Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 201
| ← Cap. Om de kring Södermalm liggande Holmar och Egendomar. |
|
Cap. Om Ladugårdslandets bebyggande. → |
Andra Afdelningen.
Om Ladugårdslandet och Djurgården.
I.
Ladugårdslandet.
I. CAPITLET.
Om Ladugårdslandet, gifvit Staden till utrymme.
1. §.
Ladugårdslandet eller Stockholms Stads Östra Malm, som Öftra delen at Norre-malm äfven förut blifvit kallad, är af Ladugårdarne under Konungens Slott, en förlänt och donerad del till Staden. Resolutionen d. 28 Febr. 1639, innehåller, att Ladugårdslandet som varit till mulbete utlagt, skulle gifvas i ersättning, för det Staden mäst betala de hus, som för Regulariteten och den 1634 påbudne-stenhusbyggnaden på Norremalm, blifvit nederrifne.
2. §.
Stockholms Slotts-Ladugård nämnes i våra älldre häfder. Rimkr. säger: att i Ladugården voro 100 Oxar (p. 363), och att K. Christian I. ärnade bränna och skinna Ladugården 1471; men blef afslagen, af Sten Sture, (p. 583). Den har förmodeligen innefattat, en del af Djurgården, Ladugårds-gärdet och det nu varande Ladugårdslandet, som då nyttjades till mulbete, innan det donerades Staden. Skillnaden emellan nya och gamla Ladugården, torde med någon visshet icke kunna utsättas. Läget af den ena tyckes vara gifvit, af 1649 års Charta i Landtmäteri-Contoiret, och hafva varit der Öfver-Jägmästare-bostället nu är, nära Fredrichshof, som utmärkes såsom kalfhage derunder. Att den andra torde legat vid Fiskartorpet, är anledning att sluta, af de dit anlagde vägar och broar; af de namn på ägorne, som i handlingarne angående Ladugården omtalas, och deromkring igänfinnas; såsom stora Ladugårds ängen, Oxbergs ängen, Björnanäs, Helge-ands-ängen eller Skeppar Olofs äng vid Ålkistan, som bergades af Ladugården; men var förlänt under Danviks Hospital, hvarföre i stället gafs annat understöd 1579; och af det omtalte fisket, i sjöarne vid gården; som då voro Storängsviken, Laduviken, Uggleviken och Husarviken, alla kommande ifrån Saltsjön. Detta fisket vid Ladugården, hvadan namnen Fiskaretorpet och Fiskarudden, hafver i älldre tider, förmodeligen varit af betydenhet. Uti K. br. af d. 1 Decemb. 1682 till Grefve Stenbock, befalltes han som Öfverste Marskalk, tilhålla Djurvacktaren på Djurgården, att hindra Stadens Fiskare, att fiska i myningen af Husarviken, der Katsorne stodo, som förut händt; då ock fisk ur Katsorne blifvit tagen. Men angående Ladugårdarne, är om Djurgården i allmänhet en fullständig beskrifning intagen, i sednare stycket af denna afdelning.
3 §.
Uti Kongl. Patentet d. 26 Julii 1637, till förekommande af allt ohägn, på Ladugårdens afstängda och enskilte ägor; förmäles att K. M. och Kronan, afhändt sig en del af Ladugårds-ägorne vid Stockholm, och dem, unt och efterlåtit under Norrmalms Förstad; hvaremot Borgerskapet dersammastädes, voro förplicktade, att gjöra när omtränger, sina dagsverken till Ladugården. Denna dagsverks skyldighet, omtalas icke vidare i sednare handlingar.
Regeringens Ö. B. af d. 5 Mart. 1640 för Stockholms Stads Magistrat, att få försälja tomterne på Ladugårdslandet, bör här till sitt innehåll kortel. intagas. Gatornes reglerande i Norra Förstaden hade minskat utrymmet och gjordt Malmen något trång; att månge, särdeles Kronans Sjöfolk, icke hade något ställe att bygga hus och gårdar på. Magistraten hade således anhållit, att dem någon beqväm plats, till Stadens utvidgning, måtte förunnas. Dertill blef då Ladugårdsgärdet uplåtit, hvarest en god och behaglig begynnelse med husbyggningar och gator redan var gjord; hvarjämte Magistraten lämnades fullkomlig magt och tillstånd, att försälja, såsom ock för skäliga tomtören, uplåta hvar och en, enkannerligen Kronans Sjöfolk, som på den med staket intagne del af Ladugårdsgärdet, hus och gårdar då antingen redan byggt, eller derefter bygga ville och förmådde, deras vissa platser, der de bygga och bo måge, hvilka ock skola vara förbundne, de tomter som dem i så måtto inrymde och efter mått vore, eller tilldelte blefvo, ordentel. och efter afritningen, att bebygga: och i fall att någre gårdar på b:te Ladugårdsgärde, framdeles af en eller annan kunde blifva sal och till köps, då skulle hvarken börd eller Nabo-rätt gälla; utan Kronans tjenare och Sjöfolk, vara närmast dem att lösa, för en skälig betalning; så ock njuta framför andra, någon förmedling på tomtören. Uti detta Ö. B. frikallades ock alla de Borgare, som sig på Ladugårdslandet husligen nedsatte, för all inqvartering, hvaremot de skulle vara förpligtade, att herbergera hos sig Kronans Sjöfolk, och låta dem bekomma säng och värme, för billig betalning.
