Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 202
| ← Cap. Om Ladugårdslandet, gifvit Staden till utrymme. |
|
Cap. Om Kyrkorne på Ladugårdslandet. → |
II. CAPITLET.
Om Ladugårdslandets bebyggande.
1. §.
Sedan efter handlingarnes föranledande någorlunda utredt blifvit, hvad af Ladugårds ägorne blifvit Staden förlänt, till dess vidare utvidgande och bebyggande, fordrar ordningen att tillse huru sådant blifvit verkstäldt.
En början var dermed redan gjord, som 1640 års Ö. B. innehåller, efter en förut gifven plan; sedan erfarenheten lärt, med hvad möda och kostnad, Norremalm korrt förut, till tomter och gator måst regleras och indelas; då vid dess bebyggande i älldre tider, ingen ordning blifvit i agttagen.
Om den åbyggnad Ladugårdslandet hade, innan det donerades Staden, finnes anteknat att Ståthållaren i Stockh. Gabr. Oxenstierna, skall 1622, fått till skänks en Konungens trägård och derhos en mangård, belägen på Norremalm vid Ladugårds- viken, nedanför den gatan, som löper åt Ladugårds grinden. Den hade tillfallet K. i arf, efter Hertig Johan af Östergöthland, och förut tillhört en Stall-Tjenare, Horatius Beridare.
År 1623, hade Befallningsmannen på Stockholms Slott fått till everdelig egendom en Kronans trägårdstomt, på Östra malmen, vid lilla tull-torget[1] liggandes, som af åkren intagen var. (Regist. 412).
Som vid tomternes indelning och upplåtande på Ladugårdslandet, afseende enkannerligen skulle hafvas på Kronans Sjöfolk; så torde åbyggnaden derstädes i början, mäst hafva bestått, af små obetydliga trähus, hvaraf ännu många finnes, äfven omkring torget och de större gator. Icke eller måtte med tomternes bebyggande, gått mycket skyndesamt till väga. Sjöfolkets tillerkände lösnings-rätt, af hus och gårdar, mera gällande än börd- och nabo-rätt, torde kunna anses som ett bidragande hinder dervid; då man funnit betänkeligt att bygga, der man icke hade den fria disposition öfver sin egendom, som lagen lämnade hvarje ägare på annat ställe, innom Stadens område.
År 1663 d. 23 Sept. förständigade K. M. Underståthållaren Udde Ödla, att K. funnit för godt, att en del af Ladugårds-ägorne skulle utskiftas ibland åtskillige, Dess och Rikets trogne Män och Råd, på det de dem med sirlige och förnäme lusthus, samt trä- och örta-gårdar skola bepryda och bebygga; till hvilken ända derpå vore affattad en planta, hvaruti hvars och ens namn fans upsatt, som tomten skulle bekomma; derutinnan Underståthållaren hade dem att inrymma; dock borde de innan 3:ne år dem excolera och bebygga; emedan K. M. eljest ville hafva sig förbehållit, dem till andra upplåta.
Tvänne Qvarnar hade Bagaren Mårten Kammecker uppsatt: på ett berg emellan djurgårds-linien och Stads-staketet; anhållandes 1670, att derå blifva bebrefvad, såsom dess everdeliga egendom.
Amiralitets-Collegium som ansåg Ladugårdslandet, helt och hållit som en donation, till Kronans Sjöfolk; sökte ock uti insinuerade underdånige desiderier 1675, deröfver en vidsträcktare disposition, än Stadens Privilegier och uplåtelse-brefvet 1640 syntes medgifva. Collegium anhölt derutinnan: 1:o att alla gårdar som blefvo till köps på Ladugårdslandet, måtte säljas till Amiralitets-Betjente, efter det värde Collegii Deputerade derå satte; 2:o att tomter som friköptes, måtte säljas af Collegio, och friskillingen användas till Kyrko-byggningen; fasta gifvas af Collegio, som äfven ville upbära och använda tomtören till Kyrkan; 3:o att fyllningen som derutanföre i sjön var begynd, måtte förbjudas; ty eljest skulle Kungsgården, der Amiralitets-Magazinet var, och alla Amiralitets-Betjente, som hade sjögårdar prejudiceras; men om fyllningen skulle ske, begärdes, att den måtte komma dem till godo, som sjögårdar hade; 4:o att Dr. Christinas donation af Ladugårdslandet för Sjöfolket, måtte confirmeras; 5:o att Kyrkan då den blefve färdig, everdeligen måtte höra under Collegii disposition och jurisdiction, och icke tillägnas Staden, som med S:t Jacob skedt; byggd med Amiralitetets bekostnad, m. m.
