Sveriges Gamla Lagar/Band II/Företal

Lägg till länkar
Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Band II
Samling af Sveriges Gamla Lagar — Band II
av C. J. Schlyter, H. S. Collin
Företal


[ I ]

FÖRETAL.

I. Om handskrifterna af Östgötalagen.

  1. Den enda gamla handskrift af Östgötalagen, som ännu fullständigt är i behåll, är en pergamentscodex å Kongl. Bibliotheket i Stockholm, sign. B 50. Den är af ovanligt stort format, 15½ Svenska tums höjd och 1½1 tums bredd; innehåller, utom ett af skrifvaren obegagnadt blad i början, och ett i slutet, 106 blad, bundna i skinnband. På inre sidan af permen är i 16:de århundradet skrifvet ”Öst Gotha lagh;” hvilka ord äfven läsas på första bladet, jämte ”Epitaphium Regis Mangni Ladulås” och andra vid nyssnämnde tid skrifna antekningar. Denna handskrift synes ej vara äldre än från mediet af 14:de århundradet; men den form hvari Östgötalagen här visar sig, synes vara samtidig med Vestgötalagens yngre codex, eller med Uplandslagen, d. ä. från slutet af 13:de århundradet[1]. Skriften i denna codex, hvaraf prof ses Tab. I, är [ II ]ganska stor och tydlig. I början af hvar Balk finnes rubrik[2], förtekning på Flockarnes innehåll med röda Romerska siffror och omväxlande röda eller blå begynnelsebokstäfver, derefter på de flesta ställen ännu en rubrik, hvarpå följer texten med en stor målad begynnelsebokstaf, hvilken på några ställen innesluter en målning som har afseende på Balkens innehåll[3]. Inuti texten finnas vid Flockarnes början och på många andra ställen omväxlande röda eller blå begynnelsebokstäfver[4]. Flockarnes början utmärkes ej med ny rad, utan blott med teknet , samt med den i kanten[5] skrifna, ehuru på manga ställen uteglömda röda ordningsnumren. Förkortningar förekomma sällan; men utom de vanligare förkortningarne, finnas här på några ställen a, g, r, s med förkortningstecken utmärkta[6]. Öfverallt [ III ]brukas þ; dock förekommer i dess ställe några gånger dh i slutet af ord. Ingenstädes förekommer q, utan i dess ställe k. Bokstafven n är ej sällan i slutet af ord märkt med en apostroph (’), hvilken är utan betydelse[7]. Af skiljetecken, hvilka här, likasom i andra gamla handskrifter, ej alltid äro satta på det mest passande ställe[8], brukas punkt och colon; på ett enda ställe (Vaþ. ind. 7.), comma. Vid slutet af hvart lägg (qvatern) finnas custoder. En senare hand af 16:de århundradet har öfverst på bladen skrifvit Balkarnes titlar[9], och bredvid texten i kanten tillagt korta anmärkningar angående textens innehåll[10]. Utom den betydliga mängd af skriffel, som denna handskrift innehåller, och hvilka oftast bestå deruti, att bokstäfver blifvit uteslutne, hvarigenom ej sällan flera ord blifvit sammandragna till ett[11] — samt de i gamla handskrifter vanligen förekommande omväxlingar, t. ex. af a och æ, o och ö; vilja vi blott anmärka: att r ofta utelemnas i slutet af orden, t. ex.
    drængia, delu, eþa, flokka, saki, salu, þe, þiuua, ænda, öra
    [ IV ]

    w brukas för vu, uv eller uvu:

    arwm, awnd, gaw, halw, hwruit, wlte, wnnin, huwþ, hwuþ, hwzs.

    uv, vu, för u:

    uvar, Vuill, Uvill.

    z för þ:

    uighz, uizærlax.

    Bokstäfver fördublas:

    dyll, skill, þræll, barnna, hannum, kunnung, næmnna, huarr, kærre, eþsins, gozssit, laghssaghu, attær, böttins, lattær.

    Enkla bokstäfver för dubla:

    anar, klokara, mana, nata, uære.

    Utom den mängd af uteslutningar af bokstäfver, hvilken till större delen, såsom förut är anmärkt, upkommit genom skriffel, förekommer det ofta här, likasom i handskrifterna af Vestgötalagen[12], att, då likljudande bokstäfver eller stafvelser i två ord sammanstöta, endera af dem uteslutes:

    ma(a)rui, KrB. 7: 1. not. 70. þa (a), KrB. 27: pr; Vaþ. 32: 4 &c. ælla (a), Eþs. 3: pr; Vaþ. 8: 2. su(a) at, ES. 4: 1. aghi (i), Vaþ. 24: 2. san(t) þær, GB. 19. hua(t) þæt, ÆB. 3: 1. huar(t) taka, BB. 28: pr. þær (ær), Eþs. 29. not. 60; ES. 7. næstær (ær), GB. 4: pr; 9: pr. hældær (ær), ÆB. 10: 4. laghlystær (ær), BB. 50. (æn) ændakarla, BB. 1: 4. flerum (um), RB. 21: 1. hyndzsim(a) manzs (?), BB. ind. 51.

    Pron. han (honom) sammandrages stundom med det föregående ordet:

    kiplaran, bindran, Vaþ. 31: 2. sean, RB. 14: pr. firin, DrB. 14: 6.

    En grammatikalisk egenhet, som förekommer på flera ställen i denna och de öfriga handskrifterna af ÖGL., [ V ]och som ej kan anses som skriffel, består deri att, då två verber sammanbindas med ok (och), det senare stundom sättes i infinitivus, ehuru det förra står i en modus finitus:

    þe haua ... ok biltugha uara, Eþs. 8. utan hin giui ... ok ættin ... uita, DrB. 17: 2. böte ... ok köpa, DrB. 18: 1. giui ... ok luka, ÆB. 12: 1. takær ... ok læggia, BB. 9: 7.

    Denna handskrift, hvilken ligger till grund för vår text, hafva vi i noterna utmärkt med bokstafren. A.

