Berättelser ur svenska historien/Gustaf II Adolf/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Wallensteins tåg till Saxen
Berättelser ur svenska historien
Gustaf II Adolf
av Anders Fryxell

Gustaf Adolfs tåg till Saxen
Gustaf Adolf i Erfurt  →


[ 408 ]

NITTIONDE KAPITLET.
GUSTAF ADOLFS TÅG TILL SAXEN.

Från Nürnberg hade Gustaf Adolf begifvit sig nedåt Donau och började just belägringen vid Ingolstadt, då kursaxiska ilbuden ankommo. Han hade ämnat att efter eröfringen af denna stad genom Bäjern bryta in uti Österrike. Allt tycktes gynna ett sådant företag. Maximilian var för svag att göra motstånd. I Österrike funnos föga troppar; men deremot en talrik skara af missnöjda innevånare, hvilka endast afvaktade svenskarnas ankomst för att resa upprorets fana; och innan Wallenstein från det aflägsna Saxen hunne till undsättning, hade konungen redan kunnat eröfra Wien. Dessa voro hans temligen sannolika förhoppningar. Han öfvergaf dem alla för att ila sin bundsförvandt till hjelp.

Uti Schwaben qvarlemnades en betydlig styrka, och högsta befälet öfver densamma anförtroddes åt Johan Banér. Med de öfriga tropparna skyndade konungen till Nürnberg, förenade sig der med Kniepenhausen och sedan [ 409 ]genom Thüringer-Wald uppemot Erfurt, alldeles samma väg, som han för litet mer än ett år sedan uti motsatt riktning hade framgått.

Vid genomtågandet af Nürnberg lemnades åt hären några dagars hvila. Under denna tid var Gustaf Adolf för det mesta innesluten med Axel Oxenstierna under långa och hemliga öfverläggningar. Det var vid detta tillfälle som han utvecklade sina planer angående krigets fortsättning, stiftandet af det evangeliska förbundet m. m. Oxenstierna erhöll öppen och vidsträckt fullmagt att vara konungens legat, d. v. s. styresman öfver Frankiska, Schwabiska, Öfver- och Neder-Rhenska kretsarna, jemnte uppdrag att till gemensam öfverläggning sammankalla derunder lydande ständer. För att få tillfälle än ytterligare rådgöra om så väl dessa som andra angelägenheter, skulle Oxenstierna ledsaga konungen ett stycke på vägen. Ända från Nürnberg, genom Franken och hela Thüringer-Wald följde han tåget, för det mesta ridande vid konungens sida och med honom inbegripen i allvarsamma, af ingen hörda samtal. Ändteligen vid Arnstadt uti Thüringen tog han med tungt hjerta det sista afskedet och återvände till Würzburg.