til missnöje, så at de i början af 200-talet begynte för alwar spänna ihop med Romerska Riket[1].
5. Altsedan de Mithridatiska rörelser[2], men i synnerhet sedan Trajanus med sine segrar så faseligen oroat de Scythiska och Nordiska Folk, hvaraf ock Oden blifvit drifven långt up til Scandinavien[3], hade Rom fådt ganska liten fred för desse grannar, som ej gerna wille låta kufva sig: De hade temmeligen tappert begynt försvara sina friheter emot denna Stormodiga Werlds-Herskarinnan, som nu började wara glad, när hon kunde afspisa dem med penningar: Kejsarne nödgades esomoftast bestå dem åhrliga skänker, som wäl hade et hederligt anseende af besoldning[4]; men woro i wärket ej annat än åhrlig skatt[5]: Denne föll wäl icke altid riktigt ut; men war et så mycket ymnigare frö til oenighet: ty den ene försummade icke, at utfordra hvad den andre gerna kom ihog at spara. Nu fingo desse Scyther ny styrka af deras gamle Släktingar från Norden. De ofvannämde Allemanner brakte med wärjan i handen Kejsar Antonin Caracalla, at betala sig en hop penningar A. C. 214[6]; men wåre Pontiske Göter woro det åhret icke så lyckelige: Caracalla hade mot dem öfverhand i Dacien[7] och förhöll dem således hvad dem tilkom; men det warade ej länge förän Kejsar Alexander Severus blef nödgad wid pass A. C. 230, at utbetala dem deras rättighet[8], och fastän de några åhr derefter under deras Höfding Argunth eller År-Gunne ledo et nederlag mot den tapre Gordianus,
- ↑ Er. Benzel. L. c. §. 12.
- ↑ v. supr. c. 2. §. 20.
- ↑ v. supr. c. 4. §. 16.
- ↑ Detta kallas Stipendium, som klingade hederligare än Tribut.
- ↑ Barbeyr. supl. au Corps Dipl. T. 1. ad An. C. 102.
- ↑ Barbeyr. Supl. au Corps Dipl. T. 1.
- ↑ Spartian. in Vit. Caracall. c. 5. 16.
- ↑ Barbeyr. L. c. ad A. C. 251.
