Svensk zoologi/Kapitel 06
| ← Hjorthornig lukan, spanskflug-lytta och tvåfläckig apal |
|
Vanlig utter → |
N:O 6.
RÖDAKTIG SJÖSTJERNA.
ASTERIAS rubens. Kors-krabba. Kors-fisk. Kors-troll. På f. Meritähti. På fr. Etoile de mer. På t. Seestern. På eng. Seastar.
De 5 Strålarmarne äro på öfra sidan konvexa och mjuka, mer eller mindre taggiga; inunder med en fåra midti och längs efter, från hvilken Tentaklerne utskjuta mellan hårda rörliga taggar, som sitta i rader inunder och på armarnas sidor.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. T. 1. P. 6. p. 3161. Cl. 6. Vermes. Ordo
2. Mollusca. Cuvier Tabl. Elem. de l'Hist. N. des Anim. 8:o An 6. p. 646.
G. Torraca dans les Mem. de l'Ac. des Sciences de Turin T. 6.
11:te Klass, STRÅL-ARTADE DJUR. 1:a Fl. MED HÅRD BETÄCKNING.
(Se Utk. till Organ. Kropparnas allm. kännedom. — outg.)
Sjöstjernorna ha en plattad kropp, läderaktig eller chagrinlik hud, och äro oftast delade i 5 strålarmar, hvilka äro än åtskilda, än sammanbundna, än månggreniga. Munnen, som tillika är utgång för exkrementerna, finnes i medelpunkten på undra sidan och bildas af en kalkaktig 5-kant med tänder, omgifne af en tunn hud eller hinna. Invertes har hvar strålarm sin mage, dubbla äggstockar och andra organer, som troligen tjena att leda det insupna vattnet och födämnen, samt äfven en kalkaktig ledfull benrad, som ger stöd åt det öfriga. Tentaklerne sitta på undra sidan, och kunna efter djurets behag utskjutas och indragas. En förlorad strålarm återväxer lätt hos arterna i detta slägte.
Lifskraftens fenomener och orsakerne till dem äro
stötestenar för det forskande snillet. Förgäfves, efter de
djupaste undersökningar, frågar det sig sjelf: hvari består
denna kraft, som ur en liten obetydlig knopp, utvecklar
den konstiga blomman, hvilken frambringar ett frö, tjenligt att i Naturens band gifva plantan till ett stort träd? hvad
är det som väcker den liksom sofvande eller döda
lifspunkten i ägget och som ger de cirkulerande vätskorna
sin första benägenhet till rörelse, som bildar och öppnar
kanaler för dem och som bestämmer deras gång? hvilken
är den röst, som förmår framkalla ofta på en natt den
nästan färdiga svampen ur jorden, och som befaller egna
maskar danas i sjelfva hjernan hos djuren? Ifrån mossan
till det fullkomligaste träd, ifrån masken till menniskan
finna vi lif, en egenskap eller kraft känd endast af sina
verkningar, olika hos hvar art, yttrad igenom olika
organer eller beroende af dem, framvisande oräkneliga
fullkomlighets-grader, skickliga hvar för sig att låta den
lefvande kroppen uppfylla sin bestämmelse. — Efter vårt sätt
att uttrycka oss, äro Maskarne ofullkomligast och ha
derföre i Djursystemen fått nedersta platsen. Likväl äro
de djur, som hit blifvit räknade, af ganska olika
organisation. Några ibland dem äro till sin byggnad så föga
sammansatta, att de synas äga knappt mer än retligheten af
de egenskaper, som tillhöra Djuren i allmänhet.
Sjöstjernorna höra till denna Klass, men få, i anseende till en
större fullkomlighet, likväl i systemet sitt rum framför
Polyperna, de enklaste djur vi känna. De öfverträffa äfven
Manétslägtet (Medusa) hvilkas vattenklara och geléaktiga
kropp, vid första påseendet tyckes sakna nästan all
organisk natur. Men de likna mest Sjöborrslägtet (Echinus)
och Sjöanemon-slägtet (Actinia), hvilka alla i sin
kroppsform eftersträfva en strålaktig bildning.
