Upproret i Jönköping/04Dec1855
| ← Den 27 November 1855 |
|
Den 7 December 1855 → |
Den 4 December 1855.
Närvarande:
| Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker; | ||
| Rådmannen: | Herr | G. Kahnberg; |
| ” | ” | A. G. Rudling; |
| ” | ” | C. Seipel; och |
| ” | ” | A. Elfström. |
Undertecknad förordnades föra protokollet.
Jemlikt beslut den 27 i förra månaden, antecknadt under N:o 18 i då förda protokoll, fortsattes den derifrån till denna dag uppskjutna ransakning angående Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Petersson m. fl. häktade samt på fri fot varande, jemte andra, förre Brandvaktskarlen August Berg och Snickaregesällen Johan Magnus Nyström, hvilka alla blifvit af Stadsfiskalen A. F. Strömberg tilltalade för delaktighet uti de den 25 och 26 nästlidne September här i staden förefallna upproriska och våldsamma uppträden.
I närvaro af Justitiæ-Kanslers-Embetets ombud Herr Advokatfiskalen A. Svalander samt Åklagaren, blefvo härvid de häktade från Länsfängelset upphemtade, för Rätten inställde, hvarjemte öfrige i målet tilltalade iakttogo personlig inställelse; och anmälde sig såsom Regements-ombud Herr Löjtnanten B. Elfström.
Protokollet för den 16 och 20 nästlidne November upplästes och lemnades utan anmärkning; hvarefter Åklagaren tillkännagaf att han, för att såsom målsegare höras, inkallat Inspektoren Axel Eckerberg på Kofveryd och Bonden Johannes Petersson i Hunseberg af Nässjö socken, hvilka båda tillstädes nu blefvo hörde samt uppgåfvo:
Inspektoren Eckerberg: Då målsegaren den 26 nästl. September, i afsigt att aflemna ett af Handlanden Goldkuhl inköpt parti spannmål, uppehöll sig å gården till Kronomagazinet, ankom dit en folkmassa och i spetsen för denna en mörklagd mansperson af stark kroppsbyggnad, i hvilken målsegaren tror sig igenkänna Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson. Bemälde mansperson, hvilken synbarligen var rörd af starka drycker och hvars åtgöranden utvisade en upprörd sinnesstämning, antastade, utan gifven anledning, målsegaren med otidigheter samt yttrade bland annat: ”i dag är det du om du”; hvarefter och sedan målsegaren, på fråga om han uppköpte spannmål, lemnade nekande svar, nämnde person vidare tillsporde målsegaren: ”nå säljer du sådan vara och till hvad pris”. Vid målsegarens genmäle härtill att han hade spannmål att afyttra efter gångbart pris till hvem, som åstundade köpa, tycktes mannens förbittring, den han visade både i ord och åthäfvor, i ännu högre grad tilltaga; och då den öfriga af arbetskarlar bestående hopen, som hittills hållit sig på något afstånd, nu kringhvärfde målsegaren, blef den, som öppnat ofvanberörde samtal, skuffad, så att han raglade mot målsegaren, hvilken af nästan alla deltagarne i folksamlingen nu förebråddes, för det han sålde spannmål till, såsom orden föllo, ”djeflarne och hundarne”. Efter det arbetarne, dem målsegaren upplyste om sitt namn, förnummit att målsegaren ej vore spannmåls-uppköpare, sökte häktade Lönnegren lugna dem, ehuru åtskillige fortfarande påstodo, att det vore lika illa gjordt att sälja spannmål till uppköparne som af dessa att tillhandla sig sådan. Målsegaren, som nu började se sig om efter hjelp, upptäckte bland folkskaran arbetskarlen Levander, den han bad afstyra ofoget, men denne hörsammade ej uppmaningen; hvaremot på föreställningar af en nu mera här i staden bosatt f. d. Mjölnare vid namn Johansson och en annan för vittnet obekant arbetskarl, hvilken sednare ställde sig bredvid målsegaren, denne undslapp vidare förolämpningar; och hade målsegaren bland folksamlingen äfven igenkänt Skräddaregesällen Lundahl, hvilken dock, såvidt målsegaren kunde märka, ej på något sätt uppträdde såsom medlare.
