| Om den Helige Ande. | Propheten Esaia. | Cap. 43, 44. | 405 |
Återwändandet af Israels folk från Babylon framställes i detta capitel såsom en sinnebild deraf, att Herren återförer sitt folk utur syndens fångenskap och bereder sig en församling af trogna, som skall förtälja Hans pris.
22. Icke att du, Jacob, hafwer kallat mig, eller att du, Israel, hafwer arbetat om mig;
23. Icke hafwer du framburit mig ditt bränneoffers får, eller hedrat mig med ditt offer; jag hafwer icke haft lust till ditt offer; jag hafwer icke haft lust till din tjenst i spisoffer; jag hafwer ej heller lust af ditt arbete uti rökelse.
24. Mig hafwer du icke köpt Kalmus för penningar; mig hafwer du icke fyllt med sitt offers fetma: ja, mig hafwer du arbetet gjort uti dina synder, och gjort mig möda uti dina missgerningar.* *1 Pet. 2: 24; cap. 3: 18.
”All wår förtjenst är utelykt!” Långt ifrån att wi af egen kraft och med eget arbete skulle kunna tjena Herran, hafwa wi med wåra synder och missgerningar gjort Honom möda och arbete. Christus, som i ordets fulla mening är Guds tjenare, och utan hwilken ingen menniska kan tjena Gud, Han sjelf wår Messias, har haft möda och arbete för att återlösa och frälsa menniskan. Och under det Han genom sin nåd förer menniskan till bättring och salighet, göra de Honom äfwen möda och arbete genom motstånd, tröghet och många synder, fel och brister. Menniskones Son om icke för att låta tjena sig utan för att tjena. Matth. 20: 28. Phil. 2: 7. — Kalmus: en wälluktande krydda, som begagnades till rökwerk.
25. Jag, Jag utstryker din öfwerträdelse för min skull, och kommer dina synder icke ihåg.* *Es. 44: 22. Jer. 33: 8. Mich. 7: 18, 19.
Den härliga frukten och lönen för det arbete, som Messias, Guds tjenare, tagit på sig, v. 24, är utstrykandet af wår öfwerträdelse och att Gud för Hans skull icke will ihågkomma wåra synder. Se Col. 2: 14; cap. 44: 22.
26. Drag mig till minnes; lät oss gå med hwarandra till rätta:* säg, huru du will rättfärdig warda?† *Es. 1: 18. †1 Kon. 8: 46. Ps. 143: 2.
27 Dina fäder hafwa syndat, och dina lärare hafwa misshandlat emot mig.
Hela Israels folk och fäderna, icke blott Adam, utan äfwern Abraham, Isaac och Jacob, woro i sig sjelfwe syndare, och äfwen deras bäste lärare. Således hade detta folk både arfsynd och werksynd och samhällssynd, och detta gäller i det afseende på alla menniskor och alla folk, så att ingen kan blifwa rättfärdig inför Gud, utan genom nåd af Honom, som bar werldens synder, v. 25 och cap. 53. Rättfärdiggörelsen kan icke ske annorlunda är genom dom och rätt, cap. 1: 18, så att Gdus lag får sin fulla rätt derigenom, att domen går öfwer synden och syndaren frälsas af nåd för Christis skull, som förlossade Israel från sina många fiender, för Hans skulle föres hela det andeliga Israel utur all nöd till Guds barns härliga frihet.
28. Derföre hafwer jag ohelgat helgedomens förstar, och gifwit Jacob till spillo, och Israel till försmädelse.
Helgedomens förstar, öfwerstepresten och presterna, ohelgades, då de kommo i hedningnarnes wåld; och detta war ett bewis, att Israel aldrig kunde genom detta prestaembete och genom sin gudstjenst frälsas, utan att frälsningen måste komma från den utlofwade Messias, den himmelske Öfwerstepresten. Ps. 110.
44. Capitel.
Gud är härlig. Afgud dårskap.Så hör nu, min tjenare Jacob, och Israel, den jag utkorat hafwer.
Israel hade ingen rättfärdighet, cap. 43: 26, 27; det andeliga Israel frälsas genom utkorelse och nåd. Rom. 11: 7.
2. Så säger HERren, den dig gjort och tillredt hafwer, och den dig biståndig är allt ifrån moderlifwet: Frukta dig intet, min tjenare Jacob, och du fromme, den jag utkorat hafwer.* *Es. 41: 9, 10; cap. 43: 5. Jer. 30: 10; cap. 46: 27.
Egypten är likasom det Israelitiska folkets moderlif; men ända ifrån dess förfäders födelse hade Gud bewisat särskild nåd, det ena slägtet efter det andra, i Abraham, Isaac, Jacob o. s. w. Se 1 Mos. 25: 23. Och hwarje särskild menniska är ifrån moderlifwet ett föremål för Guds skapande och uppehållande nåd. Du fromme, grt.: Jeschurun, I rättfärdige; så kallas Israel 5 Mos. 32: 15 och 5 Mos. 33: 5, 26 (se förklaringen öfwer dessa ställen) med afseende på dess bestämmelse att blifwa ett rättfärdigt folk i Messias, af hwilken och för hwilken det utwärtes och beredes.
3. Ty jag will utgjuta watten uppå den törstiga, och strömmar uppå den torra:* jag will utgjuta min Anda† uppå din säd, och min wälsigenelse uppå dina efterkommande; *Es. 35: 6, 7. †Joel 2: 28. Joh. 7: 38. Ap. G. 2: 17, 18.
4. Att de wäxa skola såsom gräs, såsom pilträd wid wattubäckar.
Den Helige Andes nådegåfwor blifwa af Messias utgjutna i rika strömmar öfwer de menniskor, som hungra och törsta efter rättfärdigheten, och de blifwa en Herrans plantering. Se cap. 61: 3; cap. 35. Ps. 1: 3. Ap. G. 2.
5. Denne skall säga: Jag är HERrans, och den andre warder nämnd med
_409.jpg&oldid=345709){kind=link}