Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 603
| ← Sjömanshuset i Stockholm. |
|
Manufacturer, Handtverkerier, Slögder och Näringar. → |
III.
Skepps-Hvarf i Stockholm.
1. Om Kronans Hvarf på Skeppsholmen, är redan angående samma holme nämt. Galere- och Båtsmans-Hvarfvet på Tillaei Charta utmärkt, är ännu midt emot Skeppholmen, på den för Kongl. Amiralitetet afstängde del af Valdemarsön. Utom de derstädes varande 30 Galéer-skjul, äro ock sedermera 28 skjul uppförde, för de der liggande canon-slupar.
2. Det älldste Privilegium, till enskilt Skeppsbyggeri-inrättning i Stockholm, är förmodeligen det, som d. 16 Martii 1672 utfärdades för Commissarien i General Commerce-Collegium Abraham Reenstierna. Derutinnan förmäles: ”att alldenstund på Sickla bys ägor, under Danviken, skall vara en särdeles utvald legänhet till skeppstimring; och arbets-folket dessutom behöfva platser att bo på; fördenskull föruntes Sickla by, med alla dess ägor i våto och torro, till detta skeppsbyggeri, nu och i framtiden, under sådane vilkor och arrende, till de fattige i Danviken, som Kgl. brefvet till Öfverståthållaren derom innehåller och förmår”[1]. Huruvida denna anläggning kommit till någon fullbordan, är af Handlingarne icke bekant; men uppå Magistratens anhållande, hemställte Öfverståthållaren Gr. Gyllenstierna till K. M:ts godtfinnande, d. 20 Sept. 1686; att som Resolutionen d. 13 Maji 1684, om lika frihet på de skepp, som på utrikes orter köptes eller byggdes, som på dem, hvilka inrikes byggde voro, med år 1687 upphörde, och nödigt vore, att vara betänkt på egne skepps byggande; om K. M. icke i nåder skulle tillåta ett Skepps-Hvarfs inrättande på tjärhåfvet vid tegelviken, Staden tillhörande. Härtill lämnade Konungen nådigt bifall d. 28 Sept. 1686, med flere dervid begärde förmåner, såsom en Sågqvarns anläggande i Norreström, m. m.; då detta Hvarf på Söder vid Tegelviken inrättades och fortsattes någon tid på Stadens bekostnad[2].
Sedan den vid Hvarfvet anlagde sågqvarn uppbrunnit, hemstälte åter Öfverståthållaren, på Magistratens förslag derom, om icke Skepps-Hvarfvet måtte få aflämnas, till någre af de förnämste Reddare i Staden, emot en viss afgift årligen; hvartill K. M. äfven samtyckte d. 6 Maji 1691. Sedan den tiden har detta Stadens, stora Skepps-Hvarf kallat, varit upplåtit åt enskilte Arrendatorer. Ifrån år 1736, innehades det af 28 interessenter och byggdes der skepp, äfven till 200 lästers storlek, utom de mångfaldiga Skepps-reparationer, som derstädes blifvit verkstälte. Genom Contract d. 12 Sept. 1758, uppläts Hvarfvet på 12 år, eller till 1770 års slut, till Grosshandlanden Setton, för 6000 d:r K:mt, hvaraf 4000 d:r fingo användas, till vissa utstakade byggnader. År 1771 d. 19 Decemb. slöts nytt Contract, ifrån 1772 års slut, till 1783, emot 6000 d:r K:mt årligen, som hvarje halft år förut skulle prenumereras; men innan det lopp till ända, afstods Hvarfvet 1781, till visse Associerade Interessenter, på 90 år, eller ifrån den 1 Junii 1781 till samma tid 1871, emot 6000 R:dr Specie, och betingade vilkor; såsom att intet Hvarf på Södermalm under samma tid, måtte få anläggas; att Staden skulle äga rätt, Hvarfvet utan lösen återtaga, om det nedlägges, och att efter 90 års förlopp, derom efter tid och omständigheter disponera, m. m. hvilket af K. M. faststältes d. 20 Aug. 1781.
3. Handelshuset Grill köpte platsen till ett Hvarfs anläggande, på Ladugårdslandet, i ändan af Grefve Magni-gatan, 1715 d. 30 Aug. af Grefvinnan Elisab. Oxenstierna. Denna tomt måste sedan, till större delen i sjön utfyllas, hvarföre den ock fick namn af Terra Nova; kallas på Tillaei Charta: Köpmanna Skepps-Hvarfvet. Till Hvarfvets inrättande meddeltes K. Carl XII:s Privilegier 1716. Derstädes äro sedan år 1721, flere större och mindre fartyg byggde; såsom skeppet Götheborg, af 350 läster, byggdt 1738, Terra Nova; 200 läster, 1724, skeppet Stockholm af 300 läster, med flere.
4. Handelsmannen J. Classons Hvarf, är på 1720-talet anlagdt. Platsen har fordom tillhört Kongl. Rådet Lars Fleming och dess arfvingar, belägen å Blasieholmen, vid början af skeppsholmsbron. Efter ingånget köp derom 1723 och tillträdet 1725, hafva flere skepp här blifvit byggde af olika storlek, till 260 och 130 lästers drägt.
Sedan Hvarfvet blifvit nederlagdt, inrättades här i stället af Staden 1790, ett så kallat, Sillhåf, till upplag för allt, till Stockholm ankommande lake-gods och sill: hvarom Öfverståthållarens kundgörelse utfärdades, d. 15 Febr. 1790. Denna inrättning öfverklagades, instäldes och upphäfdes. (Se beskr. om Blasieholmen).
5. Djurgårds-Hvarfvet, å en Kongl Amiralitets Krigsmans-cassan tillhörig plats, på den afstängde delen af Valdemarsön, der Kronans Hvarf är belägit; innehades förut af Bryggaren Lampa. Åbyggnaden köptes 1735, af Köpman Losack, som fick transport på platsen, emot tomtörens erläggande, der ett Skepps-Hvarf anlades, som blifvit kallat, än Losacks, än Kjerrmans, efter serskilte ägare; än Djurgårds-Hvarfvet, efter dess belägenhet. Der äro ock åtskillige nya skepp, byggde, och flere Handelsfartyg i stånd satte[3].
Uti det der belägne stenhus, nyttjas en sal, såsom Kyrka för dem, som bo på Valdemarsön och Djurgården, hvarest Gudstjenst hvarannan Söndag förrättas, af Prästerskapet vid Ladugårdslands Församlingen.
6. Om Båt-Hvarfvet på Långholmen, se Långholmen.
Det förtjenar här anmärkas, att Handels-Borgmästaren Olof Hansson Törnflycht, igenom Handel och träget arbete, hade omsider kommit till den förmögenhet, att han var Redare uti 73 skepp. Detta låter väl otroligt för den tiden; men det är att märka, att han var den samma, som bragte Skeppsbyggeriet i Sverige, på bättre fötter, och skaffade Riket derigenom, mycket gagn. Ju mera han arbetade, ju mera han vant; men han var för vettig att icke se, och för ärlig att icke vilja, det ju flere af hans landsmän skulle, genom en vidsträcktare Handelsrörelse, kunna gagna både Riket och sig sjelfve. Han lät i Stockholm uppbygga stora och sirliga Magaziner, samt andre publike hus, på beting eller genom entreprenade. Han blef Rådman 1683, och Handels-Borgmästare i Stockholm 1694; i hvilken beställning K. Carl XI, som så väl förstod sig på financeverk och hushållning, benådade honom 1698 med adelig sköld, då hans förra namn Törne förändrades till Törnflycht [4].