Johannes Petersson: Ifrågavarande Onsdags förmiddag hade målsegaren, efter att hafva afyttrat sin till staden införda spannmål, med sitt fordon tagit in på Handlanden Sjöbergs gård, sedan dock målsegaren förut vid Jernbron kört förbi en stor bullersam folkmassa. Nämnde folkmassa kom snart derpå tågande framåt Lilla gatan; och då målsegaren, i det han från Sjöbergs port åskådade tåget, utlät sig, att deltagarne deri tycktes hafva fått något förmycket till bästa, blef målsegaren af en i porten jemväl varande arbetare häftigt tilltalad, under yttrande: ”säger du vi ä fulla din bond-djefvul”; hvarefter och sedan bemälde arbetare för flere af de ankomne omtalat målsegarens yttrande, målsegaren, som blef skrämd af deras visade vildsinthet, drog sig undan in uti saluboden, dit någre af hopen kommo efter och enträget bådo målsegaren gå ut till folket. Då målsegaren härtill lika envist nekade, begåfvo sig bemälde personer ut på gården, men kommo snart åtföljde af flere tillbaka; hvarefter de, sedan kunskap erhållits derom att målsegaren sålt spannmål, hotade honom och sade: ”du säljer spannmål till handelsmännen, men du skall ej slippa så lätt”. Bland de i boden närvarande igenkände målsegaren, som af uppträdet i hög grad förskräcktes, endast Carl Svensson, hvilken, då målsegaren, för att få vara i fred, ur sin plånbok, deri han hade mera penningar förvarade, upptog en Riksdaler Rgs och erbjöd den åt en af de närmaste, var otidig och häftigt yttrade: ”det tages ej emot några penningar”. Sedan en person, den der ställde sig som han velat hjelpa målsegaren, hviskat honom i örat att, om han snart reste hem, han ej lopp någon fara, samt målsegaren blifvit ännu mera uppskrämd deraf, att flere af de närvarande ryckte målsegaren i kläderna och skuffade honom, insläpptes målsegaren i Handlanden Sjöbergs rum, då denne på enträgen uppmaning af de i boden skockade arbetarne begaf sig ut till hopen; och förmälde målsegaren, att han, som sedermera icke återfått omnämnde sedeln, vid tillfället gerna utgifvit ännu mera penningar för att undslippa hopen, hvars vildsinta uppförande hos honom injagade den största förfäran.
Målsegaren Johannes Petersson fordrade ersättning för inställelsen, under tillkännagifvande, att han hade fyra mils väg till staden.
För att i målet vittna hade Åklagaren till denna dag inkallat nedannämnde personer, hvilka ojäfvige lemnade och befunne, efter aflagd ed och undfången varning för dess missbruk, hvar för sig hörde och berättade:
149:o Urmakaren Johan Petersson: Då vittnet i återvägen från förstaden på aftonen den 25 nästlidne September gick öfver Jernbron, hade en folkmassa, hvaruti bland andre befunno sig häktade Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson samt Malmberg, kommit från öster, vändt af till Lilla gatan och stannat en stund utanför förre Hållkarlen Bergs hus, der det ropades att Handlanden Goldkuhl, som bodde i sagde hus, skulle komma ned; hvarefter de i folksamlingen deltagande, på föreställning af tillstädeskomne förre Polisbetjenten Wadell, att deras rop ej tjenade till något, aflägsnade sig. Sedan vittnet påföljde dag under förmiddagen dels sett folk samla sig vid Blomqvists bygge, derifrån tåga af åt öster och besöka Häradshöfdingen Rudlings gård jemte Handlanden Lindmans hus, samt dels varseblifvit en folkmassa utanför Handlanden Sjöbergs bod trotsigt samtala med denne om det oskickliga uti att uppköpa spannmål och ej låta säljarne torgföra sin vara, hade vittnet på aftonen besökt östra stadsdelen och iakttagit att på gatan i närheten af Sadelmakaren Carlssons och Bergsfogden Bratts hus hopar, bestående mest af pojkar, rusade fram och tillbaka samt att i en sådan befann sig en person, i hvilken vittnet tror sig igenkänna tilltalade Dyberg. Åtföljdt af Handelsbetjenten Lindblom hos Handlanden Ahlstrand begaf sig vittnet något senare ut åt Dunkehalla samt varseblef, stående å en vid vägen till vice Häradshöfdingen Fricks egendom varande åker, att folkhopar under rop att soldaterna förföljde dem kommo springande från sagde egendom och efter att hafva upptagit stenar vände tillbaka; och hade, medan vittnet här uppehöll sig, Lärlingen Carl Clasén jemte en annan hos Rådmannen Kahnberg anställd vid namn Lindqvist kommit fram till vittnet, för hvilket Clasén uppvisade en käpp, dermed han skrytsamt sade sig hafva slagit en soldat.
