stockholm den 31 Dec. 1835.

W:m Benedicks.
S. G. Benedicks.

= Att undertecknad Anders Oterdahl beslutat denna dag upphöra med den under firma A. P. Oterdahl & Son, af mig härstädes idkade handelsrörelse, och undertecknad Niclas Oterdahl från nästa års början fortsätter densamma med bibehållande af nämde min fordna firma, samt uppgör Bolagets liqvider; äfvensom att Hr S. J. Rehnberg äger rättighet per procura teckna firman; varder Författningarne likmätigt härmedelst tillkännagifvit. Götbcborg den 31 Dec. 1835

Niclas Oterdahl.
Anders Oterdahl.

= Till undvikande af lagsökning, behaga de som äro skyldige till afl. Jernkramhandlaren A. W. Borelii Konkurs, inom medio af nästa Febr. månad, inbetala sina skulder till undertecknad, som träffas i stora Jernvågen. Stockholm den 8 Jan. 1836.

J. U. Ekeberg.
God Man.

= Sedan min man Petter Niklasson Svanström, med hvilken jag den 9 Okt. 1825 blifvit sammanvigd, icke allenast genast efter giftermålet förlupit mig, sin Hustru, utan äfven under sitt vistande vid Diöbruk i Kronobergs Län, föröfvat äktenskapsbrott och sig trolofvat med en qvinsperson, benämd Catharina Gunnarsdotter, hvarom åtalan af mig blifvit gjord inför Gillbergs Härads-Rätt af detta Län, redan år 1833, utan att ofvanbemälte min man, Byggmästaren Petter Niklasson Svanström, hvarken sig vid omnämde Härads-Rätt inställt, eller låtit sig det ringaste afhöra, eller om dess vistelort kunnat erhållas någon kunskap, får jag härigenom, genom införande i Stats-Tidvmigen, på grund af dessa förhållanden antyda bemälte Petter Svanström, att sig inom natt och år härefter inställa hos undertecknad, att i fall han det gitter sig öfver de öfverklagade omständigheterna nöjaktigt förklara samt äktenskapet fortsätta, hvarförutan jag anser mig befogad varda från honom skild, med rättighet att inom natt och år härefter, få träda i nytt gifte, om jag så för godt finner. Åmål Svanskog Socken och Slirnö den 31 Okt. 1835.

Margareta M. N. D. Nilsdotter,
gift med Byggmästaren Petter Niklasson Svanström.

AUKTIONER.

= Tisdagen den 23 instundande Februari, kl. 12 på dagen kommer allmän Auktion att hållas i Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs-Kollegium till upphandling af nedannämde för Arméns Sjukhus attirail erforderlige persedlar, nemligen: 438 st. Skjortor, 351 par Ullstrumpor, 435 par Strumpor af tältduk, 106 st. Nattrockar af buldan, 100 par Byxor af buldan, 142 st. Natt-tröjor af tältduk, 102 st. Nattmössor af dito, 237 par Tofflor af läder, 363 st. Handdukar, 86 st. Madrasser af buldan, ostoppade, 93 st. Hufvudputor af d:o d:o, 438 par Lakan af lärft, 250 st. Täcken af valdmal, fodrade, 12 st. Koppar-kokkittlar, 2 st. Dekokt-kittlar af d:o, 16 st. Tekannor af tenn om ett stop, 1 st. Stickbäcken af tenn, 2 st. Helportions-slefvar af förtennt jernbleck, 4 st. Half- d:o d:o, 129 st. Teskedar d:o d:o, 286 st. Matskedar d:o d:o, 204 st. Stopsbägare d:o d:o, 201 st. Halfstops- d:o d:o, 214 st. Stops-matskålar d:o, 260 st. Halfstops- d:o d:o, 1104 st. Tallrickar d:o, 179 st. Nattpottor d:o, 410 st. Spottlådor d:o och 272 par Knifvar och Gafflar af jern; hvilket härigenom kungjordt varder, till underrättelse för hugade Spekulanter, som äga att uti Kongl. Krigs-Kollegii 2:dra Departements-Utrednings Afdelnings-Militär-Kontor bese de prof och modeller, hvilka skola tjena till eftersyn för leverans af ifrågavarande persedlar, som böra omkostnadsfritt för Kongl. Maj:t och Kronan vara levererade till härvarande Utredningsförråd uti dertill anvisad särskilt lokal, efter hand och senast inom den Första (1:sta) nästkommande Juni, vid det ansvar Kongl. Maj:ts Nådiga Reglemente angående Upphandlings- och Försäljnings-Auktioner för Land- och Sjöförsvaret den 20 December 1825 bestämmer, hvaremot betalningen erhålles efter fullgjord och godkänd leverans, samt sedan räkning derå, försedd med behörige levererings- och besigtnings-bevis, blifvit till Kongl. Kollegii Underhålls-Afdelning ingifven.

