Berättelser ur svenska historien/Gustaf II Adolf/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Gustaf Adolfs tåg till Nürnberg
Berättelser ur svenska historien
Gustaf II Adolf
av Anders Fryxell

Wallensteins tåg till Nürnberg
Gustaf Adolf och Wallenstein  →


[ 387 ]

ÅTTIONDEANDRA KAPITLET.
WALLENSTEINS TÅG TILL NÜRNBERG.

Sedan Wallenstein och Maximilian förenat sina troppar, tågade de in uti Franken, men med riktning åt norr, likasom ämnade de sig mot Saxen, dock endast för att derigenom locka Gustaf Adolf från Nürnbergs murar och komma i tillfälle att angripa och förstöra hans underlägsna här. Men då konungen icke lät bedraga sig af denna rörelse, gick Wallenstein åter mot söder, borttog några svenska ströftroppar och nalkades Nürnberg. Uppmärksamt betraktade han de nya förskansningarna och tillkännagaf ändteligen sitt beslut att lemna dem oantastade. Maximilian ville deremot begagna tillfället att angripa och förkrossa den underlägsna fienden. Börja ni, eders durchlaucht, svarade Wallenstein, så skall jag nog sedan understödja eder! Anfallet blef ogjordt. Hären lågade staden förbi och gick sedan vid Stein öfver Regnitz. På vestra sidan om denna flod, straxt norr om öfvergångsstället, låg en kulle, efter dervarande by kallad Aspachs-höjden; sedan följde en ännu högre, med namnet Altenberg, och slutligen längst i norr den högsta och brantaste, benämnd Burgstall eller Alte Veste af en derpå liggande gammal och förfallen fästning. Alla tre kullarna voro tämligen branta, vid foten omgifna af skog. Tätt utefter deras östra kant flöt Regnitz-floden, med gyttjig botten och intet vad; på andra sidorna var det omgifvande landet sumpigt samt afskuret af bäckar och träsk. Äfven höjderna sjelfva voro genom sådana rännilar från hvarandra skilda, och mellan Altenberg och Alte Veste flöt den icke obetydliga Biberbäcken. Ofvannämnde tre kullar utsågos af Wallenstein till plats för det blifvande lägret. Maximilian med bäjrarna förlades på Alte Veste. Sjelf med hufvudstyrkan intog han Altenberg, och en mindre afdelning ställdes som förpost vid Aspach. Rundtomkring hvar och en af [ 388 ]höjderna drogos starka vallar, späckade med kanoner och soldater, och nedanför fälldes skogen till tredubbla förhuggningar. Så stod innan kort Wallenstein sjelf lika oangriplig vid Altenberg, som Gustaf Adolf vid Nürnberg. Det var knappt en halfmils afstånd mellan båda härarna.

Gustaf Adolfs syftemål tycktes hafva varit, först att beskydda Nürnberg, sedan att här, likasom vid Schwedt och Werben, inom sitt väl förskansade läger, uppehålla och trötta hela den fiendtliga styrkan, under det att hans egna höfdingar hvar på sin ort med fria händer utbredde svenska vapnen. Wallenstein åter ämnade att genom sin öfverlägsna styrka afskära hvarje tillförsel från Nürnberg. i hvilken afsigt han också besatte alla kringliggande fästen. På sådant sätt ville han genom hunger antingen tillintetgöra svenska hären eller tvinga densamma ut på fältet till oundvikligt nederlag mot en nära tre gånger så stark fiende.

Hela Tyskland, hela Europa fästade på Nürnberg oroliga blickar, afbidande under fruktan eller hopp utgången af den vigtiga striden.