Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
23

behagade fortfara att i Kristians roll förnöja åskådarnas både öga och öra. Herr Karsten, hvars röst låter åhöraren nästan tro, att han, liksom fordom sångens gud, får njuta en beständig ungdom, bör ej frukta att höras mindre begärligt för det han höres oftare, och har nu tillfälle att ytterligare göra sig publiken förbunden genom förökandet af dess nöje. Teatervän." På detta svarade Karsten den 10 november med följande rader: "Ehuru oförtjänt till de mest smickrande uttryck, hvarmed en okänd i Dagligt Allehanda n:o 257 öfverhopat mig, anser jag mig likväl skyldig att underrätta, det ett för mitt hjärta så kärt föremål som att se mina barn och barnbarn är anledning till den utrikes resa jag i dessa dagar företager, och är hindret för hvad jag med min person kunde bidraga till uppfyllandet af hans önskan. Jag skall likväl alltid med erkänsla och tacksamhet förvara minnet af den ynnest, hvarmed han såväl som den vördade publiken behagat omfatta mig. Christoph Karsten." Kort därefter afreste han till Paris, där han kvardröjde ända till påföljande höst.[1]

Äfven i det af konungen beskyddade sällskapet "Nytta och nöje"[2] ägde på dess högtidsdag den 2 december en festföreställning rum till ära för den nye tronföljaren. Klockan sex på aftonen infunno sig konungen och drottningen, kronprinsen och prinsessan Albertina samt togo plats i den kungliga logen. Efter ett tal af ordföranden,

  1. Se Svenska teatern del II sid. 221 och 222.
  2. Se Svenska teatern del II sid. 181, 203 och följ.