SOU 1951:5 Förslag till naturskyddslag m. m./naturskyddslag
| ← Skrivelse till statsrådet och chefen för Kungl. jordbruksdepartementet |
|
Förslag till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till naturskyddslagen → |
FÖRFATTNINGSTEXT
Förslag till naturskyddslag.
Härigenom förordnas som följer:
Inledande bestämmelser.
Naturen skall med hänsyn till sin allmänna betydelse ur kulturell, social och ekonomisk synpunkt skyddas och vårdas som en nationell tillgång under iakttagande av att markägares och andra rättsinnehavares enskilda intressen tillbörligen beaktas.
En var bör i sitt umgänge med naturen visa varsamhet, så att onödig skada ej uppkommer.
Den allmänna tillsynen över skyddet och vården av naturen utövas av naturvårdsmyndigheten.
Närmare bestämmelser om naturvårdsmyndighetens organisation och verksamhet samt rörande tillämpningen i övrigt av denna lag meddelas av Konungen.
Nationalparker.
För bevarande av sammanhängande större område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick som en nationell tillgång, öppen för alla, kan kronan tillhörig mark avsättas till nationalpark.
Angående nationalparkers vård och förvaltning förordnar Konungen.
Konungen eller myndighet som Konungen förordnar äger att meddela de särskilda bestämmelser beträffande rätten att färdas över nationalpark eller att eljest där uppehålla sig ävensom angående ordningen i övrigt inom området, som finnas erforderliga till tryggande av nationalparkens syfte.
Enligt 5 § meddelade bestämmelser skola ej lända till inskränkning i redan uppkommen enskild rätt.
Ej heller skola sådana bestämmelser föranleda inskränkning i rättigheter till bete, skogsfång, jakt eller fiske, som äro lapparna medgivna, med undantag för jakt efter björn, lo, älg och örn, eller innebära hinder för lapparna att eljest uppehålla sig inom nationalparken eller att där medföra hundar för bevakning av renhjordar.
Naturminnen.
Område eller till fastighet hörande naturföremål, som på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet, egenart eller eljest märkliga beskaffenhet finnes böra särskilt skyddas, må fridlysas såsom naturminne.
Beslut om fridlysning meddelas av länsstyrelsen. I beslutet skall grunden till fridlysningen angivas.
I samband med beslutet har länsstyrelsen att meddela de särskilda bestämmelser, som finnas erforderliga beträffande naturminnets vård och förvaltning ävensom i övrigt till tryggande av fridlysningens syfte.
I den omfattning, Konungen förordnar, skola vården och förvaltningen ankomma på myndighet, som Konungen bestämmer.
Tillskyndas genom fridlysning markens ägare eller annan rättsinnehavare med avseende å fastigheten avsevärt men, må fridlysningen ej ske utan hans samtycke, med mindre skälig ersättning därför gives. Kan till följd av fridlysningen fastigheten nyttjas allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde, skall, om ägaren så fordrar, inlösen av fastigheten ske.
Övergår, sedan samtycke lämnats, rätten till fastigheten å annan, vare samtycket bindande för denne.
Då fråga väckts om fridlysning, må länsstyrelsen för viss tid, högst tre år, meddela förbud mot att beträffande det ifrågasätta naturminnet utan länsstyrelsens tillstånd vidtages åtgärd, stridande mot fridlysningens syfte. Om särskilda skäl äro därtill, må förbudets giltighetstid av länsstyrelsen förlängas med högst tre år.
Tillstånd enligt första stycket må ej vägras, om därigenom på grund av inskränkning i möjligheten att nyttja marken på sätt som tidigare skett avsevärt men tillskyndas ägaren eller annan rättsinnehavare med avseende å fastigheten, utan att skälig ersättning därför gives.
Förbud skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.
Undantag från fridlysningsbestämmelser med avseende å naturminne må medgivas av naturvårdsmyndigheten.
Fridlysning skall upphävas av länsstyrelsen
- om fridlysningen icke längre erfordras för det därmed avsedda syftet;
- om expropriation av mark, som naturminnet omfattar, medgivits för ändamål, vilket icke är förenligt med fridlysningens syfte, och fridlysningens upphävande begäres av den som genom expropriationen förvärvat marken.
