Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 602

Från Wikisource, det fria biblioteket.

[ 332 ]

II.
Sjömanshuset i Stockholm.

För att innom Riket äga erfordelig tillgång, på dugeligt och befarit sjöfolk, såsom hvarpå icke allenast Coopvaerdie-fartens bestånd, utan äfven Rikets försvar till sjös, i hufvudsakelig måtto beror; [ 333 ]hafva författningar, tid efter annan, blifvit vidtagne, ledande dels till ordning och säkerhet för de sjöfarande, dels ock till deras uppmuntran och bibehållande vid Inhemske seglationen[1]. I sådant afseende, är 1748 års Reglemente för Coopvaerdie-Skeppare och sjöfolk, utfärdat, samt närmaste vården stäld under ett Sjömanshus, som efter samma Reglemente, borde hållas i Stockholm, och vara gemensamt för hela Riket. Denna inrättning, tog ock härstädes samma år sin början; men sedan alle andre Stapel-Städer, enligt förklaringen öfver 1748 års Reglemente, af d. 4 Aug 1752, och K. br. af d. 16 Jan. 1754, fått tillstånd, att hvar för sig göra enahanda inrättningar, samt att i sådant afseende sjelfve få disponera, de hos dem inflytande medel, så hade 1796, redan 38 Stapel-Städer i Riket, sine egne Sjömanshus.

Svenske Sjömän vid Coopvaerdie-farten, hafva i olika tider, förhållit sig olika, till antal och styrka; äfven som Handels-Flottan, i anseende till skeppens storlek och myckenhet.

Vid slutet af K. Carl XI:s Regering, skola 4000, till större delen infödde Sjömän, vid Coopvaerdie-farten varit sysslosatte; då Stockholm skall ägt 79 värbare Handels-fartyg, samt 150 mindre, hvilka äfven nyttjades till utrikes Seglation; hvarigenom Rikets vinst endast af frackter, beräknades till 4 à 500,000 R:dr årligen; enligt Com. Collegii underd. berättelse, vid K. Carl XII:s tillträde till Regeringen d. 12 Maji 1697. Vid återvunnen fred efter det påföljande långvariga och olyckeliga krig under K. Carl XII, funnos i Riket icke flere än 7 fartyg öfver 100 lästers drägt och något öf[ 334 ]ver 90 mindre, innehållande 4984 läster, och oaktadt de betydeliga förmåner och friheter, som derefter, til Svenska sjöfartens åter upphjelpande meddeltes; hade de icke hunnit ökas till flere 1760, än till 572, och år 1770 till 604, på utrikes orter gående fartyg; men ifrån 1780 till 1784 års slut, genom det då inträffade krig, emellan utrikes Sjömagter, skall Svenska Handels-Flottan, vunnit en märckeligare tillväxt; än någonsin tillförne, så att 800, 900, till något öfver 1000, med fribref, försedde fartyg, årligen afgått till utrikes hamnar. Derigenom skall ock Skeppbyggerierne, den väsenteliga förmån tillflutit, att på 7 år, ifrån 1778 års början till 1784 års slut; 1107 nya fartyg blifvit byggde och till utrikes seglation nyttjade. År 1785 bestreds ännu sjöfarten med 1014 fartyg, innehållande 70,562 läster; hvaraf 613 voro hemma vid årets slut och 401 på sjöresor; då Sjömanskapet, oberäknat 903 Skeppare, skall utgjordt 9090 man; men minskades derefter, i synnerhet krigsåren, 1788 — 1790, då föga flere än 200 fartyg, årligen voro i gång; så att totala summan vid 1791 års slut, endast besteg sig till 787 fartyg om 52,988 läster, med 6954 Sjömän.

Under nu påstående krig emellan utländske Magter, har åter Svenska Coopvaerdie-farten, i så måtto tilltagit, att i slutet af år 1794, funnos 861 fartyg, innehållande 55,486 läster, af hvilka 453 voro på sjöresor, då Sjömanskapet utgjorde 7284. Att sjöfarten år 1795, äfven varit i tilltagande, kan slutas deraf, att 903 fartyg blifvit med fribref försedde, som då voro i utländsk seglation stadde, och deribland 99 nybyggde.

