fäkreatur, egendom, arf; orf-cwealm, yrf-cwealm, boskapssjuka &c.) arf, eg. fäkreatur och lös egendom. taka l. standa (baþi) arf ok o., allitt., taga arf, eg. fast och lös egendom, U.* SM.* VM.* H. Æ. 10: 1; 11. arf ok o. standi undir staf ok stol, U.*
Orista, se Orosta.
Orka (örka), v. a. orka, förmå. o. (at) halda, böta, ærvoþa, lösa &c. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* G.* Sk. V. 3: 5. o. eþ gangit, VM.* þæt (n. barn) sum orkar (n. köpa), H.* ei o. til ting (n. koma), Chr.* -ar (han) egh (þy), n. vita l. dylia, ÖG.* um han ma þæt ey o., n. dylia, Sk. III. 7. o. eþe, laghum, vitnum, vitni, botum, böter, fastum, fasta &c., ɔ: kunna gå ed, åstadkomma bevisning, erlägga böter &c. ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* Bj.* ME.* St. Kg. 10: 1; 12: 3; Chr.* o. gældum, se Gæld 1. o. pæninga, = botum, ME. G. 8: 1. -ar þy, n. tvem vitnum, VM.* o. lovi æller leghu, se Legha 1. æn æi -ær hin þre mark, n. bötæ, Sk.* -ar ei (n. botum) til þriggia marka, ME.* o. til XL marka, ɔ: kunna åstadkomma l. visa sig ega så mycket, St.* Orden ok ænkte -kær a, Sm.*, kunna icke förklaras; meningen, som dock ej finnes i dessa ord, synes väl vara att inga böter skola erläggas; men då Ih. här vill läsa ocker, hvilket skall betyda mulctam, utpote qua debitum augetur, kan detta svårligen antagas.
Orlof (orluf), n. tillåtelse (orlof). VG.* U.* SM.* H.* Bj.* Sk.* ME.* St.* eller givi bonde hanum o., eller om jordegaren gifver honom tillåtelse (n. att flytta på annan tid), VG. III. 88. allum ær o. givit, ɔ: tillåtelse att gå hem, SM.*
Orloff, se Örlögh.
Ormber, m. orm. G.*
Ormylia (urmylia, örmylia), m. (af præp. or , ur, och mold, AS. myl, mull, jord, mylla) ett smädenamn, hvarmed den utmärktes, som olofligen ur jorden uppbröt råmärken. VG.* Om d. o:s genus, jfr. Bihanget
...