  2. Utom den nu beskrifna handskrift; och den afskrift deraf som vi i det följande skola omtala, finnes nu blott en fullständig, men vida yngre handskrift af Östgötalagen, nemligen en papperscodex i 4:o, tillhörig Herr Kammarherren B. Rosenblad, som år 1822 köpt den på auktionen efter framlidne Hof-Intendenten P. Tham till Dagsnäs. Denna i skinnband bundna och fordom med spännen försedda handskrift innehåller 134 blad; efter Östgötalagens slut, fol. 121, äro anteknade några bibelsprak, hvarefter följa: Konung Johan III:s Krigsartiklar af år 1569, allt af samma hand som Östgötalagen; hvaraf, äfvensom af stilen, kan slutas att denna handskrift är från senare hälften af 16:de århundradet. Den är skrifven med jämn och läslig stil; men mycket vanstäld af fel, hvilka merendels upkommit deraf att skrifvaren, såsom vanligt var vid den tiden, ej förstått innehållet af den gamla texten. Här finnes ingen indelning i Flockar, och således icke heller förtekningar på Flockarnes innehåll i hvar Balk, och de i vår text på de flesta ställen förekommande [ VI ]dubla rubriker. Första raden i hvar Balk är prentad med större stil, och på de flesta ställen med röda bokstäfver; i KrB. (eller som den här heter, Kyrckio Balcher), med gröna. Det samma gäller om Balkarnes titlar, hvilka dock på några ställen saknas, eller blott bestå i en antekning vid slutet af nästföregående Balk[13]. Vid Vaþ. 32. börjas här en ny Balk[14]. Vaþ. 30, RB. 2. och BB. 9, 28. börjas med prentade röda rader[15]. Inuti texten börjas meningarne merendels med röd bokstaf (vanligen N i det så ofta förekommande ordet Nw), undantagande de första bladen, der dessa begynnelsebokstäfver äro omväxlande blå eller gröna. Här brukas nästan öfverallt ä, men stundom förekommer æ. På några få ställen har skrifvaren gjort korta antekningar i kanten, t. ex. vid KrB. 22. ”Om Iwla Fredh;” vid DrB. 18, med röda bokstäfver: ”Om lechare warder dräpinn.” Vi hafva i noterna beteknat denna handskrift med F. Prof af stilen finnes Tab. II.
  3. Af en i senare hälften af 14:de århundradet skrifven pergamentscodex, som haft 7¼ tums höjd och 5¾ tums bredd, och fordom innehållit 87 med Romerska siffror numrerade, och af sjelfva lagens text uptagna blad, hafva 31 till större delen mer eller mindre stympade blad samt 10 små remsor blifvit funna limmade vid permarne af andra handskrifter, som [ VII ]fordom tillhört Vadstena kloster, och nu äro förvarade i Kongl. Akademi-Bibliotheket i Upsala. Denna handskrift är temligen correct; saknar indelning i Flockar; Balkarne hafva större röda begynnelsebokstäfver, men inga rubriker. De inuti texten i början af meningarne förekommande stora bokstäfver (merendels N) äro märkte med röda streck. Vid Vaþ. 30, RB. 2. och BB. 9. börjas på ny rad, med stor röd begynnelsebokstaf, likasom vid Balkarnes början[16]; hvilket, likasom det, att här ej finnes indelning i Flockar, bevisar någon slägtskap emellan denna handskrift och den näst förut beskrifne cod. F, ehuru här förekommer spår af en äldre text än den, som finnes i de andra ännu fullständigt i behåll varande handskrifterna[17]. Af dessa blad äro 14 antingen alldeles hela, eller ock endast beröfvade den öfversta raden; dessa innehålla följande stycken: från orden (for)sæte androm, Vaþ. 27: pr, till hans ho skipta. som, Vaþ. 32: 6; från (ma)nz næt, Vaþ. 39: pr, till æn allom sæmbir, GB. 8: pr; från husfru för, GB. 16: pr, till vel vil a fæþrenes, GB. 19; från luti sinom Ganger, ÆB. 10: 2, till sua æt han varþer, ÆB. 20: 1; från innan. þa hauer han, ES. 1: 1, till mæn (läs mera æn) ena fæst, ES. 4: pr; från taka oc luke vt, ES. 16: 2, till manaþa tak. þa, VinsB. 6: 3, med förbigående af största delen af [ VIII ]VinsB. 6: 1. och hela §. 2[18]; vidare från a sit ællas fiskiær, BB. 8: 4, till þæn æ gift gaf, BB. 9: 4; från fæste hanom lego, BB. 12: pr, till handuerke. þa a, BB. 15: 1; och från alt hæraþe, BB. 44: 1, till lagbokens slut. Sexton sönderskurna blad, hvaräst alla raderna blifvit stympade, innehålla fragmenter af Vaþ. 12: 4—17: 1; 32: 6—39: pr; GB. 8: pr—11: pr; ÆB. 3: 1—cap. 5; 20: 1—ES. 1: 1; 4: pr—16: 2; Vins B. 6: 2—8: pr; RB. 26: pr—BB. 1: 1; 34: pr—3: pr. På de 10 smala remsorna finnas strödda ord ur ES. 8—11: 1; VinsB. 8: 1—RB. 3: 2; 5: 2—8: pr; 23: 1; 25, 26: pr; BB. 4: pr—6: 1; 9: 6; 10, 11: pr, 1. På ett stympadt blad, som sammanhänger med det som innehåller slutet af lagens text, har en något yngre hand anteknat de ställen der vissa ämnen i lagboken förekomma, t. ex. ”lik föres iui iorþ owikt o (?) vi Cluckare warþer hæl slaghin af clucko k iiii Man gær hor Man gær scriptæ brut v viii” &c. Åldren af de handskrifter, vid hvilkas permar dessa blad varit limmade[19], äfvensom stilen i åtskilliga till samma böcker hörande antekningar, hvilka här på några [ IX ]ställen finnas, bevisa att den codex till hvilken dessa blad hört, redan i 15:de århundradet råkat i bokbindarens förstörande händer. — Prof af stilen i dessa fragmenter, hvilka vi hafva kallat C, finnes Tab. II.
  4. Två stycken af en pergamentscodex, hvilka varit limmade vid permarne af en handskrift af K. Christoffers Landslag, tillhörig Kongl. Bibliotheket i Stockholm, sign. B 24. Den handskrift hvartill dessa blad hört, synes hafva varit skrifven i medlet af 14:de århundradet; oaktadt formatet har varit litet (ungefär 6½ tum högt och 5½ tum bredt) har boken varit skrifven i spalt (eller två afdelningar på hvar sida). Stilen, hvaraf prof ses Tab. IV, är jämn och redig. Här finnes indelning i Flockar, jämte förtekning på deras innehall. Balkarne hafva haft rubriker och större röda begynnelsebokstäfver; de inuti texten förekommande stora bokstäfver äro röda eller märkta med rödt. De igenfunna fragmenterna af denna handskrift utgöra ett blad, der blott öfversta raden är afskuren, och tre mera stympade blad. De börjas med orden: skal han biuþa rætum arua, ÆB. 12: pr, och innehålla det derefter följande till ok honum luka, §. 1. ibid.; derefter blott strödda ord ur ÆB. 16, 22, 23: pr. (cap. 13—15, 17—21. äro förbigångna); sedan från (hug)gin fullum sarum, ÆB. 23: 1, förbigående cap. 24 —26, till ok annar sitær, ES. ind. 4; från mera haua sköpt (sic), ES. ind. 7, till at sialf sins, cap. 3: pr; från sua þa ær, ES. 14: 2, till sæmbær þöm baþum, ES. 15: 1; vidare ur §§. 1—3. ibid. [ X ]blott några bokstäfver i hvar rad; derefter från för uar sakt, §. 4. ibid. till hiolt til æuarsto (sic) fæmt, §. 5, samt stympade rader af det följande till afhænde. ok annan, ES. 16: 2; och slutligen ostympadt från samu pæninga till som nu ær, ibid. Den handskrift, vid hvars permar dessa blad varit limmade, är skrifven i början af 16:de århundradet, och har troligen då äfven blifvit inbunden; hvaraf kan slutas att den codex hvartill dessa blad hört, vid samma tid undergått en våldsam förstöring. — Dessa blad hafva vi kallat D.
  5. Ett blad af en pergamentscodex, tillhörigt Kongl. Akademiska Bibliotheket i Upsala, der det blifvit funnet fastlimmadt vid permen af en fordom Vadstena kloster tillhörig handskrift på pergament, cod. Benz. N:o 30. Detta blad, som i nedre kanten är stympadt, innehåller större delen af RB. ind. från eþ. ok foreþis man, ind. 6, till dess slut, hvarefter följt en rubrik, som är nästan alldeles bortskuren, så att man af det lilla som är qvar, ej kan sluta till huru den lydt. Flockarnes titlar äro prydde med omväxlande blå eller röda begynnelsebokstäfver och Romerska siffror. Balkens titel är skrifven med röda bokstäfver öfverst på sidorna. Denna handskrift, som synes vara från medlet af 14:de århundradet, har utan tvifvel varit af utmärkt värde. Stilen är stor och vacker, nästan lik den i cod. G. af VGL.,[20] hvilken denne äfven till formatet liknat. På andra sidan af bladet, hvilken varit limmad vid permen, är skriften [ XI ]nästan oläslig. Den handskrift, vid hvilken detta blad varit fastlimmadt, innehåller: summula decani upsalensis de ministris et sacramentis ecclesiasticis, och är, enligt Herr Professor Schröders förmodan, samtidig med författaren till nämnda upsats, hvilken skall hafva varit Laurentius Olavi († 1332). I sådant fall är dock bokens nuvarande band, hvartill en handskrift af öGL. måst lemna bidrag, troligen ett århundrade yngre, eller från förra hälften af 15:de århundradet. — Detta fragment hafva vi beteknat med E.
  6. En pergamentscodex, tillhörig Herr Öfver-Hof-Stallmästaren m. m. Grefve M. Brahes boksamling på Skokloster, innehåller K. Magni Erikssons Landslag, med Kyrko-Balk af ÖGL. Denna handskrift har, utom några rena pappersblad i början och slutet af boken, 79 pergamentsblad af 10 tums höjd och 7¼ tums bredd, bundna i skinnband med mässingsbeslag och spännen. Den synes vara skrifven i senare hälften af 14:de århundradet. Kyrko-Balken är, likasom Landslagen, indelad i Flockar, men har ingen förtekning på deras innehåll. Flockarne börjas på ny rad, med omväxlande röda, blå eller gröna begynnelsebokstlifver, och de fleste hafva rubriker, som innehålla de första orden i hvar Flock, eller åtminstone ett Nw eller Wm. Indelningen i Flockar är här helt annorlunda än den, som finnes i vår text, men öfverensstämmer deremot med den, som de två handskrifter hvilka nedanför skola beskrifvas, innehålla; hvaraf, äfvensom af läsarterna, hvari dessa tre handskrifter ofta sammanstämma, synes att de äro [ XII ]sinsemellan nära beslägtade. Öfverst på sidorna är titlen Kirkio balkir skrifven med röda bokstäfver. Kyrko-Balken uptager de 9 första bladen; första sidan af fol. 10 innehåller en af senare hand skrifven förtekning med titel: thætta ær lösingga hæradz æghor; på andra sidan är ett ur Södermannalagen lånadt företal skrifvet af samma hand som lagboken. Fol. 11 begynnes Magni Erikssons Landslag. Vi hafva kallat denna handskrift H; prof af stilen ses Tab. 111.
  7. En pergamentscodex å Kongl. Bibliotheket i Stockholm, sign. B 1, innehåller K. Magni Erikssons Landslag samt Stadslagen, bunden i skinnband med mässingsbeslag och spännen. Den har 129 af skrifvaren begagnade pergamentsblad, af 11¾ tums höjd och 8¼ tums bredd. Innantill på permen står: Nillz Torstensons book; och på ett rent pergamentsblad i början af boken läses denna antekning:

