Svenska blåsverkens historia/Tillägg

←  Svenska blåsverkens historia

Svenska blåsverkens historia från år 1786 av Olof Åkerréhn Tillägg, om Jernberedningen i allmänhet

TILLÄGG,
om
Jernberedningen i allmänhet.

De här beskrifna Blås-machiner, särdeles trä-Block för vefvar, äro nu hos oss af den enkla struktur och af den fullkomlighet, att vi, till våra kända behof, ej kunna frestas, att antaga någon ännu känd främmande Blåsverks-inrättning; de stora Engelska Cylinder-Bäljorna med sina större och mindre tillsatta luft-reservoirer, eller kondensatorer, fordra kostnad i uppställning, i underhåll, och i dragkraft, i mån af deras större ändamål; ändamål och tillverknings-myckenhet, som, kanske, ingenstädes torde finna rum i Sverige; och, i allt fall, kan vår förenklade, och här omtalta byggnads-metod af Blås-machiner, till rätt ansenliga och större behof utvidgas, än dem vi ännu äga. De kunna ock vara i vårt land de tjenligaste, utan att vara det för andra länder, och så tvertom; det samma gäller vid sjelfva jernberednjngen och vid alla slöjder, hvad verktyg, och hvad tilltagen i större och smärre Skala vidkommer.

Men vid Jernberedningen, som vid andra Fysiska handlingar, finnes, och skall nödvändigt finnas, en viss berednings- en viss förädlingsprocess, som är naturens egen, hvartill reglor skola framletas ur naturens egna verkningar, och hvarvid sannfärdigheten och frångången skall bevisa sig, i vigheten och i lättheten, att framdraga en produkt, så enkel och så ren, som den i Skaparens stora förråd, skild från all annan tillblandning, sig befinner. Denna, så betraktade general-process blir, i hufvudsaken, lika för Sverige, för England, och för hela verlden; den blir en gång, i smått och i stort, densamma; fast den, efter förmåga och ändamål, kan utföras olika.

Såsom metall, är jernet ibland de smältbara ämnen, som vårt klot innehåller, fast ju mera rent och fritt, dess strängare eldgrad behöfs, till att göra det flytande. Vi finna, i Jordklotets sammansättning, så få tecken till något rent och brukbart af denna metall, att man visserligen må undra derpå, huru menniskan så kunnat fatta dess värde, och så vidt, som redan skedt är, kunnat framfria och rena den, sig till nytta; — ickedessmindre finna vi, just af hennes vunna konst, och af allt fortfarande bemödande, att sjelfva konsten ännu är ofullkomlig, och att de förnämsta svårigheter, som oss än möta vid jern- och stål-beredningen, äro sanna afbrott ifrån natur-lärans anvisnihgar, och ifrån dess lagar.

Det är en viss grad af värme, en viss eldgrad, en viss temperatur, som gör Jern och andra smältbara ämnen flytande. I detta liqvida tillstånd, och i kraft af sin olika gravitas specifica, skilja de sig åt; det lättare flyter, det tyngre sjunker; i en olika temperatur frånskilja de sig äfven, eller förena de sig, med ännu andra ämnen. Är vårt klot en Vulkan-produkt; hafva några dess delar, eller har detta klotet någon gång varit i smältnings-tillstånd, så finna vi ändå skäl nog, hvarföre metällerne, hvarföre jernet så föga hunnit skiljas från kaos, eller från massan af jord och berg: smältnings-graden har nemligen varit mindre fullkomlig, än vederbort, och, bland mängden af andra ämnen, har jernet på de flesta ställen, om icke på alla, utgjort en så ringa del af massan, att någon fullkomlig sekretion ej kunnat äga rum. I smått åter, (och jemnförelsevis gå menniskans största smältnings försök alltid till i smått), der sammansökas de mest jernhaltige af bergarterne, der drifves eldgraden till vederbörlig höjd för det samlade, och samma eldgrad underhålles så länge, att massan, som tillika omröres och till skiftes hvilar, kan skilja sig i tungt och lätt, samt metallen befrias från bergarten. — Men denna metall ingår ock under samma tid, och vid de än kända tillställningar, nya föreningar; han lemnade malmlagret, såsom smidigt eller verkligt Jern; men han stannar i masugns-stället, försatt eller öfvermättad med syre och kolämne, samt får namn af Tackjern.