150:o Smeden Carl Martin Johansson: Medan vittnet något efter kl. 8 på aftonen ifrågavarande Onsdag uppehöll sig å torget, framtågade från öster en bullersam folkhop, ibland hvilken befann sig Skräddaren Lundberg, som dock något derefter bortleddes af en person. Vid ett besök, som vittnet något senare gjorde i vestra stadsdelen, såg vittnet fönsterrutor vara inslagne i det hus, Handlanden Borg då bebodde, samt påträffade derutanför en vittnets lärling vid namn Edvard Hedlund jemte en annan, som är anställd hos Sadelmakaren Carlsson, hvilka båda vittnet, ehuru de ej förehade något olofligt, tillsade att gå hem. Sedan vittnet fått höra omtalas att orostiftarne vid återkomsten från vice Häradshöfdingen Fricks egendom aftågat till Handlanden Lindmans hus, hade vittnet begifvit sig efter och iakttagit dels på något afstånd att två personer sökte med stakar uppbryta porten till sagde hus, dels ock att vid vittnets ankomst till stället en kastad sten träffade väggen.
151:o Sadelmakaregesällen Anders Lundqvist: Vittnet kunde ej erinra sig någon till upplysning i målet ledande omständighet.
152:o Sadelmakaregesällen Henrik Haugton: Efter det vittnet, som ifrågavarande Onsdag haft sysselsättning med arbete hos Carl Lundberg på Bierhalle eller nu varande nya gästgifvaregården, omkring klyckan ½ 9 begifvit sig derifrån, hade vittnet, sedan första tumultet å östra gatan redan upphört, utanför kyrkan sammanträffat med Musikanterne Qvarnström och Rydelius, samt i sällskap med desse gått utåt vestra landsvägen, der de midt för vice Häradshöfdingen Fricks trädgård stannade och uppehöllo sig omkring 20 minuter; och kunde vittnet, som, medan Qvarnström stannade qvar på vägen, en stund jemte Rydelius var uppe å en närbelägen åker, bestämdt intyga, ett Rydelius under hela tiden hvarken skiljde sig från vittnet eller företog sig något olofligt. Vid vittnets och dess följeslagares ankomst var oväsendet vid åbyggnaderna till vice Häradshöfdingen Fricks egendom redan slut; och då, medan vittnet stod på åkern, någre personer yttrade, att de skulle taga ihop med lusthuset, tillropade vittnet dem att afstå derifrån, samt begaf sig, innan något ofog der blef af, åtföljdt af Rydelius och Qvarnström i sakta mak, men utan att göra något uppehåll, till staden. Då de anlände till Veterinärstallet, gick Rydelius hem; hvarefter, och sedan Qvarnström aflägsnat sig vid torget, vittnet, som under vägen endast såg spridda hopar, af 4 eller 5 personer i hvarje, men icke några stora flockar, genast begaf sig till Lindmans hus, der våldsamheterna då redan blifvit utöfvade.
153:o Sadelmakaregesällen August Berg: Lika med vittnet Lundqvist.
