Den här sidan har korrekturlästs
| 461 f. |
Geter = dacer (nämns i v. 497 i Andra sången) |
| 475 | Norisk = från provinsen Noricum, som omfattade nuvarande Oberösterreich, Salzburg, Steiermark och en bit av Kärnten. Timavus = flod som mynnar ut i Adriatiska havet (nordväst om Trieste). De geografiska ortsangivelserna är som ofta inte menade att vara exakta utan suggestiva. |
| 526 | Massisk se II:143! |
| 550 | Den vise centauren Kiron gällde som läkeörternas upptäckare. Melampus, son till Amytaon, var bl. a. berömd som besvärjare av onda andar, och som sådan botade han ju också de av sjukdomar besatta. |
| 551 | Tisifone = en av furierna; jfr 37 ff.! |
| 559 f. | Ända sedan senantiken har detta ställe även uttytts så, att man förgäves sökt skölja köttet rent eller koka det giftiga stoffet ur det. |
| 564 | Bläddra = blåsa. |
| 566 | Den heliga elden = en hudinflammation med brandartade bölder. |
| IV:1 | Luftiga = från luften kommande; man trodde, vilket också appositionen “den himmelska gåvan” visar, att honungen föll från himlen med daggen ned till blommorna. |
| 14 | Spinken = biätare (Merops apiaster). |
| 15 | Progne = svalan; enligt myten var Progne gift med Tereus; denne våldförde sig på hennes syster Filomela och som hämnd slaktade Progne sin son med Tereus, Itys, och serverade sin make vid en måltid; förföljda av Tereus förvandlades systrarna till fåglar (Filomela till näktergal); svalans rödaktiga bröstfärg förbinds här med illdådet mot sonen Itys. |
| 22 | Visarne: ända till 1600-talets mitt troddes visen vara av hankön. |
| 41 | Becket från Ida: se III:449 f.! |
| 47 f. | Rostade eller brända kräftskal användes som läkemedel; bin är alltså känsliga för den illaluktande röken därav. |
| 49 f. | Även för ljud är således bin känsliga. |
| 63 | Meliss = citronmeliss (Melissa officinalis). |
97