Nu vidtager Smedens bemödande, och går derpå ut, att, medelst ny uppvärmning, smältning och arbete, förflygtiga och frånskilja de tvenne tillvundna oarterna, syret och kol-ämnet, för att åter få jernet rent och smidigt. I mån som jernet blir fritt, blir dess smältbarhet ringare; det faller vid denna vanliga eldgrad i en seg massa, det färskar; men, behäftadt af vissa oarter, ännu ofta medföljande från sielfva malmen, samt ojemnt och ofullkomligt befriadt från andra, de nyss namngifne, är detta vunna jernet, i följd af en ofullkomlig berednings-metod, nästan alltid ofullkomligt godt; det är, efter olika smidessätt, och ännu mer, efter olika arbetsskicklighet och arbetsflit, ojemt tätt, ojemt hårdt och ojemt mjukt, om icke fullt oartadt. Emedlertid skulle Tackjernet afsvalas, transporteras, uppglödgas på nytt, omsmältas, och oftast, i en ofullkomlig eld-grad, af ganska okunnigt folk, upparbetas till en äskad fullkomlighet. Mycken förlorad tid, arbete och kol-åtgång skall gifva förluster; och fullkomligheten, skall blifva sviksam.

Att likväl jern kan färska, och kan beredas, på flera sätt, det visa små exempel af smidigt jern från masugns-stället; det gamla osmunds smidet; och, påtagligare ännu, den längre bekanta Cortes Jernberednings-metod i England, hvilken metod vi i det längsta ansågo för ett försök af ringa betydenhet; men hvaraf Herr Öfver-Masmästaren Svedenstjerna nu vet, att besanna både värdet och framgången. Visserligen innehåller denna metod redan en märkvärdig genväg, att frambringa smidigt jern, och beviser, att naturen är enklare i sina operationer, än vi trott och fattat.

Men, för att bättre se menniskans framhärdande oaktsamhet, om icke oskicklighet, att rätt begagna sig af naturens anvisningar och följa dem, så må vi ock nu betrakta stål-beredningen. — Det så en gång erhållna bästa Stångjern, lägges in, eller packas ibland sönderstötta kol, i tillslutna kistor, hvilka omgifvas af glödnings-hetta, så lång tid som erfordras, för att åter bibringa och förena med jernet en vederbörlig portion, af sådant kol-ämne, som det förut måst lemna; och, för att få namn af stål: på sådant sätt öfvermättadt af kol-ämne, blir det ganska skört, börjar åter likna Tackjern, slås i stycken, och, i välslutna diglar, för tillräcklig eldgrad, bringas det till full smältning, samt får namn af gjut-stål. — Denna så nedsmälta massa, gjutstålet, är det renaste bästa stål man vet att önska, tjenligt till alla finare behof, framför all annan stål-sort, i mån som handt-verkaren hunnit lära, att rätt behandla detsamma.

Det här nu åtföljande kol-ämnet, tillika frånskildt, och massan lika fullständigt nedsmält och afsvalnad, skulle ock utan tvifvel gifva ett rätt fullkomnadt och godt jern. Hvad som visst är, må vi ihågkomma; det gifs icke i hela jern-riket, ett rätt säkert, homogent och tätt stycke, om icke af gjut-stål; och med samma säkerhet kunna vi vänta oss ett äkta godt, eller fullkomligt rent, tätt och smidigt jern; då vi nemligen lärt oss konsten, att låta det enbart nedfalla i hel massa, befriadt eller skildt från främmande arter. Få eller inga exempel gifvas ännu på en så fullkomlig jern-produkt; men menskliga fintligheten och menskliga lynnet att förädla allt, och sjelf förädlas, lemnar visst icke saken der den står, half-färdig; må vi i något mål afundsfullt täfla med Grannar, så bör det visst vara, i tilltagsenhet och rådlighet, att fullkomna denna sköna konst.

Men, återtagom Stål-beredningen: det nyss omtalta brännstålet, och, ännu mer, gjutstålet, anses af oss än i dag, efter det besvär och den omväg, som vi haft att tillreda detsamma, för den dyrbaraste och för den ädlaste af jernprodukter; men i naturens material-samling, rätt rangerad, är och blir stålet ett halffärdigt jern;^[1] det är mellanståndet, mellan Tackjern (ett rätt orent, oberedt Jern) och det rena fina Stångjernet.