    ”Anno 1683 den 8 Augusti ankom denna book ifran Nyen mig tillhanda, öfwersänd och gifwen af Commendanten her Alexander Moraht Perswetof till mig   J. G. Sparfwenfeld.”

    Fol. 1 börjas den vanliga Kyrko-Balken af Uplandslagen. öfverst på detta blad har Sparfwenfeld anteknat: Legisterium vetus secundum antiquam Compil. Smekianam N:o 10. På andra sidan af fol. 10 börjas ÖGL:s Kyrko-Balk med förtekningen på Flockarne[21]; men endast början af texten finnes på de nästföljande två bladen; fortsättningen af Kyrko-Balken, tillika med början af Magni Erikssons Landslag är borta[22]. [ XIII ]Efter Landslagens slut följer fol. 72 &c. Stadslagen, och derefter foll. 124—129 Calmare Recess af år 1474, och K. Eriks af Pomern Gårdsrätt, af samma hand som lagböckerna; hvilket bevisar att boken är skrifven mot slutet af 15:de århundradet, ehuru man af den vackra stilen skulle vilja sluta till en högre ålder. På två pergamentsblad i slutet har en senare hand af 16:de århundradet målat en slägttafla samt några andra taflor som föreställa vissa svågerskapsförhållanden. — Flockarne börjas här på ny rad med omväxlande blå eller röda begynnelsebokstäfver, med rubriker, hvilka dock ej likna dem i cod. H, och med röda Romerska siffror i kanten. Titlen Kyrkio Balkir är med röda bokstäfver skrifven öfverst på sidorna. Prof af stilen i denna handskrift, hvilken vi hafva kallat I, finnes Tab. IV.

