Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 051

←  §50. Proportionen af tilökningen i Nil-vattnets stigande.

Betänkande om vattuminskningen, hvaruti denna läran efter den heliga skrift, naturens lagar och förfarenheten pröfvas, samt oriktig befinnes. av Johan Browallius §51. Vatnets inkräktningar.

§52. Om Uplandningar och Vatnets inkräktningar svara emot hvarandra.  →

§. 51. Vatnets inkräktningar.

I anledning af hvad ofvanföre är sagt, och mångfaldig annor förfarenhet, är intet tvifvelsmål, at ju uplandningar verkeligen gifvas. Men så befinnes deremot å andra sidan, med icke mindre säkerhet, at vatnet har gjort inkräktningar på torra landet: hvilka, man må säga hvad man vil, bestrida Vattuminskningen rätt så mycket, som de förre den bevisa.

Hos Häfdateknare finnas många exempel uppå nya upkomne Sjöar, Träsk och Strömmar, dem jag måste förbigå, at undvika vidlöftighet. Man råkar derom något hos Varenius^[1], Hiärne^[2], Biörner^[3], Scheuchzer^[4], Bertrand^[5], Buffon^[6], och Bring^[7] &c. Jag lägger allenast för min del til:

1. At jag i samma sjöar, det uplandningar rönts, annorstädes funnit ögonskenliga prof af inkräktningar och utskurna stränder, såsom vid Siljan och Åls-sjön i Dalarna.
2. At hvad tilförne är sagt om land, som genom bristande skötsel blifvit kärraktige, här besynnerligen äger rum.
3. At förtiga huru slukor ofta stanna i Landet vid stora Vattufloder, då strömmarna gå öfver sin brädd, eller eljest sig utskära; och ändteligen
4. At man på flera ställen finner sådana slags lefningar, som tyckas gifva vid handen, at der fordom varit fast land, och sedan blifvit sjö eller kärr, ja ock understundom ändteligen fast land igen. På det förra gifver Pilesjön hos Herr Bring et märkvärdigt exempel, och på det senare Harvas parken i Luleå Socken hos Hjärne.

Hafvets inskränkningar finner man ej färre, utan snarare flere Rön uppå, som endels kunna läsas hos nyssanförde Scribenter. Med största skäl räknar jag ock dertil den af Baron Hårleman anförde känningen vid Lands-Crona^[8], hvilken, om man ock lägger dertil de omständigheter, som Herr Georgi upteknat^[9], icke röjer något spår af en sådan våldsamhet, som eljest gissas vara orsaken; utan, tvärtom, handgripeligen ådaga lägger Hafvets inkräktning på landet; och icke bör anses som enskylt vitnesmål, efter otalige andre intyga det samma.

Södra stränderne af Östersjön skola lemna många prof af inkräktningar, hvaribland Rugen, Wollinske stranden, och flere ställen äro bekante.

Hvad som icke länge sedan är skedt med hamnen i Uhleå til dess lyckeliga förbättring, förtjenar ock här at nämnas, fastän älfven varit et verktyg dertil.

Vid Götheborg skal, efter Hr. Prof. Leches berättelse, vara en ö Linnholmen, och en annan Tjurholmen kallad, icke långt derifrån, som årligen minskas och lemna åt vatnet det rum, de förlora.

Af Danckwertz Chartor och beskrifningar öfver Holstein, finner man märkvärdiga exempel deraf, huru många och stora Landtracter blifvit af Hafsvatnet intagne.

