här träffat på en medarbetare, som var något vida mer än dem han förut hade. Maquet hade en vida större historisk underbyggnad än Dumas. Den förres större kunskap och den senares större fantasi och kraftiga stil skapade tillsammans de romaner genom vilka Dumas namn gått till eftervärlden. Bland dessa befinner sig också här föreliggande roman (Le chevalier de Maison Rouge). I många år gick samarbetet bra. Dumas’ oförmåga att sköta sina affärer ledde emellertid även här till brytning, då Maquet fick allt mindre och mindre för sitt arbete. 1857 måste han vända sig till domstolen i Paris för att få sig tilldelat sin andel i författandet. Paris’ domstolstidning Gazette des tribunaux för 21, 22, 28 januari och 4 februari 1858 innehöll referat av saken och domstolens utslag. Dessa tidningsnummer lästes, som om det varit en tidning med den mest omtyckta följetong. Maquets krav på ekonomisk ersättning bifölls i huvudsak.
Vi återvända nu till samarbetet Dumas—Maquet, vilket ledde till den märkvärdiga serien av historiska äventyrsromaner, i vilka Dumas ämnade framställa hela Frankrikes historia. 1844 utkom ”De tre musketörerna” i åtta band. Här skildras de äventyr som d'Artagnan och de tre musketörerna, den jättelike och omåttligt starke Porthos, den smidige Aramis och den allvarlige Athos upplevde under sin gemensamma kamp att rädda Anna av Österrikes ära gentemot Richelieu och den illfundiga Mylady. Händelseförloppet når fram till 1629 med mordet på hertigen av Buckingham. Verket fick genast en mängd beundrare först i Frankrike och snart i alla länder, framför allt i England. Ursprungligen hade väl Dumas tänkt sig det som ett avslutat helt för sig, men framgången gjorde att de fyra hjältarna fingo leva vidare och vi återfinna dem i två följande verk: ”20 år efteråt” (1845) och ”10 år senare eller vicomte de Bragelonne” (1847).
Redan medan Dumas sysslade med ”De tre musketörerna” hade han under utarbetning ”Greven av Monte Cristo”, vilket också utkom 1844 i 12 band. Härunder