  8. En papperscodex i folio, innehållande K. Christoffers Landslag, tillhörig H. E. öfverste Kammarjunkaren m. m. Herr Grefve G. L. Cederhjelms boksamling på Säby, i Östergötland. På inre sidan af permen läses namnet Anna Simons Dåtter med stora bokstäfver; och på första bladet har en Josias Davidson anteknat sig som egare. Boken, som är skrifven med ful och ojämn stil, är bunden i skinnband med spännen, och har 262 blad, af hvilka de 28 första innehalla åtskilliga antekningar, till större delen på Latin. Fol. 29 börjas ÖGL:s Kyrko-Balk, hvilken skrifvaren dock ledsnat vid, så att han fol. 36 stadnat midt uti en mening[23], och derefter tillagt andra [ XIV ]antekningar. Foll. 40—202 innehålla Landslagen, efter hvars slut följa åtskilliga antekningar samt ett Register öfver Landslagen. Kyrko-Balken synes vara skrifven senare än Landslagen, men är dock af samma hand som denna, hvilken, såsom vid slutet af några Balkar är anteknadt, är skrifven år 1570. Kyrko-Balken har samma indelning i Flockar som H. och I. Flockarne börjas på ny rad med siffror i kanten, i början Arabiska, men sedan Romerska. Balkens titel läses öfverst på hvar sida. I nedre kanten har skrifvaren tillagt några antekningar ur den vanliga Kyrko-Balken (af Uplandslagen) m. m., t. ex. fol. 29: Nw ægha bönder huss a kyrkio bol föra &c. Vi hafva kallat denna handskrift K.
  9. Utom de nu beskrifna handskrifter, hvilkas olika läsarter vi hafva i noterna anfört, finnes ännu en papperscodex i folio å Kongl. Bibliotheket i Stockholm, sign. B 51, som är afskrifven efter den ofvan omtalte cod. A. Denna i grönt pergamentsband inbundna afskrift innehåller 68 med rödt bläck numrerade blad, utom några rena blad i början. Flockarne, i kanten numrerade med Arabiska siffror, börjas med ny rad, prentad med rödt eller blått bläck. Inuti Flockarne finnas röda eller blå begynnelsebokstäfver; dock saknas dessa ofta, i synnerhet i RB. Balkarnes titlar äro med rödt eller blått bläck skrifne öfverst på sidorna. Vid bokens början och vid VinsB. äro rubriker tillsatta, som ej finnas i originalet[24]. Vid slutet af Eþs. och [ XV ]BB. läses årtalet 1590, då utan tvifvel denna afskrift blifvit gjord. Originalets orthographie har af afskrifvaren ej blifoit troget iakttagen; þ är öfverallt förändradt till th, dh, t eller d; skriffelen i originalet äro merendels noggrannt afskrifna, dock på några ställen rättade; mycket har afskrifvaren läst orätt; ofta äro ord genom mistag förbigångna. På några ställen der afskrifvaren ej kunnat läsa originalet, har han lemnat rum. Vi hafva högst sällan funnit anledning att anföra denna afskrifts läsarter[25]. Prof af stilen finnes Tab. III.

Vi hafva nu beskrifvit de handskrifter af ÖGL., hvilka ännu äro i behåll, eller hvaraf åtminstone lemningar blifvit funna. Att i början af 17:de århundradet ännu flera handskrifter af denna Lag funnits, derom vitnar 1607 års edition, och de vid dess slut, ehuru sparsamt, anförda varianter. Man skulle kunna tro att ännu vid slutet af nämnda århundrade funnits numera förlorade handskrifter af ÖGL. Lundius åberopar nemligen på några ställen i företalet till den år 1700, jämte Loccenii Latinska öfversättning, utgifna Uplandslagen, sådana handskrifter, hvilka skulle kunna anses numera vara förlorade. Han anför sid. 16 orden: ”at lösa sik til kyns ok kundra manna, ok egh til annödhugx doms. Item alio loco: or annödgom stad lösa;" hvarvid i kanten citeras ”Memb. vet. c. XXIX & c. XXX. §. 1. Wadhamal [ XVI ]OGL.;” men de anförda orden funnos redan på Lundii tid tryckta i ÖGL. ÄB. 17. Likaså anför han sid. 17: ”Sun taki arf ok vrf sum sun,” och åberopar i kanten: ”Fragm. & memb. vet. leg. OL. (läs OG.) c. 1. & 2. DaleLL. princ. Ärfd. br.” Men dessa ord hafva likaså litet någonsin funnits i ÖGL., som de stå till att läsa i den så kallade Dalelagen. Det är således klart att dessa citater endast skola tjena till en prydnad, och för öfrigt förtjena lika liten upmärksamhet som hvad Lundius talar om sina ”veteres membranae” af Vestgötalagen[26].


II. Om Östgötalagens äldre editioner.

  1. Östgötha Laghen, Thän af Forna Swea ok Götha Kunungar ok Regänter, ok särdeles Kunung Knuth Erik hin Heligas Son ok Birger Jarl, Stadgadh ok förbätradh är widh åhrom 1168. ok 1260. Tryckt j Stockholm, af Anund Olufsson. Anno Christi M DC VII. In fol.

    Denna uplaga innehåller 65 med Romerska siffror numrerade blad, utom titelbladet, och ett blad i slutet, der ”någhre varietates eller åtskilligheeter” äro anmärkta. Att titlen är författad af utgifvaren, och visst icke funnits indgon handskrift, om ej i någon afskrift från 16:de århundradet, och att Konung Knut och Birger Jarl här nämnas af den anledning, att deras namn förekomma på några ställen i lagen — detta behöfde ej anmärkas, om ej denne titel blifvit åberopad såsom bevis på Östgötalagens ålder[27]. Det är troligt att denne och de öfrige i [ XVII ]Konung Carl IX:s tid tryckta lagböcker blifvit utgifna af Riks-Antiquarien Johannes Thomae Bureus[28]. Utgifvaren har följt en handskrift, som numera ej finnes. Tryckfel äro ej många; ingen anledning förekommer till att mistänka upsåtliga förfalskningar; men utan tvifvel hafva läsarter blifvit uptagna ur olika handskrifter, hvarvid endast det är att anmärka såsom ett stort fel, att detta skett utan att på hvart ställe förhållandet blifvit anmärkt; ett fel som dock mindre bör tillskrifvas utgifvaren än hans tidehvarf, som ej kände den diplomatiska noggrannhetens fordringar, hvilka, ty värr, äfven på vår tid ej sällan synas vara obekanta för gamla skrifters utgifvare. De på sista bladet anteknade varianter hafva följande öfverskrift:

    ”Efter thet at noghrestädz vthi the skrefne Laghböker, efter hwilke thenne Östgöthe Laghen tryckt är, finnes någhre varietates eller åtskilligheeter, så at alle bökerne vnderstundom icke hafwe haft ett Ordesätt, och noghre fhå städhes litet emoot hwart annat, Therföre äre efter Konung Maje:tz nådige befalning, någhre the förnämste varietates har insatte, såsom här efterfölier.”

