Vår älsta handskrift på fornsvänska/Text

←  Handskriften

Vår älsta handskrift på fornsvänska av Otto von Friesen Text

Handskriftens nationalitet och ålder  →

TEXT

Fol. 1 r.

vıtu tıl þeſſ A’ru^{[1r 1]} tuar ſtouur^{[1r 2]} ·
oc toꝼt^{[1r 3]} garðr ıma’llı þa a’rv^{[1r 4]}
tu bol · callar tıl eınca acrs
a’llar tıl eınca a’ng · þa’r a ec
5 kı vıtu^{[1r 5]} tıl · nvma þen uılı a’r
han^{[1r 6]} callar hem gíua Skulꝺum^{[1r 7]}
ƙal ſva ƙiꝼta · ſvm^{[1r 8]} bo Faþır^{[1r 9]}
ƙal ſıalꝼr aþıngı^{[1r 10]} barn ſıtt
a’tleðe · en ƙal arꝼ taca · a þin
10 gi^{[1r 11]} ƙal uið alz ørom taca oc
ſva ꝼram ſelía Vıll^{[1r 12]} man oꝛ
anøð løſa · þa ƙal ſiuna’t[ı]ng^{[1r 13]}

Fol. 1 v.

ꝼırır þeím^{[1v 1]} gøra er hanꝺa ma’l
lı haua · bíuða hanum tua øra
gulz · a’llar · íí · mærkr^{[1v 2]} va’gna’r^{[1v 3]}
vıtnı tıl lata bera a ſíuna’ten
5 ge · at han er hanum ſva ƙ[v]lꝺr^{[1v 4]}
at han a^{[1v 5]} · at løſa · han · með lagmale
þa ꝼa[r] eckı^{[1v 6]} vart · nvm^{[1v 7]} han^{[1v 8]}
calla barn^{[1v 9]} ſıtt vera halꝺr
han a’ꝼtr^{[1v 10]} ſegnar þíng · þa ha’t
10 tır han vıð^{[1v 11]} nıv Markum · ſacſøkıa
ſva ha’rað^{[1v 12]} · ſva kononge · A^{[1v 13]} · a’tleðr
man^{[1v 14]} a[ð]alcono^{[1v 15]} barn · vıðr

Fol. 2 r.

lv · en eıg far aꝼl[eſt]ır^{[2r 1]} aꝼ^{[2r 2]} þet
a’r ſex øra^{[2r 3]} · ꝼırı heſt^{[2r 4]} · halꝼ[ua]^{[2r 5]}
marc ꝼırı oxa ·^{[2r 6]} oc ſva ꝼırı k[o]^{[2r 7]}
ꝼar^{[2r 8]} han aꝼleſtır aꝼ gıalꝺi^{[2r 9]}
5 ecki veta fırı vargh Leggr^{[2r 10]}
·ᛘ·^{[2r 11]} fa’ ſıtt aðrum ín tıl gezlv^{[2r 12]} [·]
eıg ma þet fa’ tapaz aꝼ þeım^{[2r 13]}
er uıð^{[2r 14]} tacr^{[2r 15]} · annat tveggıa^{[2r 16]}
me[ð]^{[2r 17]} ſtvlð^{[2r 18]} · a’llar með ranı nv
10 ma^{[2r 19]} bonꝺa coſtr^{[2r 20]} þeſſ er uıð
tacr^{[2r 21]} · verða^{[2r 22]} með taknír^{[2r 23]} Atr^{[2r 24]}
ƙal han gialꝺa · leggi^{[2r 25]} ꝼram

Fol. 2 v.

þet^{[2v 1]} er han [v]ıl^{[2v 2]} oc með tolꝼtar^{[2v 3]} eıð at
han fec^{[2v 4]} [eıg]^{[2v 5]} mera^{[2v 6]} hanſ^{[2v 7]} fa’ at g[ez]^{[2v 8]}
lo en h[an^{[2v 9]} haꝼır]^{[2v 10]} ꝼram lagath
^{[2v 11]}Ha’r byrıaz ıarðar bolcr^{[2v 12]}
5 Ꝼ[e]m^{[2v 13]} a’rv^{[2v 14]} · fang ıarðar Eín^{[2v 15]} a’r^{[2v 16]}
erꝼð · Annar^{[2v 17]} a’r heímgıerþ
ſvnar þrıðıa^{[2v 18]} er hemfvld^{[2v 19]} dottr^{[2v 20]} [·]
Fıoꝛða^{[2v 21]} er køp · Fímta a’r ƙøníng^{[2v 22]}
køpa ƙal tıl taka · Tua^{[2v 23]} aꝼ þeſſ^{[2v 24]}
10 henꝺi er ıoꝛð ſell vmꝼa’rðr
varða^{[2v 25]} Tva^{[2v 26]} aꝼ hínſ henꝺı a’r
va’rðı · varða · þeır allır taka · í ·

Anmärkningar till läsningen.

