Hoppa till innehållet

Sveriges Gamla Lagar/Band XI/Företal

Lägg till länkar
Från Wikisource, det fria biblioteket.
Samling af Sveriges Gamla Lagar — Band XI
av Carl Johan Schlyter
Företal
 Innehåll  →


[ I ]

FÖRETAL.

I. Om handskrifterna af Konung Magnus Erikssons Stadslag.

1. (A) En Stockholms Rådhusarkif[1] tillhörig pergamentscodex, förut beskrifven i företalet till Uplandslagen sidd. XII, XIII, der det blifvit anmärkt att denne codex är skrifven i senare hälften af 14:de århundradet. Då i slutet af Edsöresbalken är infördt ett ur K. Erik Magnussons der åberopade stadga af år 1357[2] hämtadt tillägg, och äfven ett på samma stadga grundadt tillägg finnes i slutet af KgB., och båda dessa flockar (KgB. 26 och EdsB. 27), hvilka uppenbarligen icke höra till Stadslagens ursprungliga text, äro skrifne af samma hand som det öfriga, så visar det både att denne codex ej är skrifven före nämnda år, och att det icke är sjelfva originalhandskriften af Stadslagen, fastän det är den äldsta kända handskrift af denna lag, som nu finnes i behåll. Föll. 2-17 innehålla Uplandslagens Kyrkbalk. Fol. 18 börjas Stadslagen med förtekningen på flockarne i Konungsbalken. Denna och de öfriga förtekningarne äro försedda med rubriker; de särskilda titlarne hafva omväxlande blåa eller röda begynnelsebokstäfver, af hvilka den första merendels är större än de öfriga. Flockarnes ordningsnummer äro skrifna med röda Romerska siffror. ThjB. har vid textens början åter rubrik. Första flocken i hvar balk är prydd med en mycket stor, målad begynnelsebokstaf, som uptager minst halfva sidans eller 12 raders höjd[3]; de öfrige flockarne hafva omväxlande röda eller blåa begynnelsebokstäfver af 3 raders höjd; på de flesta ställena är rum lemnadt för rubriker, hvilka dock ingenstädes blifvit tillsatta; endast flockens ordningsnummer med röda Romerska siffror läses i slutet af den rad, der rubriken skulle haft sin plats. Hela fl. 1 RB. har blifvit inrymd i begynnelsebokstafven E, och likaså fl. 1 DrVd. i bokstafven N. Stundom har en begynnelsebokstaf blifvit gemensam för två titlar i förtekningame; några gånger äfven för två flockar[4]. Prof af stilen visar Tab. I. Bokstafven Þ förekommer ej i denna eller någon annan af de äldsta nu i behåll varande handskrifterna af Stadslagen[5]. Såsom skiljetecken brukas punkt [ II ]och comma; på några ställen i slutet af flockarne tre punkter (:·); comma har på många ställen blifvit tillsatt af senare hand. Öfver bokstafven u är stundom af senare hand satt ett märke (” eller v) till skilnad från n. Ehuru skritfel här ej sällan förekomma, hvilka dock kunnat rättas med tillhjelp af andra handskrifter, är texten här i det hela mindre felaktig än i någon annan af de äldsta handskrifterna; och jag har derför ej tvekat att lägga denna handskrift till grund för den tryckta texten; hvarvid ock den omständighet ej varit utan all vigt, ehuru den icke varit afgörande, att samma handskrift hufvudsakligen blifvit följd i den af K. Gustaf Adolf år 1618 stadfästade texten. Skriffel hafva stundom blifvit egenhändigt rättade; stundom hafva misskrifna ord blifvit utplånade eller öfverstrukna; att detta blifvit egenhändigt gjordt, kan endast i de fall vara tydligt, då det rätta ordet blifvit egenhändigt tillagdt. Ofta äro ändringar, stundom oriktigt, tydligen gjorda af senare hand. En sådan ändring, utan jämförelse den betydligaste af alla, förekommer genast i början af Konungsbalken. Det blad (19) som innehållit KgB. 1-3, utan tvifvel med den ursprungliga lydelsen af fl. 2 och 3, har nemligen blifvit borttaget och i dess ställe ett annat insatt, der de nämnda 3 flockarne äro införda med den nya lydelse af fl. 2, 3, som grundar sig på den är 1471 skedda förändring[6]; detta är således skrifvet omkring 100 år senare än det öfriga, men den gamla stilen är med mycken skicklighet härmad; dock äro begynnelsebokstäfverna i fl. 2, 3 större och prydligare än flockarnes begynnelsebokstäfver i den gamla handskriften; öfra hälften af första sidan är prydd med en målning på förgylld botten, hvilken skolat tjena till att fylla rummet, emedan den här insatta fl. 2, enligt den nya lydelsen, ej är fullt hälften så lång som den på det borttagna bladet skrifna ursprungliga texten. De 2 sista raderna af fl. 3 enligt den äldre lydelsen hafva varit skrifna på följande bladet (20), men äro med mycken omsorg utplånade. I anledning af nämnda förändring äro i BB. 22 några ord utplånade och andra af senare hand skrifna i stället; och i RB. 5 äro några ord öfverstrukna[7]. En ännu mycket senare hand af 16:de århundradet har gjort ett litet tillägg i slutet af KgB. 15[8]. Åter en annan hand af 17:de århundradet har vid slutet af KpB. 5 tillagt en anmärkning på Latin[9]. I brädden äro af olika händer i 15:de och merendels i 16:de århundradet tillagda anmärkningar angående textens innehåll, t. ex. vid KgB. 1 Walborgmessz rådstuga, Borgmestere wal. Angående orthographien i denna handskrift må anmärkas att a ofta förekommer i stället för æ t. ex. a, ar, aru, batri, frandhom, fulsare, harra, siax, tra &c., och någon gång för e, såsom balkanom, alla (dat. f); likaså e för a, t. ex. anners, asyne witne, enne, henne, manne, mællen, senest &c.; o för ö, t. ex. bote, edzorit, foras , myodh, soner, thom &c.; y för i, t. ex. enskylt, hyt, mykyt, myödh, syin, tyio, tyma, vty &c.; o för a, t. ex. fangoman, hono, nokro, [ III ]manodagha &c.; o för u, t. ex. hogga, konnokt, sionka; w för u, t. ex. wt, biwdher, bwrskap, gatwr, hws, hwstrw, konw &c.; k framför t för g, t. ex. rinkt, vnkt; t för th och tvärtom, t. ex. ta, tigger, tiænar, toliko, treskiptis, tridhi, trydzskas, blanat, blotwite, howt, sampnat, thiufnat; thaker, thalgh, thiughu, tholff, thompt, thorge, thwe, ather, atthe, eth, fiurthan, gither, komith, lather, ræth, sith, weeth, wiith, wither (af wita) &c.; e och æ omväxla, t. ex. embæte, æmbeti, æmbæti; betre, festa, flere, fellis, gester, heffd, men, merkia, peninga, qwelia, siex, swensker &c. och bætre, fæsta &c., hvarvid må anmärkas att e oftare brukas i förra hälften af denna handskrift, och deremot æ i den senare[10]; i och æ och äfven a omväxla i thriggia, thræggia, twiggia, tweggia, twæggia, twaggia; y och ö omväxla i byria, böria, dylia, dölia, fyr, för, gyri, göri &c.; bokstäfver fördubblas, t. ex. aa, aar, aat, maatto, biddhia, garddha, gardhdenum, thriddhia, eet, deel, heem, weet, aff, ffa, giffui, haffs, kræffs, offorwnnen, tolff, fingger, gærninggen, ætlingger, liiff, tiidh, wriist, nykkla, skill, wæll, öll, boot, doom, drapp, hwarrio, lössn, ranssman, rikessens, Sstande, sittia, byyn, lyyst, ææ, næær, sææt, löön, löös, ööl &c.; bokstäfver utelemnas, t. ex. go(d)zet, inlæn(d)sker, skyl(d)skaper, lan(g)leek, swæns(k)t, hwi(l)ken, th(r)æskiptis, edh(z)örit &c., i synnerhet r i slutet af nomina i pluralis, t. ex. arffua, drængia, gardha, gatu, giffto, gaeste, swena, æptergærde &c. Af senare hand är a ofta ändradt till å, t. ex. i a, at, atir, gardh, swa, tha &c.[11]. Stadslagen slutas fol. 115, hvarefter, på de 5 sista pergamentsbladen, följer ett i 15:de århundradet i spalt skrifvet alphabetiskt register till Stadslagen. I bokens slut finnas några rena pappersblad. — Närmast med denna handskrift beslägtade äro de, som i denna förtekning uptagas under N:r 8, 9, 15, 41, 48, 50, 108, samt till en del N:r 45, 49, 51, 73, 79, 85, 86. Härtill kan läggas N:r 99, ehuru denne troligen är en afskrift af 1618 års tryckta edition.