Under de 10 åren, ifrån och med 1785 till 1794 års slut, skola endast 598 fartyg blifvit bygg[ 335 ]de, och under samma tid 380, genom sjöskador, gått förlorade, samt 240, till främmande Nationer sållde; utgörande således tillsammans, 620 förlorade och sållde fartyg, om 39,796 läster. På dessa 10 år, hafva 1153 Sjömän och deraf 511, Krigsåren 1788, 89 och 1790, blifvit döde, samt 739 rymt, som per medium, gör 74 om året; hvarvid förtjenar anmärckas, att då af det ungefärliga antal, till 6 à 7000 Sjömän, som Riket under kriget ägde, knappast ⅕ del kunde användas i Handelsfarten, såsom deras egenteliga yrke; hafva ändock ej flere än 133, under kriget afvikit, och således ett mindre antal, än de föregående 3:ne åren, då 344 öfvergingo till främmande Nationer.

Svenska Sjömannens beredvillighet, när han till Rikets tjenst påkallas, kan slutas deraf, att öfver 4000, begåfvo sig under kriget, uti frivillig tjenst, på Örlogs-Flottorne, och finnes af förtekningarne, öfver utdelte prismedel, att af förhyrt folk hade 2692, endast på Skärgårds-Flottan, varit tjenstgörande, uti affairer emot fienden; hvilket äfven visar, hvad betydeligt biträde, till Rikets försvar, utan Kronans kostnad, i fredliga tider, Handeln och Sjöfarten förskaffar.

Men att återkomma, till Stockholms Sjömanshus-inrättning i synnerhet, såsom stadgad uti Reglementet af d. 30 Mart. 1748; så inhämtas så väl af dess VI artikel, som flere tid efter annan utfärdade Kongl. bref och förordnanden; huru som Sjömanshus-Directionen blifvit ålagdt, att hafva specielle befattningen, med den delen af Sjömanskapet som i Handelns tjenst nyttjas vid utrikes sjöfarten; att besörja ordning och säkerhet vid förhyrningen, så att hvar och en rätt sker, äfven i anseende till ägande insigt och erfarenhet; att afhjelpa mindre [ 336 ]tvister och oredor, som Sjöfolket emellan kunde uppkomma; att noga känna Sjömanskapets styrka, och med berättelser derom, årligen till Commerce-Collegium inkomma; att förvalta den så kallade National-Cassan, inrättad, för att hjelpa och vårda, de å utrikes orter, genom sjukdom eller olyckor qvarblifne Sjömän, samt besörja, att de till Riket åter förskaffas; samt att i synnerhet tillse, att fattige Sjömän med deras Enkor och Barn, måtte efter omständigheterne njuta vårdnad och understöd.

Till upprättande och underhållande, af en så kallad, Sjömans Fattig-låda, förordnades uti Reglementet af d. 24 Mart. 1745: att den som första gången for till sjös, borde vid inskrifningen som Matros, eller Gåsse, betala till lådan 1 Dal.; Timmermän vid inskrifningen 6 Dal.; och när en Matros avancerade till Båtsman, 4 Dal. K:mt. Hvar Sjöman, Båtsman, Timmerman, Kock, Constapel, Kypare eller Matros, borde för hvarje resa, af förtjente hyror, vid hemkomsten, till lådan betala, 2 öre K:mt af hvarje 6 Dal. De gåfvor som Sjömännen vid vissa tillfällen, eller i sjönöd, under sina resor utfäste, skulle äfven tillfalla Sjömans-lådan, vid lyckelig hemkomst.

Uti redan nämde Reglemente 1748, för Sjömanshuset, stadgades: att Sjömän, som i Coopvaerdie-tjensten lidit skada, eller för ållderdom och bräcklighet, icke vidare kunde göra tjenst; skulle för deras återstående lifstid, njuta ett vist underhåll; och angående fonden, till denna berömvärde inrättning förordnades:

1:o. Att för hvarje resa som Svenska Coopvaerdie-skepp och fartyg göra, från Sverige, Pomern, Finland, till utrikes orter; så väl som för resor, Svenska skepp göra på frackt, skulle vid skeppens och fartygens återkomst, till Rikets ham[ 337 ]nar, hvar och en Skeppare af dess förtjente hyra eller månads-penningar, betala till Sjömanshuset 4 öre, en Styrman 3 öre, och alle de öfrige af Besittningen 2 öre af hvarje 6 d:r K:mt, som i Stockholm i Handels-Collegio, och i de andre Städerne, hos Magistraterne böra aflämnas.

2:o Ägarne och Reddarne af Svenska skepp, som segla på utrikes orter, hvarje gång skeppen hemkomma, betala Sjömanshus-afgiften, 12 öre K:mt för hvarje läst, som deras skepp och fartyg hålla.

3:o Böter, hvilka i sjö-tvister påläggas till de fattiga, tillställas Sjömanshuset; Böter, som om skeppsbord, i fattigbössorne inflyta, äfven alla förverkade hyror.

