Höstklagan
Från Wikisource, det fria biblioteket.
|
<< Bön |
Höstklagan |
Aftonstunden >> |
| Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893. |
Solbrändt, frostbitet, torrt
faller löfvet från kvist;
höstvinden förer det bort,
jorden gömmer det sist.
Sakta hviskar en röst
djupt i mitt inre, klart:
»Kommen är ock din höst,
vissnad faller du snart». —
-
-
-
-
-
- Santiago 27/7 91.
-
-
-
-