    Några af de här anförda olikheterna öfverensstämma med cod. A[29], [ XVIII ]några med C[30], några med F[31]; men en del af dem igenfinnes icke i någon af de handskrifter som ännu äro i behåll[32]. Man skulle kunna tro att några af dessa olikheter funnits uti de handskrifter hvaraf vi ännu hafva fragmenter qvar, neml. C, D och E; men dessa handskrifter hade, såsom förut är anmärkt[33], undergått sitt beklagliga öde långt före den tid då ÖGL. första gången trycktes. Det är derför otvifvelaktigt att utgifvaren haft tillgång till flera handskrifter, som nu äro alldeles förlorade; men den nytta han gjort sig af detta förråd är ganska ringa, enär blott vid 14 ställen olikheter, till större delen af föga betydenhet, blifvit anförda. — Ehuru ÖGL., såsom nedanför skall omtalas, flera gånger blifvit tryckt, så är den nu beskrifna uplagan den enda som hittills blifvit efter handskrifter utgifven. Då vi, i saknad af källorna till denna uplaga, måst behandla den likasom en handskrift, så hafva vi i våra noter utmärkt densamma med bokstafven B, hvilken således beteknar den text som den förste utgifvaren af ÖGL., troligen efter jämförande af flera handskrifter, ansett vara den rätta. De i slutet anmärkta olikheter hafva vi kallat G.

    2. [ XIX ]

  2. Sweriges Rijkes Landz- och StadzLagh, Medh ett nytt och gagneligit Register widh endan bijfogat: Sampt

    Vplandz Laghen
    Ostgötha
    Helsinge

    Medh Hen. Kon. Mayst. Nadige Befallningh af Trycket vthgångne. Stockholm, Hos Henrich Käyser. Anno 1643. In 4:o maj.

    Östgötalagens titel är här lika med den i 1607 års uplaga, utom det att jämte årtalen 1168 och 1260 äfven nämnes 1251, och nederst läses: ”Af Henrick Keyser, Åhr 1643.” Denna lag, som här uptager 142 sidor, titelbladet inberäknadt, är, utan att någon handskrift blifvit begagnad, aftryckt efter den äldre uplagan, ehuru med mycken afvikelse i afseende på orthographien, och manga, till en del ganska grofva fel. Här utelemnas t. ex. orden: þa skal — huarium þerra, DrB. 20: 1; likaså: þæn sum — annan dagh, BB. 30: 1; orden: þe sum — Nu uitis, Vaþ. 1: 5, finnes deremot här två gånger, o.s.v. Att ordet barn är tillagdt i Eþs. 22,[34] skall väl hafva namn af rättelse. De i den äldre uplagan efteråt tillagde varianterna äro här uteslutna. — I början af denna lagsamling finnes en af Boktryckaren Keyser underteknad dedication till Hof-Rättens (i Stockholm) ledamöter, der han talar derom, att ”the Laghböcker” som han förut hade ”vthi Median quarto aff Trycket vthgå låtit,” voro så åtgangna, att inga exemplar mera funnos till köps. Detta bör dock endast förstås om Lands- och Stadslagen, ty de öfrige i detta band tryckte lagarne hade icke förut blifvit i 4:o utgifne.

    3. [ XX ]

  3. Sweriges Rijkes Gamble Laghböker, Såsom:

    Vplandz- Laghen.
    Östgötha-
    Helsinge-

    Sampt Konunga Styrilse. Stockholm: Tryckte och vplagde af Henrich Keyser medh eghen bekostnadt, Åhr 1650. In 12:o.

    På frånsidan af detta titelblad läses en dedication af Keyser till Drottning Christina. Östgötalagen som här uptager 220 sidor, inberäknadt titelbladet, på hvars frånsida KrB. börjas, är aftryckt efter 1643 års uplaga. Titlen tillägger, likasom i nämnda uplaga, årtalet 1251, och nederst: ”Stockholm, Tryckt hoos Henrich Keyser.” Denna uplaga är temligen noggrannt aftryckt efter sitt original; men som felen i detta här troget äro uprepade, och tillökta med åtskilliga nya fel, hvartill äfven höra nya afvikelser i orthographien, så är denna uplaga ännu mera felaktig än den af 1643; dock finnes ett fel i de öfriga uplagorna här vara rättadt, neml. madhir till modhir, GB. 12: 1.[35] Äfven här äro varianterna i slutet utelemnade.

  4. Swerikes Rikes Lagh-Böker, som äre, Landz Lagh, Stadz Lagh, Vplandz Lagh, Wästgötha Lagh, Östgötha Lagh, Söderman. Lagh Wästmanna och Helsing Lagh. Såsom ock Kon. Majtz Placat angående Justitiæ Sakerne, Rättegångz Ordinantie, Rättegångz Process och Domare Reguler. Nu på nytt medh nyttige Concordantier och Register vthgången och förbättrat. Cum Gratia et Priv. S. R. M. Sveciæ. Tryckt i Stockholm, aff Ignatio Meurer, medh eghen Bekostnadt, Åhr 1666. In fol.

    Denna samling är, med undantag af VGL.[36], utgifven af J. U. Doctorn [ XXI ]och utnämnde Professorn vid Universitetet i Dorpt, Claudius Åkerman[37], hvars namn dock endast är utsatt på titelbladet till Södermanna- och Vestmannalagarne, hvilka ej förut varit tryckte. Den är af Boktryckaren Meurer dedicerad till Konung Carl XI och Enke-Drottningen Hedvig Eleonora samt Förmyndare-Regeringen och alla Rikets Råd. Östgötalagen, som här uptager 61 blad, utom titelbladet, är aftryckt efter 1607 års uplaga, och har samma titel som den, utom det att här, efter ”1260” följer:

    ”Nu på nytt vthgången och medh nyttige Concordantier förmeredt. Cum Gratia & Privilegio S. R. M. Sveciæ. Tryckt i Stockholm, hoos Ignatium Meurer, Kongl. Booktr. medh egen bekostnadt, och fins hoos honom til kiöps. Åhr 1665.”