Denna och de förnämsta af de öfriga handskrifterna hafva i noterna till texten blifvit beteknade med de bokstäfver, som i denna förtekning äro i parenthes anmärkta vid handskrifternas ordningsnummer.


2. (B) En Söderköpings Rådhusarkif tillhörig pergamentscodex har 68 blad af 11110 Svenska decimaltums[12] höjd och 735 tums bredd, i rödt skinnband med mässingsbeslag. I bakre permen är inslagen en krämpa, hvarvid utan tvifvel fordom varit fästad en kedja, med hvilken boken varit fastläst vid en vägg eller ett bord[13]. På andra sidan af första bladet har en något yngre hand [ IV ]tillagt en antekning ur K. Erik Magnussons stadga af år 1357 angående flok ok sampnath a foghoten &c., hvilken i en del handskrifter, och äfven i cod. A, finnes intagen i slutet af EdsB., samt en förmaning angående edgång. Fol. 2 börjas Stadslagen, som, enligt antekning i slulet, är skrifven år 1387. Rubriken: Her byrias sutherköpungs laghboch visar att Rådet i Söderköping låtit göra denna afskrift för stadens räkning, och att således Stadslagen före 14:de århundradets slut varit antagen i Söderköping; men denna rubrik har föranledt den slutsats, att detta skulle vara en särskild lagbok för nämnde stad[14]. Förtekningen på flockarne i KgB., likasom förtekningarne till de öfriga balkarne, äro här och i andra handskrifter, mycket olika förtekningarne i cod. A, och äfven olika sinsemellan. Början af balkarnes text är prydd med stora målade begynnelsebokstäfver, och flockarne hafva omväxlande röda eller blåa begynnelsebokstäfver. Prof af stilen visar Tab. I. Fl. 2 och 3 KgB. hafva här, likasom i många andra äfven af de yngsta handskrifterna, sin ursprungliga lydelse, vid hvars meddelande jag har lagt denna handskrift till grund för texten[15]. KgB. 26 och EdsB. 27, hvilka grunda sig på ofvannämnda 1357 års stadga, finnas icke i denna, likasom icke heller i många andra handskrifter[16]. Af EdsB. 19 finnas blott de två första raderna i slutet af fol. 46; för det öfriga är rum lemnadt på en tredjedel af den nästföljande sidan; men då det förbigångna här ej kunnat få rum, har detta blifvit af en något yngre hand skrifvet på båda sidorna af ett här insatt pergamentsstycke (fol. 47), svarande ej fullt mot hälften af ett blad af handskriften[17]. Emellan foll. 34 och 35 äro två blad bortskurna, hvarigenom en del af KpB. 34 tillika med det följande, till och med en del af SkB. 11 gått förloradt[18]. DoblB. är här sisfa flocken af ThjB. Texten innehåller många, ehuru merendels obetydliga afvikelser från den, som finnes i cod. A. Äfven skriffel förekomma här ofta; de mest betydande bestå deri, att ett eller flera ord, ej sällan hela rader blifvit öfverhoppade; det sålunda förbigångna har på flera ställen blifvit i brädden tillagdt af en senare hand i 15:de århundradet. Äfven hafva ord ofta af mistag blifvit skrifna två gånger. Uteglömda ord äro ofta egenhändigt tillsatta öfver raden, stundom i brädden. Misskrifna ord äro stundom under[ V ]prickade, men oftare utplånade, då andra ord blifvit i stället skrifna. I afseende på orthographien må anmärkas att a ofta förekommer i stället för æ, t. ex. aller, aru, kladhe, madh, wari &c.; likaså a för e, såsom klerkar, köpta, latar, swaran &c.; o för e, såsom godho, hwarost, malo, skipto; y för i, såsom drykande, hyon, miety, yortha balker; gh för k, såsom fatögher, noghot, och alltid tagha, taghi &c.; r i ändelsen ur eller or utelemnas ofta, t. ex. gatu, gipto, sitho, wiku &c.; é förekommer stundom i stället för æ[19], t. ex. énge, éno, érende, éru, féé, kére, létin, néér, réét &c. Efter Stadslagens slut fol. 64 är med större bokstäfver skrifvet: Explicit iste liber sit scriptor crimine liber, och nedanför, med rödt bläck: Completus est liber iste sub manu konradi scriptoris Anno ab incarnacione domini. M. CCC. Lxxx septimo. Andra sidan af samma blad samt de följande bladen, emellan hvilka flera blad blifvit bortskurna, som tilläfventyrs varit obegagnade, innehålla i slutet af 16:de århundradet gjorda antekningar angående råmärkena omkring Söderköping m. m., samt Rikets råds bref gifvet Calixti dag (d. 14 October) 1471 angående utländingars uteslutande ur städernas råd m. m., hvilket bref efter originalet är tryckt i Addit. A. — Jfr. 3, 7, 10, 15, 16, 33, 68, 83, 107.


