Stjärnan i hafvet

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  ! Stjärnan i hafvet
av Karl Fredrik Forsman
Fosterlandet  →
Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893.



(Till Maria.)

Nordanstorm kring oceanen far,
vredgadt haf sitt skum kring skeppet stänker,
dock ur skyn en stjärna tindrar klar
och sin spegelbild på vågen sänker.

När min blick i rymden spejar ut
efter fäste, fåfängt fastän trägen,
på en vattenöken utan slut,
lilla stjärna, du mig visar vägen.

Trygg min kosa styr jag efter dig,
när de andra ljus i natt sig dölja,
ty jag vet, mot säker hamn du mig
visar leden öfver stormig bölja.

Frågas mig, hvad namn det hafvet bär:
»Mina stormuppfyllda lefnadsöden»;
och ledstjärnan, hvilken lyser där,
ack, din kärlek, trofast intill döden.
Ombord å Galicia 7/2 90.