280
Sid. 250.
Detaljerade uppgifter om de Stenborgska skådebanornas personal och repertoar finnas i Johan Flodmarks arbete "Stenborgska skådebanorna. Bidrag till Stockholms teaterhistoria."
Sid. 255.
Ett bevis på oklarheten i de bestämmelser, som den tiden rådde inom teatrarna, är, att aktören Björn, hvilken var engagerad hos Stenborg, uppträdde på den Kungliga scenen, och att både Waltman och Schylander, som voro bundna genom kontrakt vid den Kungliga teatern, visade sig på den Stenborgska skådebanan. Då direktionen gång på gång förbjöd Schylander detta, svarade han, att han endast såsom amatör uppträdde därstädes utan aflöning, och då ansåg man sig icke kunna hindra honom.
Sid. 262.
I Kongl. Maj:ts förklaring på prästerståndets besvär öfver söndags-spektaklerna anmärker konungen, att i större städer, hvarest sederna vanligen äro mest förskämda, användas helgdagarna ej sällan "till spel och dobbel, fylleri och dryckenskap samt andra liderligheter, hvilka så mycket mindre kunna hållas tillbaka, som de inom slutna dörrar, i enskilda hus öfvas, men dock äro af den olyckliga beskaffenhet, att de i skadligaste måtto verka på samhället och det allmänna. För att förtaga ett gränslöst utbredande af dessa laster, till hvilkas verkställande den lediga söndagsaftonen framför alla andra stunder i veckan olyckligtvis plägar användas, har Kongl. Maj:t ansett bättre, att i större städer tillåta skådespel, som gifva någon sedolära, och hvarigenom de elaka människor, som förföra till allehanda odygder, ej så lätt vinna sin afsikt, som när ungdomen, sysslolös och oftast öfverlämnad åt sin ålders yra, af sådana förledare blir uppfångad och till fördärf anförd."