Fol. 1r.

1. Rad 1. Æru: initialen är ifylld med röd färg.
2. Rad 1. ſtouur: Klemming felaktigt stouur; punkten efter ordet sammanfläter med sista bokstafven (r), men synes säker.
3. Rad 2. toꝼt: ꝼ ser vid första ögonkastet ut som om det vore af yngre typ med bistafverne gjorda medelst ett penndrag i stället för äldre två, men vid närmare granskning finner man att typen är den gamla.
4. Rad 2. ærv: nedre delen af r nästan utplånad.
5. Rad 5. vitu: de båda mellersta bokstäfverna nästan utplånade.
6. Rad 6. han: förkortningstecknet nästan försvunnet.
7. Rad 6. Skuldum: S pålagdt med röd färg.
8. Rad 7. ſvm: Klemming orätt sum.
9. Rad 7. Faþir: F pålagdt med röd färg. Schlyter S.G.L. XI p. xciii läser ffaþir; hvad S. tagit för dubbelt f är förmodligen konturlinjerna till en och samma majuskel, hvilka så förbundits med röd färg.
10. Rad 8. aþingi: det kan vara ovisst, om man bör läsa ihop de båda orden. Klemming läser dem åtskils; de stå hvarandra dock så nära som i och mælli rad 2 ofvan.
11. Rad 9f. aþin-gi: jfr rad 8!
12. Rad 11. Vill: initialen är ifyld med rödt.
13. Rad 12. ſiunæt[i]ng: det senare i är ej läsbart, men det tycks ej finnas plats för e.

Fol. 1v.

1. Rad 1. þeim: Klemming läser þenn men öfver första stapeln, som också är längre än de tre öfriga, skymtar svagt men säkert ett i-streck fram.
2. Rad 3. Möjligen har det ursprungligen stått en punkt efter Mærkr.
3. Rad 3. vægnær: öfre delen af första æ starkt sliten.
4. Rad 5. ƙvlꝺr: möjligen har stått ƙulꝺr: nedre delen af bokstafven är f. ö. så sliten, att man ej med säkerhet kan afgöra, om ej kanske stått ƙylꝺr.
5. Rad 6. at han a. at skymta numera endast matt fram, ehuru läsbara. Vänstra fjärdedelen af samtliga de sju nedre raderna å denna sida är på samma sätt skadad genom fukt och sltning.
6. Rad 7. þa far e(cki): se noten till rad 6. -r är osäkert men synes i viss belysning ganska tydligt. Möjligen är dock hvad som jag uppfattar som r ett par streck i ordet Faþir å bladets första sida, som slagit igenom (Jansson).
7. Rad 7. num är säkert; för ett a efter num ej plats.
8. Rad 7. han matt, men säkert.
9. Rad 8. calla ba(rn): se noten till rad 6.
10. Rad 9. han æꝼtr: se noten till rad 6.
11. Rad 10. tir han v(ið): se noten till rad 6; v är ej med full säkerhet läsbart, dock kan ej gärna ha stått uið; det motsäges däraf att hufvudstapeln har en diagonal riktning.
12. Rad 11. sva hær(að): se noten till rad 6.
13. Rad 11. A. är ifylldt med röd färg.
14. Rad 12. man otydligt, jfr noten till rad 6.
15. Rad 12. aðalcono: öfver ð är pergamentet slitet, jag tror mig se spår af ett regelbundet bildadt streck till höger öfver ð-stapeln.

Fol. 2r.