3. (C) En Kongl. Bibliotheket i Stockholm tillhörig pergamentscodex, sign. N:r 47, har 74 blad af 835 tums höjd och 6710 tums bredd, bundna i skinnband, på hvilket är tryckt årtalet 1592. Denne codex, som förut har tillhört Landshöfdingen Friherre F. Ridderstolpes bibliothek på Tidö i Vestmanland, är skrifven i slutet af 14:de århundradet. På första bladet läses en af senare hand i 15:de århundradet skrifven förtekning på balkarne i Stadslagen, jämte flera antekningar, hvaribland en, som visar att boken har tillhört (Biskopen i Åbo) Michaël Agricola, som hade köpt den år 1540 a quodam mercatore dicto Michil paliaspä. På andra sidan af samma blad börjas Stadslagen med förtekning på flockarne i KgB., hvilken, likasom en del af de öfriga balkarne, saknar öfverskrift. DoblB. är här sista flocken af ThjB., men har rubrik, hvarmed flockarne annars icke äro försedde. Flockarne hafva omväxlande röda eller blåa begynnelsebokstäfver, till största delen af tre raders höjd. Här förbigås KgB. 26 och EdsB. 27, men den senare flocken har blifvit, med undantag af de första raderna, införd i slutet af HgB.[20] Emellan foll. 34 och 35 är ett blad bortskuret, hvarigenom slutet af KpB. 17, jämte fl. 18—20 och en del af 21 gått förloradt[21]. De här förekommande afvikelser öfverensstämma ofta med cod. B, men texten är mera felaktig än i nämnde codex. Här äro ofta ett eller flera ord skrifna två gånger; ännu oftare äro ett eller flera ord, stundom hela rader, öfverhoppade. Bland här förekommande förkortningar anmärkes malseg för malseghande, borghamest för borghamestare, thre för threskiptis; ellr förekommer ofta utan förkortningstecken. Angående orthographien anmärkes att a ofta förekommer i [ VI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/14 [ VII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/15 [ VIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/16 [ IX ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/17 [ X ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/18 [ XI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/19 [ XII ]manne, sighie, sine, there, trigge, twegge &c. — Stadslagen slutas foI. 107. Derefter följa, af samma hand tillagda, Gårdsrätten, ÖGL. BB. 36: 2, 3; VGL:s domarereglor m. m. — Jfr. 21, 36.


13. (N) En Kongl. Bibliotheket i Stockholm tillhörig pergamentscodex, sign. B 4, förut beskrifven i företalen till Uplandslagen sid. XXIV och till K. Magnus Erikssons Landstag sid. XXVIII, der det blifvit anmärkt att denne codex är skrifven i medlet af 15:de århundradet. Stadslagen, som börjar fol. 104 med förtekningen på flockarne i KgB., har ingen annan rubrik än ordet Tabula. Af de öfriga balkarne hafva de fleste rubriker vid förtekningarnes början, och en del äfven vid textens början. På några ställen äro flockarne försedde medd rubriker. Kolumntitlarne äro skrifne med rödt och blått bläck, så att t. ex. Konungs är rödt, och balker blått, eller tvärtom. I brädden finnas af skrifvaren egenhändigt gjorda korta anmärkningar med rödt bläck vid några ställen, som lära hafva synts honom vara synnerligen märkliga, t. ex. vid edsformuläret i KgB. 1: Merkin thetta borgamestara och raðmen. Texten öfverensstämmer i början, ehuru mera felaktig, ofta med cod. L, efter hvilken den dock ej är afskrifven, men i JB. 6 har skrifvaren börjat följa en annan handskrift; de sedan här förekommande afvikelser öfverensstämma oftast med cod. E, men ej sällan med cod. L, der denne afviker från den sistnämnde. Här förbigås KgB. 26 (hvilken dock är tillagd af senare hand) och EdsB. 27. Likasom i cod. L. har DrVd. 14 fått plats efter fl. 16; och samma flock som i nämnde codex ar äfven här tillagd i slutet af DrVl. I afseende på orthographien an märkes att o ofta förekommer i stället för a, t ex. gonge, gord, hoidæ, hondæ, longa, swo, two, worder &c.; a ofta för e, t. ex. botoman, böta, hema, stingar, taka, thar &c.; æ ofta för a, t. ex. aæ, boæ, faæ, gangæ, maæ, næt, samæ, stæd, swæ, thæ &c. Stadslagen slutas fol. 177. — Uplandslagens Kyrkbalk, som här läses foll. 178-191, är skrifven af samma hand som den under N:r 9 i denna förtekning uptagne codex; men att denne Kyrkbalk ej hört till nämnde codex, som ej har Kyrkbalk, och blifvit derifrån skild, svnes af den betydliga olikheten emellan båda handskrifternas format. — Jfr. 14, 28, 30, 43, 44, 87, 104, 108.


14. (O) En Linköpings Gymnasii-bibliothek tillhörig pergamentscodex, förut beskrifven i företalet till K. Magnus Erikssons Landslag sid. XXXVI, der det blifvit anmärkt att denne codex, enligt antekning fol. 78, är skrifven i Nyköping år 1469. Stadslagen börjas fol. 7 med förtekningen på flockarne i KgB., men förtekningarne till de öfriga balkarne finnas ej, såsom vanligt, vid balkarnes början, utan i ett sammanhang vid Stadslagens slut foll. 69-78, der äfven en förtekning till KgB. finnes, dock ej lika lydande med den, som läses i bokens början. Stadslagens text är, med obetydliga undantag, noga öfverensstämmande med nästföregående cod. N, efter hvilken denne codex dock ej är afskrifven. Flockarne hafva omväxlande röda, blåa eller gröna begynnelsebokstäfver, och till en del rubriker, af hvilka några äro skämtsamma, såsom vid GB. 3: kæra dokka latt tik ey locka for sko eller sokka; vid EdsB. [ XIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/21 [ XIV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/22 [ XV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/23 [ XVI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/24 [ XVII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/25 [ XVIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/26 [ XIX ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/27 [ XX ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/28 [ XXI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/29 [ XXII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/30 [ XXIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/31 [ XXIV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/32 [ XXV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/33 [ XXVI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/34 [ XXVII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/35 [ XXVIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/36 [ XXIX ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/37 [ XXX ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/38 [ XXXI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/39 [ XXXII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/40 [ XXXIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/41 [ XXXIV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/42 [ XXXV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/43 [ XXXVI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/44 [ XXXVII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/45 [ XXXVIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/46 [ XXXIX ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/47 [ XL ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/48 [ XLI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/49 [ XLII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/50 [ XLIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/51 [ XLIV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/52 [ XLV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/53 [ XLVI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/54 [ XLVII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/55 [ XLVIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/56 [ XLIX ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/57 [ L ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/58 [ LI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/59 [ LII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/60 [ LIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/61 [ LIV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/62 [ LV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/63 [ LVI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/64 [ LVII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/65 [ LVIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/66 [ LIX ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/67 [ LX ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/68 [ LXI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/69 [ LXII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/70 [ LXIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/71 [ LXIV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/72 [ LXV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/73 [ LXVI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/74 [ LXVII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/75 [ LXVIII ]Vi återkomma nu tili den lagbok, om hvilken här egentligen bör hand- las. Att denna ej kan antagas hafva blifvlt utarbetad förr än efter år 1350, är redan visadi; och det har äfven blifvil anmärkt, att den måste hafva varit färdig senast år 1357. Den senare tidsbestämmelsen är en klar följd deraf, att innehållet af K. Erik Magnussons stadga af nämnda år här finnes an- fördt i olika handskrifter på fyra särskilda ställen, merendels i slutet af KgB. (fl. 20) eller EdsB. (fl. 27)«), men i några handskrifter i slulel af RB. eller HgB.-); och i EdsB. 27 har delfa skett på sådant sätt, alt intet tvifvel kan vara derom, atl detta är elt senare tillägg, och att stadgans innehåll ej hade på det sättet influtit i lagboken, om det hade varit gällande lag ledan på den tid då lagboken författades; likasom den omständigheten, atl detta kommit alt infö- ras på olika ställen i olika handskrifter, visar alt dessa stycken äro senare tillagda af olika skrifvare, af hvilka den ene tyckt ett ställe, den andre ett annat vara mest passande för detta tillägg; sedermera har en afskrifvare in- fort det på ett ställe, utan atl gifva akt på atl det samma, i den codex han afskrifvif, redan fanns pä elt annat, och så har i en del handskrifler, såsom i cod. A, samma sak kommit att omtalas på Ivå särskilda ställen, under det att i många handskrifler, Inaribland codd. BDEKNOOB, detta tillägg alldeles icke finnes, hvilket naturligtvis äfven varit förhållandet med det numera förlo- rade äldsta originalet. Alt den äldsta nu händelsevis i behåll varande hand- skriften har delta tillägg, likväl så att det uppenbarligen är tillägg, är i af- seende på förevarande fråga utan all vigt, och bevisar blott att tillägget blif- vil gjordl före den lid, då denne codex — tilläfventyrs omkring 20 år efter 1357 — blef skrifven[22]. Af det som nu är anfördt, i sammanhang med hvad

