Ströftåg här och der i Sverige/I Norrköping

←  På Gotlandskusten

Ströftåg här och der i Sverige av Claës Lundin I Norrköping

På Finspong  →

V.

I Norrköping.

Norrköping är en stor stad — till sin utsträckning. Norrköping är en liflig stad — inomhus. Det förra finner man snart under en vandring på de långa, raka, icke så utomordentligt väl stenlagda gatorna, på hvilkas ganska goda gångbanor man i sommarhettan just ej besväras af stark trängsel. Staden är regelbunden i sina vanor, det kan man genast se på de ordentliga »qvadrater», i hvilka de snygga, ofta prydliga, till och med ståtliga husen stå uppstälda, vare sig att man genomvandrar Strandqvarteret eller Bergs- eller Dals- eller Norra qvarteret, de fyra stora delar, i hvilka Norrköping är indelad.

De qvadrater som gränsa till Motala ström äro något friare till sina former och göra ingalunda skäl för sitt geometriska namn, men de skänka mer omvexling åt taflan. Den ståtliga strömmen är stadens stora pulsåder, som gifver lif åt det hela, och det är honom Norrköping har att tacka för hela sin tillvaro. Han är upphofsmannen till den stora verksamheten här och den som fortfarande gör denna verksamhet så välsignelserik.

Norrköping är arbetets stad, och som det är ett arbete synnerligen inomhus, kan lifligheten i det yttre ej vara särdeles stor. Sommartiden torde lifvet på gatorna också vara mindre än under andra årstider, ty så arbetsam man än är, föraktar man likväl icke att njuta af frisk luft utanför staden, så snart tillfälle dertill gifves. På eftermiddagarne och under hela söndagen är Norrköping sommartiden nästan folktom, men då äro stadens omgifningar så mycket talrikare befolkade. Det är i synnerhet på stränderna af Motala ström utanför staden man då söker svalka och förströelse för att hemta krafter till den näst följande förmiddagens ansträngningar.

Under sådana förhållanden kan en främling, som reser endast för sitt nöjes skull, ej finna sig särdeles uppmuntrad, i fall han en varm sommardag anländer till Norrköping och går ut att studera stadslifvet. Har man deremot något allvarligare ändamål för sin resa och eger man lyckan att här mottagas af vänners omsorger samt att föras in i de storartade, mångfaldiga arbetslägenheterna och göras bekant med stadens talrika inrättningar för äfven de andliga behofvens tillfredsställande, skall man snart finna hvilket betydelsefullt och i hög grad aktningsvärdt samhälle Norrköping är.

Staden eger ett godt herberge för resande, många sådana kanske, men det förnämsta är otvifvelaktigt det stora hotellet vid Karl Johans torg, i granskapet af bangården och en särdeles vacker park. I detta hotell är man ganska godt herbergerad, men en brist är dock att hotellet saknar mathållning. Frågar man efter matsalen, underrättas man om, att »spisning» eger rum på »W 6», ett godt värdshus vid Norra Strömgatan, snedt emot Oskar Fredriks bro, samt i ett annat värdshus på Strömsholmen, den lilla vackra ön, ett stycke nedanför nyss nämnda bro. Det senare stället är sommartiden särdeles angenämt.

Man löper således icke fara att svälta, äfven om man är främling här, men nog vore det att föredraga i fall hotellet kunde sörja för hungerns tillfredsställande lika fördelaktigt som för tak öfver hufvudet. Ett nytt hotell var under byggnad sistlidne sommar, likaledes i granskapet af bangården, nära teaterhuset, och det tycktes komma att bjuda på ett stort antal rum, ända till 60 hörde jag uppgifvas. Det lär tillhöra en enskild person, hvilken räknar på, att Norrköping skall allt mer och mer besökas af främlingar, i hvilken räkning han sannolikt icke tager miste.

Gästfriheten är för öfrigt en dygd, som i rikt mått här utöfvas. Det händer till exempel, att man helt enkelt tager fatt i en främling – invändningar hjelpa icke — stufvar in honom på »Kolga», den lilla vackra ångslupen som gör regelbundna resor ned åt strömmen, för honom till någon af de vackra landtgårdarne vid den ena eller den andra stranden, nödgar honom att slå sig ned der för flera dygn eller huru länge det honom lyster och omgifver honom med de vänligaste och mest intelligenta omsorger, följer honom hvarje morgon in till staden, att han här må kunna tillfredsställa sin vetgirighet i ett eller annat afseende rörande Norrköpings yttre och inre förhållanden, fångar honom åter igen, när eftermiddagen stundar, och ledsagar honom å nyo ned åt strömmen, till den väna stranden, i alarnes skugga, i den doftande parken, midt i landtlifvets frid, der han i fred och ro kan reda sina förmiddagsintryck, få dem upphjelpta, förklarade, fullkomnade och satta i system, under det han på samma gång njuter af ett gladt, bildadt och i hög grad älskvärdt umgängeslif.