154:o Brandvaktskarlen Anders Johan Nyberg: Sedan vittnet, som bor i Häradshöfdingen Rudlings gård, af denne på aftonen den 25 September erhållit tillsägelse att medfölja till Handlanden Lindmans hus, hade vittnet begifvit sig dit och derutanför funnit församlad en stor folkmassa, ibland hvilken vittnet igenkände häktade Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, Carl Petersson, Malmberg och Carl Svensson, de der alla förde oljud, och af hvilka Carlsson och Malmberg ofta upphäfde ropet: ”ut med Lindman”. Efter det vittnet jemte Polisbetjenterne Collin och Ljunggren, på befallning af Stadsfiskalen, fåfängt försökt bemäktiga sig Carlssons person, samt Arbetskarlen Carl Pettersson, på uppmaning af Häradshöfdingen Rudling, från stället bortfört Carlsson, hade förre Polisbetjenten Wadell skyndat efter och yttrat till Carl Petersson: ”det der skall du icke bry dig om, ty detta har Lindman länge sedan förtjent”. Vittnet, som efter det folkmassan aflägsnat sig från Lindmans hus, besökte torget, men derifrån återsändes till östra stadsdelen för att hålla vakt, varseblef att Häradshöfdingen Rudling, hvilken möttes i närheten af sitt hemvist, innehade en yxa, samt fann vid framkomsten till östra stadsdelen den af folkmassan medförda trädkubb, liggande på en timmerhög vid Häradshöfdingen Rymans hus. Medan vittnet här uppehöll sig, hade folkmassan, i hvilken förut omnämnde personer jemväl nu deltogo, kommit tillbaka, stannat utanför Lindmans hus och upphäft två eller tre hurrarop, hvarefter, i det hopen aflägsnat sig, någon yttrade: ”i morgon qväll skola vi komma igen något manstarkare”. Vid det besök, som påföljde morgon omkring klockan 8 af Carl Gustaf Abrahamsson, Carl Petersson, Carl Svensson, Malmberg och Nils Jonsson jemte hela den dem åtföljande skaran af arbets- och timmerkarlar gjordes å Häradshöfdingen Rudlings gård, hade vittnet från förstugan af den lägenhet vittnet bebor, hört tal med bemälde Häradshöfding vara å bane om den dyra tiden, samt derom, att spannmålsuppköpen ej borde få fortgå, utan afstyras af Herrarne. Sedan vittnet något längre fram på förmiddagen af Brandvakts-korporalen Ryd, hvilken träffades å torget, blifvit uppmanadt att till kl. 8 på aftonen sammankalla första brandvaktsroten, hvilken beslutat att påföljande dag begära afsked, och, på vittnets föreställning, att denna åtgärd vid ett sådant tillfälle vore opassande, erhållit underrättelse derom, att de vid Postiljonen Blomqvists bygge anställde Brandvaktskarlar utsatt ett vite af 3 R:dr 16 sk. banko för den, som droge sig undan, och att desse, äfven för den händelse att någon det oaktadt ej ville taga afsked, egde andre medel i beredskap, hade vittnet, som af Brandvaktskarlarne Blixt, Svan, Bergström och Friberg, vid berörda bygge fått höra, att desse hade samma uppsåt, å beramade tiden jemte desse infunnit sig vid Rådhuset, men, efter det Ryd då underrättat dem, att han talat med Magistrats-personerne, hvilka afstyrkt afskedetagandet, ej vidare framhärdat i berörde föresats. Under det vittnet jemte Polisbetjenten Ekvall, klockan mellan 10 och 11 på aftonen, höll vakt i östra stadsdelen, hade en med störar beväpnad folkskara kommit dit och, sedan de vid Rymans hus kastat de medhafde störarne i en hög, ställt sig i en vid sagde hus varande gränd, derifrån stenkastningen egde rum mot Lindmans bostad; och då vittnet jemte Ekvall närmade sig hopen hörde vittnet någon säga: ”den faen i de hvita knapparne skola vi ansa om”. Hopen, som emellertid flyttat sig till en mera åt öster belägen gränd och derifrån kastade stenar på de anryckande soldaterne, skingrade sig då desse gjorde halt och beredde sig att angripa våldsverkarne; och hade vittnet, som ej vågade sig så nära, att någon af orostiftarne kunnat igenkännas, dock iakttagit, att de flesta af desse voro svarta i ansigtet.
155:o Skräddaregesällen Johan Fredrik Linder: Innan ännu något oväsende egt rum på aftonen ifrågavarande Onsdag, hade vittnet, i närheten af det hus Herr Friherren och Presidenten De Geer bebor, hört Handskmakaren Carling, under samtal med en af 14 eller 15 Arbetskarlar bestående hop, säga, ”att de ej skulle låta skrämma sig eller vara rädde, ty det var ej någon, som kunde känna igen dem”, samt, då häktade Johan Andersson, som befann sig i hopen, härtill genmälde, att ”sådant ej vore värdt, emedan Herrarne sedan kunde komma åt dem, vidare yttra: ”det är ej farligt; det är lika mycket till min som eder nytta, ty jag lider af den dyra tiden ej mindre än J”. Senare på aftonen hade vittnet väl varit ute, men ej varseblifvit något som kunde tjena till vidare upplysning.