1) KgB. 26 är tydligen en på grund af nämn- da stadga författad nj' flock, som i en af- skrift blifvit införd på detta ställe; EdsB. 27 deremot har tillkommit genom en i slu- tet af denne balk tillagd antekning angå- ende innehållet af denna nya stadga, hvil- ken antekning sedermera en afskrifvare up- tagit såsom sista flocken af EdsB. Lika- som denna antekning, såsom ofvanför an- märkes, i handskrifterna finnes införd på olika ställen af lagboken, så finnes den ock i åtskilliga handskrifter, t. ex. codd. B, K. och 22, i sin ursprungliga form, bland andra ej till lagens text hörande antekningar. I några handskrifter (codd. 51. och 88.) har, bland andra antekningar, sjelfva stadgan blifvit fullständigt införd.

2) Härtill kan läggas att, enligt upgift i de vid 161 S års edition bifogade varianter, samma tillägg i "somblige L." finnes i slu- tet af RB. 14 (jfr. not. 74 sid. 268). Häraf kan dock, till följd af utgifvarens vanliga sätt att citera, ej slutas att detta tillägg

på nämnda ställe funnits i mera än en handskrift. [ LXIX ]förut (sid. LVIII) blifvit visadt, kan således med visshet slutas att tiden för Stadslagens utarbetande infaller emellan åren 1350 och 1357. Hvilka författarne hafva varit, derom sakna vi all kännedom. Att man vid denna lagboks författande i främsta rummet tänkt på rikets första stad, det kunde man taga för afgjordt äfven om ej flera ställen i lagboken visade det; men man finner ock att författarne äfven från början varit betänkte på hvad som i vissa fall kunde vara alt anmärka i afseende på lagbokens tillämpning i andra städer, hvilken således vid dess utarbetande tydligen varit åsyftad. Så angår stadgandet i KgB. 2 a. om antalet af borgmästare och rådmän tydligen i första rummet Stockholm, men dervid tankes äfven på den stad, som æi haver sva æmpne a mannum (§. 1), hvilket naturligtvis var förhållandet med de aldraflesta; och i Rikets Råds bref af 1471 (Addit. A.) omtalas ock detta stadgande såsom gällande för alle köpstædherne i Sverige. BB. 23 angår naturligtvis endast Stockholm och de städer, som skulle deltaga i byggandet af Norrbro; att hvad här stadgas för Stockholm, ej kunde utsträckas till andra städer, är klart. I KpB. 17 förekommer äfven en bestämmelse, som endast kunde angå Stockholm. I KpB. 20 och 21 nämnas både Stockholm och andra städer. I RB. 12: 1. förekommer ett stadgande för Stockholm, hvilket genast (§. 2) lämpas till andra städer. Det som i EdsB. 23: pr. säges om Norr- och Södermalm har naturligtvis endast afseende på Stockholm, men allt det öfriga i samme flock angår äfven andra städer. Det samma gäller om det som i SVl. 14 säges om norra och södra bro; dock har, om i någon annan stad en dylik bro funnits, detta stadgande utan tvifvel äfven der blifvit tillämpadt, såsom ock i åtskilliga handskrifter anmärkes[23]. I KgB. 13, 15: 7; 23; BB. 1, 22: 5, 10; KpB. 19: pr. och 32 förekomma stadganden, om hvilka det uttryckligen säges att de gälla för hvar stad, utan att Stockholm särskildt namnes; och i KpB. 22 finnas äfven stadganden som angå hela riket. I KgB. 25 talas om den köpstad der våg är, hvarjämte der förekommer ett stadgande som gäller för alt riket. Af det anförda är uppenbart att man vid denna lagboks författande i främsta rummet haft afseende på Stockholm, men också haft för ögonen dess tillämpning i andra städer; ty att anlingen de stadganden, som särskildt angå Stockholm, skulle endast hafva funnits i vissa handskrifter, eller de som angå andra städer, skulle vara senare tillägg, kan för ingen del antagas, och motsäges af alla handskrifter[24]. Att Stadslagen, sedan den hade blifvit [ LXX ]lad, ofördröjligen kom i bruk i Stockholm, är högst sannolikt. Då nu stilen i den äldste i behåll varande, för Stockholm skrifne codex af denna lag synes visa att denne codex ej kan vara skrifven strax efter det att lagboken hade blifvit utarbetad, eller nära medlet af 14:de århundradet, så måste man antaga att för Stockholms räkning varit skrifven en äldre numera förlorad originalhandskrift, innan denne prydlige codex blifvit skrifven; och att denne icke är sjelfva originalhandskriften, bestyrkes ännu säkrare af der förekommande fel på sådana ställen, der andra handskrifter hafva de rätta läsarterna, af hvilka en del ej kunna antagas vara af afskrifvare gjorda rättelser — såsom förhållandet kan vara på många ställen, der i denna handskrift uppenbara skriffel förekomma — utan måste härstamma från det numera förlorade originalet[25]; men aldramest är detta uppenbart af de der införda, nyss omtalade fl. 26 KgB. och 27 EdsB., hvilka ej kunna hafva funnits i originalhandskriften. Ehuru meningen, såsom redan blifvit visadt, har varit att denna lagbok skulle utan vidare omständigheter blifva gällande i rikets öfriga städer, så har den, så vidt ännu är bekant, hvarken för Stockholm eller för städerna i allmänhet erhållit formlig Kongl. stadfästelse, förr än sådan meddelades af K. Gustaf Adolf åt den på hans befallning tryckta texten; ty att bemälte Konung i sin stadfästelse säger att framfarne Sveriges Konungar och Regenter hade “låtit en särdeles stadga och lagbok sammanskrifva och påbjuda för alle köpstäder uti riket”, det bevisar endast att han tog för afgjordt att så hade skett, såsom man viste att det hade skett med K. Christoffers Landslag. Också har Stadslagen säkerligen icke på en gång i alla rikets städer kommit i bruk. Några Kongl. Bref finnas, som meddela vissa städer tillåtelse att bruka denna lagbok; men då alla sådana mig bekanta bref angå städer i Finnland, så synes det som om man i Finnland ansett städerna behöfva en sådan särskild tillåtelse, men att detta ej varit förhållandet i Sverige. Så finnes ett K. Albrechts bref för Ulfsby (eller Björneborg) gifvet i Åbo år 1365, hvarigenom Konungen medgifver innevånarne i denna stad “liberam [ LXXI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/79 [ LXXII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/80 [ LXXIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/81 [ LXXIV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/82 [ LXXV ]Landslagen hafva blifvil utan egen Kyrkbalk, men att Uplandslagens Kyrkbalk finnes i en del handskrifter af Stadslagen, likasom i många handskrifter af den yngre Landslagen. Af alla mig bekanta handskrifter af Stadslagen är det dock blott elfva, hvaribland den äldsta nu i behåll varande (cod. A.), som äro försedda med Kyrkbalk af