Det första man gör, när man här börjar taga reda på ställningar och förhållanden, är naturligtvis att besöka fabrikerna. Genom vänner och vänners vänner erhåller man tillträde dit. Man vandrar genom den ena salen efter den andra, den ena våningen efter den andra, går trappor upp och trappor ned, betraktar den ena maskinen efter den andra, hör ett förskräckligt surrande, brummande, slamrande, dånande och känner sig snart en smula döf.

Har man hållit på med ett slikt stretande en tid bort åt, kan det nog hända, att man börjar få en åtminstone ungefärlig föreställning om hvilket storartadt helt alla dessa detaljer göra tillsammans, men icke går det i brådkastet, när man är hvarken fabrikant, arbetare eller maskin. Hvad man dock ser, det är ett ofantligt arbete, ett slitande på tanke och armar, ett mödosamt lif, ett idogt samlande af krafter till ett stort, gemensamt mål.

Det är arbetets ära som höjer sig ur allt detta surrande, från alla dessa ofantliga vattenhjul, storartade turbiner, dessa jättelika spinnerimaskiner, för den oinvigde ofta obegripliga väfstolar, kardmekanismer, torkningsapparater och Gud vet allt hvad i ständigt förbättrad maskinväg, och dessa i sitt anletes svett sträfvande menniskor, som sköta och styra maskinerna — många hundra arbetare och arbeterskor inom hvarje fabrik.

Den mest storartade af Norrköpings många klädesfabriker är otvifvelaktigt för närvarande Drags aktiebolags och der näst Bergsbro aktiebolags, begge belägna i Nordanqvarteret och upptagande långa sträckor af stora fabrikshus vid strömmens öfre lopp. De äro fortfarande i utvidgning, och vid Drags fabrik var man förliden sommar sysselsatt med storartade förbättringar vid strömmen, arbeten som framkalla häpnad hos främlingen. Men hvar och en af de öfriga fabrikerna går också i sitt arbete fram åt.

Så är ett besök på Holmen också af stort intresse för hvar och en, som känner deltagande för den fosterländska storslöjden, och bör derför ej försummas. Det storartade bomullsspinneriet och väfveriet, som tillhör Holmens bruks- och fabriksaktiebolag, visar, liksom det ännu större, hvilket drifves af Norrköpings bomullsväfveriaktiebolag, och af Bergs aktiebolag, utomordentlig verksamhet; men Holmen har dess utom en storartad pappersfabrik, hvilken ännu i somras drefs i en gammal lägenhet, men då skulle flyttas till ett på samma område i strömmen uppfördt nytt och i det närmaste nu inredt fabrikshus med nutidens bästa förbättringar för tillverkningen. Den måleriskt belägna Holmen är en verld för sig och torde väl i sin helhet vara den förnämsta industrianläggningen i Norrköping.

Litografiska aktiebolaget förtjenar också ett besök. Bolaget, hvars verkställande direktör är hr Frithiof Åberg, har sina storartade verkstäder vid Drottninggatan i en egendom, som köptes för sjutton år sedan, men derefter undergått oupphörliga förbättringar och för närvarande är bevillningstaxerad för 301,000 kronor. Det är sannerligen ett stort nöje att vandra genom dessa många, stora, ljusa och luftiga salar och skåda de vackra och sinnrika maskinerna af nyaste sammansättning samt den lifliga och fönöjda arbetspersonalen, hvilken i allmänhet tyckes vara bättre aflönad än andra fabriksarbetare och äfven har ett vida snyggare och angenämare arbete. Litografiska aktiebolaget sysselsätter för närvarande nära 400 arbetare och arbeterskor, hvilkas aflöning uppgår till 3,000 kronor i veckan. Bland dessa 400 äro 139 under aderton år. I den nämnda aflöningen ingå icke verkmästarnes och kontorspersonalens löner.