Om rudera efter Slottet Britannica i Holland hade man i Post-tidningarna icke länge sedan en berättelse, som visar, huru det Landet, sedan Romarenas tid förlorat; hvarpå ock andra Vedermälen äro i förråd. Flere exempel håller jag för onödigt, at anföra; emedan derigenom ändock knapt mera ljus vinnes uti det, som här blifver frågemålet, nämligen, antingen uplandningarne eller Vatnets inkräktningar äga öfvervigten, eller om den ena compenserar den andra? Så länge man icke ännu har säkert mått på bägge delarne, så kommer det an på höft och tycke; och ser man, at hvar och en anser det för vigtigare, som mäst synes rima sig med den mening han fattat tycke före. Således tyckes man kunna taga för säkert, at uplandningarne, i ändamål at dermed bestyrka Vattuminskningen, hos dem, som på samma sats äro pikhogade, blifvit så store, at de aldeles skymt för inkräktningarna; likasom desse tilbaka skulle göra med de förra, i fall någon aviserade sig, at komma fram med en Hypothes om Vattuökning, i deras ögon, som kunde fatta smak derföre. At undvika villervalla och misstagelse i detta blandade frågemålet torde någre ord förklaringar kunna hjelpa oss: Uplandningar, efter ordets vanliga bemärkelse, äro tväggehanda; de som orsakas af främmande eller ifrån det torra inkomne ämnen; och de som tima genom de ämnen Hafvet förut i sin botten äger. De förre kunna heta främmande, och desse Hafvets egne eller sjelfgjorde uplandningar. Af inkräktningar äro åtskillige arter, såsom utskärningar, genomskärningar, flödande, intagande af jordens caviteter i brynet eller på djupet, som eljest tilkommit, eller elden beredt, Hafsbotnens utholkning m.m. Det förstår sig nu af sig sjelft 1:o at Hafvets egna uplandningar altid hafva en jämnlik inkräktning med sig; efter Hafvet kommer at intaga det rum, som det upvräkte ämnet tilförene innehaft: jämväl ock, at i vatnets absolute rymd derigenom ingen ändring kan ske, utan blott uti vattubrynets vidd eller högd: och det således, at om icke något i vidden förloras, så måste denna Uplandningens mon saknas i högden. Genom främmande Uplandningar åter i och för sig sjelfva måste naturligen Hafvet til sin rymd förlora; men i samma proportion til sit bryne höjas. Om nu Hafvets egna uplandningar, hvad dervid i brynets vidd kunde förloras afräknat, skulle svara emot de främmande uplandningarna, så hade vi där 2 slags uplandningar, af hvilka den ena compenserade den andra; men i den mon, de främmande skulle öfverstiga, måste vatnet höjas: hvarigenom inkräktningar synas blifva befordrade. Genom utskärningar förlorar Hafvet rum i sin botten, men vinner i brynets rymd och högning. I den mon, som under- eller öfver-jordiska caviteter, dock lägre än Vattubrynet med vatten fyllas, måste densamma sjunka, likasom vid flödandet vidgas. Hvad hvardera af dessa omständigheter i förenämde mål kunna verka, synes vara lätt at finna; men at undvika ledsamma repetitioner, har jag tagit mig den friheten, at bruka ordet uplandning i gemen, om alt det, hvarigenom vatnet til sin rymd, och i synnerhet til sit brynes vidd förlorar; men inkräktning åter igen, om alt det, hvarigenom vatnet i gemen til sin rymd och i synnerhet til sit brynes vidd vinner; hvaraf ofelbart följer, at om desse i gemen tagne svara emot hvarandra; så blifver vatnets rymd lika, och om de, i synnerhet hvad brynets vidd angår, äro jämlike, så blifver ock den enahanda. Det öfriga lemnar jag på mina Läsares egen urskilning, som efter här, på en gång, Vattuminsknings- och Uplandnings-hypotheserne bestridas, lätteligen lära finna hvad på hvardera syftar.

1. Geogr. P. 332. sq. 217. sq.
2. Besvar. Anledn. p. 290. sq.
3. Hävda ålder.
4. Hydrogr.
5. p. 125. sq.
6. Hist. Nat. T. I.
7. Samling p. 168. it. Gadd.
8. Bref. p. 125.
9. Dissert. p. 33.