Uti häröfver infordrat yttrande, svarade Öfverståthållaren Baron Clas Rålamb: 1:o att om alla gårdar på Ladugårdslandet som blifva till salu, anslås först underrättelse på Amiralitetsporten; men annan värdering kan icke äga rum, än Köpares och Säljares Öfverenskommelse. 2:o att friskilling skall på Rådhuset efter 6 Cap. I. B. Stadslagen afläggas; att tomtörens upbärande tillhör Magistraten, enligt Dr. Christinas Privileg. d. 5 Mart. 1640. 3:o att fyllningen i Ladugårdsviken blifvit påbegynt efter K. M:ts approberade dessein, och när den vore fulländad; då skulle der uprättas Skeppsbyggeri, med dertill hörande hus och beqvämligheter; hvilket så mycket mindre kunde prejudicera Kungsgården, som canalen emellan landet och fyllningen alltid blefvo öppen: 4:o att Sjöfolket aldrig blifvit hindrat i tillagde rättigheter; men att Collegium ville inskränka, hvad Staden tillkommer, och 5:o att Magistraten låtit ansenligen Colligera till Kyrkan; att Kyrkan bygges på Stadens grund, hvartill något Jus Patronatus, således ej kan tillkomma Collegium; att den ligger under Stadens Jurisdiction; hvilket icke kan hindra Sjöfolket, att der höra Guds ord; som ock Officerare när Blasieholmen var Skeppsholme, uti Jacobs Kyrka, haft och hade då ännu sine bänkrum, m. m. Slutligen erindrades, att rätta föremålet för K. Amiralitets-Collegium, ej bestode i sådana ämnen, som blifvit pretenderade; utan i upprätthållandet af K. Mts och Rikets Örlogsflotta, samt deraf flytande Fäderneslandets defension och styrka.
Desse obehagelige tvister, alltid en följd af sammanblandade Jurisdictioner, upphörde med Amiralitetets och Örlogsflottans förflyttande till Carlscrona, och sedan Stockholms Escadern af Galerer, Jagter och mindre fartyg, fick sin station på Skeppsholmen, under eget befäl.
Med gatuläggningen lär icke gått mycket fort: Ännu i sednare tider, voro ostenlagde gator på Ladugårdslandet. År 1685, upgaf Öfverståthållaren Gr. Gyllenstierna förslag till gatuläggningen derstädes och omkring Artillerigården; nemligen till tvänne halfva och en hel gata, samt till gatan utan för proviantgården, som fordrade en kostnad tillsamman af 5111 dr. K:mt; föreställandes tillika nödvändigheten, af K:s trägårds och Humblegårds-gatans stenläggande, hvartill reqvirerades 2025, in alles med förenämde Summa 7136 dr. K:mt. Humblegårds-gatan var då så sank och djup, att knapt någon kunde der med häst och vagn framköra[2].
Om en Skants på Ladugårdslandet finnes i Kgl. br. af den 12 Septemb. 1672, angående gatans anläggande från Slottet till Stallmästaregården, i så måtto nämt; att de materialier och reqvisita, som till förberörde verk kunde behöfvas och Konungen vid Dess Skants på Ladugårdslandet bruka låtit, skulle Krigs-Collegium jämväl lämna till låns, att verket så mycket snarare måtte komma till ändskap; förmodeligen var detta den lilla skants, som finnes utmärkt på Bjurmans Situations-Charta öfver Stockholm; men liggande på Djurgården, emellan Ladugårdslands tullen och Laboratorium; hvilken var anlagd, för flere Regementens Krigsöfningar, som till Stockh. commenderades 1672; då denna skants belägrades.
2. §.
De egendomar som under Förmyndare-Regeringen 1663 utskiftades, ibland åtskillige Rikets trogne Män och Råd, torde hafva föranledt till Grefve-gatans, Grefve Magni- och Seved Båths-gatans uppnämnande.
På Nybro-gatan förekomma följande stenhus: 1. gamla Kammerska huset, som i sednare tider ägdes och i ståndsattes af Stats-Secreteraren och Landshöfdingen Schröderheim. Det sålldes sedan till Kronbagaren Sjöbergs Enka, och af Hänne till Ö. Lieut. Rosenheim: äges nu af Bruks-Patron Hising. 2. Grefve Sparres hus i hörnet af Nybro-gatan och Sperlingens backe: har i sednare tider tillhört Håf-Qvartermästaren Billing; som ock närmare torget vid Nybro-gatan, uppbyggde ett nytt stenhus; sedan köpt af Expeditions-Secret. Hochschild, och äges nu af Kammar-Herren Lagerhjelms Enke-Fru. 3. Apotheket hvita Björnen, det enda på Ladugårdslandet, äfven vid Nybro-gatan, tillhörande Apothekaren Hen. Schultz. Förut var Ladugårdslandets Apothek i smala gränden. Det afbrände 1701. Huset är enligt en öfver porten inmurad sten uppbyggt 1663.
