Sångkälla

En fågel sjöng, ty våren log;
det blommade på äng, i skog.
Af känslor svällde då hans bröst,
han måste höja upp sin röst.
Ej visste han, hvarför — han sjöng.

När vår och sommar flytt sin kos
och bleknad stod hvar ängens ros,
så ensam han sig kände då;
han klagade i visor små.
Ej visste han, hvarför — han sjöng.

I sorg som glädje all min dag
som fågeln sjungit har ock jag.
Hvarför? Hvartill? Jag aldrig tänkt.
När strängar rördes, Gud mig skänkt,
ej visste jag, hvarför — jag sjöng.

Alltorp 1/1 93.