Bolaget, som började sin verksamhet år 1859, är grundadt på 60 aktier å 1,000 kronor. Anmärkningsvärdt för denna fabrik är, att en sjettedel af aktierna eges gemensamt af verkmästare, kontorsbiträden och framstående arbetare till ett antal af 20 personer. Det ursprungliga aktiekapitalet har aldrig tillökats på andra sätt än genom årliga besparingar.

År 1860 uppgick tillverkningsvärdet till 118,000 kronor, men sistlidet år hade det växt till nära nio gånger nämnda belopp och utgjorde då omkring en million kronor. Bolaget lär nu tänka på fabrikens ytterligare utvidgning och ämnar äfven låta uppföra ett helt qvarter med nya, tidsenliga bostadslägenheter för sina arbetare. Förutom arbetspersonalens sjuk- och begrafningskassa, hvilken bolaget grundlagt och tryggat, har det också afsatt en fond, som nu uppgår till 20,000 kronor, och hvarifrån åldriga, behöfvande arbetare erhålla årliga bidrag under deras återstående lifstid. För den yngre arbetspersonalens andliga förkofran har bolaget sökt sörja genom offrande af arbetstid och aflöning till lärarekrafter i fortsättningsskolorna samt har nu dessutom byggt egen skolsal, der lämplig undervisning kommer att ordnas.

Genom sin storartade verksamhet har bolaget lyckats uppdrifva den del af stentrycket, som man kallar den »merkantila», till en i Sverige icke förr anad höjd, hvarigenom den förut ganska stora införseln från utlandet alldeles upphört och åtskilliga af statens stora inrättningar, såsom jernvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen, fått sina tryckeripris betydligt nedsatta. Äfven telegrafstyrelsen är litografiska aktiebolagets i Norrköping afnämare. Bolaget har också grundat ett par nya tillverkningsgrenar i landet, nämligen af apoteksaskar m. fl. dit hörande föremål samt af brefkuverter och i viss mån äfven af räkenskapsböcker, förutom flere mindre artiklar, såsom monogramtryck m. m. En ingalunda oväsentlig del af bolagets verksamhet utgör tillverkningen af undervisningsmateriel, och få torde de svenska folkskolor vara, som ej nyttja bolagets skandinaviska kartor och skrifböcker, förutom annan, större materiel, hvilken också eger efterfrågan i Norge, Danmark och Finland.

Att en främling under några få dagars uppehåll i en så betydande fabriksstad, som Norrköping, icke hinner taga noggrann kännedom af alla de stora industriverken, finner väl hvar och en naturligt. Men utom de ofvan nämnda, finnas flera stora klädesfabriker, t. ex. de som drifvas af Smedjeholmens aktiebolag, Ströms aktiebolag och Korderojfabriks-aktiebolaget m. fl. samt dem, som egas af hrr C. Th. Hoffman, H. Schultz, R. Wahren, J. F. Schubert, m. fl., och Bergs bolags här ofvan nämnda bomullsspinneri och väfveri, liksom aktiebolaget Gripens stora sockerbruk, den Swartz’ska snusfabriken m. m., m. m.

Norrköpings många grosshandlare drifva icke obetydlig rörelse, liksom staden också eger flere allmänna och enskilda bankinrättningar, såsom Norrköpings enskilda bank, Skandinaviska kreditaktiebolagets afdelningskontor, Folkbanken och enskilda affärsmäns vexel- och diskontrörelse. Stor verksamhet öfvas af Norrköpings sparbank. Sådana banker finnas dessutom i länets alla städer samt i många af landtkommunerna. Norrköping har likaledes en särskild hypoteksförening och erhåller nu äfven börs, som har sin lägenhet i f. d. ullmagasinets stora hus vid Karl Johans torg och Oskar Fredriks bro. I samma hus är äfven lägenhet för drätselkammaren, och der finnas förut så väl postkontoret som telegrafbyrån.

För undervisningen är rikligt sörjdt i Norrköping. Elementarläroverkets hus är ett palats som skulle hedra samhällen af långt större folkmängd. Dessutom har Norrköping den Ebersteinska skolan, Swartz’ska friskolan, Eggertska flickskolan, Mobergska skolan och åtskilliga folkskolor, alla med egna hus. Särskild uppmärksamhet förtjenar den tekniska skolan, hvilken med sina lärjungars arbeten på ett så hedrande sätt deltagit i flera stora utställningar.

