Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
[ 1 ]

Första Afdelningen.
Om Södermalm och de dervid näst belägne Holmar.


I. CAPITLET
Om Söder Malms belägenhet, och incorporerande med Staden.

§. 1.

Söder Malm som omgifves af Hammarby Sjön, Åhrsta Fjärden, Horns-viken, Riddare-fjärden, Söder-ström och Saltsjön, allt intill Danviken, är ibland de sju större Holmar, hvaraf Stockholms Stad består, den största och mäst bebyggde; utan att deribland räkna Ladugårdslandet, som påstås äfven af ållder hafva varit kringflutit.

Denna Holme eller Ö, af ållder Asöna kallad, och som underlades Staden med all Konungslig ränta och rättighet, i Ö. Br. 1457, är väl efter Geographiska indelningen belägen i Brenkyrka Sochn, Svartlösa Härad och Södertörn, eller den del af Södermanland som blifvit lagd till Stockholms Landshöfdingedöme; men är helt och hållit under Stadens styrelse och Jurisdiction.

Åsön, insula Stockholmiae civitati privilegiis Gustavi I:i concessa et ad pratum destinata, ita dicta ab Ås, tractu collium, qvibus adjacet, et Ön, insula continenti adfixa: sic etiam explicabat Joh. [ 2 ]Bureus:” har sitt namn af den åsen som ligger vid grinden, och fäster ön vid fasta landet[1].

Om tvisten emellan Ärke-Biskopen i Upsala och Biskopen i Strengnäs, 1288, till hvad Stift, Stockholm Stad med Åsöna, borde lyda, är i Capitlet om Stockholms Stads första anläggning berättadt: att deraf sluta, att Åsöna då redan varit så bebyggd, att kunna föranleda till denna tvist; strider emot hvad häfderna derom berätta. Staden hade denna Ö till mulbete: Sunnan för Staden, der bysens fä gick 1306, omtalar Rimkr. p. 91. och 1436, att Danskarne röfvade Borgerskapets boskap, utan för Södra tornet; (p. 222) m. m., som här nedanföre kommer att anföras, angående malmens bebyggande, och närmare uplyser detta ämnet.

Det lilla Näs som förut sammanbandt Agnefit med Åsöna, utgör nu, så väl, genom den, af Olof Haraldsson öpnade väg, ur Mälaren till hafs, Konungs-sund sedermera kallad; som medelst Södra Strömmen och Sluss-grafven, små serskildte Holmar, som kunna utmärkas under namn af Qvarnholmen och Slussholmen. Uti den beskrifning öfver Sverige af And. Bureo författad, intagen i Henr. Soteri Svecia (Lugd. Batav. 1633, 16:o) säges Södermalm vara belägen, in littore peninsulae Toren (Söder-Törn) och Mart. Zeillerus i sin Beschr. der Königreiche Schweden, Ulm 1652, 8:o, p. 146, säger att Stockholms Södra Förstad heter Toren.

§. 2.

Uti R. Råds Privilegier af den 26 Maji 1436, gifves Staden Åsöna, med allom gamlom tillägom, och Sunnersta Qvarnarne med Strömmen, emellan Staden och Åsöna. Uti K. Christophers Ö. Br. af 1442 och 1444, fri fägång på Åsöna: Uti K. Gu[ 3 ]staf I:s Privileg. dat. Stockholm näst efter S:t Olofs dag, 1529, gifves Staden Åsöna, Söder Qvarnarne, så väl den som under S:t Clarae Kloster legat, som den andra; item båda Malmarna, att blifva under Stadens Regemente; undantagandes att Norremalm blifver under Slottet med tomtören och dagsverken.

Sedan Åsöna således, under namn af Södermalm blifvit ansedd, såsom en del af Staden, och under dess Regemente satt, donerades Staden d. 12 Apr. 1563 till mulbete på Södermalm, allt det som ligger emellan Stockholm och Spetalen, desslikes Hammarby med underliggande ägor, m. m. Uti K. Johan III. Privilegier d. 20 Mart. 1570, Södermalm med tomtören och dagsverken, mulbete emellan Staden och Spetalen, med Hammarby; uti K. Sigismunds, d. 13 Juli 1594, med Stadsgården på Södermalm, hvilken skulle vara obyggd, till att dersammastädes bräda och bygga skepp; — uti Privileg. den 10 Mart. 1636 lades ytterligare under Staden, Norr och Södermalm, med Åsöna; sedan i Resolutionen året förut d. 21 Apr. 1635, blifvit förordnadt, att Norr- och Södermalm, skulle med Staden incorporeras, hvarom tvist, i synnerhet af Norre Förstaden blifvit väkt.

Utaf detta korta utdrag af Privilegierne, inhämtas att Åsöna, som allt intill K. Gustaf I:s Regements tid, kan anses egenteligen som Stadens utmark och mulbete; då först såsom en del, med Staden blifvit incorporerad; att denna malm icke då genast blifvit så bebyggd, att en del deraf, icke kunnat än vidare nyttjas till betesmark; som då i Privileg. af 1636, Åsöna jämte malmen nämnes, Åsöna torde till den obebodde delen deraf böra lämpas; — att Södermalm 1570 redan så tilltagit, att tomtören och flere skyldigheter, kunde deraf, [ 4 ]till Staden utgjöras, samt 1594, större inrättningar, såsom skeppsbyggerie, derstädes påtänkas; — och ändteligen att denna Malm så tilltagit i folkmängd och förmögenhet, att den äfven som Norre-malm, sökt att blifva en enskild Stad, under egen Stadsrätt och frihet. De tillärnade Privilegier derom 1619, blefvo likasom 1624 års Privileg. för Norre-malm alldrig expedierade; ehuru de sednare till deras innehåll äro kände; men icke de förre, för Södra Malmen.

Södermalm är högländt, hafver nu mera, breda gator, rymliga tomter, stora och vackra trägårdar; husen äro icke öfvermåttan höga, och Malmen äger försvarligt godt vatten innom sig samt rundt omkring. Härvid bör dock anmärkas, att den så kallade Fateburs sjön, som är ett stinkande träsk, gjör tracten närmast deromkring, ganska osund, hvarföre dess igenfyllande blifvit tillstyrkt, på det denna Malmens förmånliga och hälsosamma belägenhet i öfrigt, måtte ökas och befrämjas. (Odhelius l. c.).



  1. Loccenii Lexicon Juris Sveo-Gothici. 1665, p. 20.