| Psaltaren. | Ps. 99, 100, 101. | 181 |
6. Mose och Aaron* ibland Hans prester, och Samuel† ibland dem, som Hans namn åkalla: de åkallade HERran, och Han bönhörde dem. *2 Mos. 14: 15; cap. 32: 11. 4 Mos. 16: 22, 47. †1 Sam. 7: 9. Jer. 15: 1.
7. Han talade med dem genom en molnstod*: de höllo Hans wittnesbörd och bud, som Han dem gaf. *2 Mos. 33: 9, [et]c.
De helige män, som Herren uppwäckt till sitt folks ledare i Gamla Testamentet, blefwo bönhörda, och ännu mera uppfylles hwarje bön af Nya Testamentets Medlare, Christus: Honom swarar icke Fadren utur molnstoden, utan i härlighet; och dessa bönhörelser äro skapelseord för att återställa den fallna menniskan och med en ny skapelse upprätta ett ewigt rike. Mose, Aaron och Samuel bådo för Israel; för oss beder Christus wår Öfwersteprest och Konung. Ebr. 7: 25.
8. HERre, du är wår Gud; du bönhörde dem: du, Gud, gaf dem till, och straffade deras werk.
9. Upphöjer HERran wår Gud, och tillbedjer på Hans helga berg: ty HERren wår Gud är helig.
Gud straffar sitt folk, då det försyndar sig, men likwäl bönhörer Han; ja, äfwen straffet är bönhörelse. Tuktan till rättfärdighet måste alltid föregå, innan menniskan kan rätt tillbedja Herran. Uppmaningen att tillbedja och upphöja Honom är för alla folk en kallelse att omwända sig och ingå i Hans rike. Görer bättring, himmelriket är kommet hardt när! Matth. 3: 2.
100. Psalm.
Tacksägelse för Guds wälgerningar.En Tackpsalm.* Fröjdens HERranom, all werlden. *Ps. 95: 2. Ps. 98: 4.
2. Tjener HERran med fröjd; kommer för Hans ansigte med glädskap.
3. Förnimmer, att HERren är Gud: Han hafwer gjort oss, och icke wi sjelfwe, till sitt folk, och till sina fosterfår.* *Ps. 28: 9. Ps. 79: 13. Ps. 95: 7. Hes. 34: 31.
4. Går in i Hans portar med tackande; uti Hans gårdar med lofwande: tacker Honom, lofwer Hans namn.
5. Ty HERren är god: och Hans nåd warar ewinnerligen; och Hans sanning ifrån slägte till slägte.* *Ps. 117: 2.
En lofsång af hela den frälsta församlingen i all werlden! Till Jerusalems tempelgårdar samlade sig många hedningar, för att der tillbedja Israels Gud. Till det andeliga Zion i Nya Testamentet församla sig redan många folk, så att från många olika länder tillbedjande menniskor i andanom dagligen samla sig i Herrans gårdar, de samla sig wid korset, de samla sig omkring den himmelske Konungen. Men allt detta är blott en ringa början af denna prophetias fullbordan. Hela werlden kallas att tillbedja Herran med fröjd och lofsång och detta förutsätter, att de måste blifwa genom tron införlifwade med Christi kyrka och församling. Då blifwer werlden full af Herrans härlighet, af sanning, rättfärdighet och frid. Se Es. 60: 18, 21. Godhet och rättfärdighet, nåd och sanning äro i Christo förenade och uppenbaras i Hans Evangelium såsom en Guds kraft allom dem till salighet, som tro. Rom. 1: 16.
101. Psalm.
Regements-spegel.En Psalm Davids. Om nåd* och rätt† will jag sjunga; och dig, HERre, lofsäga. *Ords. 20: 28. †cap. 16: 12.
Att Herren gifwit David seger öfwer fienderna, så att han nu kunde bo såsom konung i Jerusalem, war på en gång nåd och rätt. David war Herrans tjenare, och Davids motståndare woro tillika Guds rikes motståndare, derföre sammanwerkade både nåden och rättfärdigheten till Davids seger. I ännu högre mening är det nåd och rätt, då Herren gifwer seger åt Davids Son, till Hans kyrkas uppbyggelse, stadfästelse och utbredning, så att den winner den ena segren efter den andra öfwer denna werldens folk och riken. Det är nåd mot menniskan, det är rätt mot Guds Son, som förwärfwat alla dessa nådens rikedomar åt sina återlösta.
2. Jag handlar försigteligen* och redeligen med dem, som mig tillhöra; och wandrar troliga i mitt hus. *1 Sam. 18: 14.
Grt.: När du kommer till mig, will jag förhålla mig wisligt, på fullkomlig wäg; jag will wandra i mitt hjertas fromhet i mitt hus. David fattar såsom konung goda beslut i Herrans kraft och beder, att Herren måtte komma. Då wi wilja, att Herren skall komma till oss, så måste wi af Honom lära sanningens wäg och emottaga Hans ord i wåra hjertan, så att wi blifwa Guds barn och kunna wandra i hjertats fromhet i wårt hus, i wår kallelse. Men detta är icke möjligt förr, än Herren kommer till oss!
3. Jag tager mig ingen ond sak före: jag hatar öfwerträdaren, och låter honom icke när mig blifwa.* *5 Mos. 13: 13, 14.
4. Ett wrångt hjerta måste wika ifrån mig: den onda lider jag icke.
5. Den sin nästa hemligen baktalar,
_185.jpg&oldid=345086){kind=link}