Bland boklådorna finner man den Wallbergska och hr Randels, begge vid Drottninggatan, väl försedda med allt nytt i literatur. Önskar man läsa stockholmsbladen, kan man köpa sådana i hr Östergrens tidningsförsäljning vid Drottninggatan, och för öfrigt finner man alla nyheter i »Norrköpings Tidningars» numera dagliga upplaga, ett af Sveriges allra äldsta blad, som fortfarande utgifves från F. Törneqvists boktryckeri vid Vestgötegatan, men nu tillhör ett aktiebolag och redigeras af d:r L. A. Eklund.

Men huru lefva dessa mångtusen arbetare, som sysselsättas i fabrikerna? Det är en fråga, som sjelfmant inställer sig, när man genomvandrar arbetssalarne. Äro de lönade i förhållande efter sitt ansträngande arbete och efter hvad detta arbete måste inbringa arbetsgifvarne? Svårt är att i hast erhålla ett fullt tillfredsställande svar på frågan. Det skulle tyckas, som vore arbetet i allmänhet icke ersatt i full öfverensstämmelse med mödan, som derpå nedlägges. Man hör visserligen, att den och den arbetaren förtjenar sina 20 kronor i veckan, men detta torde vara det högsta, så vidt jag kunnat erfara. Qvinnor hafva ofta ej mer än 6 kronor, och barn, alla naturligtvis öfver tolf år, hafva 4 kronor i veckan. När man derjemte erfar, att fattigskatten är ganska dryg i Norrköping, kan den slutsatsen dragas, att arbetslönen i allmänhet må hända är något knapp samt att många ligga fattigvården till last. Visst är dock, att något missnöje icke afhöres från arbetarnes sida, att arbetsinställningar icke förekomma, men att deremot förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetstagare i allmänhet tyckes vara ganska godt, och säkert är, att i Norrköping man ingalunda ser ens en tillstymmelse till det elände, som råder i många utländska fabriksstäder, med hvilka den svenska stora industristaden för öfrigt kan jemföras.

Det är ej heller sällsynt, att arbetare kunna här göra besparingar, så att de till och med köpa hus, och bland egare till mindre fastigheter är här ett icke ringa antal fabriksarbetare. Detta vittnar godt om tillståndet, utan att derför dock alldeles undanrödja det intryck, man får, att arbetslönerna i allmänhet äro väl knappa. Äfven arbetaren kan i våra dagar hafva rätt till anspråk på någon del af lifvets beqvämligheter. Han kan det otvifvelaktigt i mån af sin egen möda och omtänksamhet.

Hvad sedligheten vidkommer, är kanske icke allt som det borde vara. Man vet huru denna lider genom sammanförandet af män och qvinnor i gemensamma arbetslägenheter. Men det förefaller åtminstone, som vore förhållandet äfven i detta afseende i Norrköping bättre än i utländska fabriksstäder.

Dryckenskapen tyckes ej heller hafva i någon större mån gripit omkring sig, och det försäkras till och med, ehuru man under ett kort besök har svårt att granska uppgifternas riktighet, det Norrköpings arbetare i allmänhet föra ett nyktert lefnadssätt.

Att de stundom vilja roa sig, må man ej förtänka dem, men begäret efter nöje på fristunderna är kanske väl stort, efter hvad man tycker sig finna, åtminstone i förhållande till de tillgångar i ekonomiskt afseende, arbetaren eger. Baler, maskerader och dylika tillställningar lära vara ganska många vintertiden, och det är väl troligt, att en och annan arbetare då kostar på sig mer än han egentligen har råd till. Att man strax efter en helg, hvarunder man roat sig kanske ganska tappert, dock ej har motvilja för arbetet eller saknar förmåga att genast ånyo upptaga det, har jag haft tillfälle att se, ty i arbetssalarna voro högst få platser obesatta den dag, då arbetet efter midsommarafbrottet åter började, och så skall förhållandet, efter hvad man försäkrat mig, alltid vara.

Om man från Bergsbro fabrik går upp till de vackra omgifningarne kring Drags byggnader, ser man vid en öppen plats mellan Bredgatan och Smedjegatan ett prydligt stenhus, som tillhör Norrköpings Arbetareförening. Det är en ganska stor byggnad med en hög, ljus och rymlig sal, hvilken nyttjas ej blott till föreningens sammankomster, utan äfven uthyres för konserter m. m. och är försedd med en liten, ganska vacker teater. Öfriga lägenheter i huset uthyras till arbetarebostäder. Det hela bär vittne om ordentlighet och har ett städadt samt till och med prydligt utseende.