Förseglade anbud kunna äfven före Auktionens början inlemnas till Kongl. Krigs-Kollegii Aktuarie, hvilka anbud icke få upptaga flere än en persedel, som å omslaget alltid bör vara uppgiften, till rättelse för öppnandet, hvilket vid Auktionstillfället, i Spekulanternes närvaro verkställes. Och kommer den, som antingen vid Auktionen eller genom förut ingifvet skriftligt erbjudande gjort lägsta anbudet, att leveransen tillerkännas, hvarom vederbörande sist inom den i 19 §. af ofvannämde Nådiga Auktions-Reglemente föreskrifne tid, skola blifva underrättade. Börandes, Förfättningarne likmätigt, okände Bjudare förete till vederhäftigheten af vederbörande Magistrat eller Domhafvande styrkt Borgen för fullgörandet af hvad de till leverering sig kunna åtaga, så vida afseende å deras anbud skall kunna göras. Stockholm den 31 December 1835.

= F. d. Kungs-Ladugården Remmarlöf, 2 Mt:l, belägen i Remmarlöfs Socken Harjagers Härad och Malmöhus Län, kommer å offentlig frivillig Auktion, som på en gång förrättas inför Kongl. Krigs-Kollegium och Konungens Befallningshafvande i Malmö, Tisdagen den 26 Jan. 1836, kl. 12 på dagen, att utbjudas till försäljning eller arrende, endast genom uppslag, så att den, som på detta sätt bjuder högsta köpeskillingen eller högsta arrendet, blifver af Egendomen Ägare eller Arrendator, i fall Kongl. Krigs-Kollegium, som förbehåller sig pröfningen af skeende anbuds antaglighet, finner för godt att godkänna något af de gjorda köpe- eller arrende-anbuden. Om Egendomens beskaffenhet, ägovidd, onera m. m., äga hugade Spekulanter göra sig underrättade och inhämta närmare kännedom af den beskrifning, jemte Kartan öfver Egendomen, som finnes att tillgå före Auktionen så väl i Kongl. Krigs-Kollegii Underhålls-Afdelnings Kammar-Kontor, som på Lands-Kansliet i Malmö. Emellertid varder till Spekulanters kännedom meddeladt: att Remmarlöfs Egendom har fastställda rågångar: att Åbyggnaden å densamma består af en Karaktersbyggnad med 2 dermed sammanbyggda flyglar, Ladugård utgörande 4 längor af korsverke, med deruti inrättadt Tröskverk, en Spanmålsbod jemte öfriga Uthus; på Gårdens ägor finnes en skattlagd, så kallad Holländsk Väderqvarn med 2 par stenar och dertill hörande boningshus för Mjölnaren. Hösten år 1833 utsåddes på Gården 15 tunnor 4 kappar Råg, och vårutsädet 1834 utgjorde 34 tunnor 24 k:pr Korn, 16 t:r 28 kappar Ärter och 70 t:r 23 k:pr Hafra. — Försäljningen sker sålunda: att först utbjudes hela Egendomen, och om köpeanbud derå göres eller icke, utbjudes den derefter styckad, eller i 3 särskilta lotter eller farmer, så att dessa 3 lotter säljas hvar och en särskilt till den högstbjuadnde. Hvarje farm är till ägovidd och beskaffenhet bestämd uti den öfver Egendomen upprättade karta med beskrifning, som äfven utvisar hvilka Åbyggnader, jemte Qvarnen, som åtfölja farmen Lit. A. Sedan sålunda utrönt blifvit den högsta köpeskilling, som för Egendomen kan erhållas genom försäljning, antingen hel eller styckad, utbjudes Egendomen å samma Auktion till arrende under 30 års tid. Arrendeanbuden bestämmas i Spanmål af Råg och Korn, hälften af hvardera, men kommer att erläggas med penningar sålunda, att arrende-spanmålen årligen löses eller årets markegångspris, och denna lösen bör vara för gamla Passevolans-Kassans räkning insatt antingen i Malmö Landt-Ränteri inom den 1, eller ock i Rikets Ständers Bank sist den 15 påföljande Mars, samt Ränteri-qvittenset eller Banko-attesten derefter skyndsammast till Underhålls-afdelningens Kammar-Kontor aflemnas, och bör Arrendatorn dessutom ensam vidkännas Egendomens alla onera, skyldigheter och