Och nu till Jernberedningen i det hela: när Jernet, af värm-ämnet försatt i flytbart tillstånd, lemnar malmen, och nedsjunker i masugnsstället; hvarföre gifva det rådrum, och tillfälle, att antaga obehörigt syre och kol, eller, huru må en så felaktig process rättas? — det verkställe, som härtill skulle behöfvas, blir det likt masugn, eller hurudant? — Om, och så länge utväg icke gifves, att, under denna nedsmältning, förekomma jernets förening med båda dessa obehöriga ämnen; huru må män lära, att afhålla, eller att afskilja, syret, med antagande, eller med bibehållande, af kol-ämnet? — Huru må man nemligen: i första nedsmältningen ur malmen, åtminstone vinna en rätt duglig half-förädling af metallen? — det är, vinna ett rent Stål?^[2] — Om möjligheten af båda delarne tvifla vi icke, blott sättet, att i stort, och i korthet verkställa hvad vi känna, är ännu ouppgjordt. Vi befinna oss i under-Skolan, så länge detta icke skett; skola vi sjelfva våga hjelpa oss derur, eller skola vi ännu vänta hjelp och rättelse från grannar?

Hvad nu blifvit sagdt, med alla dessa frågor sammantagna, kunna vi innefatta i denna enkla kardinal-fråga:

Huru må de framsteg, som menniskor ännu gjort i Naturläran, kunna leda oss här i Sverige, till vinnande af en naturlig Jern- och Stål-beredning? Naturens väg får ofta, med omsvep och kostnad, sökas; men funnen, är han alltid den rätaste, den lättaste att följa, och att framvandra; och således äfven den minst kostsamma. För trenne år sedan uppgaf den respektive Bruks-Societeten en Prisfråga, till sitt hufvud innehåll, den samma som jag här uppgjort; men, till ordalaget, så förblandad med bisaker, att lärdoms-idkare förmodligen ej igenkänt henne, efter intet svar inkommit. Jag har med detta korta Tillägg haft för afsigt, att ställa samma för oss vigtiga fråga i den dager, som tidehvarfvets kunskaper nu erbjuda densamma, och som kan gifva sakkännare några bindande anledningar, att lemna åt ämnet sin fulla uppmärksamhet.

Ämnet, så taget, fordrar en National-uppmärksamhet, att beredas, och en National-kraft att utföras. En omtalt Bergs-Skola, eller ett särskilt Jern-Bruk, till försökers fria anställande, lär härtill blifva af en oundgänglig nödvändighet. Men, må tanken blott ställas, att tilldana flera och snällare arbetare i den förr kända Jern- och Stål-processen, så blir en sådan Bergs-Skola, kanske af ett ganska inskränkt värde; åtminstone synes ett sådant ändamål stå att vinna, utan särdeles bekymmer och utan vidt sökta kunskaper; t. e. medelst utsatta prémier för ådagalagd och bevittnad utmärkt skicklighet i Masmästeri, i gröfre och finare Smiden, med mera; medelst kunniga Direktörer och nitiska Embetsmän. som vi nu äga, vid dessa yrken; medelst heders-belöningar, eller afpassade premier för Bruks-idkare, som utmärkt förädla sin vara, som uppfostra, uppdraga fullgoda arbetare, samt flera sådana än de sjelfva för sig behöfva, och som på utrikes ort hinna att gifva sin Bruks-stämpel ett utmärkt godt namn, samt på Rikets Jern-vågar utmärka sig i felfri tillverkning m. m.; och må hända, medelst en lämplig form af anklagelse hos den Respektive Bruks-Societeteten, eller annorlunda, till men eller vanheder för den, som på motsatt sätt vanvårdar sin handtering.

Att, i stora utvidgade anläggningar, samt i högt drifven tillverkning, söka likna främmande, lär icke behöfva någon allmän uppmuntran; lokal-fördelar, af rudimaterier, af lätt kommunikation och snäll afsättning, lära snart determinera hvar privat, för hvad han bör och kan göra, i detta mål.