Arbetareföreningen stiftades år 1860. Tio år derefter utgjorde ledamöternas antal 1,200 personer, hvilket sedan dess ytterligare stigit. »Enighet och broderlig vänskap, till befordrande af upplysning och samband mellan de skilda arbetsklasserna; ett gemensamt sträfvande för allt, som kan bereda arbetarens nytta, trefnad och nöje» — är föreningens syftemål. Hvarje ledamot erlägger tre kronor i inträdesafgift och 75 öre för föreningstecknet, men skall derjemte anteckna sig för och inlösa minst en aktie i föreningens fastighetsaktiebolag, lydande å 10 kr., hvaraf minst en tiondedel erlägges genast och ett lika belopp i hvarje derpå följande månad tills den tecknade summan är inbetald. I årsafgift betalas 3 kr., fördelade på fyra terminer. Föreningens angelägenheter handhafvas och vårdas af en styrelse af femton ledamöter, bland hvilka elfva årligen afgå, hvaremot fyra, genom lottning utsedda, tjenstgöra två år. Ordförande är f. n. bankvaktmästaren G. F. Blohm, hvilken allmänt lofordas för det förträffliga sätt, hvarpå han sköter sitt åliggande inom föreningen. Af de öfriga styrelseledamöterna är en vice ordförande, två sekreterare, en sekreterare-suppleant, två kassaförvaltare med en suppleant, fyra bibliotekarier och tre ordningsmän. Sammanträde hålles vanligtvis hvar annan Söndag.

Inom föreningen finnas det ofvan nämnda fastighets-aktiebolaget, en sjuk- och begrafningsfond, en sångkör, och en afdelning med namnet Nytta och Nöje. Aktiebolaget har till ändamål att uppföra arbetarebostäder, men tycks åtminstone hittills ej hafva byggt flere, än de som finnas i föreningens hus. Bolaget är grundadt på 10,000 aktier à 10 kr. Hvarje aktie gifver rätt till andel i bolagets vinst. All bolagets egendom står under gemensam förvaltning af en styrelse, som utgöres af sju aktieegare. Sedan arbetareföreningen kommit i besittning af bolagets fastighet, får denna aldrig säljas, utan skall alltid tillhöra en arbetareförening i Norrköping. Huset är brandförsäkradt för 68,500 kr. Årliga rena vinsten utdelas till välfrejdade, orkeslösa arbetare samt sådanas enkor och barn.

Hvarje ledamot af arbetareföreningen har rättighet, men icke skyldighet, att vara deltagare i föreningens sjuk- och begrafningsfond, så framt han ej är öfver 40 år eller lider af obotlig sjukdom. I inskrifningsafgift erlägges 2 kr. och i årsafgift 6, 12 eller 18 kr., fördelade på tolf terminer, och åtnjuter hvarje delegare, i händelse af sjukdom, understöd, i förhållande till sin årsafgift, af 5, 10 eller 15 kr. i veckan. För afliden delegare utbetalar fonden 40, 70 eller 100 kr. såsom begrafningshjelp. Till sådan hjelp efter delegares aflidna hustru betalas från 25 till 60 kr. Enka efter afliden delegare har rätt att i fonden qvarstå mot att hon erlägger samma afgift, som hennes man under lifstiden. Fonden utbetalar omkring 5,000 kr. årligen i sjukhjelp.

Sångkören har en sång- och musiklärare och skall vid föreningens sammankomster alltid låta höra sig. »Nytta och Nöje» har till sitt förnämsta åliggande att sörja för föredrags hållande, men anordnar äfven sällskapsnöjen inom föreningen. Arbetareföreningen har också en premiefond, af hvars ränta belöningar årligen utdelas till vid Norrköpings tekniska elementarskola studerande söner till föreningsledamöter. Första premien utgör 12 kr., och för hvarje hundra kr., med hvilka fonden ökas, utgår en premie af 6 kr.

I en särskild byggnad har föreningen ett litet, men ganska intressant museum, hvilket hålles tillgängligt äfven för personer utom föreningen hvarje söndag kl. 4—6 e. m. mot en afgift af 10 öre person. »Grundläggarens hufvudsakliga syftemål med bildandet af detta museum», heter det i ett år 1871 utfärdadt tillkännagifvande, »är att från olika tider och åldrar sammanföra alla sådana föremål, hvilka i ett eller annat hänseende äro egnade att sprida ljus öfver konstens och kulturens utveckling under olika tiderymder samt att i den naturhistoriska afdelningen bereda arbetaren, hvars förädling företaget förnämligast afser, tillfälle att erhålla närmare kännedom om naturens under.» Museum, som stiftades år 1869, har en naturhistorisk afdelning, en afdelning för konst, en för fornsaker, en för konstindustri, en mynt- och medaljafdelning samt en boksamling, hvilken innehåller, bland annat, gamla handlingar, som tillhört handtverksskråen. Det hela är förtjenstfullt ordnadt.