Uplandslagen[26], och 3 (codd. R, 33. och 73.) hafva Södermannalagens Kyrkbalk. — Sedan K. Carl IX år 1608 hade låtit af trycket utgifva K. Christoffers Landslag, dröjde hans son, efter sitt tillträde till regeringen, icke länge att vidtaga samma åtgärd med Stadslagen. Detta arbete updrogs år 1613 åt Archivarien Jonas Bure, som der-vid borde begagna de bästa exemplar han kunde finna[27]. Huru Bure fullgjorde detta updrag, visar den år 1618 tryckta editionen af Stadslagen, om hvilken skall handlas i andra afdelningen af detta företal. I det öpna bref af d. 7 Januarii 1618, som K. Gustaf Adolf låtit införa i början af den då tryckta Stadslagen, och hvilket äfven i början af närvarande edition blifvit meddeladt, omförmäler Konungen huruledes framfarne Sveriges Konungar och Regenter hade ”låtit en särdeles stadga och lagbok sammanskrifva och påbjuda för alle köpstäder uti riket”; men på det detta arbete ”icke måtte genom oför-ståndige afskrifvares eller andra vrångvisa menniskors egen vilja föras utur sin rätta mening”, så hade Konungen funnit för godt att låta trycka Stadsla-gen, och till den ändan ”låtit sammanhämta de äldsta, bästa och [ LXXVI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/84 [ LXXVII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/85 [ LXXVIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/86 [ LXXIX ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/87 [ LXXX ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/88 [ LXXXI ]och annat satt i stället; i fl. 5: 1. tillägges: then som bron äger; i ThjB. 19: pr. (här 20: pr.) tillägges: ock orkar han eigh ther til binda; i DoblB. pr. tillägges: een tijmu ock annan tijma^). De på åtskilliga ställen förekommande orden: orkar han eig botnm^ nw een hwarte modkur ella fadhnr orkar botiim o. s. v., hvilka snkna eftersals, äro uteslutna, eller ock har ett tillägg blifvil «ptaget ur någon annan handskrift^). Jag har anfört dessa exempel för att i allmän- het visa beskalfenheten af de här förekommande i allmänhet obetydliga afvi- kelser från den handskrift som i det hela blifvit af uJgifvaren följd, hvilka afvikelser, såsom redan blifvit anmärkt, icke i ringaste måtto göra det tvif- velaktigt att denna handskrift var den samma som nu blifvit lagd lill grund för den af mig utgifna texten. Det kan icke med skäl klandras att utgifva- ren ej strängt hållit sig vid den handskrift han egentligen följt, utan i texten infört de rättelser och förbättringar han ur andra handskrifter kunde hämta, och äfven rättat hvad han ansett som skritfel, äfven om han ej alltid i andra handskrifter funnit stöd för rättelsen; enär ändamålet med hans arbete ej var att meddela en historiskt märkvärdig gammal text, utan han borde till Ko- nungens stadfastelse och omedelbart praktiskt bruk framlägga en text, så god och felfri som den, efter jämförande af "de bästa exemplar han kunde finna'", af honom kunde åstadkommas. Då det härvid ej blifvit upgifvet eller behöft upgifvas h vilken handskrift som egentligen blifvit följd, har det ännu mindre kunnat komma i fråga att redogöra för de särskilda afvikelser från denna handskrift, hvilka utgifvaren funnit nödiga, om man ock annars kunde före- ställa sig att en utgifvare i början af 17:de århundradet hade ansett en så- dan noggrannhet höra till saken. Med hvad krilik utgifvaren härvid gått till väga, och hvad gagn han gjort sig af det troligen icke stora antal af hand- skrifter han haft att jämföra, är en särskild fråga, i afseende hvarpå man ej kan göra mycket stora fordringar af en utgifvare pä den tiden; i synnerhet som man finner att gamla skrifters utgifvare ännu i våra dagar stundom hafva ganska förvända begrepp om sättet att härvid gå till väga, och i synnerhet for ingen del hafva lust att göra sig alltför mycket besvär. — Utom de re- dan omtalade, till största delen från andra handskrifter hämtade ändringarne i texten, visar sig det bruk, som blifvit gjordt af de jämförda handskrifterna, äfven i de förulnämnda i slutet bifogade ålhskilnadher". Utom det ofvan om- talade, vid KgB. 2 intagna Rikets Räds bref af 1471, och den äldre texten af samma flock, må här anmärkas ett efter BB. 6 infördt capitel, likaledes ett i slutet af samma balk, ett efter KpB. 30, ett efter fl. 31, en stadga af 1360 i slutet af samma balk, ett tillägg vid RB. 14, ett vidlöfligt tillägg vid fl. 26, och ett i slutet af DrVl. tillagdt capitel"). De för öfrigt här anmärkta skiljak- ) Jfr. not. 90 sid. 28; not. 76 s. 121; not. 88 6) Jfr. not. 7 sid. LXXVII ofvanför. s. 162; not. 69 8. 176; not. 78 s. 177; not. 29 7) Se not. 28 sid. 130; not. 42 s. 168; not. 67 s. S. 253; not. 14 s. 346; not. 46 s. 347; not. 39 211; not. 27 s. 212; not. 82 s. 225; not. 74 s. 8.396; not. 14 8.398. 268; not. 53 s. 279; not. 53 s. 342. Corp. Jur. Sv. G. Ant. Vol. XI. L [ LXXXII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/90 [ LXXXIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/91 [ LXXXIV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/92 [ LXXXV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/93 [ LXXXVI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/94 [ LXXXVII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/95 [ LXXXVIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/96 [ LXXXIX ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/97 [ XC ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/98 [ XCI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/99 [ XCII ]uteslutande ur städernas Råd; men då innehållet af detta bref ligger till grund för den ändring, som blifvit gjord i Stadslagen KgB. 2 och 3, och således för den väsendtliga olikhet som handskrifterna förete i dessa flockar, så har jag ansett detta bref böra här meddelas, likasom det blifvit uptaget bland tilläggen i Stadslagens äldsta edition; och det har då ej kunnat erhålla annan plats än den, som det här intager. Då jag här kunnat till grund för texten lägga sjelfva originalbrefvet, har det naturligtvis varit alldeles onödigt att upräkna de många i de mig bekanta afskrifterna förekommande fel; några afvikelser har jag dock funnit skäl att anmärka. I afseende på de öfriga, egentliga additamenterna må här blott anmärkas att de blifvit tryckta i ordning efter åldren af de äldsta handskrifter der de förekomma. — För öfrigt får jag åberopa hvad jag, i afseende på mitt sätt att gå till väga, anfört i företalet till MELL. sidd. LXXXVII–XC.