1. Rad 1. aꝼl[eſt]er: Munch och Klemming läsa hela ordet; Munch dessutom en punkt därefter; uppe till höger om r synas också spår af en sådan, men detta för högt för att kunna ha varit skiljetecken.
2. Rad 1. aꝼ: af Klemming, en Munch.
3. Rad 2. øra: osäkert om o’ eller ø ursprungligen. Klemming har ø, men ej Munch.
4. Rad 2. heſt: Munch och Klemming läsa hela ordet, de två mellersta bokstäfverna äro dock mycket otydliga.
5. Rad 2. halꝼ[ua] : h visar spår af röd färg; Klemming läser halꝼa, men jag skymtar efter halꝼ tvänne bokstäfver: Jansson tror dock, att den senare af dessa kan vara af ett på andra sidan af bladet stående b, som slagit igenom.
6. Rad 3. oxa. Punkten är anbrakt med rödt; den utelämnas af Klemming men läses af Munch.
7. Rad 3. k[o]: så Klemming; Munch lämnar det oläst: o är ej alldeles säkert, möjligen v, sannolikt ej u.
8. Rad 4. ꝼar: ett efter detta ord skrifvet eig är med samma bläck öfverstruket.
9. Rad 4. gialdi Klemming, gialde Munch.
10. Rad 5. Leggr: Munch och Klemming Læggr; det som de tagit för första delen af æ synes mig vara en del af L; initialen är pålagd med rödt.
11. Rad 6. .ᛘ.: runan och punkterna pålagda med röd färg.
12. Rad 6. gezlv. Munch, gezlv Klemming.
13. Rad 7. þeim är ej alldeles säkert; enligt kand. Sam Jansson möjligen þæim.
14. Rad 8. uið, möjligen við; ordet ser snarast ut på sistnämnda sätt men venstra stapeln är vertikal och den högra är starkt sliten nedtill.
15. Rad 8. tacr.: punkten ifylld med rödt.
16. Rad 8. tveggia: a ej fullt säkert; den punkt som synes uppe till höger bör dock knappast läsas tillsammans med a till æ: den har en mer grönaktig färg och en likadan återfinnes snedt ofvanför þeim i rad 7; i denna grönaktiga punkt synes mig ha tillkommit samtidigt med den stora grönaktiga fläck som täcker slutet af rad 9 men endast svagt framträder å afbildningen. Enligt kand. Sam Jansson förskrifver sig punkten från ett ꝼ å andra sidan, som slagit igenom.
17. Rad 9. me[ð]: Munch och Klemming läsa hela ordet, men här ett hål i pergamentet, hvilket skadat nedre delen af e, under det att slitning förstört högra sidan och nedersta delen af ð.
18. Rad 9 f. stvlð.: punkten med rödt; v är säkert.
19. Rad 9 f. nv(-)ma: så Klemming; nv ma Munch, Schlyter orätt nema.
20. Rad 10. coſtr: efter bonda har ursprungligen skrifvits ꝼæ men detta har understrukits och ofvanför med samma hand skrifvits coſtr.
21. Rad 11. tacr.: punkten är pålagd med rödt. Ett hål i pergamentet har något skadat a.
22. Rad 11. verða säkert; Munch och Klemming ha af ett par små utväxter på e’s nedre venstra del förledts att läsa varða; initialen pålagd med rödt.
23. Rad 11. taknir Klemming, taknir. Munch.
24. Rad 11. Atr: initialen pålagd med rödt.
25. Rad 12. leggi Munch, Leggi Klemming; initialen röd.

Fol. 2v.