    De i titlen omtalade ”concordantier” äro i kanten tillagda hänvisningar till motsvarande ställen i de andra lagarne, i synnerhet till Christoffers Landslag; på ett ställe, GB. 29: 1, hänvises till ”institut. justin. de ingenuis.” Dessutom äro på många ställen i kanten korta anmärkningar tillsatta, t. ex. lefz sughäl, KrB. 11. ykildagh, KrB. 20. hött är med intet bött, Eþs. 1. &c. Denna uplaga är med mera noggranhet än 1643 års aftryckt efter samma original; dock finnas äfven här många fel, bestående dels i enskilda bokstäfver, t. ex. edhförst, edhsföre, för edhsört, edhssöre, KrB. 19, dels deri att ord blifvit [ XXII ]utelemnade eller tillagda, t. ex. tokt af tokt af för tu tokt af, KrB. 13; orden: tha agho ther — vth sott, RB. 3: 1, läsas här två gånger; likaså: Tha a han halwa — kiännis, BB. 37: 2. Efteråt följa varianterna, eller som de här i den så kallade columntiteln benämnas, ”Åthskilnadher.”


En Latinsk öfversättning af ÖGL. och andra gamla lagar, författad och egenhändigt skrifven af Loccenius, finnes i ett band i 4:o, tillhörigt Kongl. Bibliotheket i Stockholm, med denna gemensamma titel:

Codex Legum Regni Sveciæ Antiqvarum, Quales sunt Uplandicæ, Westgothicæ, Ostgothicæ, Sudermannnicæ (sic), Wesmannicæ, Helsingicæ, Dalicæ, a Iohanne Loccenio IC. Latine versæ.

Det är svårt att säga hvilken af ÖGL:s uplagor Loccenius vid detta arbete följt. Troligast synes att han haft än den ena än den andra editionen till hands. Hvad vi hafva ytrat om öfversättningen af VGL.[38],


III. Om närvarande edition af Östgötalagen.

Emedan endast en gammal handskrift af Östgötalagen numera fullständigt finnes i behåll, neml. den af oss så kallade cod. A, eller B 50 å Kongl. Bibliotheket i Stockholm, så har denna måst läggas till grund för vårt text. Då §§ ej finnas i denna eller någon annan handskrift af ÖGL., så hafva vi, af det skäl som i [ XXIII ]företalet till VGL. är anfördt, måst, der så nödigt funnits, indela Flockarne i §§; hvarvid vi endast sett på innehållet, och ej rättat oss efter den af 1607 års utgifvare gjorda, på många ställen opassande indelning. Enär den eller de handskrifter, som ligga till grund för 1607 års edition, nu ej äro i behåll, så har nämnda edition måst, likasom en handskrift, jämföras, ach olikheterna med vår text i noterna anmärkas. Då den gamla orthographien i nämnda uplaga (af oss kallad B) synes hafva blifvit temligen troget iakttagen, så hafva vi ock anmärkt de här befunna olikheterna med lika noggrannhet, som om de funnits i en gammal handskrift. Dock har likaså litet här, som ur någon handskrift, de obetydligaste olikheter i orthographien kunnat eller bort anmärkas[39]; icke heller uppenbara tryckfel eller oriktiga grammatikaliska former, t. ex. kirkiu för kirkia, thretölftan för thretölfter &c. Nästan öfverallt har cod. A. nyare former för ändelserna af pronomina &c. än B, hvilket det skulle varit olämpligt att på hvart ställe [ XXIV ]anmärka, t. ex. alle för allir, tue för tuer, þre för þrear eller þrea, þe för þer &c. Med lika noggrannhet äro olikheterna i fragmenterna af de gamla handskrifterna C, D och E anmärkta. På de ställen, der det funnits nödigt att tillkännagifva att bokstäfver eller ord i C och D äro bortskurna, är sådant utmärkt genom en stjerna (*)[40]. På några ställen hafva de bokstäfver som sannolikt statt på den bortskurna delen af bladet, blifvit tillsatta inom parentheser[41]. I de öfriga handskrifterna, som i afseende på de grammatikaliska formerna mera afvika från den gamla texten, hafva de dit hörande skiljaktigheter ej blifvit anmärkta; äfvensom det hade varit ändamålslöst att uptaga de många olikheter som upkommit genom uppenbara skriffel, i synnerhet i F och K[42], ehuru äfven sådana blifvit anmärkta, då de bestått i tillagda eller utelemnade ord. Då lika läsarter blifvit anförda ur flera handskrifter, t. ex. nott. 20, 24, 26, 27. sid. 3, har den handskrift blifvit först nämnd, hvars stafsätt, såsom det äldsta och bästa, blifvit i noten uptaget; hvilket äfven i VGL. på de flesta ställen är iakttaget.

[ XXV ]I det efteråt bifogade glossarium hafva vi hänvisat till Vestgötalagens glossarium, så ofta onödig vidlöftighet derigenom kunnat undvikas. På det att läsaren genast må kunna se hvilka ord äfven finnas uptagna i VGL:s glossarium, så hafva vi vid slutet af alla sådana ord satt en stjerna (*), och dervid äfven, då det funnits nödigt, inom parentheser anteknat huru ordet i VGL. skrifves, på det att läsaren må der med lätthet igenfinna det; t. ex. vid brista, *(bræsta); vid bröþlungi, *(bröþungi), &c. — Det torde behöfva erinras, att då noter i glossarium citeras, det ofta är nödigt att jämföra texten för att förstå meningen af citationen; t. ex. vid ordet þiufs mal, der RB. 17. not. 34. citeras; hvilket endast blir begripligt genom jämförande af texten, som har þiufs taks mal, hvaraf, då cod. F. utelemnar taks, upkommer ordet þiufs mal.