Men, både i afseende på insigter och förmåga, skall en Bruks-ägare oftast finna sig oförmögen, att gifva till sitt yrke all den förbättring, hvartill ut- och inländska bättre kunskaper redan föranleda; och, — just derföre, — hvad vore icke en stiftelse, af större vuer och af samlad styrka, för hvar privat och för det allmänna af ett stort värde, till upptäckters och till kunskapers både samlande och kringspridande! — Ett fullständigt Jern-verk, för åtminstone hela den grofva Jernberedningen, ifrån masugn till det gröfre Svart-smidet, borde finnas i Bruks-Societetens gemensamma vård; och der, under de bästa mästare, och under väl kunniga lärare, hvilka redan äro i den Respektive Societetens förbindelse, skulle såsom vid Central-byrån för Sv. Bergs-kunskaper, försök, af de längre utsigter till en uppdrifven förbättrad Jernberedning, som här ofvanföre omtalas, rätt kunna anställas, och med fördelarne af de jemt gående, gamla verkens tillverknings-metoder, jemföras.

Sådan borde ock lägenheten och inrättningarna vara, för att, i rätt sammanhang, ernå de särskilta kunskaper, som på andra orter ägas, och som ännu hos oss kunna och böra anses för vackra premie-ämnen; det är: Gjutståls-tillverkning, valsade Jern- och Stål-bleck; gjutne valsar,^[3] som förmå, att oskadade utdraga 40 à 50 Skeppd fina Jern-band; rätt goda drag-skifvor för Jern och Ståltråd; en verklig och god, ståltrå, i någon mängd tillverkad, o. s. v.

---

1. Denna synnerliga kontrast har, en lång tid, skaffat naturforskare det största bryderi. Stålbrännaren, med sina resultater, och de lärde, med sina förklaringar, hafva brytt hvarandra; men naturläran har omsider hunnit naturen närmawe, har nått det förbättrade skick, att hantverkaren och den lärde begynna att förstå hvarann; af deras goda förstånd och biträde inbördes skall saken vinna, kanske snart nog, en önskad fullkomlighet.
2. I masugns-stället fås, som sagdt är, då och då smidigt jern: i stångjernshäden får Smeden så kalladt lupp-stål, i stället för smidigt jern, om han lättjas, eller vanvårdar härd-arbetet; det vill säga, han får halffärdigt jern. Ju mer han arbetar, i tanka, att få nog stål och bättre, betalt, dess nogare försvinner all stål-liknelse under hans händer och ögon; jernet blir fullberedt.
3. Den enda utväg vi ännu äga att, med någon fördel och säkerhet, tillverka jemna och goda jernband, af de finare sorter, är med smidda valsar, stålbrände på ytan, i vanlig stålugn; Detta slags valsar, då de, efter vederbörlig svarfning, härdade, skola glödgas ut, för att omsvarfvas och åter härdas vid hvar åkomma eller intryck, som de, under valsning få på banan, så blir deras vidmakthållande ojemförligt kostbart; man nödgas nyttja sämre valsar af tackjern och tillverka sämre band. Den förbättring (jag vågar säga, reform), som jag fick tillfälle att tillvägabringa hos Herr Brukspatron Abraham Grill vid Garphyttan, omkring år 1787, har gifvit bandtillverkningen ett förbättradt skick, och gör, att äfven stålvalsar kunna med fördel nyttjas. Der inrättades nemligen ett förbättradt svarfverk för stålvalsar; en ny invention af slipverk, som drifves af vatten och som slipar valsen rund och rät, utan att han behöfver utglödgas; samt ett dragtyg, att drifvas med handkraft, eller ock med vatten, som under valsningen sträcker eller drar det ännu varma jernbandet fullkomligen rakt, medan det af ojemt gry i ämnet, eller af minsta ojemnhet på valsarna, eller ock af minsta felaktig riktning, gemenligen framkommer mer eller mindre krökt och skeft, hvilket aldrig står att kallt rätta, som vederbör. — Valsarnes nya skötsel, som nyss omnämdes, medförde den skillnad emot förr, att ett lika stort förlag af valsar, gemenligen af 4 par, som förut knappast uthärdade jemt nyttjande i verket en sommar öfver, nyttjades sedermera, i lika lång tid årligen, öfver 4 år. — Hela saken är nu både känd och använd vid flera verk; men gjutne valsar lika säkra och dugliga, skulle visst medföra en än större besparing i tillverkningskostnaden af finare jernband. Till plåt-valsning duga visst Tackjernsvalsar fullkomligen.