1. Rad 1. þet: de två sista bokstäfverna framträda endast matt, Munch lämnar dem oläst liksom orden han — með i samma rad, som också skymta fram endast svagt.
2. Rad 1. [v]il: Klemming läser vill — säkert med orätt.
3. Rad 1. tolꝼtar: så Klemming; tvlptar Munch.
4. Rad 2. fec otydligt.
5. Rad 2. [eig] utplånadt;
6. Rad 2. mera: m otydligt.
7. Rad 2. hanſ: Klemming hans.
8. Rad 2. g[ez]: Munch och Klemming läsa hela ordet.
9. Rad 3. en han otydliga.
10. Rad 3. [haꝼir]: snarare ꝼ än Klemmings havr; Jansson anser [havir] möjligt; nv får ej rum; Munch läser endast lo .. h ..... ir.
11. Rad 4. Rubriken skrifven med rödt; af y synes nedersta delen af nedstrecket vara genom slitning utplånad; jfr nedan s. 42.
12. Rad 4. bolcr Klemming; bolcr. Munch.
13. Rad 5. Fem: Initialen pålagd med rödt: vokaltecknet är otydligt och svårt att skilja från initialens ornamentering. I handskriften — sämre på afbildningen — skymtar jag dock tämligen säkert e’s öfre nedstreck och den mot höger sig krökande undre stafvens nedre del. Munch läser F ..., Klemming Fem.
14. Rad 5. ærv: Munch erv.
15. Rad 5. Ein: initialen pålagd med rödt.
16. Rad 5. ær: Munch er.
17. Rad 6. Annar: A med rödt.
18. Rad 7. þriðia Munch; Klemming orätt Þriðia.
19. Rad 7. hemfvld Munch; hemfold Klemming.
20. Rad 7. dottr.: punkten osäker; Munch har den, Klemming icke.
21. Rad 8. Fioꝛða Munch, Klemming orätt Fierða. Om ej o vore fullt tydligt, skulle man likväl af ꝛ kunna sluta till attdet föregående tecknet måste ha varit o. Initialen pålagd med rödt liksom i
22. Rad 8. ƙøning Klemming; skøtning Munch.
23. Rad 9. Tua: initialen röd.
24. Rad 9. þeſſ: under þe hål i pergamentet som något skadat e.
25. Rad 11. varða Klemming, varða. Munch.
26. Rad 11. Tua: initialen pålagd med rödt.

Handskriftens innehåll.

Såsom P. A. Munch först sett, innehåller de båda pergamentbladen hvarsitt parti af Västgötalagen i den redaktion, som träffas i älsta delen af cod. holm. B 59 och som fått namnet den äldre. Första bladet börjar midt i § 2 af 21:sta flocken i ArfþærB. och omfattar därjämte 22:dra och första orden af 23:dje flocken. Det andra bladet når från midten af § 1 i tolfte flocken af RetlosæB. till denna balks slut (d. v. s. innehåller utom fl. 12 afven fl. 13) samt upptar därjämte af IordþærB. fl. I och början af fl. 2. Att vi här ha att göra med en handskrift af ä. Vgl. och icke af den yngre framgår tydligt af andra bladet. Detta uppvisar samma ordningsföljd mellan Retlosæ- och Iordþær-balkarna som den äldre redaktionen: y. Vgl. inskjuter däremot Þiufua-balken mellan de båda nämnda. Vidare slutar Retl.-B. i fragmentet på samma flock som i ä. Vgl., under det att y. Vgl. tillägger en flock som begränsar rättigheten att bortskänka jord.

För att ge en föreställning om förhållandet mellan fragmentets och ä. Vgl.’s texter samt ett bekvämt tillfälle till språkiga jämförelser, aftrycker jag dem här sida vid sida.

Fragmentet.

Ä. Vgl. Cod. B 59 (efter fotolitografiska uppl.)

Fol. 1 r. vıtu tıl þeſſ A’ru tuar ſtouur · oc toꝼt garðr ıma’llı þa a’rv tu bol · callar tıl eınca acrs a’llar tıl eınca a’ng · þa’r a ec kı vıtu tıl · nvma þen uılı a’r han callar hem gíua Skulꝺum ƙal ſva ƙiꝼta · ſvm bo Faþır ƙal ſıalꝼr aþıngı barn ſıtt a’tleðe · en ƙal arꝼ taca · aþın gi ƙal uıð alz ørom taca oc ſva ꝼram ſelía · Vıll man oꝛ anøð løſa · þa ƙal ſıunæt[ı]ng

Fol. 17 v. rad 20 ff. [a’r eghí num et bol · þa far eıgh] vıtu tıl þa’s · Æru tvaꝛ ſtuwuʀ ok toptergarþa’ʀ /ı mallí · þa a’ru þa’t tu bol · kalla’ꝛ tıl enka’ aka’rſſ · æller enka e’ng · þaꝛ a ıkı · uítu tıl num þa’n uılí a’ꝛ han kalla’ꝛ þem gíua · Skuldum ſkal ſkípta’ ſvm bo.    Æ · þín- gı ſkal vıþ halſſ øꝛum taka’ ok ſva fram ſa’ka’ · Vıll · ᛘ · man oꝛ annøꝛghom ſtad løſa’ · han ſkal ſıu-  na’ttıng