Fridlysning må upphävas av länsstyrelsen
- efter medgivande av naturvårdsmyndigheten;
- om fridlysningen finnes hindra eller avsevärt försvåra företag av större allmän eller enskild nytta;
- om förutsättningarna för fridlysningen väsentligt ändrats och fridlysningen till följd härav medför avsevärt större intrång än som kunnat förutses då fridlysningen skedde.
Vad i denna paragraf stadgas om upphävande av fridlysning skall äga motsvarande tillämpning å ändring av meddelade fridlysningsbestämmelser, där ändringen är av beskaffenhet att icke lända markens ägare eller annan rättsinnehavare till men.
Innan fridlysning beslutas eller beslutad fridlysning upphäves eller ändras, må genom länsstyrelsens eller naturvårdsmyndighetens försorg verkställas för frågans prövning erforderliga undersökningar av området eller naturföremålet, därvid skall iakttagas att skada å egendom såvitt möjligt undvikes.
Erfordras med anledning av företag, som berör naturminne, att särskild undersökning av detta sker eller att särskild åtgärd vidtages för att bevara detsamma, skall kostnaden därför åvila företaget, såvitt det icke på grund av särskilda förhållanden finnes obilligt.
Undersökning eller åtgärd, som avses i första stycket, skall vidtagas så skyndsamt som möjligt.
Naturparker.
Område, som på grund av sin egen eller omgivningens beskaffenhet är av väsentlig betydelse för befolkningens umgänge med naturen, må fridlysas såsom naturpark.
Beslut om fridlysning meddelas av länsstyrelsen. I beslutet skall grunden till fridlysningen angivas.
I samband med beslutet har länsstyrelsen att meddela de särskilda bestämmelser, som finnas erforderliga såväl till tryggande av områdets användning för därmed avsett ändamål som beträffande allmänhetens rätt att färdas över området eller att eljest där uppehålla sig ävensom angående allmän ordning i övrigt inom området.
Fridlysning må ej ske utan ägarens samtycke, med mindre området blivit i plan enligt byggnadslagen avsatt för det med fridlysningen avsedda ändamålet.
Tillskyndas genom fridlysningen ägaren eller annan rättsinnehavare med avseende å fastigheten avsevärt men, skall skälig ersättning därför givas. Kan till följd av fridlysningen fastigheten nyttjas allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde, skall, om ägaren så fordrar, inlösen av fastigheten ske.
Av ägare eller annan rättsinnehavare lämnat samtycke med avseende å fridlysningen vare, om rätten till fastigheten övergår å annan, bindande för denne.
Vad i 10—14 §§ stadgas om naturminnen skall äga motsvarande tillämpning beträffande naturpark, dock att medgivande av undantag från fridlysningsbestämmelser ankommer på länsstyrelsen.
Särskilda bestämmelser till skydd för växt- och djurarter.
Finnes växtart med hänsyn till risk för utrotning inom landet eller del därav böra skyddas genom fridlysning annorledes än enligt 7 §, äger naturvårdsmyndigheten meddela förbud att avsiktligt skada eller borttaga växt av sådan art, där den växer vilt.
Finnes djurart av anledning, som sägs i 19 §, böra skyddas genom fridlysning annorledes än enligt 7 §, äger naturvårdsmyndigheten meddela förbud att avsiktligt döda, skada eller fånga vilt levande djur av sådan art, då det ej sker till försvar mot angrep på person eller egendom, så ock att avsiktligt skada eller borttaga dess ägg, rom eller bo.
Om fridlysning av djur, vars dödande eller fångande är att hänföra till Jakt eller fiske, gäller vad därom särskilt stadgas.
Förbud enligt 19 eller 20 § skall ej utgöra hinder mot avverkning av skog eller eljest mot marks ändamålsenliga nyttjande.
Förbudet skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.
Särskilda bestämmelser till skydd för landskapsbilden.
Kan planerat arbetsföretag av annat slag än bebyggelse komma att väsentligt ändra landskapsbilden inom område, som icke ingår i stadsplan eller byggnadsplan, bör, innan företaget utföres, samråd ske med naturvårdsmyndigheten.