Det härutinnan omförmälte felande utrymme för Kronans Sjöfolk, att bygga uppå, torde ock härrört deraf, att hela gamla Skeppsholmen, skiftades och donerades, till private egendomar, i synnerhet åt Rikets förnäme och förtjente ämbetsmän; hvarom beskrifningen om Blasieholmen, innehåller.
4. §.
Afritningen hvarefter byggas skulle, var förmodeligen någon affattad plan till gatu-indelningen och troligen lika den Charta, som ännu finnes i Stadens Ingenieurs-Contoir, utan åsatt åratal; men gjord innan Norremalm var utvidgad längre än till Tukthuset. Utom det att å denna Charta, såsom märkeligt finnes marquerat, på gamla Skepsholmen en stor fyrkantig aflång byggnad, som antingen varit gamla Amiralitets-huset eller det tillärnade Tyghus och Krigs-Collegium som i handlingarne omförmäles; — Castellholmen under namn af Notholmen, — Reparebanan vid Träsk-Canalen — Sture Capellet på Södermalm, m. m. som ungef. utmärker tiden, då denna ritning blifvit författad; så ser man ock der tillika Ladugårdslandet, ordenteligen till torg och gator indelt. Med en nyare stil äro namnen på några gator utsatte, såsom Storgatan ifrån torget, och å ömse sidor parallelt med densamma, Riddaregatan och nya Qvartersgatan, fortsatt af Flemingsgatan. Desse gator afskäres på tväran, af Skeppare- och Grefvegatan, af Styrmans- och Grefve Magni gatan, hvarifrån en väg är utmärkt åt Stocksund och en annan åt Ladugården. Midt öfver Ladugården, på andra sidan viken, är Djurgårdsudden och hissbanan, och åfvanföre i Norr, stora gärdet, marquerade. Ifrån Nybron är gatan icke namngifven; men ifrån samma bro är en strandlinea dragen ända till Djurgårdsudden, som fullfölgd medtagit en stor del af viken, vid stranden af Ladugårdslandet.
5. §.
På Borgmästare och Råds underdåniga anhållan: att som dem odrägeligt falla skulle, staketet efter den gamla linien upsätta och vid magt hålla; så gaf K. M. genom Resolution d. 27 Oct. 1670 Staden, till staketets bättre fullbordan, och bättre utrymme för dem, som derefter bygga vela, den platsen utan för gamla linien, ifrån Ladugården till Norremalms Tullport, efter den insinuerade afritningen; likväl att de platser, som en eller annan kunna competera, ägarne oturberat förbehållne blifva, och att alla tomter efter dessein, utdelas och bebyggas måtte. Då Staden sedermera 1682 i underdånighet sökte, att få confirmation på den tract af Norremalm och Ladugårdslandet som 1670 blifvit donerad, så begärdes att derunder måtte förstås, allt hvad som utan för Djurgårdsgärdesgården, emellan gamla Ladugården och Brunsviks-tullen beläget var; nemligen derifrån som Norre tullport då stod och sedan Öster ut den linien, som staketet visade, förbi Stallmästaregården, sedan Sydost ut, följer den linien, som samma Djurgårdsgärdes-gård visade, allt intill Kungsladugårds-platsen, och åter ifrån bemälte gärdesgård vid Ladugårds platsen, Söder ut intill Sjön, som kallas Ladugårdsviken. Uti Resolutionen häröfver d. 28 Sept. 1682, tillsade K. M:t Staden, att oansedt Stockholms Ladugårdar, till följe af 1680 års R:dags beslut, med apertinentier och 1681 års ränta skola tillhöra Kronan, skulle dock donationen på den platsen, utan för gamla linien, till Norra Tullporten, stå fast. — På Vijkmans Charta 1702 finnes ock ifrån Ladugården, en gärdesgård dragen till Brunsviken. Ladugårdsgärdet utanför Tullen, har ifrån älldre tider varit nyttjadt till Campements och exerceringsplats för Garnizons Regementerne i Stockholm. En större gravur föreställande K. lägret på Ladugårdsgärdet 1773 och 1774, är förfärdigad af Årre.