utgifter, af hvad namn och beskaffenhet de vara må, äganderätts-bevillning deribland inbegripen. Derefter kommer Egendomen under lika arrendetid och på enehanda villkor att utbjudas till arrende i farmer eller uti de indelta 3 lotter, så att hvarje farm särskilt för sig till den högstbjudande utarrenderas. — Till Spekulanters efterrättelse kungöres: att den, som gör högsta köpeanbudet på Egendomen, antingen ostyckad eller i farmer, bör vid Auktionen der anbudet sker aflemna en, af Konungens Befallningshafvande eller Domare i orten till vederhäftigheten godkänd, af tvenne välkända personer, en för begge och begge, såsom för egen skuld, ingången borgen; att i händelse köpeanbudet af Kongl. Krigs-Kollegium antages, sednast inom en månad efter det köparen derom erhållit underrättelse, å köpesumman erlägga såsom handpenning 1000 R:dr Banko samt vid tillträdet l/6 af köpesumman, hvilka inbetalningar böra ske genom insättning i Banken för gamla Passevolans-Kassans räkning. Om betalningen af den återstående köpeskillingen vill Kongl. Krigs-Kollegium med köparen vid tillträdet öfverenskomma; och vill Kongl. Kollegium, för att lätta egendomsköpet, i förhand lemna den försäkran, att minst halfva köpeskillingen må i Egendomen på längre eller kortare tid få innestå mot första inteckningen, med 6 månaders ömsesidig uppsägningsrätt, samt att köparen befrias från räntebetalning under de 2 första åren, räknade från tillträdesdagen, å den del af köpeskillingen, som köparen emot inteckning får bibehålla, och att efter nämde 2 års förlopp 6 proc. å intecknade köpeskillings-summan årligen skall inbetalas, hvaraf 1 proc. får afgå på kapitalskulden och återstående 5 proc. utgöra årliga räntan. Den, som gör högsta anbudet å arrende, antingen af hela Egendomen eller af hvar och en farm, bör vid Auktionen der den sker aflemna, af Konungens Befallningshafvande eller Domare i orten godkänd, borgen, ingången af tvenne välkända män, en för begge och begge för en, såsom för egen skuld, icke allenast för det årliga arrendets utgörande under de första 10 åren, utan ock för fullgörandet under nämde tid, af Arrende-Kontraktet äfven i händelse Arrendatorn under tiden med döden afgår. Projekt till Arrende-Kontrakt blifver för Spekulanter att tillgå å begge ofvannämde Embets-ställen. — Förseglade anbud till köp eller arrende af Remmarlöfs Egendom kunna före Auktionens början inlemnas, antingen till Kongl. Krigs-Kollegii Aktuarie, eller å Lands-Kontoret i Malmö, och blifva dessa anbud öppnade, så snart det högsta muntliga anbudet blifvit vid Auktionen med klubbslag fästadt. — Sednast den 7 nästk. April äger den högstbjudande köpare eller arrendator, antingen i kongl. Krigs-Kollegii Underhålls-Afdelnings Kammar-Kontor eller på Lands-Kansliet i Malmö, erhålla underrättelse, huruvida det högsta köpe- eller arrende-anbudet blifvit antaget och godkändt; och kommer, i händelse godkännande af något anbud äger rum, tillträdet af Egendomen att ske den 1 Juni 1836, med då verkstäldt höst- och vårutsäde, hvilket, af förvaltaren på stället under edspligt uppgifvet, köparen eller arrendatorn skall vid tillträdet särskilt betala efter 1835 års Markegångstaxa för Malmöhus Län. Saluafhandling eller Arrende-Kontrakt utfärdas inom sistnämde dag. Stockholm den 27 Okt. 1835.

BORGENÄRS-SAMMANTRÄDEN.

= Herrar Fordringsägare uti Demoiselle Maria Elisabeth Strandbergs Konkurs, behagade mangrant sammanträda hos undertecknad, boende i Huset N:o 19, Qvarteret Cupido, S:t Nicolai Församling, hörnet af Svartmangatan, 3 tr. upp, Torsdagen den 28 dennes, kl. 4 eftermiddagen. Stockholm den 22 Januari 1836.

