Sveriges Gamla Lagar/Band I/Glossarium öfver äldre Svenska/UV
| ← T |
|
Y → |
| Sidor XXVI, XXVII saknas i PDFen. |
Utgarþer, m. gärdsgård omkring
åkrar och ängar ra. m.: saepes circa
agros et prata etc. I FB. 1; II. U. 1,
2. Cfr. Bolgarþer. Titulus libri ut
giærþæ bolker, II. U. rubr. vel
rectius utgarþa balker, ibid. nott. 1, 28, non
est accommodatus ad argumentum
istius libri, sed occasionem ei dedit v.
ut garþer in principio cap. 1. Cfr.
Y.
Ymisliker, ymsliker, adj. skiljaktig: diversus. Cfr. Iafliker.
Ymuman, m. tilläfventyrs en man från trakten af Umeå, eller från Norrland i allmänhet: forsitan vir e regione Umaënsi, vel e quavis Norrlandiae parte. Sic h. v. explicat Bg. II. Dr. 15. alzmanni ok ymu, pro a. ok ymumanni, ibid.
Ypin, vide Opin.
Yrkia, v. a. arbeta: operari. y. (iorþ), odla, plöja, prov. yrka: colere, arare. I. J. 11; II J. 23. (iorþ) up y., I. J. 12: 2; II. J. 26. Cfr. Ayrkia.
Yta, v. n. (ab ut) komma ut: exire. ytir hvarghin, d. ä. om man ej blir genomstungen, så alt spetsen af svärdet går ut på andra sidan af den sårade delen: si (mucro) nullibi exeat (transfixa quadam corporis parte). I. VS. 1: 4. coll. c. §. 3. ibid.
Ytarster, adj. superl. ytterst, sist: extremus, ultimus. II. Add. 13: 1; IV. 3. Scribitur utarster, II. A. 25.