I fjärran

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  ! I fjärran
av Karl Fredrik Forsman
Blomsterflickan  →
Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893.


När sol gått ned, hur ofta höll
jag vakt vid min Marias hus
och såg, hur genom rutan föll
till mig ett vänligt knippe ljus.

Dock blef mig tungt i kylig natt
därutanför så ensam stå,
ett ljussken blott se flamma matt,
men henne ej med blicken nå.

Jag tänkte då: »du hårda lott
blott skenet se, men ej min vän»;
och nu — hur säll jag vore, blott
jag fick det ljuset se igen.
Santiago 27/11 91.