Beträffande Glossarium gäller äfven hvad i nyssnämnda företal sidd. XCII, XCIII blifvit anfördt; hvarvid endast är att tillägga att de ord, som förekomma på motsvarande ställen i Bjärköarätten eller MELL., i allmänhet icke behöft att här å nyo uptagas; samt att, då skilnaden emellan t och th (þ förekommer aldrig i cod. A. eller någon annan af de äldsta handskrifterna af Stadslagen) icke noggrannt iakttages i Stadslagens handskrifter, hvilket visar att äfven skilnaden i uttalet af t och det gamla þ i senare hälften af 14:de århundradet börjat att försvinna, så har jag nu icke heller kunnat annat än i Glossarium sammanföra de ord, som i handskrifterna vanligen skrifvas med t eller th, så att de ord, som hafva dessa begynnelsebokstäfver, om hvarandra uptagas under bokstafven T.

Bland Addenda et emendanda har jag måst intaga anmärkningar rörande några handskrifter (codd. 105-109.), som kommit mig till handa först sedan Stadslagens text eller en del deraf redan var tryckt[28].



Det återstår att här tillägga några uplysningar, hörande till de föregående banden af detta verk.

Två blad af en för öfrigt numera förlorad pergamentshandskrift af Vestgötalagens äldre codex hafva af mig blifvit omnämnda i de vid Gotlandslagen bifogade Addenda et emendanda sid. 379. Dessa två blad hafva numera från Norska Riksarkifvet blifvit öfverlemnade till Kongl. Bibliotheket i Stockholm, der jag nu haft tillfälle att se äfven det blad, som jag förut endast kände genom Rydqvists beskrifning i Svenska språkets lagar, I. sid. XXIX. Detta blad börjar med orden vitu til þess, AB. 21: 2, och innehåller det följande, till och med orden adalcono barn. vider(gangit), fl. 23. De här [ XCIII ]förekommande olikheter med den tryckta texten äro följande: i fl. 21: 2, þæt (efter not. 60) utelemnas; efter æller tillägges til; för num läses här nvma[29]; §. 3, efter skal till. sva; efter bo till. ffadir skal[30] sialfr a þingi barn sit ætlede. en skal arff taca; för Æ läses a, och selia för sækæ; fl. 22, maþær utelemnas; för annörghom läses anöð; þa för han; haua för han havir; hanum för þem; han för an; lagmale þa far han (?) eki vart &c. för laghmæli &c.; sinum utelemnas; i slutet till. sacsökia sva hærað sva kunungi; fl. 23, för maþær läses man; allær utelemnas.

Af Östgötalagen hafva åter blifvit funna fragmenter af en för öfrigt förlorad pergamentscodex. Dessa fragmenter, som tillhöra Kongl. Bibliotheket i Stockholm, hafva, likasom många andra dylika, hvaribland de nyss omtalade fragmenterna af Vestgötalagen, varit begagnade till permar eller omslag vid inbindning af böcker. De utgöras af 10 blad, eller 5 pergamentsstycken, af hvilka det sista (9:de och 10:de bladen) blifvit skuret midt i tu på tvären (eller långs åt raderna). I kanten af detta stycke är skrifvet Tionde Register Aff Albo Kinneuals och Norrwidinge Häreder Anno 1601, hvilken antekning vitnar om det bruk, som blifvit gjordt af detta blad. Bladen hafva 5 tums höjd och 37⁄10 tums bredd; skriften är vacker, från medlet af 14:de århundradet. Sidorna äro af skrifvaren sjelf nummererade med Romerska siffror i öfra brädden. De 8 första bladen hafva hört till ett lägg; här hafva de 8 första sidorna N:r cxxxj–cxxxviij, och de öfriga cxlvii–cliiij, således fattas 8 sidor i midten af lägget, hvilket alltså haft 24 sidor eller 12 blad; de 2 sönderskurna bladen hafva suttit i midten af det nästföljande lägget; sidorna hafva här N:r clxi–clxiiij, således hafva 3 blad i början af detta lägg och 3 blad i slutet gått förlorade, och hela detta lägg har blott innehållit 8 blad. Om denna handskrift har innehållit hela ÖGL., synes den hafva bestått af omkring 120 blad. De 8 första sidorna börja med orden: huar hemula sær sialuer. oc þriþi maþer eg sæ hemula ma (jfr. ES. 11. not. 35), hvarefter följa ES. 12–20 samt fl. 21: pr. till och med orden oc þær vi(tra). Det andra stycket börjar med orden Nu clandas firi hanom &c., VinsB. 13, förbigår rubriken och förtekningen till RB., och slutar med orden oc hin ganger, fl. 8: 2. (före not. 69). De 2 sista bladen börja med orden i eþenom. böten &c., RB. 17, förbigå fl. 18, och sluta med orden ælla mæþ botom, RB. 26: pr. (vid [ XCIV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/102 [ XCV ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/103 [ XCVI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/104 [ XCVII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/105 [ XCVIII ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/106 [ XCIX ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/107 [ C ]så: alt thet som bonden och hustrun afla samman, medan the i hionalag ære i lösöre eller i goz, hafve swa makt at sælia som köpa; det senare: aflinqejord ægher ej byrdaman bindas. Then som jord hafver aflad, hafvi vald göra hvad kan vil af henne, gifva eller sælia. I anledning af dessa citater anmärkes: ”Huru förhållandet är med det första citatet kan ej sägas förr än en god uplaga af MELL. erhålles; orden förekomma hvarken i 19 cap. af GB. eller annorstädes af denna, och ej heller i K. Christoffers Landslag. Saken måste tills vidare lemnas derhän. Det andra citatet tillhör MELL. i 11 cap., men Christoffers i 9 cap. af JB.[31] Hvad nu först angår det som med dessa anförda dombref skulle bevisas, så kan det, efter hvad jag i företalet till MELL. sid. LXXII o. följ. anfört, icke vara tvifvelsmål underkastadt att de båda Landslagarne i längre tid blifvit om hvarandra utan urskilning tillämpade af många domare; men icke är detta klart af de nu anförda dombrefven. Ingen ting kan i denna del vara mindre bevisande än det, att cap. 22 KgB. Chr. LL. citeras som cap. 21; ty då det händer, som är ganska vanligt, att i en handskrift ett eller annat capitel förbigås, eller tillägges, eller delas i två, eller förekommer i annan ordning än den vanliga, eller att två capitel sammanslås, eller vid capitlens nummerering något fel blifvit begånget, så måste naturligtvis häraf upkomma en ändring i capitlens nummerering, så att t. ex. 22:a cap. kan blifva det 21:a, eller tvärtom. Så finnas ock af MELL. 2 mig bekanta handskrifter, der 21 cap. KgB., likasom i Chr. LL., är det 22:a, ett der det är det 23:e, 8 der del är det 20:de o. s. v.; och så kan Arvid Trolle hafva haft en handskrift af Chr. LL., der det ifrågavarande capitlet haft N:r 21, hvarför man härvid alldeles icke behöfver tänka på MELL. Det samma gäller om citatet ur 11 cap. JB. Hvad slulligen vidkommer citatet ur cap. 19 GB., kunde detta visserligen vara hämtadt från MELL., ehuru icke med diplomatisk noggrannhet afskrifvet; men huruvida de anförda orden finnas eller hafva funnits införda i någon handskrift af Chr. LL. — och det är derom, som här måste vara fråga — det är en sak, hvarom man ej kan vänta underrättelse i en “uplaga af MELL.” huru god den än måtte vara.

