Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/757

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

13:de årh. fördrefvos mohammedanerna. Det kastiliska väldets utbredning, 1252/84 Alfons X kon. af Kastilien. 1395 förenades Kastilien o. Aragon. Senare strider mel. de 2 staterna; 1479 slutl. förening af Kastilien och Aragonien till kon.-riket S. 1700/46 Filip kon. af S. 1746/59 Ferdinand VI. 1759/88 Karl III. 1761/ 62 krig m. England. 1808/09 inre uppror o. strid mot fransm. 98 olyckligt krig m. Förenta staterna, som ledde till förlust af Kuba, Portorico och de andra Antillerna äfvensom Filippinerna. Nuv. kon. Alfons XIII sedan 86, reg. sed. 02. Inkomster: (finansåret 09): 1,050 mill. pesetas. Utgifter (s. å.): 1,044 mill. p. Skuld: (s. å.): 9,467 mill. p. J. 14,850 km. Telef. 33,412 km. Armé: i fred 109,000, i krig 214,000 man. Flotta: 56 fartyg, däraf 6 pansarfartyg, med 16,000 mans besättning.

Spanska mark, under Karl d. st. land mel. Ebro o. Pyrenéerna.

spanska språket o. litteraturen. Sp. spr.: en gren af d. roman. spr.-familjen. Sp. lit. visar det högsta uttryck af den romant. poesien o. har utöfvat stort inflytande på andra litteraturer. Perioder: 1) 12:e/14:e årh. Härlig folkpoesi, betydande början till konstdiktning; romanser (is. förhärligande af Cid; samlade först i 15:e o. 16:e årh.); legender (Gonzalo de Berceo), ridderlig-romant. riktn. (Seguras Alexandro magno), riddar-rom., nov. 2) 15:e årh. Inflytande af fr. trubadurpoesien; klassiska studier; drama (Rojas, Encina, Lope de Rueda m. fl.). 3) 16:e årh. Lyrikens blomstringstid under it. inflytande (Montemayor, Herrera m. fl.); talr. epiker behandla Karl V (Rufo, Virues m. fl.), riddar-, herde- o. skälmrom. (Mendozas Lazarillo m. fl.). 4) 17:e årh. Guldåldern; helt o. hållet nationell. Dramats blomstring (Lope de Vega, Calderon m. fl.), roman. (Gervantes' Don Quijote m. fl.), lyrik (Quevedo, Rioja m. fl.), den senare försämrad gm d. svulstiga estilo culto, införd af Luis de Gongora. 5) 18:e o. 19:e årh.: Först förfall gm efterapn. af den fr. klassiciteten; sedan återupplifvande af det nationella dramat (Herreros, Zorilla, Echegaray), lyr. (Espronceda m. fl.); rom. o. nov. om det sp. folklifvet (de Isla, Caballero, Galdós, Bazan m. fl.).

spansk|fluga, Lytta vesicatoria Fabr., grön, metallglänsande skalbagge, inneh. ett skarpt, blåsdragande ämne, kantaridin, s. nyttjas till dragplåster. -gröna, grön kopparfärg, uppstår gm inverkan af ättiksyra på koppar. Giftig, användes till färgn., beredn. af färger m. m.

spansk peppar, se Capsicum.

spansk ryttare, kr., bjälke, gmstucken af spetsiga pålar i flera haa korsande riktningar; nyttjas att spärra vägen.

spanskt rör, stammen af palmsläktet Calamus från ind. arkipel. Användes vid korgfabrikation o. till promenadkäppar.

sparfhöken, se höksläktet.

sparfvar, Emberizini, bär- o. fröätande, närbesläktade med finkarna, skiljas gm en knöl i gommen o. öfverkäkens mindre bredd än öfverkäkens. Gulsparfven, Emberiza citrinella L., vanlig hos oss, stannfågel; ortolansparfven, E. hortulana L., flyttfågel, mycket välsmakande; snösparfven. Plectrophanes nivalis L., i nordliga o. arktiska länder, stryk- o. flyttfågel.

sparkling, eng., »gnistrande»; s. hock musserande Rehnvin.

sparlākan, ty., sängomhänge.

Sparre, urgammal sv. ätt. 1) Karl Ulfsson, fälth., statsm., f. omkr. 1317, deltog 89 i Margaretas inkallande och 97 i Kalmarunionens stiftande, d. 07, — 2) Lars Siggesson, riksråd, fälth., 23 marsk