Hoppa till innehållet

Tussilago och Blåsippan

Från Wikisource, det fria biblioteket.

[ 36 ]

3.

Tussilago och Blåsippan.

Blåa sippa, vet du hvad jag brutit,
Att naturen har sitt barn förskjutit?
Intet blad min gråa stängel kläder,
Ingen vän jag tjusar eller gläder.

Dig, o syster, som i lunden spirar,
Hvarje fogel med sin lofsång firar;
Och om flickan eller skalden ser dig,
Hon en kyss och han en visa ger dig.

[ 37 ]

Slår du opp ditt blåa öga, blomma,
Hörs ett jubel: “nu lär våren komma!“
Du är älskad, ty i dig man skådar
Första ängeln, som hans ankomst bådar.

Men på gula blomman ingen tänker,
Ej en blick, ett ord man henne skänker;
Ej från sorg och smälek hon förlossas,
Förr’n af vandrarns fot den arma krossas.

Dock var hon den första här på stället:
Än låg snön och glimmade på fjellet,
Än låg du och drömde under kullen,
Då mig solen väckte opp ur mullen.

O, att än jag sofve lugnt derunder!
Ack, ty korta voro glädjens stunder:
Mycket har jag lidit, föga njutit —
Blåa sippa, vet du hvad jag brutit?“

Så den ena blomman till den andra,
Ty de båda älska dock hvarandra;
Så den ena hörs sin sorg förklara —
den andra från sin tufva svara:

[ 38 ]

“Fråga hellre: hvad har sippan brutit? —
Knappt min stängel ur sitt gömsle skjutit,
Förr’n man grymt tog bort min späda syster:
Se’n är dagen lång och skogen dyster.

Här i lunden stodo vi tillsamman
Alla systrarna i fröjd och gamman —
Men allt flera sippor tärnan plockar,
Att bekransa sina rika lockar.

Dock jag vet att det är kärlek bara!
Blomma, det är godt att älskad vara:
Stark är kärleken och ljuflig är han,
Men — till offer våra lif begär han.

Skönt är allt, som är af himlen gifvet,
Men det skönaste af allt är lifvet;
Ljuset, lifvet vill jag högre prisa
Än båd’ flickans kyss och skaldens visa.

Blomma, säg, hvad klagar du väl öfver?
Mer än lif och ljus du ej behöfver,
Och, när blomningstiden är förfluten,
Blir i friska blad din stängel sluten.

[ 39 ]

Äfven jag har ingen sorg af nöden;
Den som lifvet gaf ger äfven döden —
Pris ske honom för den tår vi gjutit,
Pris för hvad vi lidit, hvad vi njutit!“