156:o Smedlärlingen Carl Osbeck: Vittnet, som på aftonen den 26 September af nyfikenhet begaf sig upp till vice Häradshöfdingen Fricks egendom, såg der dels att två personer voro uppe å taket till lusthuset och utöfvade våldsamheter å den der anbragta prydnaden, och dels hurusom ett par ej fullväxta ynglingar från en buske framtogo ett fönster, hvilket de söndertrampade. Efter en stunds uppehåll på stället aflägsnade sig vittnet, åtföljdt af tilltalade Rydelius och två andre personer, hvilka samtlige, ehuru Rydelius eller någon annan af sällskapet, vid förbigående af vägen, som leder till vice Häradshöfdingen Fricks bränneri, väckte förslag om att gå dit ned, fortsatte sin väg åt staden. Då de anlände till förstaden, skiljde Rydelius sig från de öfrige; hvarefter vittnet och tilltalade Axel Wilhelm Johansson, som sedermera tillstötte vittnet, gingo till östra stadsdelen, der de, stående å trappan till Bryggaren Rydéns hus, några minuter åskådade våldsamheterna vid Handlanden Lindmans bostad.
157:o Skräddarelärlingen Gustaf Carlsson: Under det vittnet ifrågavarande Onsdags afton uppehöll sig på torget, kom från östra stadadelen antågande en hop fridsstörare, dem vittnet, hållande sig på något afstånd, följde efter. Sedan hopen en stund gjort halt i närheten af det hus, Handlanden Borg den tiden bebodde, och någre fönsterrutor der inslagits, hade vittnet vid Jernbron upphunnit sagde hop, och såsom deltagande deri igenkänt häktade Svarfvaren Andersson.
158:o Tunnbindarelärlingen Johan Sandgren: Vid Mjölnaren Peterssons, i närheten af vice Häradshöfdingen Fricks egendom, belägna ladugård såg vittnet, på aftonen den 26 September, häktade Lärlingen Hörnsten, omgifven af en stor folkhop, innehafva en kutting; hvarjemte vittnet förmärkte, att, såsom vittne afhörde, Smedlärlingen Wilhelm Carlsson, som var blodig, barhufvad sprang förbi i riktning åt Wettern samt yttrade, att han med en bajonett blifvit sårad i hufvudet; och
159:o Bundtmakarelärlingen Alfred Fagerberg: I backen ofvanför lägenheten Bäckalyckan, der vittnet, å af förra vittnet omnämnda tid, en stund uppehöll sig, såg vittnet häktade Skräddaren Hellstrand befinna sig antingen straxt före eller omedelbart efter en i riktning åt Häradshöfdingen Fricks egendom tågande bullersam folkhop, samt varseblef en annan förbigående person, den der mycket liknade ofvannämnde Hörnsten, utan att dock vittnet bestämdt kan intyga att det var denne, innehafva en kutting.
Sedan berättelserna blifvit ur protokollet för vittnena upprepade och af dem vidhållne, hemställde Åklagaren om icke, enär Haugtons afgifna vittnesmål helt och hållet stred emot de upplysningar, som förut i målet vunnits, samt anledning alltså vore för handen, att Haugton hade sig mera och annat bekant, än hvad han uppgifvit, Haugton måtte varda förvisad till vederbörande prestman, för erhållande af påminnelser om edgångs vigt; hvarjemte åtskillige af de tilltalade, de der ansågo sin delaktighet i oroligheterna vara fullt utredd, anhöllo att målet, i hvad det dem rörde, måtte varda med slut afhulpet; och tillsades parterne taga afträde, medan Rätten öfverlade om följande för dem, åter inkallade, afsagda
Utslag.
Rådhus-Rätten, som anser de mot svaranderne framställde ansvarspåståenden icke kunna annorlunda än i ett sammanhang pröfvas, uppskjuter ransakningen till nästkommande Fredag den 7 i denna månad, klockan 10 förmidd., då, i närvaro af Åklagaren, de häktade skola för Rätten inställas samt öfrige i målet tilltalade vid förut stadgadt äfventyr sig infinna; skolande Rådhus-Rätten, sedan protokollet blifvit uppsatt och justeradt, yttra sig öfver Åklagarens i afseende på vittnet Haugton gjorda hemställan.
De häktade blefvo till Länsfängelset återförde. År och dag som ofvan.
In fidem
C. Forssell.