Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/198

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
  1. Den förekommer, tör hända, jämväl saturerad i Selenites, Gyps och Alabaster. Rum äger den ock ibland salten, såsom i Salibus Mediis; utan at nämna de Alcaliska så kallade matrices metallorum af sjelfva fossilierne.

  2. At Kalken är en nödvändig och til Jordklotets fullkomlighet oumgängelig del, lärer vara så oemotsägeligt, at det icke tarfvar något bevis.

    Deraf tyckes man förnufteligen böra sluta, at efter Skapelsen, då jorden varit fulbordad, med de ting, som derpå äro, ingen tid kunnat vara, då Kalken saknats.

  3. När man betraktar quantiteten deraf, som i Verlden verkeligen finnes, och likafullt vil supponera dess animaliska ursprung; så lärer man stanna i en afgrund af tid, som til dess generation fordras; så at, med det samma man sätter sig före, at försvara detta Kalkens ursprung allena, så måste man sluta ögonen til för både Bibliska Historien samt Religionen, och jag tör säga jämväl vräka förnuft och all historisk trovärdighet; så framt man icke vil derjämte medgifva antingen, at största delen Kalk på jorden ägt et annat ursprung, eller at med Petrefactis så skedt, som ofvanföre[1] redan är förmält. Emot hvilken mening, nämligen, at så stor myckenhet af testaceis i fall Skaparen velat på sådant sätt producera
  1. §. 78.