Ack, hjärtans ve

Ack, hjärtans ve av Johannes Rist Översättare: Haquin Spegel

Översättning från tyska av Haquin Spegel 1686. Nummer 154 i 1695 års psalmbok och nummer 98 i såväl 1819 som 1937 psalmböcker. På Wikipedia finns en artikel om Ack, hjärtans ve.

1695 års Psalmbok, nr. 154

1. ACh hiertans wee! at jagh skal see
Gudz egen Son försmädas/
Och hans Wäsens Beläte
Vnder fötter trädas.

2. O sorg och nödh! Sij! Gudh är död/
Och vppå korsset dräpen/
Then haar wist een siäl af steen/
Som eij warder häpen.

3. Then store Gudh/ hwars röst och Budh
Kan hela jorden röra/
Haar sigh låtit tyst och död
Nedh i jorden föra.

4. Oss syndare bör slijkt eij see/
Förvtan gråt och tårar:
Ty thet är wår ondska stoor/
Som Gudz Son så sårar.

5. Han trädde fram ett meenlöst lamb/
Och lät sitt blodh vthgiuta;
At wij nådh och salighet
Må för hans skul niuta.

6. Ach liufste munn/ all sannings brunn!
Tu äst oskyldigt slagen/
Och vthaf war munn förrådd/
Hädad och bedragen.

7. O Brudgum skiön! bland mannakön

Finns ingenstädz tin like/
Lijkwäl blef tu blott och arm/
Men wij ther medh rike.

8. O! huru säll är wist then siäl/
Som thetta rätt besinner/
Och sigh medh een stadig troo
Christi dödh påminner.

9. Ty efter han sann Gudh och Man/
Led thet han eij förtiente/
Må wij vtan wår förtienst
Saligheten wänta.

10. Then nya graf man honom gaf/
Haar nu så helgat jorden/
At wår graf är oss en skiön
Hwilokammar worden.

11. I allan tijd/ O JEsu blijd!
Wårt hierta wij tigh gifwe/
At tu ther i hwila må/
Och så när oss blifwa.

12. Ach Jesu Christ! wår tröst förwist/
Wij tigh i trone bedie:
Låt tin pina/ korss och dödh/
Lända oss til glädie.

1819 års psalmbok, nr. 98

Språkligt moderniserad version^[1]

1.
Ack, hjärtans ve,
Att jag skall se
Guds egen Son försmädas
Och Guds väsens beläte
Under föttren trädas!

2.
O sorg och nöd!
Se Kristus död
Och uppå korset dräpen!
Den har visst en själ av sten,
Som ej varder häpen.

3.
Den store Gud,
Vars röst och bud
Kan hela jorden röra,
Lät som mänska tyst och död
Sig i jorden föra.

4.
Oss syndare
Bör slikt ej se
Förutan gråt och tårar,
Ty det är vår ondska stor,
Som Guds Son så sårar.

5.
Han trädde fram,
Ett menlöst lamm,
Och lät sitt blod utgjuta,
Att vi nåd och salighet
Må för hans skull njuta.

6.
Ack, ljuvsta mun,
All sannings brunn!
Du är oskyldigt slagen
Och utav vår mun förrådd,
Hädad och bedragen.

7.
O Brudgum skön,
Bland mannakön
Finns ingenstäds din like;
Likväl blev du blott och arm
Men vi därmed rike.

8.
O, huru säll
Är visst den själ,
Som detta rätt besinnar
Och sig med en stadig tro
Kristi död påminner!

9.
Ty efter han,
Sann Gud och man,
Led det han ej förtjänte,
Vi nu utan vår förtjänst
Salighet förvänte.

10.
Den nya grav,
Man honom gav.
Har nu så helgat jorden,
Att vår grav är oss en skön
Vilokammar vorden.

11.
I allan tid,
O Jesu blid,
Vårt hjärta vi dig giva,
Att du däri vila må
Och så när oss bliva.

12.
Ack, Jesu Krist,
Vår tröst förvisst,
Vi dig i trone bedje:
Låt din pina, kors och död
Lända oss till glädje.

Noter

1. kopierad från http://runeberg.org/psalmbok/1932/0075.html (2011-04-23)