326
ytterligare utbetalning för öfversättningen, förrän pjäsen framdeles blifvit uppförd, då kaptenen hade rättighet att enligt teaterreglementet uppbära sina öfversättningsandelar för de tolf första representationerna med afdrag af förskottet och det af teatern bekostade inköpet af partituret. Som bekant blef ej operan på kungliga scenen uppförd förrän i juni 1866 under den store sachsiske tenorsångaren Aloys Tichatschecks gästspel, då emellertid kaptenens gamla öfversättning användes för de svenska artisterna.
Sid. 212.
Flerstädes i dessa Anteckningar har jag anmärkt det oefterrättlighetstillstånd, som härskade vid repetitionerna under dessa tider. Men hur kunde det vara annat, då t. ex. en sådan artist som Lars Hjortsberg aldrig spelade ut vid repetitionerna (se del VII, sid. 87), utan »förbehöll sig surprenera kamraterna vid premiärerna, och helst ville ställa så till genom oförmodade påhitt, oväntade infall eller högljudda aparteer, att kamraterna skulle komma af sig och han solo briljera». Under Hjortsbergs styrelse var det oftast sufflören, som ledde det hela, t. ex. under »Hernani» m. fl. stora pjäser, enligt V. Fundins, Ulrik Torsslows m. fl. utsago.
Sid. 227.
Johan Cardons porträtt af Marie Taglioni är en trogen kopia efter M. Alophe's litografi i Galerie de la presse med den enda skillnaden att Cardons bild är vänd åt venster i st. f. att den i originalet är vänd åt motsatt sida.
Sid. 229.
Blommorna, som nedkastades från teatervinden, härrörde från den s. k. Lidingökungen Johan Zetterbergs stora trädgårdar. Han var en gammal vän till
