Råttans inträde i verlden

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Åsnan och knähunden
Svenska Parnassen
ett urval ur Sveriges klassiska literatur. andra bandet
av Ernst Meyer

Råttans inträde i verlden
Olof Bergklint – Lefnadsteckning  →
Fabel av Gustaf Fredrik Gyllenborg. Ur Svenska parnassen, band II s. 199–200 av Ernst Meyer från 1889.


[ 199 ]

Råttans inträde i verlden.

Från sitt första tåg i verlden
Kom en liten råtta hem.
Hon ej finner på den färden,
Hur man vågar lif och lem.
»Utan skryt, jag sett de stora»,
Säger hon, »o hvilken nåd!
Råttor endast sig förlora
Med ett brottsligt öfverdåd.

[ 200 ]

Som vår buse folket målar
Katten, hvilken oförrätt!
På hans ögons ljusa strålar
Hvem kan se sig fyllest mätt?
Stämman — himmel, hvilken stämma! —
Hade fört mig till hans fot,
Om en ovän, att mig skrämma,
Icke användt allt sitt hot:
En kalkon, med ifver väpnad
Mot min lyckas blida sken,
Fylde mig med sådan häpnad,
Att jag sjönk på mina ben.
Det är den man måste kalla
En förfärlig Excellens,
Men för katten nederfalla
Med en skyldig reverens.» —
Råttans mor, som verlden känner,
Ropar: »Unge, lär en gång
Mäta faran, skilja vänner,
Förr’n du vågar än ett språng.
För högmögende, som skrika,
Hjeltar uti ett qvarter,
Må du ej ur vägen vika;
Det är skrik och intet mer.
Men för smilare, som jamma,
Akta dig, de äga klor,
Som en gång dig skola ramma,
När du minsta faran tror.»