I anledning deraf, att i MELL. ÞjB. 26 läses örtagarþ och örtir med ö, hvaremot i ÞjB. ind. 26 skrifves yrter, som anses vara rättare, och i not. 49 vid först anförda ställe anmärkes att i stället för orden löka örtir något annat förut varit skrifvet, har en fråga enskild blifvit till mig framställd, på hvilken jag anser mig böra äfven här meddela svar, till underrättelse för flera [ CI ]Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/109 [ CII ]genom sin ofvannämnda vänliga förfrågan gifvit mig anledning till att offentligen redogöra för mitt förfarande i det stycke, hvarom nu blifvit handladt; och jag hoppas att genom denna redogörelse hafva förekommit ett eller annat tvifvelsmål eller misförstånd, som annars lätt hade kunnat upstå på en tid, då åtminstone jag sjelf ej mera kunde meddela några uplysningar.



Slutligen får jag tillkännagifva att sista delen af detta verk, innehållande K. Christoffers Landslag, är under arbete, hvilket skall fortsättas med all den drift helsa och krafter medgifva.

Lund d. 15 Augusti 1865.


Noter

[redigera]
  1. ↑ Stockholms Magistrat har, sedan denna handskrift blifvit af mig återlemnad, afstått densamma till Kongl. Bibliotheket i Stockholm, der den erhållit signaturen N:r 78. Anm. tillagd vid tryckningen.
  2. ↑ Denna stadga, daterad d. 25 November nämnda år, finnes fullständigt afskrifven bland andra antekningar i de handskrifter som i denna förtekning uptagas under N:r 51 och 88.
  3. ↑ I ThjB. har begynnelsebokstafven dock endast 8 raders höjd.
  4. ↑ Se not. 5 sid. 3; not. 42 s. 5; nott. 8, 13 s. 76; not. 4 s. 244; not. 12 s. 343; not. 43 s.348 &c.
  5. ↑ I några andra handskrifter förekommer Þ mer eller mindre ofta, nemligen i dem som uptagas under N:r 19, 27, 33 och 36 i denna förtekning. Jfr. sid. VIII. om fragmentet F.
  6. ↑ Jfr. not. 43 sid. 5; not. a 8. 8.
  7. ↑ Se not. 88 sid. 162; not. 29 s. 253.
  8. ↑ Se not. 90 sid. 28.
  9. ↑ Se not. 78 sid. 177.
  10. ↑ Så är ordet medh, som endast på några få ställen är utskrifvet, på de första ställena skrifvet med e, men i senare hälften af boken med æ; och derefter har jag rättat mig vid förkortningens uplösning.
  11. ↑ Så har Far i RB. 34: 2. genom misförstånd blifvit ändradt till Får; se not. 59 sid. 289
  12. ↑ Då det nya måttet, som delar en fot i 10 tum, numera är i allmänt bruk i Sverige, måste jag här begagna detta mått. Angående förhållandet emellan detta och det äldre måttet, se SkL. föret. sid. I. not. 1.
  13. ↑ Jfr. min skrift om Sveriges äldsta indelning i landskap och landskapslagarnes upkomst sid. 72.
  14. ↑ Troligen är det icke annat än denna handskrift som Stjernhöök menar, då han säger sig hafva sett Söderköpings lagar (De iure Sveonum et Gothorum vetusto, sid.20). Det samma antages af C. F. Broocman, Beskrifning öfver Östergötland, Norrköping 1760, sid. 143, och M. Asp, diss. de Sudercopia, resp. M. S. Södersten, Upsala 1786, sid. 27 not. k. På sistanförda ställe tillägges: praeter hunc codicem aliae leges breviores, certis quibusdam tabulis comprehensae , comparent (nemligen i Söderköpings Rådhusarkif), ad quarum tenorem res minoris momenti olim sunt diiudicatae. Någon sådan bok finnes dock numera icke i nämnda arkif, icke heller lemna dervarande handlingar derom någon uplysning, enligt underrättelse som af Herr Borgmästare P. Blidberg blivit mig benäget meddelad. Troligen hafva dessa så kallade leges breviores icke varit annat än antekningar ur Stadslagen, eller ett slags i tabellform upstäldt register deröfver.
  15. ↑ Jfr. not. 16 sid 7.
  16. ↑ Se not. 47 sid.48 ; not 47 s. 318.
  17. ↑ Jfr. not. 7 sid 307.
  18. ↑ Se not. 29 sid 223; not. 61 s. 236.
  19. ↑ Jfr. VGL. föret. sidd. V, IX, och Tab. I.
  20. ↑ Jfr. not. 47 sid. 318; not. 48 s. 319.
  21. ↑ Se not. 52 sid. 192; not. 36 s. 198.
  22. ↑ Att StL. EdsB. 27 är ett senare tillägg har äfven en icke jurist insett. Se Odhner anf. Bidrag till Svenska städernas och borgareståndets historia, sid. 23 not. 5. Men icke bekräftas detta deraf, att bland de i slutet af den äldsta editionen af Stadslagen tillagda varianterna anmärkes att KgB. 26 och EdsB. 27 icke finnas i de ”gamble Laghbökerne”, om ock utgifvarens upgifter om handskrifternas ålder voro att rätta sig efter, hvilket icke är förhållandet. Dessa flockar finnas dock i flera gamla handskrifter, och deribland den äldsta som nu finnes i behåll; och häraf är klart att, äfven om ej så vore, nämnda omständighet i och för sig sjelf väl kunde gifva anledning till en mistanke emot dessa flockar, men ej utgöra ett bevis. — Då deremot Nordström (Sv. samhällsförf:s hist. I. sid. 317 not. 15) åberopar ”Magnus Erikssons” (läs Erik Magnussons) stadga af 1357 såsom bevis att ”den allmänna nyare stadslagen under Magnus Erikssons regering utkommit”, så synes detta, såsom ock Odhner anmärkt, ej kunna förstås annorlunda, än att Stadslagen skulle hafva utkommit efter nämnda år, hvilket är just motsatsen af hvad som med säkerhet kan slutas af det sätt, hvarpå ifrågavarande stadga i EdsB. 27 omtalas. Att en handskrift, der 1357 års stadga omtalas, ej kan vara äldre än detta år, är visserligen klart; men att frågan om en viss handskrifts ålder ej är den samma som den, om sjelfva lagbokens ålder, är ock temligen tydligt.
  23. ↑ Se not. 2 sid. 366