Skall beträffande företag, som avses i 22 §, frågan om dess tillåtlighet med hänsyn till därmed förenad skada å naturen ej enligt lag prövas i särskild ordning, äger länsstyrelsen vid vite ålägga företagets ägare att vidtaga de åtgärder, som, utan att vara oskäligt betungande, må anses erforderliga för att begränsa eller motverka sådan skada.
Finnes anledning antaga, att inom område, som icke ingår i stadsplan eller byggnadsplan, landskapsbilden kan komma att väsentligt ändras genom täkt av sten, grus, sand, jord eller därmed jämförliga nyttigheter, äger länsstyrelsen förordna, att sådant arbetsföretag icke får utföras inom området utan länsstyrelsens tillstånd. Förordnandet skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan. Ej må förordnandet inkräkta på rätt, som meddelas genom inmutning enligt gruvlagen eller genom beslut av Konungen.
Vid meddelande av tillstånd må därtill fogas sådana bestämmelser, att skadan å naturen såvitt möjligt begränsas eller genom särskilda anordningar motverkas.
Ej må tillstånd vägras eller bestämmelser, som i andra stycket sägs, meddelas, om avsevärt men därigenom tillskyndas markens ägare eller annan rättsinnehavare med avseende å fastigheten, utan att skälig ersättning därför gives.
Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning av bestående art, vars syfte är hänförligt till reklam eller propaganda, må inom område, som sägs i 24 §, icke utan byggnadsnämndens tillstånd finnas varaktigt anbragt utomhus inom synhåll från allmän trafikled eller från annan plats, till vilken allmänheten har tillträde. Vid prövning av fråga om tillstånd skall anordningens inverkan på landskapsbilden särskilt beaktas. Tillstånd må meddelas för högst fem år i sänder.
Vad i första stycket stadgas gäller icke anordning till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet. Ej heller äger stadgandet tillämpning å anordning, som godkänts av naturvårdsmyndigheten, eller vars uppsättande är jämlikt 39 § lagen om allmänna vägar beroende av länsstyrelsens tillstånd.
Finnes anordning, som anbragts med stöd av stadgandet i andra stycket första punkten, vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, äger länsstyrelsen förbjuda dess bibehållande. För förlust, som genom sådant förbud tillskyndas anordningens ägare eller innehavare, vare denne, där ej omständigheterna till annat föranleda, berättigad till ersättning av allmänna medel med belopp högst motsvarande kostnaderna för anordningens anskaffande, anbringande och borttagande.
Särskilda bestämmelser till skydd mot nedskräpning.
Den, som färdas eller eljest uppehåller sig i naturen, skall tillse, att han ej kvarlämnar glas, avfall, papper eller andra skräpande föremål under förhållanden, som äro ägnade att för allmänheten medföra vantrevnad eller risk för skada till person eller egendom.
Stadgandet i första stycket äger icke tillämpning inom sådant i stadsplan eller byggnadsplan ingående område, varest ordningsstadgan för rikets städer är gällande.
Har inom område, varest 26 § äger tillämpning, naturen skräpats ned eller eljest osnyggats under förhållanden, som äro ägnade att för allmänheten medföra vantrevnad eller risk för skada till person eller egendom, äger, där ej enligt lag frågan skall prövas i särskild ordning, länsstyrelsen vid vite ålägga den som vållat eller eljest är ansvarig för nedskräpningen, i mån det kan ske utan oskäligt betungande, att iordningställa området samt vidtaga erforderliga förebyggande åtgärder för framtiden.
Har inom område, varest 26 § äger tillämpning, utomhus inom synhåll från allmän trafikled eller från annan plats till vilken allmänheten har tillträde, anbragts affisch eller därmed jämförlig anordning av icke bestående art, vars syfte är hänförligt till reklam eller propaganda, skall anordningen av den som anbragt eller låtit anbringa densamma avlägsnas inom en månad efter det den tilldragelse förevarit, som åsyftats med anordningen, och senast fyra månader efter det anordningen anbragts.
Från stadgandet i första stycket äger polismyndigheten medgiva undantag, om särskilda skäl äro därtill.
