Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 008

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  §7. Cancel. R. von Dalins mening, och des Gensägare.
Betänkande om vattuminskningen, hvaruti denna läran efter den heliga skrift, naturens lagar och förfarenheten pröfvas, samt oriktig befinnes.
av Johan Browallius

§8. Wallerius, Kalm, Chydenius, Hårleman, Hasselquist.
§9. Archiater Linnæi mening.  →


[ 14 ]

§. 8. WALLERIUS, KALM, CHIDENIUS, HÅRLEMAN, HASSELQUIST.

Vår berömde Chemicus och Mineralogus Herr Professor Joh. Gottsch. Wallerius gaf år 1748 ut sin Hydrologie, hvarest Han antager minskningen för Vatnets egenskap. Han skiljer den i relativ och absolut, hvilken senare Han därhos med åtskilliga skäl söker bestyrka; men befattar sig för öfrigt hvarken med måttet eller andra omständigheter.

Uti en Dissertation de usu Historiæ naturalis Medico år 1740[1] har samme Auctor [ 15 ]förut om denna saken sig yttradt; men motsatsen är försvarad i Åbo af Mag. Jacob Estlander i en Disputation år 1744 de Numero Regnorum Naturæ & in specie nuper ad. dito quarto s. aqueo[2]

Vår vidtfarne Professor Herr Petrus Kalm, plägar ock åberopas, som denna satsens försvarare. Han citeras ibland både Herr Celsii och Herr Dalins sagesmän; Hvad framdeles kommer at omordas, lärer visa huruvida Vattuminskningen af honom eller hans rön i sjelfva verket kan vinna någon styrka.

Mag. Sam Chydenius räknas jämväl hit i anledning af hans år 1749 utgifne Disputation de Decrementis Aqvarium in sinu Bothnico; dock synes han vara tvähogse, om någon verkelig Vattuminskning är orsaken til de rön honom förekommit; hvilket han närmare yttrat i et derom nyligen aflemnadt utlåtande.

Ibland de vidfrägdaste Vattuminsknings försvarare får vår store Architect, framledne Baron Hårleman icke förbigås. Han har, som af hans vackra Dagbok och Bref i synnerhet finnes, antagit den Celsianska och Dalinska meningen[3]; dock likväl så, at han uttryckeligen tilägnar syndaflodens verkan de petrefacta, som eljest hållas för effect och bevis af Vattuminskningen[4]: en varsamhet, som [ 16 ]icke lärer vanställa den fagra och präktiga afmålning, hvarmed den lystraste svenska penna hedrat hans värda mull.

Doct. Hasselquist, en Rönsamlare i Natural Historien, som gaf så vidlöftigt hopp om sig, som hans bana i verket blef kärt, har ock icke otydeligen bekänt sig til Vattuminskningen, och med röd vid Smyrna[5] sökt den bestyrka. Om hans mening kan jag ingen ting annat säga, än at han tyckes aldeles hava fölgt sin Läromästare.


  1. p. 5. sq.
  2. § 3 sq.
  3. Dagbok p. 35. Bref. p. 126.
  4. Dagbok p. 65. sq. Bref. p. 92.
  5. Lärda Tidn. 1750 N. 73 p. 289 sq.