Scen ur op. "Alceste".Anm Efter P. Hilleström.
Och att den hänförelse, hvilken fru Müller, ”Talias Karoline” såsom hon i Köpenhamn kallades, förmådde väcka, ej svalnade så lätt, kan man förstå, då ännu fem år därefter en poetisk insändare i Stockholmsposten uttömde sig i de mest superlativa uttryck ”till den nya Alceste”. Om operans återgifvande skrifver Gjörwell: ”Nu är Alceste spelt och med ett oerhördt bifall. Inga näsdukar räckte därvid till, så flöto tårarna ur alla ögon såväl bakom solfjädern som hatten. Fru Müllers spel är bara lif och eld.” Och i ett bref till Warmholtz återkommer han till samma ämne i april: ”Man måste säga, att fru Müller är en stor aktris, och att hon rör upp hela själen på den mest motspänstige åskådare,