Vid Östra sidan af Nybro-torget och hörnet af Riddare-gatan ägde Generalen Zöge von Manteufel ett vackert stenhus, som blifvit byggdt af Urmakaren Öhman, ägdes sedan af Cammer. Juringius, som sållde det till Gen. Zöge. Efter honom ägdes det af Kongl. Sec. Ihre, som sållde det till Baron Sven Oxenstierna, och fick af honom någon tillbyggnad 1798.
Grefve Snoilsky har på storgatan, nyligen uppbyggt ett stort och vackert stenhus.
Torstenssonske sedan Gr. Magni egendom, ägdes på 1730-talet af Inspect. vid Kungsträgården Meijerhöfver. Det är genom den derunder hörande trägården, som vägen till Fredrichshof och Djurgården blifvit anlagd.
Grefve Sparreske egendomen der bredevid, på Tillaei Charta marqverad, i slutet vid Gr. Magni-gatan, lär sedan hafva tillhört Hofmarsk. Gr. Spens. Den innehöll efter 1747 års designation 42,795 qvadratalnar, och sålldes af Gr. Spens arfvingar 1758 för 48000 dr K:m till då varande K. Secret. sedermera R. R. A. Arnell, som 1774 sållde den till Repslagare-Åldermannen Roselius för 60,000 dr K:mt.
Grefvinnan Elis. Oxenstiernas tomt i slutet af Gr. Magni-gatan köptes, 1715 af handelshuset Grill. Den utfyldes i sjön, till ett hvarfs anläggande, och kallas deraf terra nova. Lifmedicus Doct. Johan Gustaf Hallman hade på Secr. Utsk. befallning 1756, på Ladugårdslandet anlagt en hvit mullbärsplantering, som på K. M:s nådige befallning af dess Vettensk. Acad. besigtigades 1759. Uti und. skr. berättade Academien, att denna plantering var anlagd i en väl belägen trägård af vid pass 5700 qvadratalnars rymd, som till ¾ delar var intagen af unga hvita mullbärs trän och plantor; att af dem, somliga voro på 3:e året, och hade otäckte uthärdat 2:ne vintrar, och voro 1 à 1 ½ aln höga; samt att antalet af de unga träden, tycktes åtminstone utgöra 25,000 st. — Huru länge denna plantering blifvit underhållen, eller haft bestånd, är icke bekant.
Commerce-Råd. Egerström uppbyggde på 1760-talet ett stort Sockerbruk i slutet af Seved Båths-gatan, som sedan ägdes af hans måg K. Secret. Brandel. Sockerbruket nedlades, hvarefter han sållde huset med en liten del af tomten, till Kronan för 8000 R:dr, till Magazin.
Ericsbergs egendomen eller träsket, var en ödeplats då den uptogs af Rådman Joël Hörner 1669. Han lät genom ett bergs bortsprängande i Qvarteret Häckelfjäll, öpna en allmän gata. Stads-Byggmästaren Buschegger tillträdde denna egendom 1703; 1725 var Chatar. Witfoth deraf ägare; samma år såldes den till Hustru Anna El. Rosskamp, hvars arfvingar 1748 afstod den för 15,500 dr K:mt till Trägårdsmästare-Enkan Anna Edman; hännes Dotter gifte sig med Trägårdsmäst. Eric Lindblom som med hustrun ärfde ena hälften och inlöste den andra efter 20,000 d:r K:mts åsatt värde, för hela egendomen, hvilken då innehöll 372,540 qv. alnar. Deras sterbhus delägare försålde den, till Timmermans-Orden för 5633 R:dr 16 sk. Sp., enligt Köpe-contract d. 6 Mart. 1788. Denna Orden underhåller här några sängar, för fattige sjuke. — (Se derom de ad pios usus i Stockh. varande inrättningar).
Ett Tegelbruk blef här på Ladugårdslandet, dock i senare tider anlagdt af Hökaren Sam. de Schouman; men som K. br. af d. 3 Julii 1753, innehöll att alla Tegelbruk, som innom Stadens staket vore inrättade, genast skulle inställas; så i anseende till Ved-consumtionen, som befarad eldsvåda; så blef ock detta Tegelbruk, enligt Res. på Schoumans besvär, d. 2 Sept 1754, följande året nedlagdt.