Rödaktiga Sjöstjernan är ganska allmän vid hafs-stränderna, i synnerhet på kusten af Bohuslän, Halland och Skåne. I stor myckenhet har jag sett den på lodräta klippor eller nedslagna pålar i hafvet, nära under vattenytan, och ofta med en eller annan strålarm tillbakaböjd öfver densamma. På Franska hafskusten samlas den och föres på åkrarna såsom ett gödningsämne. Till färg och storlek är den föränderlig och förekommer blekröd, blå, röd, violett och nästan svart. Munnen är på lefvande djuret en hinnaktig pip med flikar och kan efter behag utskjutas eller indragas. Denna stödjes af en kalkartad 5-kantig ring, täckt med hud, och ifrån dess sidor utsträckas strålarmarnas benrader, som räcka till armarnas spetsar. Ifrån 5-kantens afrundade vinklar utskjuta inåt munnens medelpunkt 2 utsperrande taggar för hvar vinkel. Långs åt hvar arm på undra sidan går midt i, en fåra, i hvilken tentaklerna sitta; dessa äro mjuka och i ändan trubbiga sugrör, med fina ringar försedda, samt sluta sig med en liten knapp då de äro utsträckta. De förkortas när den yttre ytan böjes inåt sugrörets medelpunkt och tuben liksom hvälfves ini sig sjelf; när åter samma yta utvecklas från rörets inre hålighet, förlänges tentaklen. Genom samma mekanism kan Djuret förlänga och indraga munnen. Baster har räknat tentaklerna, som utgöra Djurets fötter, och funnit 300 på hvar strålarm i 4 rader, hvilket gör ett antal af 1500 på alla armarna. På sidorna om tentaklerna finnas rörliga kalkartade taggar, som lemna emellan sig en bred slät rand; somlige af dessa taggar synas öppna i ändan och oftast 3-uddiga eller 2-klufna. På armarnas sidor äro inga sådana taggar. Både i anseende till tentakler och taggar, är mycken öfverensstämmelse mellan detta och Sjöborrslägtet (Echinus). Öfra sidan eller ryggen är kupig så väl öfver runda centralstycket som strålarmarna, der huden ligger lös och täcker inelfvorna. Denna yta är midtpå försedd med ganska korta taggar, som ofta på lefvande djuret icke synas, men vid armarnas bräddar äro de något längre och sitta i rader. Öppnas Sjöstjernan på ryggen och långsefter armarna, visa sig i hvardera af dessa, åtminstone i Juli månad, 2 finsenliga äggstockar, bestående af gula ägg eller rom, samt 2 svartaktiga massor lika tarmar, hvilka stå i förening med munnen emedan de efter Basters erfarenhet kunna uppblåsas genom en tub, som införes i djurets mun då äfven tentaklerna deraf blifva styfva. Om äggstockarna och tarmarna borttagas synes i hvar arm en myckenhet aflånga och smala ben, på tveren ställda, i en viss ordning och likna en ryggrad med refben på sidorna. Långs åt ryggraden, bestående af 120 små ben som leda sig på hvarannan, är en intryckt linia. De så kallade refbenen, som ligga på sidorna om ryggraden äro vid pass 60 och kunna äfven böjas eller leda sig till viss grad. Emellan refbenen har jag sett lösa runda genomskinliga pärlor, dubbelt större än äggen, och liggande i rader emellan refbenen. På detta skelett och på ömse sidor om ryggraden, ligga utan skiljehinna, båda äggstockarna, en på hvar sida samt tarmmassorna. Den läderlika huden, som löst betäcker dessa delar, är lika färgad på inre ytan, som på den yttre. I centralstycket och öfver samt ikring munnens 5-kant är en blekgul ring, som under förstoringsglas visar hopvecklade kanaler eller rör, lika ett tarmkäks.
Sjöstjernans rörelser ske ganska långsamt. Så länge hon är i vattnet, utskjutas och indragas beständigt tentaklerna, med hvilka djuret fäster sig starkt vid de slätaste ytor; jag har sett dessa sugrör eller tentakler så fästade vid postlin och glas, att de sönderslitits då jag med våld velat rycka djuret derifrån. Strålarnarna kunna äfven böjas i flera ställningar och om djuret lägges på ryggen, böjer det småningom uppåt en eller flera armar, till dess kroppen får öfvervigt åt en sida, hvarigenom den vänder sig rätt. Ehuru de lefva på hafsbotten, kunna de dock genom tentaklerna krypa uppåt klipporna och söka på dem sin föda. Men utom framskridande rörelsen, som verkställes med tentaklerna, torde djuret som saknar ögon, med dem känna för sig, undvika hinder eller söka och fånga näringsämne. När Sjöstjernan upptages ur vattnet, indragas strax alla tentaklerna och hon lefver ej länge ur vattnet. Men i vattnet kunna på en gång alla tentaklerna röras och äfven armarna böjas.
Dess föda består af djur, som finnas i snäckskalen och af fisk, som fastnat i fisknäten. I Bohusläns Skärgården brukas allmänt till agn mask-kräket af Ätliga Mytilen (Mytilus edulis), och som Sjöstjernan förstör dessa Snäckdjur, är hon af Fiskare hatad och förföljd. Sjöstjernan sjelf blir i sin ordning ett rof för fiskar och hafsdjur.
Sedan djuret torkadt, bli form och färg förändrade. De kupiga ytorna bli platta och hårda, taggar och skarpa punkter bli tydligare, tentaklerna bli dels osynliga, dels okänbara och kortare. — På det lefvande djuret syntes en afskuren strålarm icke verka på de öfriga armarna, som voro lika lifliga och verksamma. Genom ärsättningskraften skall en sådan förlorad del kunna återväxa. Man anser dessa Djur såsom 2-könade; men verkliga fortplantningssättet lär ännu icke vara upptäckt.
Genom det kalkämne de innehålla, så väl som genom de animaliska delarna, kunna de på vissa åkrar användas med fördel (se Svensk Bot. T. 3. Tillägg s. x.). Linkius berättar att de kunna ätas och att de äfven varit brukade mot vissa slags sjukdomar. I vår tid nyttjas Rödaktiga Sjöstjernan i intetdera afseendet.
Tab. — fig. A. en af de mindre sedd på ryggen med ena armen uppåt böjd. — B. den samma sedd på undre sidan, så att munnen midti och tentaklerna på armarna synas. — C. den samma sedd på sidan i profil att kupigheten på centralstycket och armarnas vertikala sidor må synas. — D. ett stycke af en strålarm uppskuret. — 1. ryggraden och refbenen, hvarpå äggstockarna och tarmmassorna legat; — 2. huden, som är lagd på sidan och hvars inre yta är synlig; — 3. de ben, som bilda armarnas vertikala sidor, nedböjda i samma plan som refbenen; — 4. en af de klara perlor eller kulor, som lågo mellan refbenen. — E. en strålarm afskuren, som visar ryggens kupighet, inre håligheten, ryggraden och refbenen, taggarna som sitta vid kanterna af de vertikala sidorna samt tentaklerna i strålarmens fåra på undre sidan. — 1. en utsträckt och 2. en förkortad tentakel. Allt i naturl. storlek, ritadt efter lefvande exemplar.