För öfrigt få vi i afseende på de af oss följda grundsatser i allt åberopa hvad vi i företalet till VGL. ytrat. Vi hafva här endast gjort den förändring, att vi både i text, noter och glossarium uteslutit det långa ſ, emedan detta genom otydlighet lätt förblandas med f; och vi hafva öfverallt brukat det numera i tryck vanliga korta s, hvilket äfven i handskrifterna endast deri skiljer sig från ſ, att detta vanligen förekommer i början af orden och inuti dem, men s deremot merendels i slutet. Hvad vi i glossarium till VGL. nu funnit att tillägga eller förbättra, det hafva vi anmärkt i slutet af detta band; och vi vilja äfven i de följande [ XXVI ]banden af vart verk genast meddela de rättelser och tillägg till de förut utkomna delarne, som kunna finnas nödiga, i stället för att, såsom vi förut hade ämnat, meddela dem i sista bandet, och således spara dem åt en aflägsen och oviss framtid. Hvad den i första bandet tryckta texten beträffar, hafva vi hittills ej funnit, och hoppas att hädanefter ej få anledning att återtaga den försäkran om dess pålitlighet som vi i företalet gifvit[43]. Vi hafva tvärtom åtnjutit den tillfredsställelsen att finna, att den noggrannhet hvarmed vi gått till väga, vunnit ett allmänt erkännande och bifall. Men i afseende på planen för vårt arbete hafva åtskilliga anmärkningar blifvit gjorda, hvilka det synes lämpligt att här i korthet uptaga och besvara. Man har klandrat att vi ej bifogat en öfversättning på Latin eller nyare Svenska. Härpå svara vi, att vi anse det vara i sig sjelf orätt, att med de gamla lagarnes text, som, då den är på ett pålitligt sätt utgifven, är för alla [ XXVII ]tider historiens orubbliga egendom, sammanbinda öfversättningar, för hvilkas förbättrande ingen gräns finnes, och hvilkas riktighet aldrig kan blifva uphöjd öfver all tvist; böra åter sådana öfversättningar särskildt tryckas, så eger hvar och en som till ett sådant arbete har håg och skicklighet, dertill samma tillfälle som vi, hvilka för ingen del kunna anse oss berättigade att genom ett sådant onödigt utvidgande af vårt arbete, göra det omöjligt att medhinna det som oss egentligen tillhör, nemligen utgifvandet af lagarnes original-text, och således upoffra det nödvändiga för det mindre nödvändiga; hvilket dessutom vore ett så mycket mera förvändt företag, som det hvarken för oss eller någon annan låter sig göra att tillvägabringa någorlunda goda öfversättningar af dessa lagar, innan de hunnit att fullständigt utgifvas med glossarier efter den af oss följda plan. En läsare, som vill grundligt studera dessa lagar, för hvilket ändamål ingen öfversättning kan blifva ett tillräckligt hjelpmedel, skall säkert finna att våra glossarier, som sätta läsaren i tillfälle att med en blick öfverse hvart ords olika betydelser och hvar lags egna talesätt, samt att sjelf upsöka de obekantare orden och jämföra deras betydelse på alla ställen der de förekomma, äro af mera väsendtlig nytta för vetenskapen än äfven den bästa öfversättning, hvilken aldrig kan blifva mer än en nödhjelp för den, som vill bespara sig besväret af ett grundligt studium.

En Recensent i Berliner Jahrbücher für wissenschaftliche Kritik, Augusti [ XXVIII ]1828, N:r 21, 22, har klandrat, dels att de af oss följda handskrifterna blifvit aftryckta med alla sina fel, så att läsaren skall ofta vara tvungen att sjelf bilda texten; dels att varianter i alltför stor mängd och utan urval blifvit anförda. Hvad det förra beträffar, så hafva vi, der endast en handskrift varit att tillgå, lemnat texten oförändrad, och endast i noter anmärkt hvad vi ansett vara fel, och huru dessa borde rättas; men då vi haft flera handskrifter att jämföra, hafva vi öfverallt, der vi i den af oss följda handskriften funnit tydliga fel, i texten uptagit de rättelser som ur andra handskrifter kunnat hämtas, och i noterna anmärkt förhållandet. Att vi följt denna grundsats hade Recensenten af företalet till VGL. sid. LXVI kunnat inhämta. På samma ställe är äfven anfördt hvad som behöfves till besvarande af den senare anmärkningen; och hvarje tänkande läsare skall säkert finna sig nöjd dermed, att vi icke af beqvämlighet eller sjelfklokhet uteslutit allt det som vi ej tyckt vara af vigt. De till VGL. hörande handskrifter funnos alla vara af den beskaffenhet, att deras olikheter borde noggrannt anmärkas. Deremot hafva i några af ÖGL:s handskrifter funnits en mängd uppenbara skriffel, hvilka det skulle hafva varit ändamålslöst att anföra. Då vi i fortsättningen af vårt arbete komma till de lagar, hvaraf finnas en mängd nyare, till en del från de äldre mera eller mindre afvikande handskrifter, då blir det omöjligt att ur alla handskrifter antekna alla olikheter, emedan deraf endast skulle upstå en ohjelplig oreda; och derför måste vårt förfarande då lämpas efter [ XXIX ]förhållandet. Men då en viss gräns måste utstakas för det som skall anmärkas, så bör denna gräns i alla händelser så utvidgas, att man häldre blottställer sig för en oförståndig Recensents misnöje med de många i hans tycke onödigtvis anmärkta varianterna, än att en grundlig forskare skulle behöfva frukta att något af vigt kunde vara uteslutet. Riktigheten af dessa grundsatser är för oss så klar, att vi med visshet kunna förutsäga, att vi ej komma att från dem afvika, så länge af vårt arbete någon rad återstår.

Stockholm den 3 November 1830.