Vad i första stycket stadgas gäller ej anordning till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet. Ej heller äger stadgandet tillämpning där anordningen anbragts å anslagstavla eller dylikt, som uppsatts efter byggnadsnämndens eller länsstyrelsens tillstånd eller efter godkännande av naturvårdsmyndigheten.
Ersättnings- och lösenbestämmelser.
Underlåter den, som vill framställa anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighet jämlikt denna lag, att göra anmälan därom inom tid, som i sådant avseende må enligt vad därom särskilt stadgas vara förelagd, have förlorat sin talan.
Kan överenskommelse icke träffas, vare den som begär ersättning eller inlösen skyldig att, vid äventyr av talans förlust, göra ansökan om stämning å kronan till expropriationsdomstolen sist inom ett år efter det beslutet, varå talan grundas, vunnit laga kraft. Kronan stånde jämväl öppet att efter stämning bringa frågan under expropriationsdomstolens prövning.
Beträffande mål, som här avses, skola de allmänna bestämmelserna i lagen om expropriation lända till efterrättelse i tillämpliga delar. Ogillas yrkande om inlösen, gälle dock i fråga om rättegångskostnad vad därom i allmänhet är stadgat. Vid tvist om rätt eller plikt att lösa, skola bestämmelserna i 37 och 38 §§ nämnda lag äga tillämpning först sedan det genom lagakraftägande dom blivit avgjort att inlösen skall äga rum.
Ansvarsbestämmelser m. m.
Överträder någon i 25 § meddelat förbud eller bryter någon mot förbud eller bestämmelse, som meddelats med stöd av stadgande i denna lag, straffes med dagsböter.
Bryter någon mot vad i 26 eller 28 § stadgas, vare straffet böter, högst trehundra kronor.
Böter tillfalla kronan.
Dömes någon till ansvar för anbringande av anslagstavla eller annan anordning, som avses i 25 §, utan byggnadsnämndens tillstånd där sådant erfordras eller för underlåtelse att ställa sig till efterrättelse vad i 28 § stadgas om avlägsnande inom viss tid av affisch eller därmed jämförlig anordning, äger länsstyrelsen förordna, att anordningen skall borttagas genom det allmännas försorg på den felandes bekostnad.
Över länsstyrelses eller naturvårdsmyndighetens beslut enligt denna lag må talan föras hos Konungen genom besvär i den ordning, som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.
Över byggnadsnämnds beslut enligt denna lag må besvär anföras hos länsstyrelsen inom en månad från det klaganden erhållit del av beslutet.
Naturvårdsmyndigheten äger att föra talan mot beslut, som av länsstyrelse eller byggnadsnämnd meddelats enligt denna lag.
Övergångsbestämmelser.
- Denna lag träder i kraft den
- Genom denna lag upphäves lagen den 25 juni 1909 angående nationalparker.
- Genom denna lag upphäves vidare lagen den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredande. Beträffande fridlysning, som utfärdats jämlikt sistnämnda lag, skola naturskyddslagens bestämmelser tillämpas. Förmenar sakägare sig härigenom lida intrång i sin rätt och är intrånget icke att anse såsom oväsentligt, äger han att senast den hos länsstyrelsen påkalla omprövning av fridlysningen. Av länsstyrelsen jämlikt 11 eller 13 § lagen angående naturminnesmärkens fredande meddelade förbud skola fortfarande gälla intill dess annorlunda kan vara förordnat. Vad i lag eller annan författning stadgas om naturminnesmärken skall efter ikraftträdandet av denna lag i stället hava avseende å naturminnen.
- Vid tiden för lagens ikraftträdande befintlig anslagstavla eller annan anordning, som enligt 25 § icke får anbringas utan tillstånd, skall avlägsnas inom två år efter det av byggnadsnämnden meddelat föreläggande därom tillställts anordningens ägare eller, om denne ej är känd, ägaren av den mark, varå anordningen är uppsatt. Efterkommes ej föreläggandet, må anordningens ägare av länsstyrelsen vid vite åläggas att borttaga densamma eller må den borttagas genom länsstyrelsens försorg på ägarens bekostnad.
- Vid tillämpning av stadgandet i 28 § å där avsedd affisch eller annan anordning, som finnes anbragt vid tiden för lagens ikraftträdande, skola de i paragrafen angivna tiderna räknas från ikraftträdandet.