Såsom man af detta korta meddelande finner, är Norrköpings arbetareförening en ganska lifaktig inrättning, och hon tyckes utöfva ett godt inflytande på arbetarebefolkningen. Ett sådant inflytande skulle också visa sig från annat håll, om lämpliga arbetarebostäder kunde i större antal, än hvad nu är fallet, här uppföras. De särskilda fabrikerna göra otvifvelaktigt ganska mycket för detta ändamål, liksom de i allmänhet tyckas vårda sig om sina arbetare, men tillräckligt i byggnadsväg är det ingalunda.

I allmänhet byggas icke små hus, utan sådana som äro afsedda för flera hushåll. De förra varda allt för kostsamma. Så låter Bergsbro fabrik för en del af sina arbetare bygga tre stenhus, som inredas för åtta familjer i hvardera, fyra i bottenvåningen och lika många en trappa upp, men skilda genom två ingångar från gatan, så att endast två och två familjer hafva gemensam gatudörr och trappa. Hvarje hushåll får ett rum och kök.

De offentliga byggnaderna äro med få undantag, t. ex. elementarläroverkets hus, icke särdeles utmärkta i arkitektoniskt afseende. Rådhuset är en särdeles oansenlig byggnad. Stadens tre kyrkor, S:t Olai, S:t Hedvigs och S:t Johannis, förtjena ej heller stor uppmärksamhet. Den förstnämndas torn har skilt sig från den blygsamt tillbakadragna kyrkan och stält sig vid Drottninggatan för att skåda öfver det yttre lifvet. Den mosaiska synagogan är icke särdeles stor, men onekligen vackrast af stadens helgedomar och, ehuru byggd i en temligen aflägsen stadsdel, likväl icke så undanskymd som de flesta af hennes likar i Europa.

Norrköpings fabriksbyggnader äro i allmänhet vida ansenligare än de offentliga, utan att derför just vara några skönhetsmönster. Det nyttiga har dervid fått öfvervigten öfver det vackra, hvilket ej kan väcka någon undran. De byggnader som tillhöra Drags bolag äro utan tvifvel präktigast och prydas äfven af grönskande omgifningar. Från ett torn på ett af fabrikshusen har man en vidsträckt utsigt öfver staden med omnejden. Flera enskilda boningshus utmärka sig för ett fördelaktigt yttre, t. ex. hr J. Philipsons och hr H. Wahrens två hus, begge vid Kungsgatan å norr, hr J. von Leesens vid Drottninggatan m. fl. andra.

Älskar man det täcka i en fri och vacker natur, gör man så ofta som möjligt en färd med »Kolga» ned åt strömmen, passerar tullhuset, skeppsbron, dockan, Motala varf och Heggbladska varfvet och ser upp åt »Sylten», en förstad högt upp på strömmens högra strand, der åtskilliga ganska nätta villor finnas.

På venstra stranden resa sig Ståthöga i medeltidsstil, det nätta Ingelstad, det präktiga Marieborg, betydlig landtegendom, det täcka Strand och längre ned åt strömmen Loddby och Stridsudden, under det man på höger hand har den glada Boudden och, vackrast af alla dessa egendomar, det sköna Händelö med dess stora, skugglika och förträffligt underhållna park. Stället egdes i många år af excellensen Stjerneld och köptes af hans arfvingar af den nu varande egaren, fabrikören H. Wahren, disponent för Bergsbro fabrik.

Vill man taga ett vackert minne med sig af Norrköping, bör man en afton i solnedgången fara ned åt strömmen. Det behöfves ungefär en timme till Händelö, den sista stationen, men det är en väl använd tid. Solen »kastar sitt guld» öfver alla dessa lummigt inbäddade, måleriskt intagande landtgårdar och glittrar så förföriskt öfver det breda vattnet, innan hon slutligen tager sitt nattläger bakom Kolmårdens vestligaste sträckning. En skönare stund kan man icke ofta få, och det är ett angenämt slut på en dag, under hvilken man lefvat bland turbiner, kugghjul, kardmaskiner och fabriksväsendets alla tillkrånglade underverk.

———♦———