Fol. 1 v. ꝼırır þeím gøra er hanꝺa ma’l lı haua · bíuða hanum tua øra gulz · ællar · íí · mærkr va’gna’r vıtnı tıl lata bera a ſíuna’ten ge · at han er hanum ſva ƙvlꝺr at han a · at løſa · han · með lagmale   þa ꝼa[r] eckı vart · nvm han calla barn ſıtt vera halꝺr han a’ꝼtr ſegnar þíng · þa ha’t tır han vıð nıv Markum · ſacſøkıa ſva ha’rað · ſva kononge · A · a’tleðr man a[ð]alcono barn · vıðr

fırí · þan gøra’ a’r han havír · han- dama’llı · bẏuþa’ þem tva øra’ gullz · a’lla’ꝛ tvaꝛ ma’rkær va’gna’ꝛ víttní tıl lata’ ba’ra’ a ſívna’ttın- gí · at han a’ꝛ · hanum ſua ſkíulda’ꝛ at han a at løſa’ han ma’d laghma’le [ok uíta’ ma’þ tẏlpta’ꝛ eþí·] Sıþa’n faꝛ eígh vaꝛt num han kallı barn ſıt va’ra’ · Halda’ꝛ han a’ptír ſa’gna’ꝛ þíng · þa ha’t tı vıþ ſínum · ix · markum.  Æt leþeʀ · ᛘ · aþal kono barn alla’ꝛ vıþ [gangít a þíngí · þa taka’r þa’t arf hans]

Fol. 2 r.     lv · en eıg far aꝼl[eſt]ır aꝼ þet a’r ſex øra · ꝼırı heſt · halꝼ[ua] marc ꝼırı oxa · oc ſva ꝼırı k[o] ꝼar han aꝼleſtır aꝼ gıalꝺi eckı veta fırı vargh Leggr · ᛘ · fa’ ſıtt aðrum ín tıl gezlv [·] eıg ma þet fa’ tapaz aꝼ þeım er uıð tacr · annat tveggıa me[ð] ſtvlð · a’llar með ranı nv ma bonꝺa coſtr þeſſ er uıð tacr. verða með taknír Atr ƙal han gialꝺa · leggi ꝼram

Fol. 24 r. rad 14.  [fırı varghı · ſkal uarþa’ ſum fırı · Wangømſ- lo’ · a’n eıg faꝛ afla’ſtíʀ af · þa’t a’ꝛ · ſex øꝛa’ fırı hæſt · half- mark fırı oxa ok hoꝛs far han aflæſtír gıaldı ıkí fırı vargh · La’gga’ꝛ ᛘ · manni fa’ ſít ın tıl ga’tſlu · þa ma þa’t fa’ eıgh tapas af þem uıþ takar hwa’rttı ma’þ ſtẏld a’lla’ꝛ ma’þ raní num bonda’ · þa’s fa’ a’r uıþꝛ taka’ꝛ alla’r koſta’ꝛ va’ꝛþa maþ taknır afta’ꝛ ſkal han gıalda’ · Laggí fram

Fol. 2 v. þet er han [v]ıl oc með tolꝼtar eıð at han fec [eıg] mera hanſ fa’ at g[ez] lo en h[an haꝼır] ꝼram lagath Ha’r byrıaz ıarðar bolcr Ꝼ[e]m a’rv · fang ıarðar Eín ær erꝼð · Annar ær heímgıerþ ſvnar þrıðıa er hemfvld dottr [·] Fıoꝛða er køp · Fímta ær ƙøníng køpa ƙal tıl taka · Tua aꝼ þeſſ henꝺi er ıoꝛð ſell vmꝼærðr varða Tva aꝼ hínſ henꝺı ær værðı · varða · þeır allır taka · í ·

Fol. 24 v. rad 1. þa’t | han uıll · ok maþ tẏlpta’ꝛ eþ at han fa’k eıg mera’ hans · fa’ at ga’tſ- lu a’n han havír nu fram laghat ·  Iordþa’ꝛ balka’ʀ. Ꝼa’m a’ru fang ıoꝛþa’ꝛ · Et a’r arva’ꝛ · Anna’t a’ꝛ · hemga’f ſuna’ꝛ · þꝛıþıa’ a’ꝛ hemfẏlgð · dottor · Fıa’ꝛþa’ a’ꝛ køp. Fa’mta’ a’ꝛ ſkøtnıng. køpe ſkal taka at þa’s ha’nde a’ꝛ ıoꝛd ſæl umfa’rd at varþa’ ok han tua af ha’ndı va’rþí at va’rþa’ · þer allır ſkulu taka’ ı [hand baþvm þem þa a’ꝛ ok køp- fa’ſtum bundıt.]