Anders Thorsberg,
God Man.

= Afl. Tapetserare-Åldermannen Noach Enboms Hrr Borgenärer, anmodas att Lördagen den 30 dennes, kl. 4 e. m., sammanträda å Källaren gamla Malmens, för att definitift besluta om Fastigheternas försäljning. Stockholm den 20 Januari 1836.

Syssloman.

= Sedan Kongl. Maj:ts respective Befallningshafvande i Vermland nu meddelat fördelning eller liqvid öfver köpeskillingen för exekutivt försålda Säteriet Berg med underlydande Hemman och Lägenheter, får jag härigenom kalla Kreditorerne uti FältSecter Herlenii gäldbundna Bo, att sammanträda på Tingsstället Thoresgården i Wäse Härad och Socken den 1 nästkom. Februari, kl. 10 f. m., för att taga del af berörde liqvid samt erhålla den utdelning af Massans tillgångar, som då kan tillvägabringas. Vid samma tillfälle kommer den redogörelse att granskas, som vederbörande afgifva öfver det arfvode 3000 Rdr B:ko, bemälte Hr FältSekter i dess stat upptagit, såsom en tillgång, för Sysslomanskapet i Kongl. Sekreteraren G. M. Stuarts Konkurs; och erinras att de frånvarande måste åtnöjas med tillstädeskommandes beslut. Weé den 9 Dec. 1835.

Kuratorer.

Annonser.

DIVERSE.

= En Assurans-Police af den 7 Januari 1833, stor 1350 R:dr B:ko, uttagen af Herrar Lowén & Komp., uti härvarande Sjö-Assurans-Kompani, för försäkrade varor med Jakten Paddock, Skepparen P. Pettersson, bestämd från Götheborg till Randers, har af mig för ägaren Handlanden P. Borgströms räkning blifvit aflemnad till Dispaschören Herr Cassel i lifstiden, i afsende på uppsättande af Dispaschen, och sedermera presenterad inför Vällofl. Kämners-Rätten härstädes; men, sedan af oförklarliga orsaker nämde Police nu mera ej kan tillrättafås, så varder densamma såsom redan hos Sjö-Assurans-Kompaniet till inlösen förbjuden, härigenom till all kraft och verkan dödad, i annor hand, än Herr P. Borgströms, eller den på hvilken han tilläfventyrs skulle vilja öfverlåta sin rätt, hvarjemte omförmälde Police efterlyses, med tillkännagifvande, att den som Policen framskaffar och till mig aflemnar, erhåller skälig vedergällning. Stockholm den 20 Januari 1836.

F. L. Rosenqvist af Åkershult.

= En stadgad Yngling med hedrande betyg af Musikaliska Akademien öfver undergången Kantors- och Organist-examen, önskar blifva inackorderad på landet i Presthus eller annat tarfligt godt Hus, heldst der tillfälle vore att få informera i Musik, eller biträda vid Kantors- och Organist-sysslan. Adress torde gunstbenäget med första få afvaktas, ställd till Komministern vid Catharina Församling, Hr Kyrkoherden J. F. Hagström, då vidare upplysningar skola meddelas. Stockholm den 21 Januari 1836.

Handels-Betjenten O. Nyberg, hvilken med afl. Snickare-Lärlingen Johan Selenius eller Lundin i hans lifstid haft affärer, anmodas, för en dem emellan oafslutad angelägenhet, uppgifva sin address till Notarien C. Holm, boende i Huset No 95 vid öfra Drottninggatan.


Rättelse: I Stats-Tidningen N:o 18, 2:dra sidan, 1:sta sp., Art. Norrska Underrättelser, 15:de raden, står: på 3 år och derunder, läs: på mindre tid än 3 år.


Stockholm, tryckt i Stats-Tidningens Botryckeri.
(Baggensgatan, Huset N:o 25.)

  1. Se Stats-Tidn. N:o 14 för d. 19 innevarande Januari.
  2. Derom vidare officiell tillkännagifvande kommer att, bland de publika Verkens Kungörelser, i denna Tidning intagas.
  3. Visserligen böra den heliga Skrifts ord användas i en kristlig lärobok; men på det sätt, som Doktor Luther gjort i sin Lilla Katekes.
  4. Claus Harms.