Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


85
Borghamæstare — Bort fara.

...

Bort, burt (brot, U.*; bröt, VG. I. FB. 11: 2; Isl. brot, braut), adv. bort. b. flytia, skiuta, ælta, ganga &c. VG. I. K. 20: 1; A. 17: 1; ÖG. Dr. 2: 2; G. 12: 1. &c. föra l. lata b., Sk.*; jfr. Bort föra, -lata. b. af landi, sætia man b. af kirkiu, U.* G.* b. af stad, VM.* b. af sik, VM. I. B. 39: 6. skipta b. af l. af b., se Af 4, a. vil leghu drænger b. fran leghu sinni, VM. I. B. 51: 2. b. undan, undan b., U.* egn var b. gangin undan byrþamannum, ɔ: de hade förlorat sin lösningsrätt, SM.* Ordets ursprungliga form, hvilken förekommer på ett ställe i VG., är bröt, så att det eg. betyder på väg (Isl. á l. i braut); härmed kan, såsom redan Ih. anmärkt, jfs. T. weg. — Jfr. Koma, Köpa, Skrifta.

...