| 586 | Förmaningar. | Pauli Bref | Kap. 2, 3. |
måttligt och hofsamt”. L. Sunde i tron, i kärleken, i tålamodet måste de wara, så att ingen willfarelse, kärlekslöshet, otålighet eller brist på ståndaktighet förstör deras andeliga helsa.
3 att likaledes gamla qwinnor böra skicka sig såsom det anstår heliga, icke klandersjuka, icke begifwa på mycket win, goda lärarinnor 1 Tim. 2: 9. 3: 11. 5: 13. 1 Petr. 3: 3.
4 för att kunna allwarligen tillhålla de unga qwinnorna att älska sina män och sina barn.
5 wara tuktiga, rena, husliga, goda, sina mån undergifna, på det att Guds ord icke må blifwa försmädadt. 1 Mos. 3: 16. 2 Kor. 14: 34. Es. 5: 22. Kol. 3: 18. 1 Petr. 3: 1.
Om hustrurnas pligt, se Es. 5: 22. Kol. 3: 18. 1 Petr. 3: 1. Aposteln inskärper, huru nödwändigt det är, att evangelium bär goda frukter i det husliga lifwet, i barnens uppfostran o. s. w., på det Kristi namn må warda prisadt, och äfwen werlden må kunna se, att kristendomen gör menniskorna både goda och lyckliga. I hedendomen woro qwinnorna i träldomstillstånd under sina män. Kristendomen återstälde dem till deras rätta frihet och tillbörliga ära och rättigheter, men detta skall icke förleda dem att bryta mot Guds ordning, som är, att qwinnan skall i trogen kärlek friwilligt lyda sin man.
6 Förmana likaledes de unge männen att wara tuktige,
7 och wisa dig sjelf i allt såsom ett föredöme i goda gerningar, och wisa i läran renhet, wärdighet, 1 Tim. 4: 12. 1 Petr. 5: 3.
8 sundt och ostraffligt tal, på det att motståndaren må blygas, då han icke har något ondt att säga om oss. 1 Tim. 5: 14. 1 Petr. 2: 12, 15. 3: 16.
Det ord som predikas, bör wara ostraffligt eller oförwitliga, så att salighetens rena lära förkunnas i klart sammanhang och med wärdiga uttryck. Men månge motståndare finnas, som antasta sjelfwa bibelordet, och då äro de fiender till sanningen sjelf.
9 Förmana tjenarne, att de äro sina herrar undergifne, i allt dem till behag, icke genswarige, Ef. 6: 5. Kol. 3: 22. 1 Tim. 6: 1 f. 1 Petr. 2: 18.
10 icke oärlige, utan bewisande all god trohet, på det att de må pryda Guds, wår Frälsares, lära i alla stycken.
Om tjenarne, se Kol. 3: 22–24. Den ringaste tjenare kan genom sann fromhet, trohet och ödmjukhet wara kristendomens prydnad såsom ett bewis på evangelii werkan i menniskans hjerta och lefwerne.
11 Ty Guds nåd har uppenbarats med frälsning för alla menniskor 1 Tim. 2: 4. Tit. 3: 4 f.
Guds nåd är uppenbarad i Kristus, som är full af nåd och sanning, Joh. 1: 14. Den gifwer frälsning åt alla, som i tron anamma den.
12 och lärer oss att försaka ogudaktigheten och de werldsliga lustarna och lefwa tuktigt och rättfärdigt och gudligt i denna werlden, Ef. 1: 4. Kol. 1: 22. 1 Joh. 2: 16.
Den frälsande, lifgifwande nåden upptuktar menniskan för Guds rike, i det den förmår henne att försaka all ogudaktighet och werldslig lusta och lefwa tuktigt, rättfärdigt och gudligt. I dessa ord innefattas alla pligter emot Gud, emot oss sjelfwa och emot wår nästa, och de wisa huru stor wigt aposteln lägger på lefwernet hos dem som tro och bekänna sanningen.
13 wäntande det saliga hoppet och uppenbarelsen af den store Gudens och wår Frälsares, Jesu Kristi, härlighet, 2 Kor. 1: 7. Fil. 3: 20.
Det saliga hoppet betyder här den salighet, som Guds barn hoppas. Det är på Jesu härliga uppenbarelse alla troende i synnerhet hoppas, det är på honom hans församling wäntar såsom en brud på sin brudgumme, ty då skola de rättfärdige uppenbaras med honom i härlighet.
14 hwilken har utgifwit sig sjelf för oss, på det att han skulle återlösa oss från all orättfärdighet och rena åt sig ett egendomsfolk, som beflitar sig om goda gerningar. 2 Mos. 19: 5. Gal. 1: 4. 2: 20. Ef. 2: 10. 5: 2. Ebr. 9: 14.
Kristi församling, som består af pånyttfödda menniskor, är hans egendomsfolk, hans rike, hans andeliga tempel, hans kropp, renad från synden genom hans blod och förlossad från syndens herrawälde. Derföre skola de dagligen rena sig från att köttets och andens besmittelse, 2 Kor. 7: 1, wara på sin wakt mot inre och yttre orenhet och beflita sig att göra goda gerningar såsom trons och kärlekens werk, men icke söka någon egen berömmelse eller förnöjelse deruti, utan göra allt till Herrens ära. Dertill har han utgifwit sig sjelf i döden för oss och köpt oss.
15 Tala sådant, och förmana och bestraffa med all myndighet. Ingen förakte dig.
Bestraffa betyder här kraftigt inskärpa, så att man icke tänker att allt är gjordt med tal och predikan, utan att man ser till att åhörarne lägga det på hjertat, blifwa kristna och lefwa såsom kristna.
3 Kapitlet.
Åtskilliga förmaningar. Slutönskan.Påminn dem att wara öfwerheter och myndigheter undergifna, att lyda förmän och wara beredwilliga till allt godt werk, Rom. 13: 1 f. 2 Tim. 3: 17. 1 Petr. 2: 13.
Med öfwerheter och myndigheter menas här den romerske kejsaren och hans ståthållare. Ön
_590.jpg&oldid=348496){kind=link}