  1. ↑ Den här utbildade och på Konung Magni Stadga af år 1285 (VGL. IV. 19.) grundade läran om edsöresbrott, å ena sidan, och å andra sidan det som i ES. 20: 2. säges om den händelse, då biskop vid sin död efterlemnade bröstarfvingar, och hvilket förutsätter att Skenninge mötes beslut af år 1248 ej hunnit befordras till allmän verkställighet, samt den i ÆB. 2: pr. omtalade tvist emellan bror, och syster, tyckes sammanlagdt, utom andra skäl, hvilka här ej är stället att utveckla, utmärka en tid, ej långt efter Konung Magni Birgerssons död, eller omkring år 1290.
  2. ↑ Utom vid KrB. och VinsB., der rubriken blifvit glömd. Se not. 1. sid. 1; not. 1. s. 152.
  3. ↑ T. ex. uti bokstafven Þ i början af Eps. ses konungen afläggande ed med handen på en bok, som hålles af en vid hans vänstra sida stående biskop, under det en annan vid högra sidan stående biskop håller konungens spira.
  4. ↑ Större röda eller blå begynnelsebokstäfver finnas i BB., på ett ställe i förtekningen på Flockarne, och på två ställen inuti texten, som der äfven begynner på ny rad. Se not. 32. sid. 187; not. 58. s. 215; not. 97. s. 223.
  5. ↑ Endast vid KrB. 2. har numren fått sin plats inuti texten. Se Tab. I.
  6. ↑ T. ex. kona, KrB. ind. 31. þings, RB. 26: 1. föris, KrB. 7: 2. bryta, Eþs. 16. hæmdis, Eps. 2: 2. Se Tab. I.
  7. ↑ T.ex. sin’, KrB. ind. 31. (se Tab. I.) spæn’, KrB. 2. han’ in’, KrB. 9.
  8. ↑ T. ex. til lagha soknir. i stället för til. lagha soknir &c. RB. 3: 1. bor. haui &c. för bor haui. BB. 28: pr.
  9. ↑ KrB. har han kallat Kyrckio Balken; ES. och VinsB. har han gifvit den gemensamma titlen: Köpmåla Balker.
  10. ↑ T. ex. vid KrB. ind. 11—13: Om altarelägi — dör wägfarande mann — Om Tiende icke bliffuer framförd, och om biscopz nempnd.
  11. ↑ Se t. ex. not. 100. sid. 8; not. 80. s. 19; not. 53. s. 22; not. 19. s. 24; nott. 21, 26. s. 46. &c. Misskrifna ord har skrifvaren stundom märkt med en ofvanför satt stjerna (+), ehuru han sedan glömt att rätta dem. Se not. 35. sid. 47; not. 67. s. 180.
  12. ↑ Se VGL. föret. sid. VII, X, XII, XX.
  13. ↑ Se not. 1. sid. 26; not. 30. s. 96; not. 35. s. 114; not. 34. s. 165; not. 54. s. 89.
  14. ↑ Jfr. not. 30. sid. 86.
  15. ↑ Jfr. not. 68. sid. 84; not. 49. s. 165; not. 53. s. 199; not. 58. s. 215.
  16. ↑ Jfr. not. 49. sid. 165; not. 53. s. 199. Vid Vaþ. 30. synes blott ett fragment af det afklippta stora N; hvilket dock hade bort anmärkas i not. 68. sid. 84.
  17. ↑ Se Glossar. v. Kulder.
  18. ↑ Jfr. not. 76. sid. 156. Slutet af §. 2. finnes dock på ett af de stympade bladen efter §. 4. (jfr. not. 72. sid. 155.)
  19. ↑ Några blad hafva varit fast limmade vid cod. Benz. N:o 7, om hvilken Herr Professorn och Bibliothekarien J. H. Schröder i Upsala benäget meddelat den uplysning att den, innehållande åtskilliga af olika händer dels på papper dels på pergament skrifna upsatser, såsom: miracula utilia audientibus, sermones de sanctis, statutum concilii arbugensis (af år 1423?) m. m., synes vara inbunden i förra hälften af 15:de århundradet.
  20. ↑ Se VGL. Tab. VI.
  21. ↑ Se not. 2. sid. 1.
  22. ↑ Jfr. not. 36. sid. 9.
  23. ↑ Se not. 54. sid. 18.
  24. ↑ Jfr. not. 1. sid. 1; not. 1. ş. 152.
  25. ↑ Not. 18. sid. 153; not. 79. s. 212.
  26. ↑ Se VGL. föret. sid. XLI — XLV.
  27. ↑ Stiernhöök, de Iure Sveonum et Gothorum vetusto, sid. 15. Burman, om Province Lagarnes ålder &c., Vitterh. Hist. och Antiq. Acad. Handl. VI. 228. K. Schildener, Guta-lagh, Greifsw, 1818, sid. XIV.
  28. ↑ Burman, på nyss anförda ställe, sid. 229. not. 157, s. 232. not. 166, säger detta bestämdt om ÖGL., UplL. och Hels L., men anför ej, den källa, der han hämtat denna upgift.
  29. ↑ Se nott. 47—49. sid. 33; not. 49. s. 87; not. 58. s. 199; not. 80. s. 202; not. 97. s. 203.
  30. ↑ Se not. 71. sid. 98; not. 37. s. 123.
  31. ↑ Se nott. 47—49. sid. 33; not. 91. s. 105; not. 37. s. 123; not. 58. s. 199; not. 80. s. 202.
  32. ↑ Se not. 41. sid. 29; not. 80. s. 35; not. 82. s. 149; not. 36. s. 198; not. 58. s. 199; not. 41. s. 211; nott. 80, 81. s. 216.
  33. ↑ Sidd. IX—XI. ofvanför.
  34. ↑ Jfr not. 87. sid. 39.
  35. ↑ Jfr. not. 23. sid. 103.
  36. ↑ Denna allmänna titel hade likväl bort anföras i företalet till VGL. sid. XLVI.
  37. ↑ Se Catalogus Librorum, qui in Hist. et Antiq. Patr. sub imperio Caroli XI publicati sunt, Stockholm, 1690, sid. 26, 27. I. Molleri Hypomnemata ad Schefferi Svec. litt. s. 204, 205.
  38. ↑ VGL. föret. sid. XLVIII, XLIX.
  39. ↑ En Recensent, med hvars omdöme vi hafva allt skäl att vara nöjde, ytrar om första delen af vårt verk. ”Meddelingen af Varianter strækker sig endog til enhver Forskie i Skrivemaaden.” Nordisk Tidsskrift for Historie, Literatur og Konst, udg. af Ch. Molbeck, 1. B. Kiöbenh. 1827, sid. 612. Detta bör dock förstås med den inskränkning som vi upgifvit i företalet till VGL. sid. LXVI: ”vi hafva anmärkt alla olikheter, äfven i afseende på stafsättet, då sådant varit anmärkningsvärdt." Att, utan en sådan inskränkning, anföra alla olikheter i stafsättet, vore både omöjligt och ändamålslöst.
  40. ↑ T. ex. nott. 38, 40. sid. 78: not. 36. s. 89; not. 53. s. 90. &c.
  41. ↑ T. ex. not. 36. sid. 78; not. 35. s. 142. &c. Det torde ej behöfva anmärkas att parentheserna stundom, t. ex. i not. 66. sid. 84, hafva en motsatt betydelse, så att, på anförda ställe, bokstäfverne stuk äro i behall, men det öfriga bortskuret. I not. 97. s. 85. beteknar (sak) att detta ord äfven är bortskuret, så vida der stått: þæt ær ok sak fiæþertiug, då deremot i texten står fiæþærtiugh sak.
  42. ↑ T. ex. i F. gärda för gæra, kyrckio Iordh för kirkia giorþ, KrB. 1 i K. ædzke kospæle för ætsku spiælle, KrB. 15.
  43. ↑ Väl hafva några till VGL. hörande stycken (I. CB; Bryn; IV. 10, 19.) blifvit omtryckta i det af Herr Professorn m.m. J. G. Liljegren utgifna första Bandet af Svenskt Diplomatarium, Stockh. 1829, hvarvid åtskilliga olikheter visat sig emellan den af Hr Liljegren och den af oss utgifna texten, men vid anstäld jämförelse med handskrifterna hafva vi funnit, hvad vi äfven kunde med visshet förutsäga, att alla dessa olikheter äro jämnt lika många fel i Hr Liljegrens verk. Vi nödgas mot vår vilja anmärka detta, ej för att klandra ett äfven för fäderneslandets laghistoria högst vigtigt arbete, hvilket vi högligen tillönska den bästa framgång, utan blott för att från oss sjelfva afvända en orättvis mistanka för bristande noggrannhet.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sveriges_Gamla_Lagar/Band_II/Företal&oldid=541126”