Vi finna att en del afvikelser råda mellan de båda texterna. De flesta äro oväsentliga och bestå i ordformer, ordval och ordföljd.

De viktigare olikheterna äro följande:

• Bl. 1 r. rad 6 har Fr. hem, B 59 genom felskrifning þem.
• Bl. 1 r. rad 7 ff. har Fr.: Faþir ƙal ſialꝼr aþingi barn ſitt a’tleðe. en ƙal arꝼ taca. Denna föreskrift saknas i såväl B 59 som i yngre Vgl.
• Bl. 1 r. rad 11 har Fr. ſelia liksom y. Vgl. (: sa’lıa’), ä. Vgl. däremot, sannolikt genom felskrifning, sækæ, hvarom se Schlyter Gloss. och Ordbok s. v.
• Bl. 1 v. tillägger ä. Vgl. efter rad 6: ok uíta’ ma’þ tẏlpta’r eþi.
• Bl. 1 v. rad 10 f. utelämnar ä. Vgl. efter Markum orden ſacſøkia ſva ha’rað. ſva kononge·, hvilka däremot återfinnas i y. Vgl.: saksokia’ ſwa kononge ok ſwa ha’ra’þe.
• Bl. 2 r. rad 3 har Fr.: ꝼiri oxa. oc ſva ꝼiri k[o], under det att ä. Vgl. har firi oxa ok hors; y. Vgl. är sannolikt här korektast: firi oxa ok ſva firi ko oc ſva firi horſ.
• Bl. 2 r. rad 10 har Fr. bonda coſtr þess er uið tacr (costr är skrifvet öfver ett understruket ꝼa’); B 59 har bonda. þa’s fa’ a’r uiþꝛ taka’r alla’ꝛ koſta’r, y. Vgl. bonda’ fa’ æller coſter þes viþ taker.

• Bl. 2 v. rad 6 har Fr. heímgierþ, B 59 och y. Vgl. hemg(i)a’f.
• Bl. 2 v. rad 9 har køpa skal til taka. Tua aꝼ þeſſ henꝺi er iorð ſell vmꝼa’rðr (!) varða Tua aꝼ hinſ henꝺi a’r (här bör suppleras køper i likhet med y. Vgl. eller ock kan man fatta a’r som relativadverb, representerande subjektet till varða. I hvarje fall synes man böra mellan varða och Tua insätta oc han så som B 59 har) va’rði · varða · B 59 utelämnar felaktigt tua efter taka och i rad 11 hinſ mellan af och ha’ndi.

Ehuru sålunda, om man undantar felskrifningar och öfverhoppningar, de båda texterna i Fr. och B 59 nära öfverensstämma med hvarandra, finna vi dock, att i en punkt olikheten är mera djupgående. Det är Fr.’s bestämmelse om att en fader själf skall å tinget adoptera sitt barn för att arfsrätt skall grundläggas, hvilken bestämmelse med öfriga källorna sakna. Här ha vi säkerligen att göra med en ålderdomlighet i rättsbruk som sedan afskaffats.

Då Fr. och B 59 äro handskrifter af samma redaktion, skulle man vänta, att de i ordval och vändningar bättre kongruerade sinsemellan än med y. Vgl. Fragmentet företer dock en rad öfverensstämmelser med sistnämda källa, som äro lika många afvikelser från B 59:

• Fr. toꝼt garðr, y. Vgl. tompgarþer: B 59 toptergarþaʀ.
• Fr. ꝼirir þeim gøra er hanꝺa mælli haua, y. Vgl. firi þem ær hanðæ mellum hauer: B 59 firi · þem gøræ ar han haver handama’llı.
• Fr. har bl. 2 r. rad 6 aðrum, y. Vgl. adrum: B 59 manni.
• Fr. har bl. 2 r. rad 8 annat tveggia, y. Vgl. annattingiæ: B 59 hua’rtti.
• Fr. har bl. 2 v. rad 4 Hær byriaz iarðar bolcr, y. Vgl. Hær byriæs iorþæ balkær: B 59 Iorðþaꝛ bolka’ʀ.

Dessa och liknande, visserligen icke alltför bevisande likheter tala dock för att y. Vgl. omredigerats på grundvalen af en text af ä. Vgl., som stod Fr. närmare än den stod B 59.