  24. ↑ Om, såsom det synes, Arnell, då han i anledning af hvad i slutet af KpB. 32 säges om ”andra köpstäder”, anmärker: ”häraf är klart att Stadslagen var i början lämpad besynnerligen till Stockholms stad”, menar icke blott att lagbokens författare i det föregående af denne flock egentligen hafva tänkt på Stockholm, hvilket också är onekligt, utan ock att de både här och på andra ställen hafva tänkt endast på Stockholm, och att således allt hvad som i denna lagbok säges om andra städer skulle vara senare tillägg, genom hvilka Stadslagen först blifvit lämpad för andra städer, för hvilka den ursprungligen icke varit ämnad, så är detta en tanke, som hvarken bestyrkes af anförda ställe i lagboken eller af något annat bevis. Hvad åter beträffar Odhners mening (Bidrag till. Sv. stadsförf:s hist. sid. 128 not. 1), att de ställen i 1618 års edition af Stadslagen, som särskildt angå Stockholm, kommit att der inflyta derigenom att till grund för nämnda edition blifvit lagda de i Stockholm befintliga handskrifterna, hvarvid naturligtivs förutsättes att sådana på Stockholm syftande stadganden ej funnos i de öfriga handskrifterna, så vore denna mening högst osannolik, äfven om den icke vederlades af handskrifternas öfverensstämmelse, hvarvid icke ringaste vigt ligger derpå, att de alldeles öfverflödiga orden i slutet af KpB. 32, vid hvilka Arnell fästat sig, saknas i en del handskrifter (se not. 4 sid 214).
  25. ↑ Se t. ex. not. 54 sid. 14; not. 52 s. 27; nott. 34, 40 s. 51; not. 1 s. 53; not. 1 s. 57; not. 92 s. 71; not. 25 s. 72 &c.
  26. ↑ Jag räknar då icke cod. N, som innehåller både K. Magnus Erikssons Landslag och Stadslagen, och efter den senares slut UplL:s KkB., skrifven af annan hand och ej sammanhängande med det föregående; icke heller cod. 48, der KkB. är skrifven senare än Stadslagen och icke dermed sammanhänger. Några i början defekta handskrifter finnas (se not. 1 sid. 3), om hvilka man ej kan veta om de hafva haft någon Kyrkbalk.
  27. ↑ K. Gustaf Adolfs bref dat. Vässby d. 3 December 1613 (Riksregistr. i Riksarkifvet) innehåller: ”wi hafwe uthi Fullmacht och befalning gifuit wår troo tienero Jonæ Bureo, at han uthi Stokholm skall lathe tryckta Stadzlagen, sampt och den gamble Wästgöthelagen, efter de gamble wisse oförfalskade Exemplaren, de bädste han kan finne. Befale fördenskull hermedh wåre Booktryckiare dersammastädes, ehvilke och när som hälst han derom tillseijandes wardher, de strax samma arbethe antage och dedh medh flijt fulföllie och utan någon oppeholdning till ände före”. Samma dag afgick, enligt en af Herr Bibliothekarien Styffe mig benäget meddelad antekning, bref till Magistraten i Upsala om ett exemplar af Stadslagen, som skulle lemnas J. Bureus till låns när han det fordrade. — I afseende på Vestgötalagens tillämnade utgifvande af Bure, må här anföras att, enligt en äfven af Herr Styffe mig meddelad underrättelse, i Riksregistraturet finnes ett K. Gustaf Adolfs bref af d. 9 November 1613 till en Jöns Nilsson, som upmanas att till Konungen insända en Vestgöta lagbok, som Jöns Nilsson skulle hafva bekommit efter sin framlidne broder Peder Nilsson, och hvilken han med det första skulle återfå; och under samma dag är anteknadt att ett bref afgått till ”N. N.” att han skulle insända till Cancelliet den lagboken som var i ”Löösse”; men detta bref är icke infördt i Registraturet. Sistnämnda lagbok är utan tvifvel den ännu i behåll varande handskrift, som innehåller VGL:s yngre codex, jämte den för Lödöse lämpade Bjärköarätten, fastän denna handskrift ej förr än på 1680-talet ur enskild ego inkom till Antiqvitets-Collegium (se VGL. föret. sid. XV). För Stjernhjelm, som år 1663 utgaf VGL., var den okänd.
  28. ↑ Se sidd. LII–LIV ofvanför.
  29. ↑ Jag har i den i tidskriften Frey för 1847 införda underrättelse om det då kända bladet af den handskrift, till hvilken äfven det nu ifrågavarande bladet hört, anmärkt de der förekommande Norska ordformer. Hit hör äfven att num blifvit ändradt till nvma (efter det Norska nema). Om ock på det andra bladet (RetlB. 13) ej stått nema utan nvma, såsom här (e eller v är der, såsom jag på anf. st. anmärkt, otydligt), så kommer det på ett ut, men nv ma, såsom Munch trott vara det rätta, får der för ingen del läsas. Nedanför på det nu ifrågavarande bladet (i AB. 22) är det Vestgötska num oförändradt.
  30. ↑ I denna handskrift förekommer den egenhet, som jag icke funnit i någon annan Svensk handskrift, att bokstäfverna sk äro sammandragna på det sätt, att första strecket af k är ofvantill något framböjdt, till likhet af ett ſ.
  31. ↑ H. Reuterdahl, Svenska kyrkans historia, III. B. 1 häftet, sid. 434. Då detta häfte är tryckt år 1863, eller året efter det, då min edition af MELL. utkom, skulle det synas som författaren ej ville erkänna denna edition såsom ”god”, hvilket för mig borde vara mycket nedslående; och denna slutsats tyckes vara så mycket svårare att undgå, som författaren redan några sidor förut (sid. 429 not. 7) hade tillkännagifvit att mitt arbete hade kommit honom till handa. Jag vågar dock med säkerhet antaga att ofvananförda anmärkning, för längre tid tillbaka skrifven, endast genom ett tillfälligt förbiseende råkat att få qvarstå då noten sid. 429 tillades.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sveriges_Gamla_Lagar/Band_XI/Företal&oldid=560526”