4:o Föruntes Sjömanshuset en collect om året, öfver hela Riket.

5:o Äfven alla afgifter till de fattige, som vid förlikningar eller compromisser, i sjösaker falla.

Sjömanshuset borde förvaltas af 5 Köpmän, som reda i skepp och 2 Coopvaerdie-skeppare, utan att derföre njuta någon lön eller arfvode. Desse Directeurer utväljes, af det handlande Borgerskapet af Skepps-rederierne i Stockholm, och af Coopvaerdie-skeppare, som segla utrikes; och ombytas efter hvarje 2 års förlopp, på sätt Reglementet föreskrifver.

Directionen hade att antaga nödig betjening, vid Sjömanshuset, och borde sammanträda, en gång i hvarje månad, att igenomse böcker och räkenskaper; samt i början af hvart qvartal, till underhållens utdelande. Vid samma underhålls eller pensioners utsättande, hafves afseende på tjenstetid, skickelighet och godt uppförande i tjensten, ållder och sjuklighet.

Directeurerne besörja sjelfve om Revisionen, af räkenskaperne, hvilka icke oftare komma till [ 338 ]Com. Collegii kundskap, än då de, vid förefallande besvär, öfver förvaltningen, till upplysning kunna infordras[2].

Beloppet af inkomsterne, för hvarje Sjömanshus, deras fonder och utgifter, hörer således icke egenteligen till Com. Collegii kännedom; men af de underrättelser, hvilka uppå K. M:ts särskilte nådige befallning år 1780, af Sjömanshuset i Stockholm, blifvit infordrade, i anledning af någre då yppade frågor, rörande förvaltningen; intages, att inkomsterne för Stockholms Sjömanshus, årligen bestigit, till omkring 1600 R:dr, hvaraf hälften influtit, af förhyrnings-penningar, collecter, m. m. och den andra hälften, genom Rederiernes last-penningar; deremot hade i årligt underhåll, blifvit utdelt 1396 R:dr 16 skillingar, till 515 Sjömän, med deras torftiga enkor och barn, efter de olika gradationer, Reglementet utstakar, samt dessutom 50 och 60 sjuke, med läkemedel, skötsel och föda blifvit försedde, vid det för Coopvaerdie-Sjöfolket, af denna fond inrättade sjukhus.

I anledning af den, i förenämde måtto föreskrefne skyldighet, att Svenske skepp, då de från utrikes ort återkomma, till någon af Rikets hamnar eller städer, böra erlägga, de påbudne afgifter; hade särdeles Finska Städerne, af Stockholms Rederiers, från främmande ort, till deras hamnar, anlände fartyg, fordrat och sig till godo beräknat, den så kallade läste- och hyres-afgiften; men K. M:t förklarade, på Sjömans-hus-Directionens, deröfver förde klagan, uti rescript till Commerce-Collegium, af d. 2 Feb. 1785: att så vida år 1748, då Coopvaerdie-Reglementet utkom, Stockholms Sjömanshus, var det enda i Riket, borde ock då, [ 339 ]alla till Sjömanshuset deruti påbudne afgifter, tillhöra det samma ensamt; och ehuru K. M. sedan, tillåtit de öfrige Stapel Städer, att äfven inrätta egne Sjömanshus, borde de dock endast få uppbära och behålla de afgifter, som kunde falla af deras egne från främmande orter hemkommande fartyg; men icke af andra, inrikes Städers, utifrån dit ankommande skepp[3].

I anledning af Sjömanshusets åliggande skyldighet, att till Com. Colleg. uppgifva förslag, på styrkan af det enrollerade Coopvaerdie Sjömanskapet; har man af inlämnade förteckningar derå, ett sammandrag, som visar antalet af de Sjömän, som till Stockholms Stads Coopvaerdie sjöfart blifvit anteknade, de sju första åren ifrån Sjömanshusets början; som här bör tilläggas, de redan, i det föregående, meddelte underrättelser, om Sjömanskapets förhållande i olika tider: således nyttjades på Stockholms Handels-skepp:

1749  Sjömän  2791.
1750 1421.
1751 1243.
1752 1443.
1753 1358.
1754 791.
1755 2407. [4].

Utom förenämde, i 1748 års Reglemente, stadgade författningar till Sjömansskapets hjelp och understöd, i ett utblottat och sjukligt tillstånd, vid en annalkande ållderdom, hafva ock flere förmåner och uppmuntringar blifvit påtänkte och förunte, för att fästa Sv. Sjömannen vid Fäderneslandet och qvarhålla honom vid inhemske Sjöfarten; såsom att [ 340 ]inga andra, än Svenske undersåter, som bygga och bo innom landet, få antagas, till förande, af inhemske fartyg; befrielse för sig, hustru och hemmavarande barn, ifrån personela utskylder, under hvad namn de vara må[5]; likaledes från värfning och prässning till krigstjenst, samt bysättning och häckte för mindre brott, när Redare eller skeppare i borgen gå; hvarförutan desse sednare, då de icke vidare kunna fortsätta Sjöfarten, böra njuta befordran, vid förefallande ledigheter, till dem passande sysslor[6]; jämte det, att de och deras hustrur, få försörja sig med sådane handteringar, som kunna pröfvas dem lofliga och anständiga[7].

Coopvaerdie-Skeppare-Societeten, äger ock en af K. M:t auctoriserad och stadfästad underhålls- och begrafnings-cassa, till hvilken Skeppare erlägga, en viss utsatt afgift; af hvilken Cassa, begrafningshjelp åtnjutes: 8 R:dr 16 Schilling, och i understöd, ifrån 2, till 6 R:dr 32 skillingar Specie[8].

Allmänna tacksamheten, med hvilken hvar vältänkande och rättsint medborgare, anser hvar vacker och mänskligheten hedrande välgerning; tillåter icke här att stillatigande förbigå, de frikostige gåfvor, som äro till Sjömanshuset förlänte och gifne, af ömhet och medlidande, till understöd för fattige och orklöse Sjömän.

Fru Karin Kniper, hade uti sitt testamente af d. 20 Mart. 1780, till detta Sjömanshus förmån förordnadt: att som hännes salig mans första förkofran, haft sin upprinnelse, ifrån någre sjelfgjorde sjöresor, och han sedermera, såsom Directeur vid det inrättade Sjömanshus i Stockholm, förnum[ 341 ]mit, huru ringa de pensioner voro, som der kunde utbetalas; så hade ibland annat, det ock varit hans vilja, att öka de samma med en gåfva, för de mäst behöfvande; hvilket hon ock i så måtto ville efterkomma, att hon skänkte Sjömanshuset 5000 R:dr Specie, hvaraf fattigt Coopvaerdie-folk och inga andre, skulle njuta förmånen; dock likväl att inga nya pensionairer, dertill måtte antagas, utan skulle de gamla och mäst behöfvande, som redan hade pension, deraf få en tillökning.

Till denna inrättning, skänkte ock, utan föreskrefne villkor, Grosshandlaren i Stockholm Georg Fredrich Diedrichsson, en lika Summa, af 5000 R:dr Banco, d. 31 Dec. 1798, uti säker revers, löpande med 6 procents ränta, i samma mynt som Capitalet. Han har äfven, vid denna sin ådagalagde frikostighet, som vid flere andre utmärkte vedermälen af huldhet och omsorg, för de i Hufvudstaden inrättade barmhertighetsverk, sökt att vara okänd; men hvad han nekat rycktet omtala, anser Medborgligheten för en skyldighet att erkänna.

Skepps-Ombudsmans-Contoiret var förut vid Skeppsbron, i hörnet af stora Tullgränden; men är sedan flyttadt, der Sjömanshuset nu är, i Gaffelgränden; der man på en inmurad sten läser:

Stockholms
Sjömanshus
1788

Till sjuke Sjömäns vård och skjötsell, som icke äga hemvist i Stockholm, hyrdes i början några rum på S. malm, hvarest sedermera, ej långt ifrån Catharina Kyrka ett egit sjukhus dertill blifvit inköpt, på Sjömanshusets bekostnad. De i Stockholm hemmavarande Sjömän, njuta under deras sjukliga till[ 342 ]stånd fria läkemedel, läkare vård och understöd efter omständigheterne.

  1. Man har vid denna beskrifning, äfven gagnat Ass. Widegrens berättelse, om Sjömanshusen i Riket; uppläst i K. Com. Coll. i Dec. 1796.
  2. K. br. d. 24 Jan. 1751, tillägger Com. Colleg. domsrätt, i dylike mål.
  3. Com. Colleg. Kund. d. 7 Mart. 1785, Handl. i Riks-Archivo.
  4. Svenska Saml. 2 st. p. 45.
  5. K. Resol. d. 7 Nov. 1777.
  6. K. br. d. 11 Aug. 1756.
  7. K. bref d. 7 Nov. 1777.
  8. K. Reglem. d. 15 Jun. 1773.